Getost

Åh, herregud _nemo_... varför i h*****e hoppade de inte ur jollen? Hur i all sin dar lyckades det här slutet överleva alla granskande ögon på manuset? "That was the greatest thing I've ever seen a man do." *Urk*

Vet inte hur du tänkt filma det, men om du bara har en mick skulle jag ta upp ljudet från en spelare i taget. Se upp så att Tjonget från racket inte hamnar mitt repliken, kan bli lite lurigt på hörbarhetsfronten... Du skulle också (i några klipp) kunna filma så tätt att inte badmintonbollen syns, utan att de står och vevar i luften (med racket utanför bild) då kan du lägga på bolljudet efteråt, lagom starkt.

Freeeedooooom! *Slaffs*

Närbilden på rökaren är riktigt riktigt snygg! Illusionen är total. Kul att höra att han verkligen röker "på riktigt". Däremot blir det inte så bra när han tänder den, eftersom han inte har några armar. Man känner hur någon sitter under bordet med en tändare. Hade varit bättre att klippa direkt till att han röker, tycker jag. Men som sagt hatten av till er, ni vet ju vad ni håller på med.

I en tänkt kortfilm har jag en scen i en hall. En person ska gå från ett mysigt vardagsrum med varma färger till dörren i hallen och sedan öppna ytterdörren. Hur ska jag göra med vitbalanseringen? Det kommer ju dels vara det blåa utomhusljuset, samtidigt som jag vill lysa upp personen som står i dörröppningen med en red head. Är filter på lampan bästa lösningen? Kommer jag få problem med den varma goa känslan jag vill ha i vardagsrummet om även det lyses upp med lampor med filter? Tacksam för alla tankar och idéer.

%2$s skrev: Att det är för lite framåtrörelse och att karaktärerna inte etableras ordentligt. Det är dags att tänka till när man återvänder till samma scen flera gånger (killarna i båten). Vad karaktärerna anbelangar kan jag inte säga att jag separerat dem ordentligt. De borde utmärka sig mer. Jag har funderat över detta och har nog kommit fram till att denna del av manuset kanske snarare skulle passa bättre på en början till akt II om man ska följa "dramaturgiska regler". Min tanke var nog att man skulle lära känna karktärerna mer och mer under manusets gång. Men det är ju troligtvis lättare att få en relation till varje karaktär om de presenteras en efter en. Att man återgår till samma scen har jag svårare att se problemet med. Ponera att jag vill förmedla att ett tjatigt samtal pågått. Är det inte bättre att istället för att visa hela det tjatiga samtalet visa hur samtalet börjar, klippa till något annat intressantare och sedan gå tillbaka till slutet av det tjatiga samtalet? Sedan kan man ju undra varför samtalet ska vara tjatigt men det är en annan fråga... Har du något konkret exempel på hur man skulle kunna undvika detta? %2$s skrev: Manuset lider även av ganska torra beskrivningar och det faktum att du skriver ut saker som inte går att se i den färdiga filmen (beskrivningarna av killarna). Check, ska tänka mer på detta. %2$s skrev: En småsak som kan nämnas är att du bör undvika att låta karaktärer prata för sig själv, i synnerhet när det som i det här fallet är helt onödigt att hon pratar. Tack, håller med, åtgärdat.

Trampresan 9 sidor, ofullständigt långfilmsmanus. Jag har påbörjat mitt första långfilmsmanus och tänkte att en första check vore bra. Det skulle vara grejt om ni kunde ge mig lite feedback på tex: EDIT: 1. Är det överhuvudtaget något att ha? 2. Vad tror du kommer att hända? 3. Vart är killarna på väg? 4. Vad i dina ögon är det största problemet med manuset än så länge? 5. Finns det några formatfel? Tack /Geten NOTE: Hoppas ingen blir sur för användande av AlkoKalle-beskrivning, tror jag fick det någonstans härifrån. Trampresan, Leif Sandqvist (Version1, ofullst).pdf

Snyggt. Men jag tycker att golfbollens träff förstör lite eftersom det inte alls är lika snyggt som resten. Roligt med mosad boll dock.

för mer info... http://www.mediacollege.com/audio/microphones/boom.html

Mardrömsscenario är ju Mikael Persbrandt som Arn... Jag tror dock att de lär vara på Peter Stormare rätt duktigt. Vilket känns helt ok för mig även om det vore roligt med en okänd förmåga. En film som jag bitter över att den inte blev av är Röde Orm. Hasse Alfredsson sprang ju runt och försökt samla pengar till en sådan. Men gick som sagt tyvärr i stöpet. Synd.

En intressant artikel angående Drängarnas "Om du vill bli min fru" finns på: http://www.rfod.se/tidning/article.asp?Nr=148&old=1 Detta visar, i min mening, lite på hur snårigt och störigt "patent och plagiat"-systemet är just nu.

Idioterna Lars von Trier och grupeknell-scenen Beck, Livvakterna töntiga försök att skapa svensk action-drama

Ur ett vetenskapligt perspektiv så är det detta som gäller: Ljust blod är ljust för att det är syrerikt. Det är alltså sämre att bli av med ljust blod för kroppen och det är (osäker på detta) detta blod som finns i stora blodkärl som de i handlederna.

Gavrilo Princip som dödade Franz Ferdinand var någon sorts jugoslav, inte tysk. Nyckeln är väl att du bör bestämma dig för hur du vill att slutet ska vara. Varför ska det vara just på Titanic? Hur ska du använda vetskapen om att båten kommer att sjunka för att skapa spänning?

Kan ingenting om vegas... vad är det? Men om du bara vill ändra tonläget på ljud/folks röster och bevara hastigheten är det kanske pitch du vill använda, om det finns någon sådan funktion dvs.

Jo, men i lumpen blir det ju mer som smeknamn=tilltalsnamn=förnamn och jag tror att den hantverkare du skrev om också använde efternamnet mer som ett smeknamn och inte som en vördnad inför sin eventuelle chef. Men jag uttryckte mig kanske lite väl hastigt. Kanske använder man också herr och fru i äldrevården, jag vet inte har aldrig jobbat där. Min poäng var att jag inte kan låta bli att tycka att det känns onaturligt för en äldre herre att uppmana en tolvårig flicka att inte använda MER än hans förnamn. Det vill säga inte tilltala honom som Frank Karlsson, Jonas Frank, Herr Frank, eller Frankieboy.

...fast då blir det ju förståss ologiskt att han är så besatt av att vinna... så det kanske inte är så bra. kanske skulle man kunna banta dialogen om pappan också något?

Jag gillade detta skarpt. Skön känsla och dialogerna där Natalie och Frank retas med varandra är särskilt bra. Däremot: LISA Tack, så mycket , öhm? FRANK Frank. Kalla mig bara Frank. Det räcker gott. Detta känns otroligt krystat. Finns det någon i hela Sverige som tilltalar någon annan med mer än bara förnamnet? Känns som detta är väldigt engelskainfluerat där man faktiskt använder Mr i dagligt tal. Lisa kallar även Frank för Herr Frank vilket och låter falskt i mina öron. Behöver de veta varandras namn överhuvudtaget? Om ja, så tycker jag att det är bättre att de hälsar på varandra med handen. En annan tanke jag hade var man fattade lite tidigt hur det hela hängde ihop. På sida 17 kan man förutspå att Natalie vinner och kommer aldrig tillbaka, så det blir lite som en mycket långsam bilkrasch, lång, smärtsam med ett förutsägbart slut. Är detta meningen? Ett alternativ skulle vara att de inte gör uppgörelsen under matchens gång. Istället blir han sur efteråt för att han förlorat och tvingar henne att åka istället.

Yihoo, mitt första inlägg... så lägg inte allt för stor vikt vid det: Jag tycker att det var helt ok och till och med bra att "Sara kommer tillbaka". Då blir han på något sätt schizzo på riktigt, vilket jag gillar. Däremot är jag lite tveksam till INSERT:arna på sida 1 och 2. Det känns lite som ett försök att hålla liv i filmen under den ganska långa och ointressanta tröjhistorien. Kanske bättre att bara banta dialogen? /Leif