erik_m

Hej! Jag undrar om det är någon som har koll på hur man kan få tag på vinjettmusiken till Oscarsgalan? Behöver den då jag skall köra en prisutdelningsparodi under en projektpresentation. Finns den någonstans på nätet? Mvh /Erik

Inte märkligt att skära sig i armen för att man blir dumpad? Då lever vi i två olika världar om du anser det normalt. Att ungdomar gör det i ett desperat försök att få uppmärksamhet, fine. Men att en 28 åring gör det enbart för att ha blivit dumpad, inte så troligt, men jag håller med dig att det är möjligt. Det som jag dock ville poängtera är hur relationen är med syster, bästa kompisen, och mamman förutsatt att han verkligen skär sig i armarna. Varför har de inte setts på 4 månader?

Har nu läst manuset och slits mellan vad jag tycker om det. Å ena sidan gillade jag det, men å andra sidan gillade jag det inte. Tror helt enkelt att du måste jobba lite med det för att jag skall gilla det helt. Kommer här med lite mer eller mindre konstruktiv kritik. * Sid 1: Beskrivningen av döden kan finslipas. Han har på sig ett tygstycke som blir till en kappa som han slänger av sig för att i nästa meningen ta av sig det, samtidigt som han står hukad så att tatueringen syns. Sen så ställer han sig upp upprätt (stryk upprätt). Inget allvarligt men du kan skriva det bättre. * Sid 2: Hur reagerar Noah när han skär sig. Nu står det bara att han har ett "smärtsamt ansikte". Detta ögonblicket tycker jag säger väldigt mycket om Noah, vem är han? När han nu skär sig själv, hur reagerar han? Gör han det mot sin vilja? Gör han det för att han är sur på Putte i telefonen? Eller ler han när han gör det? Utnyttja detta starka moment för att ge läsaren en djupare inblick i Noah. * Utveckla historien med Putte och syrran. Speciellt så måste du tänkta på vad man säger till någon som man inte sett på 4 månader och som man är orolig över? Tyckte att första telefonsamtalet och dialogen i cafet inte riktigt stämde, systern verkade mer sur än orolig. * Sid 3: "13 års åldern" och "Huvan", sid 10: "trettonårsåldern" och "Luvan" *Just nu tycker jag att manuset säger lite för lite för att man skall förstå. Saken med tjejen, (som dumpat honom), på kyrkogården hängde inte jag alls med på. Varför skulle han börja skära sig i armen för att han blev dumpad? Han måste i så fall vara rejält rubbad och då finner jag det osannolikt att hans familj inte tagit kontakt med honom samt att han klarar jobbet. Visst, jag gillar att allt inte sägs, men när man läst klart så vill i alla fall jag ha några mer svar.

Jag har laddat ner manuset och skall läsa det, har bara inte haft tid än. Kommer nog hinna framåt helgen.

Håller med nemo här. Tvåan känns som om jag sett den förut. Gör din scen unik genom att ändra miljön från det klassiska tomma rummet med den klassiska stolen och de klassiska fotstegen. Typ: PIANOMUSIK. Invid ett svart självspelande piano sitter en flicka fastbunden på en pall. DANSSTEG hörs i bakgruden. Musiken tystnar. Flickan vänder på sitt ansikte. Hennes ögon visar omedelbar skräck. Bilden blir svart till ljudet av hennes skräckfyllda skrik. Vad vet jag?

För att göra ditt val ännu svårare så skulle jag nog välja ettan. Mest för att det lämnar en del åt fantasin. Med ettan vet man inte att hon har blivit tagen och inspärrad. Kanske hon blev mördad med en gång? Kanske hon slapp undan? Denna ovetskap kan skänka spänning under filmens gång. Angående alternativ 1 så kanske du skall skippa dialogen. Ibland kan dialog förstöra en stämning och egentligen behövs ju inte dialogen här för att man skall förstå vad som händer. Sen så beror det mycket på vad för film som följer.

Jag såg Episode 1 för några dagar sen. Stängde av! Tänkte nu börja en insamling för att göra en ny version så att vi kan ta tillbaka det som den förstörde. Börja med att stryka JarJar Binks helt! Kollade även på de nya tv-spotsen - tack nemo. När jag hör "You were the choosen one!" går det ilningar i kroppen. Den måste bli bra!!! Annars förstörs den sista biten av det som en gång var ett stort bultande Star Wars hjärta!

Manus är en rolig läsning om man har vant sig att läsa manus!!! När jag lästa American Beauty häromdagen så skrattade jag hälft ihjäl mig. Jonas Gardells "Livet är en SCHLAGER" är mycket underhållande läsning enligt mig trots att jag inte gillade filmen. Men jag gav några sidor till min bror och han sa att det var värdelöst! Allt handlar om man kan visualisera manuset undertiden man läser det. Min bror undrade varför många grejer var indragna. Är man van så hör man det indragna som dialog. Beviset för att det är roligt att läsa manus är nog att vi alla här fortsätter att läsa varandras manus vecka ut och vecka in! Pandans filmnördar hade jag som kvällsläsning i två dagar. Johns Betongberättelse om Affe gjorde så att min en och en halv timmes väntan på flyget aldrig kändes långtråkig!

Brother: Självklart kan man snappa upp samma struktur från filmen. Jag blir dock alltför ofta indragen i filmen så att jag inte uppfattar det minsta av strukturen. Ett manus är stilla.

Jag föredrar Johns sätt när det gäller att läsa manus. Se filmen först och sen gotta ner sig i manuset. Annars blir jag ofta besviken på filmen. Men jag blir nästan aldrig besviken på ett manus om jag läser det efter filmen. Brother: Jag läser både manus för att lära men också för att det är roligt. Varför jag inte bara ser filmen? Det beror på att jag huvudsakligen just är intresserad av manus när det kommer till film. Jag sitter inte och blir upphetsad för fina kameravinklar eller tekniska detaljer i en film. Men när jag läser manus så blir jag oftast entusiastisk över alla små smarta detaljer manusförfatten har skrivit. Självklart ser jag mycket film men manusläsandet är ett bra underhållande komplement samtidigt som jag lär mig mycket av det. Sen så var Forrest Gump manuset mycket lättare än min tv att ta med till parken idag när jag skulle sola lite!

Angående rullstolsscenen: Om den spelar en avgörande roll för en eventuell framtid i filmen så behåll den! Den är bra och absolut inte långtråkig. Jag värderade den enbart utifrån de första 59 sidorna och då saknar den lite betydelse. Jag undrade också varför Ivan skulle ta risken att åka fast på flyget. Det vore enklare att fixa en pistol i Sverige, speciellt om han tillhör ryska maffian. Inte för att jag vet så mycket men jag antar det.

Hej Johan Förlåt om du tyckte att min kritik var svidande. Manuset är bra och du har fått mycket beröm så jag ansåg att jag kunde vara lite hård. Det är helt ok att blanda genre, speciellt som du nu är medveten om det. Ville bara kolla om du just var medveten om det. Mina egna manusförsök hamnar ofta mellan komik och drama och förlorar mycket på det. Jag ifrågasätter inte allt Affe gör. Snarare är det bra att han är feg och uppträder som en idiot. Min fråga var bara att det kanske blir lite mycket av det dåliga och lite för lite av det bra. Som sagt, efter 50 sidor ogillade jag nästan alla karaktärer. Förstå mig rätt, jag ogillar inte ditt sätt att skapa och beskriva karaktärer, utan ogillar sättet de handlar på. (Tycker Ivan är en skön karaktär men jag sympatiserar inte med det han gör.) Självklart är det inget fel i detta, jag ville bara poängtera det för dig så att du förstår att personer kan reagera så och därmed få valmöjligheten att kanske ge Affe en sympatisk ådra tidigare eller ändra honom senare. Jag läser det gärna igen - jag vill ju veta hur det slutar! Lycka till!

Hej! Läste hela manuset idag när jag satt och vänta på ett flyg. Gillar det! Håller med i den tidigare kritiken, exempelvis stryk rullstolsscenen. Har även två nya frågetecken. 1. Vad är det för film du vill skriva? En svensk kriminalare (typ Beck) eller galen gangster film (typ Snatch) i svensk tolkning? Just nu tycker jag att man inte riktigt vet som läsare. Först tänkte jag att det var en skildring av en ung mans kaotiska liv, sedan kom framtidsklippet och då trodde jag att det skulle bli en kriminalberättelse. När sedan Ivan började kötta upp människor hit och dit försvann trovärdigheten lite och jag började se det som en utflippad gangster rulle! Kan ge mer synpunkter om du berättar vilken film du avser skriva! 2. Jag får inte riktigt kläm på Affe. Vad är han för kille. Du skildrar honom som en feg skit men samtidigt så börjar han jobba som chafför åt ryska maffian. Han bevittnar mord och han har även varit otrogen mot en flickvän som han gillar. Gör väldigt fegt folk det? Anser även att Affe måste genomgå någon förändring i de kvarvarande sidorna om man som läsare skall bry sig om honom. Jag har läst 59 sidor och allvarligt talat så skulle inte jag bry mig om Affe dör, det hade nästan bara blivit lite mer krydda! Han har varit otrogen mot sin flickvän - idiot! Han är rädd som fan för Ali - feg! Han spelar bort de enda pengarna han får tag på - större idiot! Han gör ingenting för de prostituerade ryskorna - ännu fegare! Han är borta då hans mamma kollapsar - ännu större idiot! Efter dessa 59 sidorna så tycker jag helt enkelt om Affe för lite!! Manuset är definitivt värt att jobba vidare på! Lycka till!

Hej! Har bara hunnit läsa igenom de första 4 sidorna, blev avbryten. Läser färdigt snart. Har dock en kommentar redan. Tjejerna som blir intervjuade vill med största sannolikhet bli inneboende. Varför säger de saker som garanterat inte gör ett bra intryck. Scenen hade tjänat mycket på om deras svar var just klyschiga jag-är-bästa-inneboende-i-världen svar men att vi som tittare ändå fattar att det inte alls förhåller sig så. Kanske försäger de sig eller så blir det tydligt genom deras kläder, en obskyr tatuering m.m. Bara min spontana tanke. Svaret med rökningen bör stykas hur som helst. Ingen är så dum att säga det i en intervju för att bli inneboende. Tror att det skulle störa publiken. Men vad vet jag. Bara några tankar. Skriver mer när jag läst resten. Det stavas Andy Warhol.

Jag håller med om att det du säger nog ökar ens chanser att bli en framgångsrik manusförfattare. Jag tror dock att man borde ha vissa saker i bakhuvudet när man gör det du säger: 1. Att läsa andras manus är bra, mycket bra. Tänk dock på att det oftast är slutmanus eller kanske till och med shooting script man hittar på nätet - alltså manus som är anpassade efter regissörens arbete och i vissa fall efter den faktiska filmen. Det är inte det man skriver som manusförfattare. Författaren skall beskriva vad som händer inte vad tittarna skall se. 2. Jag tror inte att det finns någon utstakad, klar väg hur man skall få sina manus sålda. Lyssna på andras råd i all ära, men vad säger att det är din väg. Tänk på att de flesta som sitter och skriver på sajter inte har fått några manus sålda. 3. Förutom att skriva, läsa manus och böcker och lyssna på andras råd tror jag att det är mycket viktigt att börja orientera sig mot kunden. Vad finns det för möjligheter att få sitt manus sålt? Vad är det för manus som säljs? Bara några tankar från en än mer oerfaren författare så egentligen borde ni inte lyssna på mig. Jag vet inte hur man får ett manus sålt och hade jag vetat det så hade jag väl inte skrivit det här! :)

Jag tycker att man skall få lägga upp både delar av och hela manus. Dock är det viktigt att man säger vad det är. En synopsis borde verkligen finnas med när man lägger upp ett manus. Sedan tycker jag också att man skall skriva kort vad man har för syfte med sitt manus samt vad man vill få ut av att lägga upp det här. Exempelvis: Grov idéskiss utan struktur, säg vad ni tycker om idéen! eller Mitt första manus, skriver jag som man skall? eller 6 månaders, finslipat manus. Korrekt formaterat. Kolla främst dialog! Då vet man vad man kan förvänta sig och kan därmed ställa in rättningsmallen där efter. Bara en tanke. Tycker annars att forumet fungerar bra, har dock inte lagt upp något själv än.

Jag gillar idéen. Jag vet dock inte vad du har för syfte med ditt manus så det blir svårt att ge konstruktiv kritik. Om du vill dela med dig av ditt manus till andra och försöka få den filmad så är nog en titt i Filmskolan här ett bra tips. Formateringen är inte enligt bruklig praxis vilket den borde vara om du vill att andra skall läsa. Hade ditt manus varit 10 sidor eller längre hade jag inte läst det. Tänk även på att det är ett filmmanus du gör. Vissa delar av ditt manus består bara av dialog, ungefär som om det är en radioteater. Också faktumet att det som visas inte behöver sägas är bra att ha i bakhuvudet. Du använder dig även ibland av att beskriva en situation med en känsla. Exempelvis "Man får en känsla av att han psykiskt är någon helt annan stans" eller "Man får ett intryck av att det ser lika idylliskt ut i hans hus som i alla andra". Manusförfattande går ut på att göra så att läsaren/tittaren får den känslan, inte att säga till dem att de skall få den känslan. Det går inte att filma. Du måste således beskriva situationen så att läsaren/tittaren får den känslan utan att du instruerar dem till det. Detta är dock väldigt svårt. Ett exempel: FEL: Vi får ett intryck av att Kalle är arg på Erik. RÄTT: Kalle svär och gestikulerar innan han slår Erik på käften. Lycka till, lovar att läsa igen om du lägger upp en ny version.

Hej Tänkte jag skulle kolla igenom manuset igen nu när du har gjort ändringar. Märkte dock att du inte har jobbat så mycket på formateringen. Här finns fortfarande mycket att jobba på. Mitt tips är att du noga läser igenom Filmskolan här på Voodoofilm och följer de reglerna, alternativt snappar upp formateringen från någon annans manus här på forumet typ Filmnördar eller Ett minne blott. Jag säger det bara för din egen skull. I slutändan skall det vara korrekt formaterat och ju tidigare man börjar ju mindre behöver man sitta och ändra senare. Om du nu verkligen inte känner för at plugga på formaterngen utan bara för att skriva - så skriv och skit i mitt gnäll!!! Lycka till

tomasz Det ligger mycket sanning i det du säger. För att nå framgång inom kreativa områden har jag kommit fram till att det är främst två egenskaper som är viktigast: produktivitet och objektivitet! Man kan läsa hur många böcker, ha hur många idéer som helst, om man inte producerar kommer man ändå bara att stå och stampa. Objektivitet gör så att man inser ens förbättringsmöjligheter samt att man inte fastnar för en dålig idé som man tyckte var sååå bra. Att gå en utbildning tror jag är en bra lösning. De flesta utbildningar är upplagda så att man skall få just det som jag har nämnt här. Ofta är det höga krav på att man skall ha material eller att man skapar under utbildningen - produktivitet. Och i brist på ens egen objektivitet så lånar lärarna ut sin vilket oftast är mycket viktigt. Kreativitet är inte få förunnat. Alla har kreativitet!!! Dock så fördelar sig vår kreativitet ojämnt inom alla områden. En del kan skriva manusdialog på rak arm, en del kan utan problem skapa och se strukturen i sitt manus .... Alla är vi olika. Det viktigaste är att man försöker komma på vad det är man har lätt, respektive svårt för i sitt skrivande. Gläns med det du har lättast för, arbeta med det du har svårast för.

Jag tror att det finns två typer av aspirerande manusförfattare. "De med idéer" och "De som kan skriva". "De med idéer" är filmentusiaster som skulle kunna sälja sin morsa för att Matrixidéen skulle ha varit deras. De är alltid eld och lågor över sina egna idéer tills de inser att det tar mycket tid och arbete att få ihop ett helt manus. Oftast ligger idéutkasten på hög och inte alltför sällan betraktar "De med idéer" sig som ett missförstått geni och finner det helt oförklarligt varför de inte får en budget på X tiotalsmiljoner bara för att de öppnar munnen. "De som kan skriva" vet hur man skriver. De kan alla regler och vet också hur man kan bryta mot dem. De är belästa, både på skönlitteratur och facklitteratur. I hyllan har de förmodligen ett antal klara noveller/kortfilmsmanus, och kanske någon roman/långfilmsmanus, som de själva har skrivit. Problemet är att de inte har lågan! Alla manus som "De som kan skriva" har gjort är antingen väldigt pretentiösa eller totala kopior av deras älsklingsfilmer. Sedan finns det just manusförfattarna. Det är de som antingen har föds ur en "en med idéer" eller "en som kan skriva". För det händer att "en med idéer" inser att manusförfattande är ett yrke som kräver erfarenhet och disciplin och som efter att ha kämpat med sin bästa idé i ett år lyckas med sin entusiasm övertyga någon producent att satsa några kronor. Det händer också att "de som kan skriva" inser att en manusidé inte behöver vara så storslagen. Istället så tittar de på sin egen vardag och skriver en strålande och utlämnade vardagsskildring om sitt eget liv. Vem är ni? Två guldstjärnor om ni har läst hit och tre om ni accepterar vilken typ ni är och 5 om ni beslutar er att ta steget till att bli manusförfattare!!! Själv var jag "en med idéer" när jag var mellan 15 och 20 år. Nu är jag dock ingen då jag har förflyttat min kreativitet till konsten istället.

Hej, rolig idé. Jag håller dock med om att den uppfattas lite ryckig. Det är ju dock lite meningen med de många korta klippen men manuset borde lugnas ner lite anser jag. Jag blev lite skeptisk till att läsa vidare, men det är ju en smaksak. Jag saknade även personbeskrivningar på Jonathan och Mannen. Är det samma person eller ser de helt olika ut? Jag tror dock att det skulle kunna bli en mycket bra kortfilm. Lättfilmad, vilket alltid är bra.

Hej, läste igenom din manusbörjan lite snabbt nu på morgonen. Angående synopsis: Denna storyn har berättats förut. Försök tänk ut varför just din verion skall bli speciell. Kolla på liknande filmer kan ge inspiration. SID1: Personbeskrivning av Anders 30 saknas, hur ser han ut? Även Annas personbeskrivning kan utvidgas på SID2 SID1: Din dialog är centrerad, den skall vara indragen, kolla här på voodoofilms filmskola för tips angående formatering. SID2: Scenbeskrivningen säger redan til oss att det är natt, du behöver inte skriva/upprepa att det är kväll. SID4: Det är väldigt mycket "vi ser" och "vi hör" - ta bort det. Det som händer beskriver du och det som hörs skriver du som ljud i versaler ex. telefonen RINGER SID5: Du har bara kommit 5 sidor i manuset, alltså förmodligen bara 5 minuter i filmen, och redan får man se skepnaden. Det går alldeles för fort. Bygg upp stämningen långsamt. Saker kan ha flyttats, saker samlar omkull, katter skräms - låt din fantasi flöda och lita även på att din publik har fantasi. Annars uppmuntrar jag dig bara till att fortsätta skriva. Om du inte redan har gjort det så skriv upp hela storyn så att du har den klar för dig. Lycka till

Pandan: Bra att du inte tyckte det var så kritiskt. Det jag menade var mer att jag kritiserade själva konflikten i filmen, en rätt stor grej att ge sig på. Ser fram emot en ny version

Alla dubbade skitfilmer här i tyskland gjorde så att jag blev tvungen att fixa lite parallell förströelse och tog tillfället att kolla på ditt manus. Har läst hela vilket innebär ett plus i sig. Pandan: Jag gillar dialogen och i stort är det ett bra manus. Jag anser dock att du behöver jobba mer på konflikten som ligger till grund för hela slutspänningen - bråket mellan Maxan och Hanna på sid 105-106. Jag köper inte riktigt att det förstoras upp så. 1. Varför börjar de bråka om en sådan småsak. 2. Om båda är väldigt kära, vilket det verkar som de är, så skulle det lösas mycket lätt. 3. Om nu Hanna är så kär så vill hon att han skall ringa. Visst, minuterna efter så lägger hon nog på men efter bara några timmar så skulle hon sitta och vänta på telefonen att ringa för att få höra hans ursäkt. Enligt mina erfaranheter. 4. Varför skynda sig till Hanna genom stan för att hinna till... en föreställning på Göte Lejon...? Känns inte riktigt som om hon är på väg ut ur hans liv eller som om 2-3 timmar på en föreställning kommer ändra på något? Varför väntar han bara inte? 5. Varför förstorar tjejkompisarna upp det så? Det känns som om de är softa söderbrudar som länge insätt att Maxan och Hanna är kära i varandra. Varför bry sig om ett litet gräl? 6. Att Gustaf sliter ut telefonen och slänger ut den ur fönstret känns som en ologisk kraftig reaktion bara för att ens tjej är lite sur. Jag skulle helt enkelt vilja ha en riktigt saftig konflikt som gör att man själv rycks med och börjar bry sig om personerna! Varför kan inte Sofia vara Hannas polare samt att KKs fultjack gör henne rullstolsbunden och Maxan tar KKs parti. Då skulle jag förstå om Hanna blev lite lack på Maxan. Förlåt att jag låter väldigt kritiskt. Jag gillade manuset. Främst dock ett stort grattis att du lyckats skriva ett helt långfilmsmanus - det krävs en del.

TheBrotherOfLight: Håller verkligen med!!! Men det var inte riktigt det som var poängen. Filmen blev dock filmad med en rätt så het skådis på den tiden. Något som inte skulle skett utan ett namnbyte.