Jump to content

Attention alla manusförfattare


tomasz1985
 Share

Recommended Posts

Svarade på ett inlägg på filmcafe.nu och tänkte att jag kunde posta det här också. Har läst böcker om manus, har läst manus och har hängt på de sidor jag rekomenderar nedan nu ett tag så jag tänkte dela med mig av min nya insikt och påpekar att jag inte är nån expert utan det jag skriver baserar jag inte bara på min kunskap och erfarenhet utan på andras rekomendationer också.

 

Vill man skriva manus bör man verkligen BEHÖVA skriva. Läs "Story" av McKee, läs "How not to write a screenplay" och läs alla andra böcker som så många andra gjort och lär dig hur en bra story är uppbygd men se inte böckerna som din Gud och förlita dig inte allt för mycket till dem utan använd det som en vägledning i början och lär dig struktur! Läs 100 manus så du blir säker på format och struktur, läs dina böcker om manusförfattande igen. Studera ett antal manus inom den schanger du vill skriva för och finn vad dem har gemensamt. Häng på Donedeal (grymt bra forum där flera användare fått sina manus sålda), häng på Scriptsecrets och läs alla columns som William C Martell skrivit och häng på Wordplay (låt dig inte luras av den fula layouten på sidorna). Antingen kan du vara ignorant och skita i mitt inlägg eller vara smart och ta mina råd så lovar jag att du finner guld som hjälper dig på vägen. Glöm inte att tacka mig om några år när du säljer ditt första spec ;)

 

Adresserna:

http://p068.ezboard.com/bdonedeal

http://www.wordplayer.com/

http://www.scriptsecrets.net/

Link to comment
Share on other sites

Jag håller med om att det du säger nog ökar ens chanser att bli en framgångsrik manusförfattare. Jag tror dock att man borde ha vissa saker i bakhuvudet när man gör det du säger:

 

1. Att läsa andras manus är bra, mycket bra. Tänk dock på att det oftast är slutmanus eller kanske till och med shooting script man hittar på nätet - alltså manus som är anpassade efter regissörens arbete och i vissa fall efter den faktiska filmen. Det är inte det man skriver som manusförfattare. Författaren skall beskriva vad som händer inte vad tittarna skall se.

 

2. Jag tror inte att det finns någon utstakad, klar väg hur man skall få sina manus sålda. Lyssna på andras råd i all ära, men vad säger att det är din väg. Tänk på att de flesta som sitter och skriver på sajter inte har fått några manus sålda.

 

3. Förutom att skriva, läsa manus och böcker och lyssna på andras råd tror jag att det är mycket viktigt att börja orientera sig mot kunden. Vad finns det för möjligheter att få sitt manus sålt? Vad är det för manus som säljs?

 

Bara några tankar från en än mer oerfaren författare så egentligen borde ni inte lyssna på mig. Jag vet inte hur man får ett manus sålt och hade jag vetat det så hade jag väl inte skrivit det här! :)

Link to comment
Share on other sites

1. Dem där shooting scriptsen är lömska dem! Men jag anser att dem duger i vissa fall ändå. Dem duger till att studera strukturen och för att få en uppfattning om hur man skriver manus format mässigt. Man blir även säkrare på hur bra manus kan se ut (om det är ett bra manus såklart). Men shooting scripts tvingar en att se närbilder och panoreringar men det värsta är när manus innehåller bilder... jag vill skapa bilderna i min fantasi. Det är mycket mer spännande och givande att läsa ett manus först och sen se filmen tycker jag. Och jag klarar inte av att sitta och läsa manus på internet.. jag får abstinens besvär och tappar bort mig i texten ofta. Tacka vet jag SFI´s bibliotek! Eller varför inte amazon.com eller adlibris.se om man inte finner vad man söker?

 

2. Alla har sin egen väg men det är värdefullt och se vad andra har för metoder och framför allt, all kunskap som finns tillgänglig. Efter att ha läst några bra böcker om konsten att skriva manus, flera manus, columns på Scriptsecrets och inlägg på Donedeal får man en ganska stor insikt i hur det går till att skriva manus och hur enorm processen egentligen är. Nej de flesta har inte fått sina manus sålda på Donedeal men det finns faktiskt flera stycken som har det. Och när jag läser inlägg så håller för det mesta professionella och amatörer med varandra. Varför? De har lärt sig samma saker för manusförfattande är ingen hemlighet och dem flesta böcker handlar om samma saker och håller med om det mesta.

 

3. Good point. Tror man att man kan sälja ett manus som inte tillräckligt många kan uppskatta är man ute och cyklar.

Link to comment
Share on other sites

[citat=Zhyron]Detta har inte så mycket med tråden att göra men....Story, How not to write a screenplay är detta rekommendationer?

Litar mer på folk här än på amazon så skulle gärna veta vad som tycks om de böckerna[/citat]

 

"Story" har jag läst och "How not to write a screenplay" håller jag på med just nu. Du kan väl läsa alla böcker om hur man skriver manus och bilda din uppfattning. Jag har läst ett antal och "Story" är grymt bra för manusförfattare. Har beställt "The screenwriters bible" och "The secrets of action screenwriting" och ska läsa Syd Fields "Screenplay" senare. Jag har hört folk tycka bra och dåligt om de flesta böcker men man måste ju bilda en egen uppfattning. Vafan, ska man lära dig skriva manus bör du läsa några av dessa böcker eller gå en bra kurs eller utbildning. Och jag tror att de flesta BRA manusförfattare som sålt något och haft dessa böcker tillgängliga har läst dem och tagit ut något bra ur varje bok.

 

Det ena leder till det andra. Jag läste flera halvdåliga böcker om hur man skriver manus innan jag fann någon som var bra. Hittade en bok med frågor som ställts till manusförfattare, producenter, agenter och managers och så rekomenderades några av dem böcker jag läst nu och ska läsa. "Story" finns på bibliotek och att köpa på adlibris. Är man seriös lägger man ner möda och lite pengar. Jag gav bra råd i mitt första inlägg i denna tråd, kommer du någonsin att skriva ett bra manus som blir till film är chansen stor att du har stött på folk som läst dessa böcker innan, vare sig dem gillat dem eller inte. Det är ditt val om du vill läsa dem nu eller senare i livet. Jag har aldrig sålt ett manus utan bildar min uppfattning på vad jag läst i böcker och på forum av andra människor som både sålt och inte sålt något manus. Kan påpeka att detta inlägg gäller för dem som inte gått bra kurser eller utbildningar än utan lär sig på egen hand.

Link to comment
Share on other sites

  • 3 weeks later...

Håller fullständigt med om att "Story" är en bra start. McKee har en drös med exempel på sina teorier från kända filmer som många har sett, eller är lätta att få tag på. Utöver den kan jag rekommendera "Att skriva för film" från Ordfront, av Kjell Sundstedt. Han har ett litet annorlunda sätt att se på skapandet och har referenser från svenska filmer, varav han har skrivit en del.

 

En jätteviktig sak man måste komma ihåg när man läser en bok för att lära sig format och form är att det inte går att använda alla grejer som ett sätt att skapa, snarare som ett sätt att analysera sitt skapande. Man får inte fastna i formen och när man får en bra idé börja med att hitta turning points, climax och annat. Man måste börja med inspiration och skriva det man tycker är bra eller kul. Sen kan man titta på resultatet av sitt skapande och analysera det efter mallarna och se varför det inte riktigt funkar, eller varför dialogen blir krystad.

 

Skapa - analysera - skapa igen

 

(Även McKee inser att allt inte ska passas in i mallen. Han refererar till tandläkarscenen i "Little Shop of Horrors" och anser att den inte är skriven enligt mallen. Han säger sen "Should it be cut? - Hell no, it's hilarious!".)

Link to comment
Share on other sites

Paracelus:

Läste "Att skriva för film" innan jag läste "Story" och lärde mig en hel del ur Kjells bok. Det jag mest stör mig med flera svenska böcker om hur man skriver manus (2 stycken, men ändå) är att de lär att först kommer anslaget, sedan presentationen, sedan fördjupningen och bla bla bla bla.. som om det måste komma i den ordningen. Förstår inte varför Kjell kallar hjälten för antagonist heller. Jag tycker att "Story" har det mesta Kjell´s bok har och mycket mer men den är ändå en bra bok på sitt sätt. Gillar kapitlet om dialog t.ex.

 

Jag är i idéfasen till ett långfilmsmanus nu och försöker hela tiden tänka på att inte tänka på akt klimaxer och vändpunkter etc när jag skriver och det är spännande att skriva så mycket skit och fylla anteckningsböcker utan att tänka på om det är bra eller inte, den fasen kommer senare.

 

Men McKee är guld värd, därför tjatar jag om honom så mycket.

Link to comment
Share on other sites

Jag är av den åsikten att allt man behöver kunna innan man sätter sig ner och skriver manus är teckensnitt, stil, storlek och allt sånt. Jag säger skit i regler och låt din fantasi skapa berättelsen.

 

Om mina idoler hade följt regler hade de inte varit mina idoler. Mina förebilder hade inte kunnat skapa så bra manus som de gjort om de följt dessa så kallade regler.

Link to comment
Share on other sites

[citat=TheBrotherOfLight]Jag är av den åsikten att allt man behöver kunna innan man sätter sig ner och skriver manus är teckensnitt, stil, storlek och allt sånt. Jag säger skit i regler och låt din fantasi skapa berättelsen.

 

Om mina idoler hade följt regler hade de inte varit mina idoler. Mina förebilder hade inte kunnat skapa så bra manus som de gjort om de följt dessa så kallade regler.[/citat]

 

Det finns så mycket man MÅSTE veta när man skriver manus. Du måste kunna strukturera det du skriver. Du måste lära dig om den shangern du skriver i. Du måste veta hur man skriver, vilka olika sätt det finns att skriva på. När kan en sidointrig användas? Hur mycket behöver publiken veta innan inciting incident? Vänder alla dina scener? Hur många akter har du? De bästa manusförfattarna kan struktur. Vilka är dina idoler?

Link to comment
Share on other sites

Instämmer, man MÅSTE kunna en himla massa saker innan det blir bra. Jag nämnde i en annan tråd om ett program på teve där jan guillou blev irriterad på folk som sa att de var födda författare. Ingen kommer på iden att vara födda snickare, fotbollsspelare etc.

 

Jag som håller på att renovera huset hemma har snabbt listat ut att det blir mycket bättre snickrat om jag köper en handbook i snickeri än om jag skiter i alla "regler" om hur det skall vara.

 

Att skriva är ett hantverk precis som mycket annat. Det är ingen slump att folk går skrivarskolor och folk som målar tavlor går till och med på universitet för att lära sig måla. När jag var 20 år målade jag tavlor... Jag hade iden att det är skit med alla regler och det var nyskapande att kludda efter eget huvud. Ibland blev det rätt hyggligt och det kändes som man gjorde framsteg i måleriet. En dag fick jag för mig att man kanske kan träffa andra målarkluddar om man betalade för en kurs i Medborgarskolan.

 

Sagt och gjort, varje måndag mellan 18.00-20.30 gick jag på kurs i oljemålning. Efter tre veckor hade jag lärt mig mer om målning än hela min livstid. J*vlar vad bra det blev! Men vad mycket mer det fanns att lära. Jag såg tillbaka på traven tavlor jag hade staplat på golvet och det som hängde på väggarna, från tiden innan Medborgarskolans kvällskurser. Herre gud, det var ju bara skit alltihopa. Den kvällen blev gårdens sopkontainer ovanligt full. Jag kom också till insikt att jag kommer aldrig aldrig bli någon rik och berömd målare. Jag lade ner måleriet och blev dataingenjör istället, med insikten att ju mer man lär sig desto mer inser man hur lite man vet. Den insikten har hjälpt mig mycket att bli en bra dataingenjör.

 

Någon kanske invänder att insikten dödade skaparlusten. Kanske det. Men jag vaknade också ur en dagdröm som aldrig skulle leda någon vart.

Link to comment
Share on other sites

Gorse:

Det är underligt att jag alltid tror att allt är ganska enkelt som gitarr, foto, att skriva manus mm trots att jag lärt mig att ju mer man lär sig desto mer inser man hur lite man vet precis som du säger.

 

Det finns ett underbarn som hela tiden får noter i sitt huvud och han skriver musik och är vid en väldigt ung ålder kompositör. Låt oss säga att han vill spela sin musik själv på piano inför en publik. Han har extrem talang när det gäller att skriva musik men han har inte lärt sig att spela piano felfritt. När han spelar missar han vissa tangenter och han spelar helt of beat. Publiken flyr.

Link to comment
Share on other sites

Producenterna till The Matrix klagade på författarna och sade att det var för flumsigt och att mycket skulle behöva ändras innan man gjorde filmen. Bröderna svarade med att han inte förstod. Lyckligtvis så ändrades inget. Hade man gjort ändringar och tillfredställt producenten hade det bara blivit snygg action...

 

Ta Hideo Kojima. Skulle han följa regler skulle vi inte ha hans Sons of Liberty. Tack gode Gud att han är en modern auteur och kan göra som han vill. Hade han behövt svara till chefer hade SoL varit lika djupt som Pippi Långstrumt.

Link to comment
Share on other sites

[citat=TheBrotherOfLight]Producenterna till The Matrix klagade på författarna och sade att det var för flumsigt och att mycket skulle behöva ändras innan man gjorde filmen. Bröderna svarade med att han inte förstod. Lyckligtvis så ändrades inget. Hade man gjort ändringar och tillfredställt producenten hade det bara blivit snygg action...

 

Ta Hideo Kojima. Skulle han följa regler skulle vi inte ha hans Sons of Liberty. Tack gode Gud att han är en modern auteur och kan göra som han vill. Hade han behövt svara till chefer hade SoL varit lika djupt som Pippi Långstrumt.[/citat]

 

Det är många manus som skrivs om. Försök att hitta något manus som inte fått anmärkningar (bra eller mindre bra) från producenter i dagens Hollywood. Jag läser hela tiden om hur svårt de har det där som manusförfattare. Det var en som blev tvungen att skriva en heterosexuell sexscen i hans story som utspelar sig i en ubåt med en massa män. Bröderna som skrev Matrix menar att de fick anmärkningar på sitt manus som de ansåg skulle förstöra storyn så de kämpade för att inte ändra på något och hade tur att producenten gav med sig. Han kunde lika gärna ha sagt fuck you. Det har inget med att de inte lärt sig struktur att göra för det kan dem.

Link to comment
Share on other sites

En vanlig tanke verkar vara att man vill vara nyskapande och inte använda nån Hollywoodmodell och/eller struktur 1A. Jag tror dock det är väldigt bra att kunna den ändå. Kunna den bra dessutom.

 

För att kunna vara nyskapande måste man ju veta vad som är gjort förr och hur!

 

Kort sagt: Man lär sig reglerna först, sen kan man bryta mot dem, annars vet man faktiskt inte vad man gör. Och DET lär synas i manuset.

 

(Annars kan man göra som Kjell Grede i Kommer du med mig då. Han visste bara att han INTE skulle ha struktur 1A. Det fungerar ungefär lika bra som att be nån tänka på INTE grönt. När man bara inte vill använda en viss struktur av princip och inte har nåt att ersätta den med blir det pannkaka.)

Link to comment
Share on other sites

[citat=TheBrotherOfLight]Antar att ni har rätt. Jaha, jag har väl en sådan där fas som Göran gick igenom att vänta då. :)

 

Men, men, jag kommer aldrig att göra film av mina manus. Jag skriver dem bara som en slags verklighetsflykt.

 

Men det jag sade om Kojima kvarstår.[/citat]

 

Som sagt. Man lär sig och upptäcker man att det finns mer att lära sig så man lär sig mer och mer och mer och mer och mer.. ja..

Jag var också rebellisk i början och tänke ändra på hela gamet och pissa på producenter och struktur men jag plockade upp en bok och fick ny insikt. Jag lär mig nya saker hela tiden och jag kanske har fel, vem vet. Om fem år kanske jag skriver att folk ska akta sig för McKee´s "Story".

Link to comment
Share on other sites

För mig och många andra "rebeller" så är det nog inte att bryta regeler man prioriterar. Inte heller att visa dålig inställning till producenter. Allt jag menar är att jag tycker att man inte ska begränsa sig till strukturen/mallen eller reglerna. Visst, om det ändå blir ett manus efter dessa så spelar väl inte det någon roll, men man ska inte behöve utesluta något för att reglerna säger att det inte passar.

 

"När kan en sidointrig användas? Hur mycket behöver publiken veta innan inciting incident? Vänder alla dina scener? Hur många akter har du? De bästa manusförfattarna kan struktur. Vilka är dina idoler?"

 

Själv vet jag inte vad något av det du beskriver är. Men det hindrar mig inte från att njuta av att skriva manus. Vilket för mig alltid varit första prioritet.

Link to comment
Share on other sites

Till BrotherOfLight: Jag vet inte riktigt vad jag skall säga konkret, och jag tackar för ditt PM. Det jag har sett hittills av vad du skrivit är inte skitdåligt (tycker jag), tvärtom det är genialt och talangfullt även om jag personligen tycker du förlorar dig i detaljer. Jag är väl inte rätt person att ge goda råd eftersom jag har obefintlig erfarenhet av filmning och manusförfattari.

Men jag tror det är precis samma som tex en talangfull sångare med vacker röst. Det blir vacker sång, men rösten är oskolad och tonerna är inte klockrena. Mina barn tittar på talangjaktprogrammen på teve och jag tycker mig se samma sak i famefactory och allt vad de heter; deltagarna lyssnar inte på Bert Karlsson och kompani som faktiskt har erfarenheten och vet vad som är bra. Med lite utbildning blir vägen rakare, och det går fortare mot framgångarna och som jag ser det finns det ingen anledning att uppfinna hjulen femtielva ggr. När man listat ut hur hjulen fungerar, då kan man tuna dem efter sina egna ideer.

 

Jag har redan flera gånger nämt att bästa sättet att bli bra är att träna. Sluta inte skriva, ge inte upp. Behåll dina ideer och glöm dem inte, men var för guds skull öppen för de erfarenheter som redan finns.

 

Som ni andra redan listat ut, beundrar jag mycket av Jan Guillous skriverier och vad han säger även om jag inte delar alla hans värderingar men han har mycker klar syn på hur saker funderar och det är inte alltid så lätt att uppfatta hans kluriga uttalanden. Men, i samma program som jag redan nämt, sa han att han hade "Ondskan" redan klar i sitt huvud redan innan han debuterade som författare men han ville inte debutera med "Ondskan" eftersom han tyckte den berättelsen var så genialisk att han inte ville bränna sina kort från början genom göra ett sopigt jobb. Han ville verkligen inte misslyckas med den romanen, så han skrev ett par andra böcker först. Det visade sig vara ett mycket klokt beslut.

 

Fler exempel; Jag limmar modellbyggsatser som mitt största fritidsintresse och även det kräver lång övning innan det blir riktigt bra. Jag tycker jag blivit riktigt skaplig på att bygga modeller, men för att bli bra har jag kollat hur andra bygger, vilka tekniker som används och lärt mig baskunskaperna (det finns böcker, tidningar och chatforum för modellbyggare med). Innan dess spelar det egentligen ingen roll vilka tillbehör, eller hur dyra byggsatser man köper om man man inte lurat ut hur man limmar ihop dem utan limfläckar. När man kan limma ihop en modell utan limfläckar och klanderfritt målningarbete, då är det läge att kasta monteringsanvisningarna, såga itu delarna och bygga om byggsatserna till andra modeller än vad det är på omslagsbilden.

 

Men det lät mig inte hindras från att bygga modeller. Någonstans måste man börja och skam att säga att det inte hamnat en hel del söndersågade modeller i sophinken med. Samanfattningsvis vill jag säga;

 

Skriv, skriv av hjärtats lust. Se och läs hur andra gör. Lär hur verktygen fungerar. Om du slutar att skriva bara för att vi säger att du inget vet lär du ju aldrig nå målet. Det är samma problem för tex min fru som håller på att lära sig svenska, hon kan ju inte vara tyst tills hon kan'et. Då lär hon aldrig börja prata svenska.

 

Ps: Filmen du visade mig har antaglinen mycket arbete och studier bakom sig innan det blev klart.

Link to comment
Share on other sites

Jag tänkte bara säga att jag hållermed Tomazz i det mesta han säger här, men jag tycker att vi glmmer en sak.

För att kunna skriva film, så måste man desutom se Film, massor med film. En kompis till mig när jag gick på gymnasiet trode att han kunde skriva en film, vi kom in på det på ett kaffe en dag, så jag i min naivitet trode att han var en lika stor filmnörd som mig. Pyttsan heller, Jag började domdera och prata film i alla former och genrer, det vissadde sig att han högst såg en film om året, och inte ens ägde en video. Men han trode att han kunde skriva en film ändå... det blev inte mycket film av det kan jag säga... Med det här menar jag, om du bara läst en bok så kan du nog inte skriva en heller, lika så med manus, du måste se på fim, läs gärna manuset till den film du ser strax innan eller strax efter, gämför scener. Hur har dom skrivit det här osv.

Läs också böcer, prata med annat filmfolk. Skriv ditt mästerverk. om du inte kan hur alla delar i en motor funkar, så ska du inte heller tro att du kan bygga en ferrari, inte ens en Skoda... Är alla bilar lika varandra, bara för att det är en motor i dem?

Link to comment
Share on other sites

Jo att se på film är viktigt men jag blir oftast besviken på en film jag läst manuset till innan och det känns underligt att inte ha sett filmen innan men att man ändå vet exakt allt som kommer att hända. Det är extra bra för regissörer att läsa manus och se hur orden gestaltas i film och det är kul att se hur skådespelare tolkar dialog och olika roller osv.

Link to comment
Share on other sites

Jag ser på ungefär fem filmer i veckan, läser i stort sett varenda manus som läggs upp på Voodofilm, jag läser två romaner i månaden, och utöver det så skriver jag manus och arbetar på en roman. Jag ser inte dessa projekt som något annat än träning. Man kan inte säga att någon måste träna på att träna, eller hur? ;)

 

Jag måste säga att det här blev en väldigt lärorik diskussion för mig.

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Restore formatting

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

 Share

×
×
  • Create New...