Munthe

Jo såklart att det är en gimmick. Och en gimmick inte värd att repetera för jag tror inte att dom kommer att göra uppföljaren på samma gimmick. Bourne Ultimatum är en mild morgonbris mot Cloverfield. Bourne har bildkompositioner och sekvensiell klippning. Ger inte i närheten samma åksjuka som att titta på icke-kompositioner utan klipp i 90 minuter. Simon W: Du vet att JJ Abrams är en av Bruckheimers skyddslingar va? Abrams skrev t ex Armageddon. Appropå monsterfilmer och handkamera så har jag ett tre år gammalt manus i min låda om alien-konstruerade jätterobotar som förstör Stockholm (och resten av världen) berättat genom en skvaller/sensationsreporters videokamera.

Rent tekniskt; absolut. Tekniken måste funka för så många som möjligt. Jag lider inte av åksjuka. Är rätt härdad där. Men bara för att jag t ex råkar ha väldigt välutvecklad hörsel skulle jag aldrig gå under vissa nivåer på dialogen i mixen. Bara för att JAG tycker att det låter bra. Jag vill ju att publiken ska höra också.

Nej prismässigt är det hugget som stucket mellan konkurrenterna i MacPro/workstation-klassen. Men kan jag bygga en dator (vet hur man gör och vad man behöver) så kan jag bygga en våldsamt prisvärd maskin för 20 000 kr. Min nästa maskin är en Intelbaserad Xeon-maskin med 16 kärnor, 16GB RAM, 8800-grafikkort i en riktigt bra aluminiumlåda. Prislappen i skrivande stund ligger på ca 13 000 kr och då innehållar maskinen inga budgetdelar utan det mesta är top of the line Intel rakt igenom. Prismässigt motsvarande en iMac alltså. Lite vassare specar dock. Jag har med andra ord sju tusen kronor kvar att köpa några terrabyte hårddisk för och lite annat.

När det började snackas Ferrari så kommer jag och tänka på när jag stod på en mässa nyligen och hörde LaCies personal sälja deras hårddiskar till företagskunder. Med bräkande Percy Nilegård snack förklarade säljaren -"Jag brukar säga; varför ha en Porsche i garaget...när man kan ha en på skrivbordet?"...yeah right. Han syftade såklart på att F A Porsche designat några av LaCies chassin. Kör det som känns bäst är ett bra råd. Även om det är en stor fördel för vissa att det sitter hårdvara från början i i en Mac så kan man ju se det i ett lite större perspektiv också. Använder man verkligen all hårdvara man köper när man köper en Mac? Hur många av er i forumet här använder t ex det dubbla gigabitnätverket ni betalat ett par tusenlappar för? (Ni som har MacPro alltså) Visst. Det kan vara jättebra att det sitter där från början. Men det sitter ju inte där gratis. Man "får" inte med en massa saker i en Mac. Man betalar marknadsmässigt pris för alla sakerna från början. Oavsett om man behöver dom eller inte.

Kanske det. För ett par veckor sedan försvann min hårddisk-symbol mystiskt från Findern och skrivbordet. Testade mängder av saker. Det var inget fel på själva disken. Efter en vecka hittade jag en lösning hos Apple. 1GB Xcode fick jag ladda ned och installera på min maskin och sedan var det att jobba i terminalen och förklara för maskinen att den borde visa hårddisksymbolen i Findern. Jag och alla andra som då och då råkar ut för såna där mysko OSX-grejer och ventilerar det i forum är säkert unika och väldigt få. Förhoppningsvis var vi som fick FireWire-diskar dödade för gott av QuickTime 6.3 (tror jag att det var) uppdateringen och väldigt få och unika. Jag har inte uppdaterat till Jaguar ännu och jag kommer säkert inte att få problem med mitt tangentbord (Apple har säkert fixat det nu) men jag har rätt många bekanta som råkade ut för det. Det var inte sådär jätteskoj för deras del när tangentbordet slutar fungera på bärbara maskiner. Förutom såna där små problem så är Macen säkert bättre som all-around-maskin. Jag har inte haft problem med DLL-filer eller registry-filer på många år med XP eftersom jag har ccleaner som rullar automatiskt varje gång jag bootat om mina Windowsmaskiner. Vista har jag bara kört ett halvår så där kan jag inte uttala mig. Vet inte om jag använder den för enbart ett syfte. Jag klipper och postar video och kör hela Adobes programsvit på den och en uppsjö av 3D-program. Och ibland står den som FPT-server över nätterna och jag använder Winamp och olika mediaspelare väldigt mycket. Då och då belönar jag också mig själv med det mest ärbara spelet i människans historia; Unreal Tournament (den första från -99) som jag rullar felfritt i Vista. Är man hopplös retro-gamer så är man. Min kärlek till UT började f ö på OS9. :)

Folk blir inte åksjuka av inslag i kameran, jumpcuts, experimentella linjebrott, vidfilmsformat, obalanserat ljus osv (det är inte den typen av "defekter" jag pratar om). Om åksjuka blir en del av vårt framtida bildspråk så ska jag äta upp min hatt. Jag håller det för lika sannolikt som att vi kommer att ändra standard +-0db till +900db. Lite kul att ni försvarar Cloverfield som at den vore en smal och experimentell film som försöker tänja på mediets gränser och spränga nya vägar. Kom igen! Det är Godzilla en gång till fast med POV-handkamera som har gjorts massor av gånger förut. :) Jag gillade som sagt filmen. Jag förstår bara inte varför man medvetet väljer att stöta bort en del av publiken som annars skulle varit villiga fans. It makes no sense. Och det tycker egentligen inte producenterna heller som (verkar det som) inte kommer skjuta uppföljaren på samma sätt. War of the Worlds är lika subjektiv som Cloverfield. Skillnaden är att War of the Worlds har ett bildspråk och Cloverfield väljer att låsa sig vid en idé som jag tycker känns lite "filmskola" och som egentligen bidrar minimalt till upplevelsen (och tom förstör den). Hade Cloverfield blivit en sämre film om den hade varit subjektivt berättad av en driven visuell regissör som inte låter kameran lämna huvudpersonernas perspektiv på verkligheten? Det tror jag knappast. Tvärtom tror jag att storyn hade kommit helt till sin rätt. Alla regissörer är sugna på ändlösa POVs i början. Och 360-graders panoreringar och utstuderade dolly-zoom-backs. Så även Cloverfield-regissören (det här är ju hans debut). Nästa steg för honom är att göra en film på riktigt. Precis som det var för alla oss andra.

Ja, av nån anledning har folk fått för sig att det är bättre att använda PC-maskiner med högre risk för virus för omvärldskommunikation och bankaffärer och därför förpassat dom till kontorshörnet medan man använder Mac Pro för kreativa saker fast det är en väldigt hårdvarubegränsad hårdvaruplattform jämfört med en PC-workstation som har större valmöjligheter i konfiguration av GPU och videokortsväg. Det är som att 90% av befolkningen försöker hamra fyrkantiga klossar genom runda hål istället för tt tänka till lite. Apples plattform innebär också ett problem om man använder tredjepartsmjukvara. Apple drömmer om att vara ensamma i mjukvaruvärlden vilket resulterar i att om man vill ligga i framkant i uppdateringar av t ex Adobes mjukvaror så väljer man PC. Och 3D är fortfarande lika mycket "no go". zBrush är i version 2.5 för Mac och 3.0 för PC i skrivande stund (och detsamma gäller många andra 3D-paket, om dom ens existerar i Mac-versioner). Och idag gör Apple ingenting som kan konkurrera med Adobes mjukvaror och det är en plattform som ligger rejält efter i 3D-världen. Så jag är absolut gubben tvärsemot. :) Nu kanske någon tänker; Men en Mac kan man ju boota Windows på så får man det bästa av två världar. Det är såklart en stor fördel att man kan köra Windows på en Mac men man kommer inte runt den generella hårdvaruproblematiken med det snävare utbudet. Det där är ju någontng man lär sig efterhand vad man trivs med. Jag blandar inte så mycket plattformar längre (förr gjorde jag all 3D och all Compositing på PC och klippte allt i FCP på Mac - nu när jag har Premiere Pro som är så mycket bättre än FCP så blandar jag inte så mycket plattformar längre). Den enda NLE jag har installerad på min "kontors-Mac" är faktiskt Premiere Pro (jag har slutat uppgradera min FCP-licens). Man behöver inte vara intresserad av att mecka för att köra PC. Bara om man bestämmer sig för att bygga sin egen maskin. Vill man inte det kan man köpa en rejäl workstation. HP gör dom bästa jag känner till. Numera rullar alla Autodesks high end-system på HPs workstations. Men då får man såklart vara beredd att spendera lika mycket pengar på maskinen som om man hade köpt en Mac Pro.

Orsaken till dom där ryktena är att man jämför Mac-användargruppen med den stora grupp användare som använder den billigaste andrasorteringshårdvaran som finns på PC-sidan. Det går ju att bygga ihop en PC otroligt billigt med väldigt dåliga komponenter - och sannolikheten för att en sådan maskin kraschar ofta eller går sönder är naturligtvis mycket större. Det är inte problem som är vanliga med välbyggda maskiner med bättre komponenter - eller ännu bättre - t ex rejäla påkostade workstations från företag som HP. Jag har byggt många budgetmaskiner i mina dar. Min huvudsakliga After Effects-maskin jag använder just nu kostade mig ca 5 000 kr i delar. Det är en Intel Quad Core-maskin med 4GB RAM och en av dom stabilaste maskiner jag ägt. Den har drabbats av kernel panic en gång på sex månader och jag kör Vista 64-bit på den. Jag har självklart haft strul med PC. Oftast resulterar det i en ny komponent för ett par hundringar inhandlad på en kvart och sedan är problemet helt avhjälpt. Men den typen av datoranvändande kräver såklart lite mer av användaren. Man måste kunna felsöka en maskin. Men kan man det så är det helt klart värt det. Hur många Quad Core-macar med 4GB RAM får man för 5 000 kr inkl. moms?

Men vi pratar inte om en smakgrej. Vi pratar om en teknisk defekt.

Så vad är poängen med att dela publiken i 50/50?

Jo dom två plattformarna kräver lite olika approach. Jag är uppväxt med gamla MacOS Classic så jag känner mig mer hemma i Windows än i OSX eftersom jag upplever OSX som låst för användaren. Windows och gamla MacOS har det gemensamt att man har väldigt stora möjligheter att konfigurera sin omgivning. Jag upplever alltid OSX som väldigt "låst". Därför gör jag alla mina kontorsgrejer på Mac och allt mitt kreativa arbete på PC.

Under vissa perioder har 3 månader varit en ganska kort tid att vänta på service. Där måste jag säga att det verkar som att Apple verkligen tagit ett krafttag. När man ringer till LAN-master (Apples servicecenter i Stockholm) blir man inte längre behandlad som paria som försöker blåsa nån på pengar genom att medvetet sabba Apple-datorer för att försöka få den uppfräschad med nyare delar. Förr kände man sig alltid lite kriminell när ens Mac gått sönder. ;)

Hmm...i vanliga "konsumentforum" klagar "publiken" massor på den skakiga kameran. Ingen av filmmakarna här verkar bry sig. Jag blir orolig för framtiden. ;)

Det beror på vad man menar med "full HD". HDV? HDV funkar den absolut för. Annars brukar ett komplett redigeringssystem innebära en snabb RAID-konfiguration och ett videokort med stöd för HD-signalen. :)

Apples gamla tangentbord från t ex Quadra-tiden var både snygga och extremt funktionella. Quadra-borden kunde man gå ut och hugga ned träd med och sedan fortsätta jobba oavbrutet. Den typen av kvalitet är svår att köpa idag. På någon plattform. http://img.wiki.excite.co.jp/upload/apple/d9/d93da65c9b0dbd75eef2a1c2c36d562e_393x600.jpg Quadra 900. Apples högteknologiska flaggskepp för sin tid. En monstermaskin där kvalitativa komponenter var viktigare än prestanda.

De nya tangentborden från Apple är ett utmärkt exempel på "form över funktion". Lite i klass med puck-musen. Finns det någon som tycker att MacBook-tangentbordet är så bra att det borde översättas till extern form? Visst - det är ganska snyggt med fyra millimieter glapp mellan alla tangenterna men det leder till att man knstantk hlkr ppå tangednterna. :)

Vill bara inflika att iBook inte existerar längre. Och så kan jag tillägga att det var lika mycket problem med iBook som det är med MacBook. iBook hade ett konstruktionsfel i locket som gjorde att trådarna till skärmen kunde nötas av väldigt snabbt. Otroligt känslig FW-port var också en klassiker. Jag stekte min FW-krets första veckan genom att hot-swappa en hårddisk. Någonting en bärbar normalt ska klara. En annan notoriskt och av Apple erkänt strulig modell är den senste iMacen (den med svart list). Nu är moderkortet uppdaterat/ersatt men när modellen släpptes hade den mängder av problem och mängder av DOAs. Sedan kan vi ju backa lite i Apples högkvalitativa historia. Minns ni G4 Quicksilver också känd som "vindtunneln" som orsakade en citizens act mot Apple i USA? Jag minns första gången jag packade upp den på kontoret och drog igång den. Alla jag jobbade med började gapskratta och frågade om det var allvar att den skulle låta så där. Och jag överdriver inte - vi mätte ljudstyrkan - fläktarna lät mer än den industridammsugare vi använde på jobbet. Andrahandsvärdet på en ny vindtunnel var i princip noll. För en maskin man pröjsade 30 000 för. Att Dell massproducerar undermåligt skräp är det nog ingen som protesterar mot. Detsamma går inte att säga om HPs proffslaptops eller IBM/Lenovo. En viktig orsak till att jag trivs i PC-miljö är att jag kan avinstallera "små skitprogram" som tar onödiga resurser. Alla onödiga "små skitprogram" som tar resurser i en Mac måste man vara UNIX-tekniker för att kunna avinstallera. Om det ens går. Bara för att man ser programmen i Windows men inte i en Mac betyder inte att dom inte finns. Det är ju bara att kolla Activity Monitorn i OSX. Det är rätt många processer som rullar även där. LaCie har haft samma problem med sina diskar i sju/åtta år nu. 80- och 90-talets Apple står för mig för en otroligt pålitlig kvalitét. Det höll i sig till 2000. Sedan vände allt och i dag är det lite en "coin toss" att köpa en Mac. MacBook Pro är den maskin jag skulle säga fortfarande representerar Apples välkända kvalitét. Med de andra modellerna är allt lite mer shaky.

jmalmsten: Basfrekvenserna är det väl ändå ingen som har stört sig på i Cloverfield? Ljudet var det absolut bästa med hela filmen.

Det beror väl på vem man känner och vem man fått ryktena ifrån? ;)

Jag gör underhållningsfilm för den globala marknaden. Och just nu håller jag på att sakta styra över mitt fokus från traditionella distributionsformer till on line-distribution.

Enligt obekräftade rykten så görs Cloverfield 2 som en vanlig film och utan sjösjukeframkallande kamera. No shit Sherlock! Jag kan inte tänka mig att regissören vill sitta igenom sina dagstagningar på duk en film till. Nästa gång satsar han på att vinna HELA publiken och inte bara dom som saknar anlag för sjösjuka. Smart. Borde gjorts redan från början.

Ja, skulle jag välja att filma istället för att fly så skulle jag filma rakt. Samtligt 9/11-matertial från amatörer är stadigare filmat än Cloverfield och det var säkerligen ganska stressande att stå under skyskraporna när dom började falla. MEN det har egentligen inte med saken att göra för 9/11 är en riktig händelse. Cloverfield är en dramatisk berättelse. Jag har inga klagomål på filmen i övrigt. Svinbra cast, spel, design, story, manusmässigt tempo osv. Men när jag hade sett den kände jag bara att det var synd att jag aldrig fick se själva "filmen". Det finns vissa regler som omger filmiskt berättande som man inte kommer ifrån. Man får t ex inte leverera basfrekvenser som är så djupa att dom riskerar att stoppa människans hjärta (annars fullt fysiskt möjligt i många high end biografer), man undviker flicker av den frekvens som man vet ger epileptiska anfall under tillräckligt utdragen tid och man undviker rena sjösjukeskapande grejer (man filmar aldrig på vatten med fasta stativ på däck t ex). Bara klassiska enkla knep för att få en film så bra som möjligt. Cloverfield fungerade inte på den punkten.

Men jag ser en tydlig distinktion mellan "dokumentär kamera" och en kamera som man skakar så mycket man orkar hela tiden och gör allt man kan för att komponera fel med och tippa horizonten hela tiden. Jag har inget problem med handkamera. Funkar sjukt bra i filmer som French Connection, Cassavetes filmer, Raging Bull, allt av Herzog, Alien och mänder av andra filmer. I alla dom filmerna skänker handkameran realism. För att jag som privatperson skulle filma handkamera så illa som Cloverfield är filmad skulle jag behöva ta ordentligt med droger som påverkar mitt balanssinne och min förmåg att bedömma vad jag filmar. Jag upplevde kameraarbetet som att det är helt orealistiskt att en person skulle kunna filma så illa. Nu vet jag att det finns massor av människor som skulle filma skitilla - men varför "råka" placera kameran i händerna på en sån där person som absolut inte kan rikta en kamera mot ett objekt och hålla objektet i centrum av bilden? En sån person skulle garanterat också uppleva det som så svårt och jobbigt at filma att den aldrig skulle springa omkring självmant och filma i en och en halv timme. Jag köper inte logiken. Och jag köper inte filmkornet stort som tennisbollar på 2.35:1 i Breaking The Waves heller. Det känns bara sökt och fejk. Jag tycker f ö att MI3-fotot låg helt inom ramen för "dynamsik kamera a la Die Hard" som inte riskerar att göra publiken åksjuk. Kan inte minnas en enda bruten horizont i den filmen. Såg även den på stor duk. Så länge klipplinjerna fungerar någorlunda och kontinuiteten mellan bilderna fungerar kan man vara väldigt vild med kameran. Cloverfield har ju ingen kontinuitet eftersom det utspelar sig i realtid - och därför blir kompositionen viktigare så att man inte tvingar publikens ögon att leta informationen på för många ställen samtidigt. Det där lilla löjliga vi brukar kalla för "filmiskt berättande".

En kompis till mig bor ett stenkast från en av studiorna som författarna strejkar utanför varje dag i tre timmar. Han är low budget indiefilmare och berörs inte av det hela mer än att han inte kan göra ljudpålägg till sin film under strejtimmarna. Han noterade bara att det ser rätt komiskt ut när kvarteren runt hans gata fylls med lyxbilar i mångmiljonklassen och assistenters lyxbilar som försvinner därifrån när strejktimmarna är över. Självklart handlar strejken om girighet. Hela Hollywood handlar om girighet. Därför är det så komiskt när tidningen Arbetaren skriver sympatiartiklar. Hur många av tidningen Arbetarens läsare kör Ferrari? Den där villfarelsen att "utan ett filmmanus ingen film" har jag alltid tyckt är helt galen. Filmmanus är ett rätt nytt påfund. Yrket manusförfattare uppstod i princip på 40-talet i Hollywood. Innan dess jobbade man med scenario (som nästan alltid författades av regissören) och andra typer av visuellt planerande av filmberättelser. Och jag tror faktiskt att filmen men nya verktyg kommer att börja förflyttas från den traditionella manusformen. Den kommer att hänga kvar ett tag i den etablerade industrin eftersom så många businessformler bygger på hur det ser ut men om man tänker på det är 120 sidor text ett ganska klumpigt sätt att försöka visualisera en film. Tänk bara på vad Machinima-teknik kan komma att betyda för filmprojekt. När man kan samla en liten grup skådespelares röster och göra en realtidsprevisualisering av vad man tänkt sig kommer det att smälla högre än vilket filmmanus som helt. Utrymmet för missförstånd mellan producent/finansiär/regissör är minimalt. Previz-industrin tror jag kommer att explodera. Och traditionella manus kommer att få ta ett steg tillbaka.

En fråga till alla er filmare som sett den på riktigt stor duk; Tyckte ni verkligen att det var coolt att filma den på det sättet? Jag såg den på Rigoletto 1 i Stockholm och mitt sällskap var åksjuk på gränsen till att vilja kräkas efter 30 minuter. jag själv var småyr och lite obehagligt kallsvettig efter en timme och halva publiken kände på samma sätt. Personligen har jag aldrig upplevt att åksjuka som får en att ta bort blicken från duken tillför någonting rent berättartekniskt. Vad tycker ni? Jag tycker att Cloverfield och Breaking the Waves har det gemensamt att båda är jävligt bra filmer med ett helt meningslöst kameraspråk. Vad betyder den skakiga kameran? Vad tillför den? På vilket sätt lyfter den berättelsen?