Munthe
Medlemmar-
Inlägg
2 125 -
Blev medlem
-
Dagar Vunna
11
Allt postat av Munthe
-
Din beskrivning av min reaktion på kritik låter helt världsfrämmande för mig. Folk får tycka precis vad dom vill om mina filmer. Sedan kan jag svara på kritik när folk vill att jag gör det. Men då handlar det om min egen åsikt - och en sån hoppas jag att även jag får ha. "Konst" tycker jag är i betraktarens ögon. Filmare gör filmer. Om dom är "konst" eller inte är upp till individen. Jag kan räkna upp ett stort antal filmare som aldrig skulle beskriva sig själva som konstnärer men som jag uppfattar som just det. Och då är det konst. För mig.
-
Kanske därför att det är inbyggt i att när någon tycker någonting så är det just en persons åsikt och inte en objektiv sanning? Och därför behöver man inte ifrågasätta det med "vem är du att tycka". Alla har väl rätt att tycka vad dom vill?
-
Det var min subjektiva åsikt. Inte en objektiv sanning.
-
Absolut. Jag kan mycket väl tänkas tycka att fingerfärgteckningen säger mig mer. Bara för att Picasso lyckades skaffa sig en oerhörd beundran och stor publik som är villig att betala stora pengar för hans verk betyder det inte att det är en objektiv sanning att alla måste tycka att en Picasso är den störste konstnären. Det finns ganska många som tycker att många högt värderade konstnärer är överskattade (och därmed inte värd sina pengar). Smaken är som baken. Dom flesta som handlar med Picasso gör det dessutom inte av konstnärliga orsaker. Det är en investering. Konsthandel är en bransch där målningar är ett värdebevis. Helt likt handel med guld, ädelstenar, optioner eller aktier. Där är vi inte inne på konstnärlig kvalite utan på marknasekonomi. Alla värden är fiktiva. En tusenlapp är ara en tusenlapp så länge nationalbanken säger att den är det. Den dag nationalbanken säger att den är en bit toalettpapper så är den det. I grund och botten är allt man kan sätta ett tänkt värde på bara materia. Bestämmer en koallition av banker och handelsinstitut att gråsten är mer värdefull än guld så är den det. En guldklimp är ingenting värd för en förlist på en öde ö. Knappast en Picasso heller. Eller en film av Fellini. En braständare kan däremot vara värd att döda för (och möjligtvis kan Picasson vara värd att elda med).
-
Jag har skrivit att man kan klassa kvalitet i bemärkelsen "broadcastvärden" och att man kan klassa en film ur en producents perspektiv som en god finansiering (och därmed en kvalitativ produkt). Och försökte med det säga att det inte går att fastställa konstnärlig kvalitet på samma sätt. Jag trodde att jag gjorde den poängen ganska tydlig. Uppenbarligen inte. Min poäng är; konstnärlig kvalitet är totalt subjektiv.
-
Jo självklart kan man bestämma innehållet efter standardvärden. Det var ju därför jag drog in SMTPE förut. Man kan fastställa kvalitén på bomull i ett labb. Precis som man kan fastställa att en ljudmix håller sig inom tillåtna och optimala värden i en film. Har det någonting med konstnärlig kvalitet att göra? Knappast.
-
Gorse; om du påstår att andra som gillar blended inte har någon smak och framhäver din egen smak som den rådande goda smaken så är du snobb (men det tror jag inte att du är). Jag är av uppfattningen när det gäller mat och sprit att om mina smaksinnen tilltalas så är det jag upplever gott. Må det vara ett Amarone-vin eller en 180-grammare på grillen klockan fyra på natten. Och INGEN kan tala om för mig att den där grillburgaren inte är god med någonslags stöd av att det fastslagits att det rent obejtivt är så att jag har fel. Det är så extremt okomplicerat. Jag förstår inte hur man inte kan förstå.
-
Manodepressiva människor har inte Bolls stamina. Testa din närmaste videobutik. Eller vilken nätshop som helst. Boll har ingen liten distribution. De flesta av hans filmer har mainstreamdistribution hos de stora Hollywood-bolagen. Är utbildning och kunskap samma sak? Jag känner flera doktorer och t o m professorer i ämnen som jag kan mer än trots att jag inte har någon utbildning. Vilker resulterat i att jag som gick ut med dåtidens 1.8 i snittbetyg (1-5) och i princip hoppade över gymnasiet idag föreläser för ingenjörer. Uwe har däremot en tung akademisk utbilning i ryggen. Han är motsvarande PhD i Amerikansk litteratur och litteraturhistoria (därav Dr Boll). Tror inte att Michael Bay har någon doktorstitel. Psykoser håller inte heller länge. Framgångsrika filmare har däremot ofta en "skruv lös" men det är mer frågan om att dom skiter i vad andra tycker och kör på med en envis vision om något dom förutsatt sig att klara av. I Bolls fall var det att bli mäktigare än det tyska filminstitutet som refuserade honom ständigt när han började. det är han idag med hans bolag aktivt på tre olika tyska börser. Boll omsätter enormt mycket pengar. Den svenska filmbranschens totala budget bränner han på ett par månader.
-
Håller stenhårt med. Det är knappast Frank Lloyd Wright som ritat södra stationsområdet i Stockholm. Men det betyder inte att det inte är en arkitekt som ritat området. Bara för att jag tycker att området är ett av de fulaste i världen.
-
Nä jag har aldrig sagt någonting om att bra film = bra business. Och har jag sagt det så är det med tillägget att det inte går att objektivt bedömma bra/dåligt. Ur businesshänseende (film är business för er som inte hängt med på det - film är en handelsvara med ett värde motsvarande en investering som helst bör generera kapital, det gäller ALLA filmare. Även Lukas Moodysson och Werner Herzog) kan man bedömma en films framgång i siffror. Men att fastslå någon form av objektiv kvalitet är totalt lönlöst. Och jag tror inte att du är någon finlulturell person. Konservativa personer som tycker sig företräda den goda smaken finns i alla klasser och grupper. Den mest urtypiska Svensson-typen är oftast mest aktiv på nätet. Där hittar man folket som skriker att de gamla Star Wars är oklanerliga mästerverk och att de nya är nåt skit katten släpat in och att "pain olympics" borde utövas på George Lucas. Totalt insiktslöst om att Ewokerna är tio gånger töntigare än någon Jar-jar Binks. Det är vad jag menar med konservativ "god smak". Ewokerna...
-
Enbart på min egen smak såklart. Jurymedlemmar och filmrecensenter har ingen plikt att ägna sig åt objektivitet. Och hade dom det skulle dom iallafall inte kunna vara objektiva eftersom det är fysiskt omöjligt för en människa att ha en objektiv smak. När jag har vunnit priser på festivaler (eller inte vunnit) har jag alltid varit medveten om att priset kommer från ett gång personers subjektiva tyckande.
-
Jag tycker att det är helt rätt av Frank Miller att använda Frank Millers unika stil.
-
Men som jag sa, dom som röstar på IMDb utgör ett uselt underlag för någonslags tvärsnitt av den totala biopubliken. Otroligt många biobesökare är helt ointresserade av att nörda på IMDb och vet inte ens vad det är för nåt. Men jag håller med dig om att det går att mäta kvalitet. SMPTE (Society of Motion Picture and Television Engineers) är en av dom viktigaste organisationerna när det gäller att sätta standarder för minsta kvalitet av rörliga bild och ljudsignaler. ITU (föredetta CCIR) är en annan sån organisation och numera är vi många som lyssnar på vad BBC Research kommer fram till. http://www.smpte.org/home Otroligt bra sida som fastställer kvalitet konkret och utan knussel.
-
Nja, du pratade om att man marknadsför filmer stenhårt för att lura en demografi som kanske inte är målgruppen för filmen att ändå köpa den för att producenten ska tjäna max med dollars. Hjärta av Sten hade ingen marknadsföring så hur den hamnar i det resonemanget förstår jag inte.
-
Det finns absolut ingen objektivitet när det gäller smak. Många, många miljoner människor tycker att hästfilmer för tolvåriga tjejer är skittrista. Det betyder inte att det inte finns en nöjd målgrupp för hästfilmer. Och det betyder inte att det finns någonslags objektiv sanning som säger att hästfilmer för småtjejer är skit. Detsamma gäller alla genrer. Det finns masor av människor som tycker att B-skräck är skitskoj och gör livet roligare. (Jag själv t ex) Och ännu fler som tycker att det är rena skiten och bortslängd tid och att filmarna som gör dom borde låsas in. Allt handlar om demografi. Sedan finns det också en stor grupp människor som är dumma i huvudet. Som älskar att hata. Dom slänger bort sin egen tid på att se filmer i genrer och av regissörer som dom vet att dom kommer att bli besvikna på. Dom människorna får skylla sig själva. Om dom vägrar lära sig att dom ska sluta se en viss typ av film som dom bara hatar så är det absolut inte filmarnas problem. Där skulle man nog kunna fastställa någonslags objektiv sanning.
-
Om man råkar instämma med IMDb-demografin. Några av mina absoluta favoritfilmer ligger på IMDbs botten 250. Om jag skulle gå på IMDb-rekommandationer så skulle jag bli lurad på mina pengar hela tiden. Det finns en smak för allt. En människas skräp - en annan människas guld.
-
Det är PRECIS sådär man ska använda Steadicam ifall det är nån som undrar.
-
Enzo Ferrari hade inte hållit med dig. Överlag kan jag tycka att många filmmakares betydelse överdrivs något i otroligt om man tittar på t ex designers och arkitekter. Så har jag långt ifrån alltid tyckt. Det får jag nog säga är någonting som kommit lite med åldern. Vad är egentligen Fassbinders filmer ställt mot flygplanet, microprocessorn, det grafiska operativsystemet, Frank Lloyd Wright eller en räcerhoj i kolfiber designad av Ernesto Colnago? Världen är full av mänskliga prestationer. Jag tror att vi är på väg in i en period där just "filmkreatörer" kommer att få en allt mindre framskjuten roll betydelsemässigt i det enorma och välslipade mediabrus som omger oss idag. Långfilmen tror inte jag har särskilt lång tid kvar som distributionsformat t ex och den klassiske europeiske efterkrigs-"mästerregissören" är en långfilmare (innan dess fanns knappt regissörer - det var en kille med en kamera med en vev på, typ)
-
Flås, pust, stön... underbart... (det är f ö ingen trailer utan en ren teaser - vad jag vet är dom långt ifrån färdiginspelade. premiär någon gång 2009)
-
Bra att du tog just min stora idol Herzog som exempel. Herzog har alltid varit en entreprenör. När han började blev han t ex ganska hårt kritiserad av "Fassbindergänget" för att han gjorde sina filmer på engelska och strävade efter en internationell publik framför en tysk. Han var extremt mån om att ta reda på hur den internationella filmmarknaden fungerade och han har alltid drivit Werner Herzog Filmproduktion med järnhand tillsammans med sin bror Lucki Stipetic. Herzog har gjort gott om pengar på sina filmer. Och både Herzog och Kinski visste mycket väl att dom utgjorde ett starkt varumärke internationellt - därför fortsatte dom samarbetet så länge fast dom samtidigt hade så svårt att jobba ihop. Nosferatu och Aguirre floppade i hemlandet men har varit långsiktiga kassakor internationellt och alltid sett till att placera pengar i näven på Herzog till nya filmer. Det ska bli intressant att se hur Herzogs "nya liv" i USA kommer att fungera. Med tanke på hur illa Rescue Dawn fungerade så tror jag att det kan bli kort. Herzog är iongen Hollywood-kille. Han är en klassisk internationell indiefilmare av originalsnitt (som Leone, Argento eller Kurosawa). Bara det faktum att Herzog idag kontrollerar hela sitt bibliotek och att du kan köpa Herzog-boxar på Statoil-macken bevisar det jag påstår. Fassbinder var nog helt omedveten om sånt där. Han var nog mest intresserad av att jobba, supa och knarka ihjäl sig - och det lyckades han ju med ganska snabbt.
-
Bra berättande kommer som ett brev på posten och som en följd av hantverksmässighet, yrkesmässigt kunnande och näsa för affärer i en salig blandning. Dåliga berättelser är nämligen dålig business. Allt annat är smak. Och smak kommer vi aldrig att enas om. När den här planeten tar sin sista suck och om mänskligheten fortfarande då existerar så kommer "en människas skit vara en annan människas guld" precis som nu och precis som för tusen år sedan. Det är mänsklighet.
