Mr A

kan lika gärna ha det bredvid namnet istället: NEWS ANCHOR (TV) blabla bla blabla

Hittade denna ett tag sedan. Någon med erfarenhet av att producera film kan nog säga till om tipsen är bra eller inte: Creating A Budget For Your Independent Film (Independent & Art Filmmaking)

I Inglorious Basterds så kör Tarantino på det sättet. Jag tror det är bättre så. Parentes bör man nog bara köra om karaktären skulle byta språk mitt i dialogen. I detta fallet gissar jag, om vi är fortfarande inne på det här med youtube-klipp som sprids, så är det kanske inte alls så viktigt att nämna att en tysk tittare kommenterar på tyska. Borde vara ganska införstått att de reagerar på respektive modersmål .

Dagens ScriptShadow bjuder på ännu ett tips som är relevant till den ursprungliga frågeställningen:

Det går ju, men det blir tråkigt, speciellt om det ska vara en stor händelse i storyn. Är det en stor grej grej så ska du dramatisera det.

Ladda ner detta manuset som finns på sidan: ScriptShadow: Amateur Friday - Webicide Har inte själv läst det, men handlar om en misslyckad skådespelerska som annonserar datumet för sitt självmord på YouTube och blir känd genom det. Borde förhoppningsvis svara på din fråga.

Något i denna stilen, tror jag. Int: Bla Ella sitter vid datorn och loggar in på Facebook. hon går in på sina profilinställningar och laddar upp en ny profilbild. Hon väljer en där hon är sminkad och uppklädd och poserar för kameran. Hon lägger in en beskrivning till bilden: "JAG EN HELT VANLIG DAG, HIHI ;)" Bilden är upplagd. Hon sitter kvar framför datorn, biter sina naglar, och och bara väntar på att något ska ske. Lång paus, sen PLÖTSLIGT: Händelsefliken på skärmen lyser rött. Någon har svarat! Ella klickar, plötsligt FLÄMTAR hon. JOHAN har kommenterat hennes profilbild! Han skriver: JOHAN (via Facebook) Sikken pingla du e asså ;) Eller?

"Mother Bucket" exemplet är högst okonventionellt, ja. Och dessutom svårt att bedöma i.o.m att vi inte ser hela scenens kontext. Men det andra exemplet är bara en mer litterär aside. Det kanske funkar med det första exemplet, men då ska man vara väldigt duktig och säker på vad man gör.

Båda länkar bekräftar vad vi har sagt: du skriver inte en bio. Du introducerar och beskriver karaktären på ett kreativt och impressionistiskt sätt, som Désirée sa. Du skriver inte hans/hennes CV. Just "asides" som det kallas kan både höja och sänka ett manus beroendes på hur väl ditt språk och manusets ton/genre klickar ihop. Kitchen Sink är, enligt mig, ett bra exempel på när asides kan fungera (även om det går över styr ibland). Men jag fick intrycket att det inte riktigt är asides trådskaparen tänkte på när han skapade tråden.

Ibland gör man. Sällan det blir, men ibland kan det bli berättigat. Men annars? Inte direkt, nä. Men i.o.m. att sättet du skriver på ska matcha filmens ton, rytm och tempo, så bli det indirekt så att man skriver och delar in sina paragrafer ungefärligt efter tagningar. Till exempel som i Kitchen Sink: INT. FARM HOUSE Dag and Lorelei kick open the DOOR and SLAM it behind them. Safe! Phew. CAMERA pans 180 and we see the room is chockablock with humanzombie- vampire madness. They’d have been safer outside. ARM punches through the door grabs Dag’s head and slams it back into the door. Lorelei shrieks. Real helpful. Eller som på någon sida efteråt (ironiskt nog en scen där karaktärerna tittar ut genom fönstret): INT. LIVING ROOM Bodies strewn everywhere, but Dag pays them no heed. He’s focused on the BOOMS and SCREAMS and ZIPS and WHIRS that are emanating from outside the house. Vampire girl arrives behind him and then zombie. All three approach the windows and look outside. EXT. HILL AND BEYOND Outside, illuminated by the light of the blazing barn and a half-dozen oak trees, are dozens and dozens of -- I shit you not -- [u]Alien spaceships[/u]. Spilling from the ships like ants from a hole, are thousands upon thousands of silver-hued ALIENS, shimmering in the firelight, like the molten polyalloy terminator from T-2. Using translucent bowling ball sized orbs that materialize from their palms, the aliens are vaporizing everything in their path. INT. FARM HOUSE The trio stare in horror as each of their kind is cut down. Humans evaporated. DAG Oh my god. Vampires disintegrated. VAMPIRE Holy shit. Zombies vaporized. ZOMBIE Uuurrrggggh. Dag and the vampire look at each other, speechless. Zombie joins the lookfest, eyeing the vampire first, then Dag. I slutändan handlar det verkligen bara om vad som ser snyggt ut/läses bäst.

Fast så här: Albin äter frukost och tittar ut genom fönstret och ser... MONTAGE: - Människor går omkring med leende på deras läppar. - Barn leker vid lekplatsen - Ett par håller om varandra kärleksfullt - Ett par äldre gubbar dricker kaffe och skrattar högljutt MONTAGE SLUT Albin fnyser till, tittar tillbaka på sin macka som han nu nästan blir äcklad av och slänger den åt sidan. Eller så här: Albin äter frukost och tittar ut genom fönstret och ser... ...människor gå stressigt omkring som yra höns. Frustrerade, arga, otåliga; det är som om en stressbomb har detonerat. Albin tar en tugga på sin macka. Kan man förklara vad Albin ser snabbt och enkelt med bara ett par ord kan man lika gärna ha det i samma paragraf.

Aldrig mer än vad som avslöjas i scenen. du skriver t.ex inte "JOHAN (46) sitter ner, han är bla, ser ut yadda, och han har cancer" när det inte är meningen att man ska upptäcka att han har cancer förrän scenen efteråt. Du ska aldrig ha en bio i ditt manus. Karaktärsbeskrivningar principiellt skiljer sig inte på något sätt från vilken annan handlingsbeskrivning, du bryter aldrig fjärde väggen och "talar" med läsaren. Du bara beskriver honom/henne som han/hon ska se ut eller uppträda på duken, inget mer speciellt än det.

Ja, håller nog med Dr Venus. I detta fall händer inte mycket eller något viktigt utanför fönstret, så inte så viktigt. Fast om det inteär viktigt för din berättelse så undrar jag varför du ens har med det? Om Albin tittar ut igen och hittar något intressant kan jag förstå varför du vill inkludera det.

Precis! När du skriver ett manus så ska du förmedla vilken information som ska upp på duken. Allt annat är bara överflödigt. Maverick (Tom Cruise) i Top Gun är singel. Hur får vi reda på det? Jo, så här: http://www.youtube.com/watch?v=LTbASqoqH3Q Väldigt simpelt, vi ser honom ragga. Ingen onödig exposition, bara handling, guldvärd handling. Här får vi även en klockren inblick på hans personlighet: snubben är en riktig jävla våghals. Mycket mer talande om karaktären än om t.ex Goose hade sagt till någon "Wow! Den där Maverick alltså! Vilken ungkarl!" Det är poängen med "Show, don't tell". Det är så dina karaktärer får, ja, karaktär: genom valen de väljer, genom handlingarna de tar, genom sättet de pratar. Låt bli att du, som manusförfattare och "Gud", definierar karaktären åt manusläsaren, det jobbet ska dina karaktärer sköta själva. Klart, du kan alltid förmedla en karaktärs personlighet genom dialog också. Men då gör du det indirekt. Klockrent exempel: http://www.youtube.com/watch?v=koPwH0AjF9A (ursäkta kvalitéen) Hur får vi reda på att Mark är ett självupptaget as? För att han beter sig som ett självupptaget as mot sin flickvän, även fast han själv inte fattar det. Det är det Désirée menar med att personlighet kan framgå genom vad som sägs. Vi börjar ana att Maverick tänker bjuda på ett spektakel, inte för att han säger "Kom Goose! Vi kör 'She's lost that lovin' feeling'-rutinen på blondinen där borta!", utan genom sättet han förslår det till Goose, och sättet Goose svarar på. M: Hon har tappat känslan. G: "Hon har tappat kä-?" Åh nej. M: Hon har tappat den. G: Nej! Nej, hon har INTE tappat den! Här, vi kör lite filmskola: http://www.youtube.com/watch?v=MyKvTFLI680&feature=related Scenen från 3:10 - 4:30. 1. Vad får vi veta om Peter Parker? Vem är han? Vad får vi veta Mary Jane? Vem är hon? 2. Hur förmedlas det? Ignorera voice-overn.

Hur tänker du att man ska visa, på film, att mannen är ungkarl och är byggarbetare? Kommer han in med sina byggkläder? Beteer sig ungkarlar på ett visst sätt? Skriv DET istället. Generell tumregel: (be)skriv bara på ett sådant sätt som går att visualisera eller uttrycka.

Scriptshadow tog upp det kort i en av sina recenscioner förra veckan: http://scriptshadow.blogspot.com/2011/06/amateur-friday-day-of-reckoning.html

Du kan skriva en så kallad bio, ja. Annars är den viktigaste regeln fortfarande "Show, don't tell". Visa att din karaktär är si o så, berätta inte det för oss.

"Vi ser en stuga i skogen, bakom några träd längre bort syns en sjö. Vi ser ett ljus i fönstret." Omformulera detta. Reagerade direkt på att det var ganska jobbigt att läsa "vi ser" tre gånger på samma pragraf, främst för att de två första kommer efter varandra vilket skapar en jobbig upprepning. Kör på med "Ett ljus kan ses genom fönstret" eller liknande istället. Vissa av dina beskrivningar är lite väl onödigt fyllda. Skär av lite onödiga/överflödiga ord. "Plötsligt ser vi Felicia, runt 30 års åldern," -> "Plötsligt ser vi Felicia (ca 30)..." "Felicia gör som den äldre mannen sagt." -> "Felicia gör som han säger" etc Du har lite tjocka paragrafer då och då, ex: "Felicia tittar mot skåpet längre bort och ställer sig upp......" etc (s.3). Du beskriver scenen språkligt sätt väldigt bra, men det blir bättre om du delar upp paragrafen in till mindre paragrafer. När du skriver så ska du försöka emulera hur det hade sätt ut på film. Språket och formateringen ska matcha scenens tempo. Tänk dig att varje paragraf ska vara så som en tagning, eller ett par klipp. Det blir dessutom inte lika jobbigt att läsa upprepningarna "Felicia gör, Felicia si, Felicia så" på det sättet. Prova dela upp det. Beskrivningen är jättebra annars, den ödesdigra tonen når fram, och du framhäver verkligen Felicias rädlsa och samtidigt hennes acceptans över vad som kommer hända. Scenen där Frank blir skjuten (s.6) är i stort behov av uppdelning och "klippning". För tjock text, för mycket som händer för en paragraf. Ska eldstriden plötsligt komma i filmen så ska den upplevas på likadant sätt i manuset. Det gäller även framöver i slutet (SPECIELLT sista scenen där du har ditt klimax). Stora stycken sänker läsningsvärdet och upplevelsen i ett manus. Jag blev förvirrad över vad som hände i slutet; vem sköt vem och hur? Jag ska demonstrera med en scen från Greg Johnson's Last Son Of Isaac LeMay OBS! SPOILERS FÖR SLUTET. ---------------------------------------------------------------------------------------- Cal fires another shotgun blast. LEMAY This seed ends here. Ends today. CAL Seed? LEMAY Our seed. (beat) Boy you’re the last one of all my children. I killed all your brothers and sisters - from all around this country. LeMay starts firing his gun as he walks/limps up the stairs. Giving his monologue as he goes. LEMAY A bunch of damn evil souls. Evil eggs ready to hatch. Most men go and spread themselves. Right where Cal is hiding. LEMAY Teach their children what their daddies taught them. Virtue. Honor. Teach their sons to be gentlemen. Their daughters to be ladies. Gaining confidence in his aim, in his words. LEMAY Teach them to be good. (beat) We ain’t those people. LEMAY My daddy was the meanest, saddest bastard ever lived on this planet. He kilt men. Stole from men. He didn’t do nothing for me, but give me his evil blood. (MORE) And I ain’t done nothing with that blood but gone on and done the same damn thing. Same as you. But all this ends now. LEMAY Confident. Bold. Broad chested. He is going to kill this godforsaken devil. He turns the corner and Cal isn’t there. LeMay turns and takes a big shotgun blast to the chest and flies backwards off the landing down into the bar, crashing tables and everything. Cal stands atop the stairs. The winner. DOWNSTAIRS Cal goes down to his father. He stares at him coldly. LEMAY I once dreamed my own kin would kill me. Cal points his shotgun at LeMay’s face. CAL Your dream come true. He decapitates his father with the shotgun. Cal drops the gun. Wipes his nose. No longer scared of his daddy. He spits on his body. He sees something on the ground and picks it up: THE IVORY HANDLED PISTOL. --------------------------------------------------------------------------------------------------------- Förstår du vad jag menar? 1. Dela upp styckena, då kan man läsa snabbare. Och allt som går att läsa snabbt är ett stort plus bland större producenter som kanske måste läsa flera manus bara på en kväll. 2. Strategisk styckesindelning framhäver den dramatiska effekten av handlingen, och man kan mycket mer korrekt visualisera händelsen. Språkligt tycker jag detta var bland det bättre jag sett här. Du måste bara formatera om! Slakta dom stora bad boysen till mindre, mer behagliga, och mer förståeliga, paragrafer. Kom ihåg, "Writing is re-writing"! Lycka till! :)

http://www.google.se/#hl=sv&source=hp&q=unsolved+hieroglyphs&oq=unsolved+hieroglyphs&aq=f&aqi=&aql=&gs_sm=e&gs_upl=1053l6930l0l20l18l0l11l11l0l134l779l2.5l7&bav=on.2,or.r_gc.r_pw.&fp=fd9d3bed0ace39b6&biw=1259&bih=820 ----------------> http://listverse.com/2007/10/01/top-10-uncracked-codes/

Vad tycker DU är läskigt?

Om ni verkligen måste fråga, borde ni verkligen filma det då? Tänk dig själv hur absurt det låter med en filmskapare som vill göra komedi men inte kan komma på något roligt själv.

Circalit.com finns det ett som heter.

Sitter och läser igenom College Republicans (mest omnämnda Black List 2010 manuset) just nu och märker att även i ett så högt betraktat manus som detta så finns det diverse stavfel och liknande ("we'll" istället för "well". "Your" istället för "you're". Och detta bara inom tre sidor), och även ett par "we see..." Ville bara uppmärksamma om detta. Inte för att det ursäktar att man själv slarvar till det, men för att visa att även proffsen kan göra misstag som förbises sålänge själva manuset är bra. Och är det nödvändigt för berättelsen och det finns inget annat sätt att förmedla det på så använd gärna "vi ser".

Angående "vi ser/hör" så är detta ingen absolut regel, det handlar bara om att de ska användas sparsamt och endast ifall det tjänar något speciellt syfte. Och ja, det förekommer även på spec manus.

Såg det senast i antingen I Want To ____ Your Sister eller i What Would Kenny Do.