Konsten att beskriva för mycket

[Ralfduran18]

Tjo grabbs. Jag är grymt filminstressad och tror mig ha ett hyffsat unikt öga för film och dess vidare konst. Jag har skrivit ett par manus som faktiskt utan att dra ut på Bergmankvaliten ytterligare är väldigt bra ideer som skulle göra guld på film.:) Men varför är det så himla vitalt att man i sitt filmmanus ska beskriva exakt hur allting runt omkring personen ska se ut? För det verkar ju vara obligatoriskt att man ska förklara varenda liten del av sitt verk i sitt skrivande, något som jag finner vara väldigt konstigt och många gånger onödigt.

 

Jag är inte på något sätt en erfaren arbetare av film, utan jag är helt enkelt bara en enkel kille med en vision. Jag vill dock sätta in en fot i det filmiska, och vad är då bättre än att börja skriva ett par manus för att sedan försöka kränga till diverse produktionbolag (svt, memfis mm)? .

 

Vad jag då undrar är om det är helt totalt nödvändigt att beskriva exakt hur miljön omkring personerna artar sig, hur kameran ska röra på sig osv? Är det så nödvändigt? Om man nu som jag har ett manus med stora och monumentala ord och lite lätt beskriven emotionalitet och ju givetvis kortfattad beskrivning av miljö utan på något sätt gå för djupt inskrivet ... är det ens då någon ide att försöka kränga ett sådant manus? Eller måste allt vara beskrivet in i minsta detalj? Hoppas ni förstår någorlunda. För det faktum att varje lampa ska vara på plats redan i grundform gör mig oerhört frustrerad, vilket enare ju givetvis skadar min kreativitet.

 

Glad för svar / Ralf

[Java ex Machina]

Det är absolut inte nödvändigt att beskriva allt som händer, utan helt tvärtom faktiskt. Du behöver bara beskriva det som fyller en dramatisk funktion. Allt som inte är nödvändigt behöver, och i väldigt många fall bör inte vara med i manus (främst med undantag för om det är samma person som skriver som regisserar). Tänk funktionellt.

[Ralfduran18]

Grymt. Man lär sig mycket på denna sida. Grymt som sagt var.:D

[Insaniac]

Du borde vara detaljerad när du skriver manuset. Och om du VILL lyckas med manuset då är det obligatoriskt för då visar det ju att du verkligen vet hur manuset ska se ut. T.ex. vad för sorts vapen som används i filmen, vad för sorts kläder, vad för sorts bil som karaktären kör och hur gatorna ser ut där bilracet är. t.ex. såna grejor.

[Java ex Machina]

Du borde vara detaljerad när du skriver manuset. Och om du VILL lyckas med manuset då är det obligatoriskt för då visar det ju att du verkligen vet hur manuset ska se ut. T.ex. vad för sorts vapen som används i filmen, vad för sorts kläder, vad för sorts bil som karaktären kör och hur gatorna ser ut där bilracet är. t.ex. såna grejor.

Så länge alla de där detaljerna inte fyller någon funktion kommer de bara att vara i vägen. Det är inte manusförfattarens jobb att bestämma färgen på karaktärernas kepor.

 

Om du ska regissera filmen själv så spelar det ingen roll, men om du vill träna dig att skriva för att sälja så var så sparsam som möjligt. Räkna med att regissören kommer att ändra väldigt mycket i alla fall.

[Ralfduran18]

Men det här med ex kamerarörelsen. Vinklar mm. Det är överflödigt att ta med i sitt filmmanus med förutsätting att man inte ska regissera själv, eller?

[gorse]

det är överflödigt. Till och med omöjligt att beskriva så det blir begripligt. Skriv du lungt manus utan vinklar, så kan man göra storyboard sen.

[Insaniac]

Räkna med att regissören kommer att ändra väldigt mycket i alla fall.

 

Om regissören vill ändra så är det hans egna jobb, men han uppskattar om han får en detaljerad hjälp. + det blir alltid lättare för andra att läsa manuset då. Det blir mer detaljerat och man får en vision hur t.ex. karaktären eller platserna ser ut.

[greenlighted]

Java har helt rätt, endast det som fyller en funktion bör vara med i manuset. Skriver du helt och hållet för dig själv, dvs du ska inte visa manuset för någon annan alls, kan du göra precis som du vill. Men ska det läsas av producenter, regissör, skådisar, filmteam, osv så ska det inte vara fyllt med mer detaljer än vad som är nödvändigt för att förmedla historien. De olika medlemmarna i teamet lägger sedan till det som utelämnats.

 

Att ha för mycket detaljer är ett vanligt nybörjarmisstag bland manusförfattare med liten eller ingen erfarenhet av att deras manus faktiskt blir filmade.

 

Eftersom jag just nu försöker undvika att jobba så plitar jag ner ett litet exempel:

 

---

EXT. GATA I CENTRALA SMÅSTA

 

Tre röda bilar och en blå bil står vid ett rödljus i Småstas innerstad. Plötsligt rusar ADAM, en man i 30-års-åldern fram. Adam är av medellängd och medelbyggd med lite flottigt blont hår och ljusblå ögon. Han är klädd i en skitig grå munktröja, blå trasiga jeans och ett par gamla, skitiga blå Puma tennisskor. Adam springer fram till den första bilen, en röd -94-års Mitsubishi Lancer, och rycker upp framdörren på förarsidan. I bilen sitter en MAN i 45-års-åldern. Mannen är gråhårig, har glasögon och en beige överrock utanpå en kostym med slips. Adam sliter ut mannen och tar hans plats.

 

Adam stänger dörren, lägger i växeln och stampar hårt på gaspedalen. Bilen TJUTER och det ryker om bakhjulen. Adam kör rakt ut i korsningen.

 

En silverfärgad Saab 9-3 kommer körande från vänster. Den bromsar och TUTAR våldsamt innan den kör in sidan på Adams Mitsubishi, i höjd med bagageluckan. Saabens strålkastare splittras och grillen slås in. Mitsubishins sida bak trycks in och bucklas. Mitsubishin slås för ett ögonblick åt sidan men Adam rätar upp den. Han gasar igen och med TJUTANDE däck fortsätter han med hög hastighet genom korsningen och längs med gatan på andra sidan. På den gatan kör det tre bilar, alla silverfärgade, som Adam tvingas sick-sacka mellan innan han slutligen åker bort ur bild.

---

 

Okej, inte världens bästa scen till att börja med och den är dessutom inte speciellt bra genomförd. Om jag blev ombedd att producera eller regissera det här manuset skulle jag redan här bli väldigt tveksam eftersom det känns som att manusförfattaren inte vet vad som är viktigt för berättelsen. Det är många detaljer och bilder som inte känns relevanta.

 

Antagligen är det viktiga att Adam stjäl en bil och med hög hastighet kör därifrån. Samt att han blir påkörd av en annan bil när han gör det. Men då funkar det precis lika bra med:

 

---

EXT. GATA I CENTRALA SMÅSTA

 

Några bilar står vid ett rödljus i Småstas innerstad. Plötsligt rusar ADAM, en sjaskigt klädd man i 30-års-åldern, fram till bilen längst fram i kön, rycker upp framdörren på förarsidan, sliter ut MANNEN som sitter där och tar hans plats.

 

Adam stampar hårt på gaspedalen, däcken ryker TJUTANDE och bilen kastar sig ut i korsningen.

 

En korsande bil från vänster bromsar och TUTAR våldsamt innan den från sidan KROCKAR med Adams bagagelucka. Adams bil slås för ett ögonblick åt sidan men återfår snart riktningen genom korsningen och försvinner med TJUTANDE däck och hög hastighet längs med gatan.

---

 

Förutom att det där är renare och kortare så förmedlar det dessutom ett helt annat tempo. Eftersom det här är en scen som ska ha högt tempo, bör också manuset förmedla ett högt tempo.

 

Detaljer sänker tempo och därför är ingående detaljer och beskrivningar något som enbart bör användas där det finns gott om tid i filmen, dvs där tempot är lågt.

 

 

Dags att ta tag i jobbet igen. Lycka till med manusförfattandet, Ralf.

[jbergman]

Det är absolut inte nödvändigt att beskriva allt som händer, utan helt tvärtom faktiskt. Du behöver bara beskriva det som fyller en dramatisk funktion. Allt som inte är nödvändigt behöver, och i väldigt många fall bör inte vara med i manus (främst med undantag för om det är samma person som skriver som regisserar). Tänk funktionellt.

Att tänka funktionellt är helt rätt, men det här med att fokusera enbart på vad som fyller en "dramatisk" funktion är vanskligt. Det är ett påstående som är ganska vanligt på detta forum, men jag har aldrig i mitt liv läst ett manus som följer den modellen. Det skulle vara riktigt avskalade och själlösa manus i så fall.

 

Den beskrivande textens roll i ett manus är att skapa bilder för läsarens inre öga i rätt tempo, och det misslyckas man med både om man skriver för mycket och om man skriver för lite. Som författare måste man göra en avvägning, och det bästa sättet att få ett hum om hur man bör göra är att läsa professionella manus.

 

/Jakob

[Java ex Machina]

Att tänka funktionellt är helt rätt, men det här med att fokusera enbart på vad som fyller en "dramatisk" funktion är vanskligt. Det är ett påstående som är ganska vanligt på detta forum, men jag har aldrig i mitt liv läst ett manus som följer den modellen. Det skulle vara riktigt avskalade och själlösa manus i så fall.

 

Den beskrivande textens roll i ett manus är att skapa bilder för läsarens inre öga i rätt tempo, och det misslyckas man med både om man skriver för mycket och om man skriver för lite. Som författare måste man göra en avvägning, och det bästa sättet att få ett hum om hur man bör göra är att läsa professionella manus.

 

/Jakob

Vad att hålla sig till det som fyller en dramatisk funktion innebär, är att om du har en karaktär som du beskriver har på sig en röd tröja, så är det bäst att rödfärgen kommer att spela betydelse. Annars finns det ingen anledning att skriva att den är röd, för det kanske går emot scenografin eller det kanske inte passar med den skådisen eller resten av garderoben osv.

I en film som Sjätte Sinnet hade det spelat roll, för i den filmen symboliserar allt rött något speciellt. Men annars så är inte färgen på tröjan manusförfattarens jobb att bestämma.

 

Det är väldigt sant att hur man lägger orden är en konstform i sig självt, men det är inte vad jag menar när jag säger att man ska skriva funktionellt. Tvärtom, så hjälper sånt manusförfattaren att skriva funktionellt.

Det finns en grupp på MySpace som heter Screenwriters jag kan rekommendera där några som sitter och postar är arbetande manusförfattare i hollywood, och det kan bli diskussioner som handlar om hur man placerar ord i en mening ibland, för att skapa rätt bild i huvudet på läsaren. Sånt är kul.

[jonkanon]

Jag håller med java såväl som jbergman.

 

Det gäller att hitta det som är relevant, dvs fyller en dramatisk funktion. Det i sig betyder inte att man måste skriva nakna ord. För det är fortfarande en berättelse.

 

Det gäller bara att förstå att manus skiljer sig avsevärt från andra typer av skrivna berättelser, och precis som allt annat letar sig sveriges teatertradition in i filmmanusen med scenanvisningar.

 

Och visst kan ett ords placering ha enorm betydelse för hur en mening tolkas eller gör det möjligt att vara setup osv... Det är finlir i yrkesutövande.

 

Och visst är det sant att man i början immiterar innan man bemästrar, man övar att skriva som andra och ur detta reser sig sin egen stil... förhoppningsvis.

 

Innan man börjar snöa in sig på detaljer är det bättre att tänka mer generellt. Det handlar inte om att skriva dåligt, vilket verkar vara den vanliga missuppfattningen för att man inte har obegränsat med beskrivningsord att använda sig av. Man ska skriva effektivt helt enkelt och sen ska man skriva manus.

 

Personligen skriver jag lite utförligare i början, för att sätta stämning och miljö. Inte så mycket att det blir tråkigt, utan så att det går att få ett hum. Men längre in i manuset har läsaren förhoppningsvis börja fokusera mer på berättelsen varpå det blir tunnare och tunnare med beskrivande text.

 

Sen är som sagt inte utförlig beskrivning det samma som litterär beskrivning. Så inget ordbajseri :)

[precision motion]

Du borde vara detaljerad när du skriver manuset. Och om du VILL lyckas med manuset då är det obligatoriskt för då visar det ju att du verkligen vet hur manuset ska se ut. T.ex. vad för sorts vapen som används i filmen, vad för sorts kläder, vad för sorts bil som karaktären kör och hur gatorna ser ut där bilracet är. t.ex. såna grejor.

Vapenmodeller är nog det mest onödigaste man kan ta med i ett manus. Detta så länge det inte skulle vara så att man i filmen ska följa med vapnet genom historien eller att det är något speciellt vapen som visar sig, t.ex. komma från Afrika och några av FBI-agenterna åker till Afrika efter lite forskning kring vapnet och stöter på en sekt. Sekten visar sig vara den sekten som de sadistiska morden i New York har sina rötter från. Detta ger FBI-agenterna ledtrådar om vart mördaren kommer slå till här näst i New York.

Vad det gäller kläder kan man ge en hint om vilken slags klädstil man tänker sig karaktären har.

Bil räcker med att säga att det är en sport bill från sent 70-tal, nästa så man sagt för mycket.

[Insaniac]

Vapenmodeller är nog det mest onödigaste man kan ta med i ett manus. Detta så länge det inte skulle vara så att man i filmen ska följa med vapnet genom historien eller att det är något speciellt vapen som visar sig, t.ex. komma från Afrika och några av FBI-agenterna åker till Afrika efter lite forskning kring vapnet och stöter på en sekt. Sekten visar sig vara den sekten som de sadistiska morden i New York har sina rötter från. Detta ger FBI-agenterna ledtrådar om vart mördaren kommer slå till här näst i New York.

Vad det gäller kläder kan man ge en hint om vilken slags klädstil man tänker sig karaktären har.

Bil räcker med att säga att det är en sport bill från sent 70-tal, nästa så man sagt för mycket.

 

Om man är en bra manusförfattare så tar man med såna detaljer. Allt för att dölja bloopers. T.ex. om en Desert Eagle har 10 skott per magasin och man skjuter 16 gånger.

 

Alla skriver som de gör. Jag själv anser att man ska skriva på det rätta sättet.

[greenlighted]

Om man är en bra manusförfattare så tar man med såna detaljer. Allt för att dölja bloopers. T.ex. om en Desert Eagle har 10 skott per magasin och man skjuter 16 gånger. Alla skriver som de gör. Jag själv anser att man ska skriva på det rätta sättet.

 

Det här är rent felaktigt och jag vill verkligen avråda Ralf och andra mindre erfarna manusförfattare från att ta till sig detta. En bra manusförfattare skriver precis så mycket detaljer som behövs för att förmedla historien, stämningen och tempot. Mer detaljer än nödvändigt kommer bara att belysa manusförfattarens bristande erfarenhet.

 

Ett råd till alla som seriöst vill satsa på manusskrivning är att göra en sökning på "screenplay" på Amazon och införskaffa en eller ett par av böckerna på den listan. Det kommer att vara värt varenda krona. Lycka till!

[precision motion]

Om man är en bra manusförfattare så tar man med såna detaljer. Allt för att dölja bloopers. T.ex. om en Desert Eagle har 10 skott per magasin och man skjuter 16 gånger.

 

Alla skriver som de gör. Jag själv anser att man ska skriva på det rätta sättet.

Desto mer detaljer du gör desto fler bloopers kan det bli om du istället säger att man sjuter 16 skott så får väl filmtamet leta rätt på en pistol som sjuter 16 skott eller så laddar personen om, det blir bara jobbigt att läsa och känns oproffsigt om man skriver som du föreslår.

[Java ex Machina]

Om man är en bra manusförfattare så tar man med såna detaljer. Allt för att dölja bloopers. T.ex. om en Desert Eagle har 10 skott per magasin och man skjuter 16 gånger.

 

Alla skriver som de gör. Jag själv anser att man ska skriva på det rätta sättet.

Jag kan ärligt talat inte komma på en enda film där det spelat någon roll hur många kulor en Desert Eagle rymmer i magasinet. Inte en enda.

 

I första Dirty Harry-filmen har Clintan en liten monolog om sin pickadoll och hur många kulor den innehåller, men det spelar ändå ingen roll om han sköt fem eller sex gånger. Poängen där är att Clintan vet något som skurken inte vet. Det är huvudsaken, och det är sånt man bör koncentrera sig på som manusförfattare.

[Anhool]

Jag kan ärligt talat inte komma på en enda film där det spelat någon roll hur många kulor en Desert Eagle rymmer i magasinet. Inte en enda.

 

Snatch! I det stora hela hade det nog ingen betydelse men fortfarande, har för mig att det var en Desert Eagle.

[vilcans]

Många har sakt kloka saker i denna tråd. Jag håller med om att man inte ska ta med onödiga detaljer, utan försöka måla upp en bild som läsaren ser framför sig. Detaljer tar man med om de är viktiga för handlingen, visar egenskaper hos karaktärerna, skapar stämning etc. Man tar inte med de bara för att man fått för sig att det ska se ut på ett visst sätt och man inte kan motivera det. Visst kan man använda målande ord och rekvisitadetaljer, bara det blir bra! I en film som är mycket centrerad kring vapen, vilket Insaniacs manus verkar vara, så är det klart man kan nämna vapenmodellen. I en vanlig actionrulle känns det mindre viktigt. "Pistol" eller "k-pist" räcker långt.

 

Något jag inte håller med om är det här eviga tjatet om att man kan skriva som man vill om man ska regissera själv. Precis som att det bara är regissören som läser manuset. Så fort någon annan ska läsa det så bör det ju vara välskrivet.

[Java ex Machina]

Något jag inte håller med om är det här eviga tjatet om att man kan skriva som man vill om man ska regissera själv. Precis som att det bara är regissören som läser manuset. Så fort någon annan ska läsa det så bör det ju vara välskrivet.

Jovisst måste det vara läsbart, men poängen var att det spelar mindre roll om man skriver in regianvisningar eller bryter mot andra tabu eftersom det är tio tår mindre att trampa på om man regisserar själv.

[vilcans]

Jovisst måste det vara läsbart, men poängen var att det spelar mindre roll om man skriver in regianvisningar eller bryter mot andra tabu eftersom det är tio tår mindre att trampa på om man regisserar själv.

 

Det kan fortfarande vara en massa tår kvar att trampa på. Men det är inte det som är problemet med dåligt skrivna manus, utan att det är irriterande för alla som behöver läsa dem. Det är ju roligare att läsa något som är välskrivet!