greenlighted

Hahaha! Tack för det här, det förgyllde verkligen min annars ganska trista eftermiddag.

Lite snabba synpunkter (med SPOILERS): Det du skrivit här om tema, längtan efter tillhörighet, frihet, samhällskritik, egoism, mm är tyvärr ingenting som jag tyckte framgick i manuset. Manusets främsta budskap till mig var att livet i rullstol är så pass hårt att man kan lika gärna ta livet av sig. Så trots att scenerna individuellt är bra, så förmedlar de tillsammans inte det du skrivit här att du vill förmedla. Det är också sammantaget lite väl mycket. En bit in i manuset tänker jag "jaja" och när det är slut tänker jag "jaha". Jag tror att du måste bli lite mer specifik i vad du vill säga med filmen. Var medveten om att om du väljer att belysa problemen med att vara handikappad så är det lätt hänt att man också uppfattar det som filmens budskap. Så, om du vill poängtera att vi som samhälle inte är tillräckligt lyhörda för handikappade fungerar de flesta "rullstolsscenerna" bra men slutet känns då inte alls rätt eftersom det handlar om någonting annat. Du måste i så fall visa hur hon blir kvarlämnad pga sitt handikapp. Vill du poängtera utseendefixering tror jag du lyckas bättre genom att välja någon som har utseendet emot sig, inte ett handikapp. Samma sak om egoism är poängen; låt inte ett handikapp ta över situationen. Om du vill att historien ska handla om Sofies enorma längtan efter frihet så kan slutet fungera om du bygger upp det. Låt oss se att Sofie längtar efter frihet från rullstolen; att hon faktiskt är rullstolsbunden och inte bara rullstolsburen. Låt oss tidigt se henne där hon iakttar folk som springer. Eller låt henne dagdrömma om att hon själv springer. Eller låt oss se henne i timmar sitta och iaktta människor som reser sig upp och går. Och kanske låta alla de människorna, i hennes fantasi, iaktta henne när hon på slutet reser sig upp och "går". Och vidare i historien, ha bara med scenerna där hon faktiskt är rullstolsbunden, dvs där hon lider av begränsningen som rullstolen innebär, inte hur människor ser ner på henne pga att hon sitter i rullstol. Mycket av ovanstående gäller också om du vill att det ska handla om tillhörighet. Visa hennes längtan och visa sedan bara rullstolssituationer där rullstolen gör att hon är utanför. Om du nödvändigtvis känner att du vill förmedla flera budskap -- men kom ihåg att du själv sa "enkelheten är ju hemligheten" -- eller flera saker som hon längtar efter, så måste du visa samtliga, och se till att rullstolsscenerna belyser de specifika budskapen, och sedan ha ett slut som känns som en rimlig konsekvens av samtliga budskap. Självklart möjligt, men mycket svårare. Och jag tycker definitivt att du enbart ska kombinera de budskap där handikappet spelar en avgörande roll. Vill du få med utseendefixering så låt då exempelvis tjejerna i hissen reagera på hur hon ser ut, inte på att hon sitter i rullstol. Renodla ditt eller dina budskap. Och, så klart, oavsett hur du väljer att göra med teman och budskap så måste du se till att historien handlar om Sofie, inte det du vill förmedla. Lycka till.

Ledsen att det tagit tid innan jag kommenterat men det är helt enkelt inte lätt att hitta tid nu... Nåväl. Eftersom du, som jag förstår det, sitter med ytterligare en revidering tänkte jag undvika detaljer och ge mer allmänna kommentarer. För att vara (över)tydlig så drar jag saker lite till sin spets så det är alltså inte så illa som man kan tro av nedanstående. Och givetvis så är det här inte sanningar utan enbart mina personliga åsikter. Mitt främsta "problem" med manuset just nu är att jag inte blir riktigt emotionellt engagerad. Visst, jag är lite nyfiken på hur det slutar, men eftersom jag inte har några önskemål när det gäller slutet, så blir jag inte riktigt indragen i storyn. När jag väl vet vad som pågår -- Ola är ett svin och tjejerna ska misshandla honom tills han inser det -- så bryr jag mig inte längre tillräckligt mycket om någon av dem. Därifrån blir det sedan lite av en transportsträcka. Men jag skulle vilja engagera mig i någon, så låt oss lite kort titta på dina karaktärer: OLA är en skitstövel. Han lär sig egentligen ingenting på egen hand, utan han blir knäckt av misshandeln. Jag gillar inte honom innan han blir knäckt och gör det inte efter heller. Visst, på sätt och vis lär han sig en läxa, men han lär sig den på fel sätt; genom yttre tvång. Det tråkiga med Ola är att han går från att vara någon jag är emotionellt engagerad i, en skitstövel som jag inte gillar, till någon jag inte bryr mig om när han väl är knäckt. NOVA är Olas motståndare så av den anledningen borde jag gilla henne. Men hennes lösning, att misshandla Ola, känns inte rättfärdigad så jag gillar inte henne heller. I mina ögon utvecklas Nova inte över huvud taget. Visst, hon eskalerar, men hon förändras inte. Nova råkar ut för samma sak som Ola, går från någon som jag är engagerad i, i och med att hon är Olas motståndare, till någon som jag inte längre bryr mig om i och med att hon spårar ur. HANNA är den som kommer närmast någon jag kan engagera mig i. Hon är spännande i första scenerna, tillräckligt rättrådig när de väl fångat Ola och hon inser så småningom sitt misstag och försöker ställa det till rätta. Ändå känner jag inte riktigt för henne. Det beror främst på följande: - Jag gillar inte våldtäktsrepliken. Den försvagar henne. Jag kan utveckla det mer om du vill, men för nu nöjer jag mig med att säga att jag helt enkelt tycker att hela våldtäktsgrejen ska bort. Även för Nova, faktiskt. Och vill du att Ola har "mördat barnet" så ser jag hellre att han gjort det genom att övertala Nova till abort. Även det kan jag utveckla senare om du vill. - Bristen på spänning när tjejerna väl börjat misshandla Ola gör att jag allmänt tappar engagemang. Det måste verkligen till något för att bibehålla spänningen efter att vi fått situationen klart för oss. - Hannas motstånd är för litet. Ola är knäckt och vi ser egentligen aldrig att Nova är ute efter Hanna. När Hanna befriar Ola så bryr jag mig inte om ifall Nova kommer eftersom jag struntar i Ola och Hanna känns aldrig riktigt i fara. Vidare, utöver att jag inte riktigt har någon att engagera mig i, så känns det fundamentalt fel i att Ola blir misshandlad till att lära sig en läxa. Jag förstår att du vill att Ola ska vara knäckt på slutet, att hans beteende mot tjejer ska straffa sig. Jag köper det. Jag köper dock inte riktigt sättet som det sker på. Efter dessa måhända hårda ord, tänkte jag avsluta med ett försök till konstruktivitet och ge en möjlig lösning på problemen som jag har nämnt. Först och främst, och viktigast, knäck inte Ola under misshandeln. Låt honom fortsätta vara den listiga player han uppenbarligen är. Låt honom, som jbergman skrev, försöka ljuga för Nova när hon vill börja om. Och, när Hanna kommer för att befria honom, visa oss, men inte Hanna, tidigt då att han inte är knäckt. Låt oss veta att Hanna ovetande håller på att släppa lös någon som troligtvis är farlig för henne. Det kommer att öka pressen på Hanna ordentligt i den scenen. Och när vi är i den scenen, öka pressen ytterligare mot Hanna genom att göra Nova farligare i scenen precis innan, kanske genom att ge Hanna ett slag efter att de stirrat varandra i ögonen. Om Hanna tror att all fara kommer från dörren och Nova medan hon befriar någon som vi vet kan vara farlig för henne kommer det antagligen att ge den scenen den spänning den behöver. Och eftersom Hanna nu tagit ställning trots större konsekvenser, hon vet nu att Nova är farlig även för henne och ändå så väljer hon att göra det rätta, så bryr åtminstone jag mig mer om henne. Och jag bibehåller mitt engagemang i Ola också eftersom han fortfarande är en skitstövel som spelar på tjejers känslor. Vill du fortfarande knäcka Ola så skulle du i så fall göra det när Hanna dör efter att ha räddat Ola i "slutfighten". Låt honom knäckas av insikten att han, bokstavligen, har Hannas blod på sina händer. Och vill du preppa lite för det, så finns det ju en del intressanta möjligheter i scenen där Hanna släpper lös Ola... Puh, blev rätt långrandigt där. Nå, hoppas du har någon nytta av något av det. Givetvis ska du göra som du vill och som du känner och bara ta till dig av det som du tycker gör din story bättre...

Mycket bättre; ett helt annat flyt, en bättre början och ett riktigt slut. Jag har väldigt mycket annat just nu men eftersom jag kommenterat det här manuset tidigare så ska jag försöka hitta tid att ge ytterligare synpunkter inom några dagar eller någon vecka. Men som sagt, på det stora hela en klar förbättring.

Att 27:an fyller ett syfte håller jag med om (och har gjort så från första gången jag nämnde den) och att bara ta bort den utan ersättning skulle mycket riktigt lämna Elinor oavslutad. Dock så kan man uppnå samma grad av avslut för Elinor genom att, exempelvis, låta henne sucka, skaka på huvudet och oberört hälla upp lite mer vin när Lennart (Tore?) stormar ut. Helt enkelt skippa hela hovmästar-sekvensen. Så 27:an är inte nödvändig för att ge Elinor ett avslut. Men den är trevlig, och en darling, och jag tycker också som sagt att du ska försöka ha den kvar, genom att inarbeta den i slutet av 23:an. Det sista vi ser i en film är ofta en stor del av det vi tar med oss från filmen och personligen så skulle jag nog hellre lämna filmen med Lennarts utveckling, och någorlunda positiva budskap, än med Elinors h-riga agerande. Men det är ditt manus, så självklart ska du göra helt och hållet som du tycker och vill! (Det finns dessutom gott om tid att få det förstört av regissör och producenter senare...) Jag ska försöka spåna ihop några titelförslag under kvällen eller morgondagen.

Kikade lite snabbt på det här igen och för mig känns det som att 27:an gör sig bäst i slutet på 23:an. Hovmästaren har redan vänt sig mot henne och det borde gå att få med repliken och leendet där utan att man får alltför stora tidsproblem. Att lägga den sist tror jag kommer att ändra sluttonen i filmen lite väl mycket, framför allt eftersom historien i övrigt inte direkt känns som en komedi. Och hellre sluta med en karaktär som utvecklats än en som inte lärt sig någonting. Och slutligen så är väl det här Lennarts historia och då verkar det riktigt att vi lämnar filmen med honom.

Okej, bra att få veta att det blivit läst i alla fall. Hm, kan du kanske ge någon ovettig kommentar? Om det hitintills är bra, dåligt, både och eller ingetdera? Och om du läste senaste versionen, 3, och har läst någon av de tidigare, så skulle jag bli hjälpt om du kan säga om du tyckte 3:an är bättre eller sämre än den/de andra. Och hela manuset kommer, men det kommer att dröja lite eftersom jag ämnar revidera det och dessutom har mycket annat nu. Tack för tiden, _nemo_.

Inte någon som har tid och lust att ge lite feedback?

Ligger det inte till på ett helt annat sätt?

Okej, jag tycker det här slutet känns bättre och mer "komplett". (Men det viktiga är som sagt vad du själv tycker.) Några små kommentarer till: Scen 27, med Elinor, känns nu lite malplacerad. Jag gillar fortfarande scenen, men ett återbesök hos Elinor känns i det här läget som ett steg bakåt i berättelsen. Jag tycker dock att den fyller ett syfte, vi får på sätt och vis veta att Elinor på sitt eget lilla sätt kommer att klara sig. Ett förslag är att du helt enkelt lägger den sist i scen 23. Eventuellt stör det ut tempot i Lennarts sorti, men det är nog värt ett försök. (Det finns också en viss risk att den lilla scenen är en darling. Trots att den är kul och fyller ett syfte så kanske det ändå inte rättfärdigar "störningen" som den har på Lennart.) Scen 25: Jag tror faktiskt inte att du behöver förarens replik. Jag är osäker på om du behöver föraren över huvud taget. Och om du nu behöver/vill ha föraren, är jag inte säker på att han behöver interagera med Lennart. Känns som att när Linda väl blivit träffad så handlar det bara om Lennart och Lindas döda kropp. Lite samma resonemang som med scen 27; håll fokus. Scen 28: Jag tror inte du behöver den allra sista repliken. Lennart har redan bett om förlåtelse och det faktum att han och Renate nu äntligen besöker graven tillsammans räcker gott och väl åtminstone för mig. Men du kan antagligen göra några tagningar både med och utan repliken för att slutligen se i redigeringen vad som funkar bäst. Jo, just ja. Kör manuset genom ett rättstavningsprogram. Det är inte så farligt men en felstavning stör alltid flödet lite när man läser och det är ju något att undvika. Jag tycker som sagt att det här är ett riktigt bra manus. Lycka till med att få det filmat.

Tack vare feedbacken jag fått här så har jag nu bestämt mig för att blåsa liv i det här gamla manuset och göra en ordentlig revidering. Den här senaste versionen är ett försök att hantera frågor och feedback som jag fått av voodoo:are. Jag skulle verkligen uppskatta lite synpunkter på det här, både fristående och i form av jämförelser med tidigare version. (Och för er med ont om tid eller lust att skriva, finns ett alternativ här.) Ankomst_3.pdf

Är det här verkligen på riktigt? Man får ju ganska starka sam o rai-vibbar här. (Sorry, sam o rai, er gillar jag.)

När jag nu läser mina kommentarer från igår så inser jag att användandet av ordet "problem" är lite olycklig. Se därför inte mina två påpekanden som problem utan som områden där jag tror att ett redan bra manus kan utvecklas ytterligare och på så vis bli ett ännu bättre manus. Och jag instämmer med 16kolon9; tuta och kör, full fart framåt. Lycka till.

Jag har skrivit ner några kommentarer allt eftersom jag läste igenom det här manuset igen. Vissa av dem har sagts förut och i några fall har det säkert sagts raka motsatsen men istället för att sitta och sålla bland andras åsikter så kommer här mina relativt ocensurerade. Scen 1: Berättaren: Men det är inte med denna kanin som vår saga börjar. Fast det är det väl? Eller åtminstone så vill jag att det ska vara det. Scen 2 och 3: Funkar bra. Roliga. Dock tycker jag som sagt de ska komma senare så att vi får börja sagan med Snövit. Scen 4-9: Jag är osäker på grejen med nutid i scen 4, tillbakablickar i scen 5-8 och sedan nutid igen i scen 9. Ett alternativ skulle kunna vara (från början): plågad kanin enligt scen 1, berättare säger att det inte alltid varit så, hopp till scen 5, när Snövit kommer dit, men första bilden på honom är första bilden i nuvarande scen 4. Berättare: från början verkade allt bra. Berättare: Allt eftersom tiden gick blev det lite spänt, scen 6-7. Berättare: droppen etc, scen 8. Tillbaka till plågad kanin scen 1. Astrid ropar/kommer in, hundarna upphör raskt med plågandet och scen 4 tar vid, följd av scen 10. Rörigt beskrivet, jag vet, och har ingen egentlig aning om det funkar men poängen är att det antagligen känns lite mindre konstigt om tidshoppet skedde direkt efter boken, snarare än en halv scen in (kanske till och med att berättaren bläddrar bakåt?). Scen 5-8: En hel del roliga grejer i tillbakablickarna. Gillade rädisorna och cykeldäcket. Scen 9-10: Blixten behöver inte en så utförlig presentation av berättaren. (Plus, du vet; show, don't tell.) Tycker nog till och med du kan skippa berättaren helt där. Är nog bra om berättaren är tyst ett tag för att förstärka att det är nutid. Scen 11: Kul. Och eftersom Vlad och Bela nämns här så kan det vara läge att gå till scen 2 och 3 efter den här (även om det kan ge lite kontinuitetsproblem i scen 13). Och på tal om scen 2 och 3: hur kom egentligen Vlad och Bela undan? Scen 13: Kul. Namnskyltar. :) Scen 14: "Får passa på nu medan han är varm." :) Scen 18: Är det här en scen/ett montage som sträcker sig över flera dagar och nätter? Det skulle nog funka ganska bra om det gjorde det. Scen 19: Gillar verkligen namnbrickan. Scen 24: Jag antar att Snövit följer smulorna till staden men först kändes det som att han skulle jaga Hans och Greta. Kan vara värt att ta upp/förtydliga. Samt en scen när Snövit kommer ur skogen. Scen 25: Gillar Puh. Rent tekniskt: När Snövit dödar Nalle är väl en egen scen? I vilket fall som helst fungerar den här scenen bra. Det börjar bli sent nu så jag tror jag får fortsätta det här imorgon eller på söndag. Rent allmänt så tycker jag manuset är roligt på det stora hela. Rent allmänt gäller nog även att kritiskt granska berättarrösten. Den fyller definitivt ett syfte, men det finns ett flertal tillfällen där den kan bantas ner eller till och med strykas helt. Det är det för nu, fortsättning följer...

Tänkte slänga in en kommentar. Först och främst, jag gillar det här manuset. Tycker det flyter bra och jag köper karaktärerna. Framför allt Elinor och tjejgänget känns väldigt trovärdiga. (Och det är antagligen därför som dina tjejkompisar blir sura på dig.) Jag har dock två problem med manuset/berättelsen. Det första är att det känns lite som att klimax på berättelsen är att vi till slut får se bilolyckan. Jag tycker det är lite svagt som klimax eftersom vi redan har ganska klart för oss hur bilolyckan gått till och omständigheterna kring den. Det andra problemet är det absoluta slutet på manuset: "En tår rinner ned för Lennarts kind och han kan inte längre hålla tillbaka sina tårar. Han gråter, för första gången sedan Lindas död." Det här är för mig en helt okej bild på papperet. Men om vi överför det här till film så finns det inget som säger att det här är första gången han gråter eller att det är så signifikant att han gråter över huvud taget. Bildmässigt, utan formuleringen på papperet, så ser vi en tår rinna ned för Lennarts kind och det är det. Visst, en bra skådis kan göra mycket av det, men om poängen är att Lennart inte tillåtit sig själv att gråta sedan Linda dog så tror jag den blir svårt att få fram som det ser ut nu. Det känns snöpligt att jag har följt Lennart genom den här berättelsen men när den väl kom till slutet så var den stora händelsen att vi fick se bilolyckan (igen). Att Lennart ger dottern biljetten och fäller en tår kom som en nedtonad epilog. Det jag skulle vilja se är att Lennart befinner sig i centrum av berättelsens klimax. Vad som helst egentligen, bara han är där. Att han bryter ihop på gatan, bönfallande om förlåtelse. Att han panikslagen stressar iväg till graven och lämnar biljetten. Att skuldkänslorna han oundvikligen måste känna resulterar i något annat, något större, än epilogen. Men det kanske bara är jag. Och, som sagt, på det stora hela riktigt bra. Lycka till!

Liksom de andra som kommenterat har inte jag heller något direkt att klaga på. Men, tyvärr, så känns det inte riktigt intressant för mig heller. Jag tror dock att jag förstår vad det är du försöker åstadkomma och tänkte med det som grund försöka ge lite råd/kommentarer. Först och främst, starta på Johan. I verkligheten. Låt oss se honom lida lite innan vi får se och höra Lars. Sen ogillar jag verkligen klockan. Känns väldigt trist. Och du begär dessutom att tittaren ska komma ihåg vad sekundvisaren står på. Tror mer på att sakta ner tiden innan första "fantasihoppet", genom att exempelvis låta Lars påbörja nedställning av glaset och då bli nedsaktad och fryst. Kör fantasivärlden och återkom till verkligheten genom att "ofrysa" Lars och låta honom ställa ner glaset. Jag gillar inte riktigt de vit- och rödklädda men jag har inga förslag som jag gillar bättre heller så... Avslutningsvis så tror jag att det stora problemet är att man inte riktigt kan engagera sig i Johan. Först och främst ger inledningen oss för lite och sedan när vi ser vad det är så känns det hela lite "jaha". Om du kunde hitta en mer laddad situation, där Johan är mer utsatt, och sedan ge oss precis så mycket innan så att vi förstår att det är riskfyllt för honom så kanske, kanske, det hela blir intressant. Lycka till!

Vad vill du säga med berättelsen? Vad, om något, vill du att konsekvenserna ska vara för Ola? Ska han förändras av det hela eller ska han fortsätta sitt liv som inget hänt? Vad är egentligen kärnan i din berättelse? Medan du försöker besvara de där frågorna så kommer du antagligen att få en ganska god bild av hur du vill avsluta filmen. Som jag tolkade det så är Ola redan knäckt i scen 10 och när han sedan blir sparkad av Nova i huvudet så skulle jag inte bli ett dugg förvånad om han kröp ihop i sin egen lilla värld och grät. I det läget kan tjejerna säga i princip vad de vill eftersom Ola helt enkelt har kopplat bort. Jag hittar ingenting i scen 6 och 8 som jag egentligen skulle sakna. Och två duktiga skådisar borde kunna förmedla olikheterna mellan Hanna och Nova i scen 7 (eventuellt med hjälp av någon extra replik om det behövs). När jag läste det här så såg jag det här som en berättelse om Ola. Vi börjar med honom, vi följer honom och vi avslutar med honom. Det känns rimligt att fokusera på vad han blir utsatt för. Jag tror helt enkelt att källarsekvensen blir starkare om det är ett antal scener i rad med Ola i källaren. Det är vad jag tror du vinner på att stryka två och en halv scen samt förlägga den återstående halvan i källaren. Men frågan borde kanske ställas åt andra hållet: Vad vinner du på att ha dem kvar? Vad vinner du på att låta tjejerna verbalt utveckla det som vi ändå ser i bild? Vad vinner du på att visa att tjejerna har låst in Ola hemma hos Nova? (Och vad säger mamma och pappa om det?) Om syftet med scenerna är att visa djup i tjejernas karaktärer, deras bakgrunder och motiv, så tycker jag inte riktigt att de uppfyller det syftet som de ser ut nu. Jag tycker att du borde endera stryka eller vidareutveckla de scenerna. Men det här är så klart bara mina åsikter och vad jag tror. Kom ihåg, det är ditt manus. Lycka till!

Har inte tittat på dina andra kommentarer men jag kan inte påstå att jag tycker du varit hård och obeveklig i kommentarerna jag fick. Att du påpekar två saker som du uppfattar som problem gör dig inte hård och obeveklig i mina ögon. Jag bara tolkade det som att de två problemen utgjorde större delen av ditt intryck av manuset och tyckte det var lite synd att du inte gillade det. Jag har inga problem med det så det var ingen fara på taket. (Jag har fått ett och annat manus totalsågat i mina dagar så jag är ganska tjockhudad vid det här laget.) Jo, jag noterade "motsatserna" i dina kommentarer men eftersom de berör olika delar så kan de ju fortfarande båda vara riktiga. Jag tar med glädje emot alla möjliga typer av kommentarer, positiva och negativa, eftersom de så länge de är konstruktiva nästan alltid tillför någonting. Och så länge det bara befinner sig i manusstadiet så förbehåller jag mig alltid rätten att säga att jag har rätt och alla andra har fel eftersom det trots allt är mitt manus. ;) (Till jag faktiskt vill göra film av det och involverar andra för då blir ju situationen lite annorlunda...) Det här är en konstig berättelse längdmässigt. Det som är upplagt nu är ungefär en tredjedel av historien. Jag är inte så sugen på att lägga upp synposiset(?) men jag går däremot och funderar på att lägga upp resten av manuset. Framför allt nu när jag vet att det finns personer här som med konstruktiva kommentarer kan hjälpa mig att göra det bättre. Jag har dock två sekvenser i manuset som jag vet redan nu är lite för långt ifrån att hålla måttet så jag tänkte försöka hitta lite tid att fixa till dem innan jag lägger upp dem här. Och när det kommer upp mer från mig, oavsett om det är manus eller filmklipp, så är det helt okej om du är hård och obeveklig i dina kommentarer, Jakob... :)

Det är sent och jag tänkte bara läsa igenom det här innan jag gick och la mig men nu när jag läst det vill jag dela med mig av en spontan synpunkt: Jag tror att den här berättelsen vinner mycket i spänning om du när du väl gått ner i källaren stannar i källaren tills Ola kommit därifrån. Jag tycker därför att du helt ska stryka scenerna 6 och 8, tjejernas ståndpunkter är tydliga nog i källarscenerna, samt flytta ner scen 11 i källaren. Hanna och Nova kan gott ha sitt lilla bråk i källaren medan Ola ligger och snyftar hjälplöst i ett hörn. Låt Nova göra sorti till "Jag ska döda den jäveln" och tona ner och avsluta scenen när Hanna följer efter och protesterar. Låt oss uppleva det hela genom Ola. Sen tycker jag att slutet behöver något mer. Någon form av upplösning för Ola. Någon indikation till hur, om över huvud taget, Ola har påverkats av upplevelsen. Är lite för trött nu för att ge något mer konkret än så. Har planerat att kommentera några manus här i helgen. Kanske hinner jag med lite mer på det här manuset då också. Lycka till!

Har lite mycket just nu så därför har det här svaret dröjt lite. Först och främst så är jag tacksam att du bröt din vana att inte kommentera avslutade manus. Varje konstruktiv kommentar tillför något och är välkommen. Det är så klart lite tråkigt att ditt huvudsakliga intryck av manuset är två problem men med tanke på hur obearbetat det här manuset är så antar jag att det bara var en tidsfråga innan någon tyckte problemen tog störst fokus. I den här berättelsen, och även i ett flertal andra om Cassandras besättning, så har jag medvetet haft väldigt korta inledande presentationer innan handlingen kommit igång. Trots att det innebär en viss risk så har det fungerat bra i majoriteten av berättelserna. Det är dock fullt möjligt att det här inte är en av dem. Lyckligtvis finns det ett ganska naturligt läge för introduktioner kring scen 3 så jag ska ha det i åtanke inför framtida bearbetningar. Att framåtrörelsen bitvis är lite långsam kan jag till viss del hålla med om. Alla sekvenser med FOOBAR och Andersson, en besättningsman som ännu inte presenterats, ligger nästan alltid i farozonen både när det gäller tempo och framåtrörelse. Även Roos sekvenser är ibland på farlig mark. Men jag ser ingen större sådan fara med scenerna du nämner. Visst, man kan gå direkt från början på anropet till att Jill springer in till bryggan, men jag kan inte påstå att den nedskärningen är något jag just nu känner ett behov av att göra. Den sekvensen är tänkt att fylla två syften: visa upp sjukrummet med Jill där, som förberedelse inför en senare scen, samt etablera ett visst avstånd mellan bryggan och sjukan och det känns inte som den ökade framåtrörelsen som uppstår genom en nedskärning kompenserar för förlusten av dessa. Dock är det så att om det blir en utökad presentation kring scen 3 så kommer nog detta att hanteras där och då kan det bli tal om trimning i den här sekvensen. Kommunikationen mellan John och FOOBAR känner jag också kan må bra av lite saxning. Tack för din tid och dina kommentarer, Jakob. De uppskattas.

Snövit och de två våldtäktshundarna Taking hi-ho to the next level! Snövit och vampyrkonungens sten Undead magic unleashed! Snövit farligaste kaninen i landet är This bunny doesn't even show in the mirror! Snövit - läppar så som blod Kisses with extra bite! ;)

Jag ska också försöka hitta lite tid inom ett par dagar för lite feedback.

;) Skadans natur fyller en funktion i storyn, men detaljerna är inte nödvändigtvis huggna i sten. Levern sitter mycket riktigt på höger sida men den går inte längre upp än till hjärtats nederkant så skadan är i första hand inte på levern. Agerandet är riktigt under omständigheterna, framför allt eftersom de har lite andra resurser i den här "sci-fi-världen". Men trots att detaljerna må vara rätt och riktiga så är ju poängen att det ska fungera i manuset och det är fullt möjligt att jag gett lite för mycket detaljer här. Jag gör nog så att jag noterar men låter det vara för nu (om inte någon annan också tar upp det) och så tittar jag över det senare och tar eventuellt bort en del detaljer. Jo, han kan nog uppfattas som det hitintills i det här manuset. Får se om jag kommer på något sätt att fixa det. Vettiga frågor som det finns svar på senare i manuset. Tack igen, Shelly. :)

Har noterat att jag även med denna version fått betydligt fler visningar av manuset än vad jag fått kommentarer. Det kan så klart finnas flera orsaker till detta och de flesta av dem kan jag inte göra något åt. Det finns dock en jag kan försöka göra något åt, nämligen att det tar för lång tid att skriva kommentarer. Så, här kommer mitt svarsförmulär för feedback. Med hjälp av detta så är allt kommentarsskrivande nerbantat till ett fåtal knapptryckningar. Så... A: Jag har öppnat manuset men inte kommenterat eftersom... 1) jag öppnade det av misstag. 2) jag inte läste mer än ett par sidor innan jag fick slut på tid/tappade lusten. 3) jag inte läste hela eftersom det helt enkelt var för ointressant. 4) jag läste inte hela men har/hade för avsikt att läsa resten vid ett senare tillfälle. 5) jag inte läste hela eftersom det helt enkelt var för ointressant. 6) jag läste hela och tyckte det var så pass bra så jag hade ingenting att kommentera om. 7) jag läste hela, har/hade för avsikt att kommentera men har inte hunnit ännu. B: Jag tycker att sci-fi rent allmänt... 1) är en trist genre som jag undviker som pesten. 2) inte är något vidare. Det finns väl en eller två filmer som är okej, men annars nej tack. 3) är roligt. Ser gärna sci-fi när det bjuds. 4) helt kanon. Gillar genren skarpt och ser i princip allt som dyker upp. C: Jag tyckte att manusets story var... 1) riktigt trist och ointressant. Usch. 2) lite tam och tråkig. Inget nytt där och jag blev inte alls indragen i berättelsen. 3) helt okej och rätt spännande. Kan nog tänka mig att läsa resten. 4) skitbra. Riktigt spännande. Jag vill läsa resten och om den är lika bra som hitintills så vill jag se filmen. D: Karaktärerna... 1) suger. Platta, tråkiga och inte det minsta trovärdiga. 2) är lite trista och känns inte speciellt fräscha. Finns en hel del jobb kvar här. 3) är schyssta. Finns en hel del potential där och jag vill veta vad som händer dem. 4) rockar! De känns levande och jag tycker redan att jag "känner" en eller flera av dem. E: Dialogen är... 1) platt, trist, tråkig och inte ett dugg trovärdig. Gå hem, gör om. 2) inte något vidare. Det mesta låter och känns inte riktigt rätt. Måste bearbetas ordentligt. 3) rätt underhållande. Jag köper det mesta och den gör jobbet. 4) riktigt schysst. En del riktigt bra repliker och den förmedlar karaktärerna och situationen kanonbra. F: När jag läser manuset så är bilderna jag får... 1) helt obefintliga. Helt blankt. Finns inte minsta gnutta till inspiration. 2) lite vaga. Ser vissa sekvenser, visst, men får inget riktigt flyt. 3) bra överlag. Vissa grejer haltar lite, men på det stora hela får jag tydliga bilder av vad som händer. 4) fantastiska. Flytet är sweet och det är mer så att jag ser filmen i huvudet än att jag läser ett manus. G: På det stora hela så tycker jag manuset är... 1) skit. Eller åtminstone jävligt långt från bra. 2) ett ärligt försök men inte mer än så. Funkar inte riktigt för mig. 3) rätt bra. Har en del aspekter som gör att jag kan tänka mig att läsa resten. 4) kanon. Vill definitivt veta hur det går och om resten håller kvaliten så borde det filmas, banne mig! Så där. För att kommentera behöver ni nu bara plita ner A7, B3, osv. Givetvis uppskattar jag egna kommentarer väldigt mycket, men det här kan kanske funka som en snabbversion för er som inte har tid/lust till att sätta ord på pränt. Tacksam för tid, svar och kommentarer! :)

Ah. Skönt att höra att ändringarna haft en positiv effekt. Och, verkar det som, önskat resultat. Det är inte speciellt stora ändringar. Jag har i princip bara beskrivit deras inställning lite bättre, dvs att de inte är blasé när problemen drar igång, samt kortat lite i scenen med kapten. Försökt fixa till Voodoo-kommentarerna, helt enkelt. Ja, sen är det ju så klart några sidor till med nu... Roligt att höra att du tycker det är spännande (det är ju trots allt poängen). Tack igen, vilcans.