Raffe

Om jag förstått pirater rätt ska det vara frivilligt att betala för den produkt man konsumerat. Samma princip borde ju genomsyra hela samhället. Även en korvkiosk lever ju under en stenhård budget. Den förväntar sig att få betalt, oavsett om den investerat i korvar eller om ett band investerat i (osynlig) studiotid. Det är investeringar man räknar med att få igen. Men enligt principen borde jag alltså få välja om jag ska betala för korven, om den t.ex. inte var tillräckligt god. De flesta företagare förstår att det inte är hållbart. Man är såklart fruktansvärt nervös om man har investerat en massa pengar, folk gillar ens produkt men sen får man hoppas på att de VILL betala. Nåväl, vi kan prata moralfilosofi och teknik hur mycket som helst, men det som förenar oss här är ju att vi har ambitionen att jobba inom svenska filmbranschen (gissar jag på). Och såhär upplever jag svenska filmarbetares situation, rätta mig om jag har fel: Det är väldigt svårt och otryggt som svensk filmarbetare redan som det är. Vi kan aldrig göra några projekt vi kan leva på utan att vara beroende av en massa byråkratiskt stöd (från skattebetalarna alltså). Därefter måste vi övertyga folk om att filmen kommer att gå med vinst så att vi får investerare. Redan att komma hit är väldigt svårt. Därefter måste budgeten gå ihop (intäkter), och då vi är vi verkligen i behov och förtjänta av att de som ser filmen, tar del av det vi åstadkommit, faktiskt betalar för detta. Jag önskar också att Sverige vore som hollywood där en miljardproduktion kunde ge 10 gånger budgeten. Då kunde man också moralfilosofiskt hävda att det inte gör något om folk ser filmen gratis. Men Sverige är nästan familiärt litet, och vi filmintresserade kan väl göra det vi kan för att hålla sams och inte vara så cyniska. Tycker synd om de svenska filmproducenter/regissörer som tvingas gå ner på sina knän i debatter för att folk ska konsumera filmerna lagligt istället för olagligt. Så borde det inte fungera. Ralph

Jag fixar nog lån, men sen då?

Hallå, kära filmnördar. Jag vet att det finns trådar som berör ovan nämnda utbildning, men ingen som går in mer detaljerat på hur man finansierar den. Idag när det är finanskris och lågkonjuktur är det inte så lätt att få lån och flexibla jobb, vilket gör frågan väldigt relevant, inte sant? Jag var på intervju där idag. Trevligt. Men nu när det börjar kännas så verkligt dyker mer och mer problem upp. Så... Hur gjorde du? Känner du någon som gick där, hur gjorde den? Utbildningen äger rum på kvällar, men samtidigt måste man ju ha tid för inspelning och grupparbete dagtid och ibland helger. Detta ska kombineras med ett jobb där man dels finansierar sitt leverne och lån som jag utgår från att de flesta tar. Så hur gör man? Jag måste ju överleva och samtidigt vill jag vara tillgänglig för min grupp. Hoppas någon kan bidra med svar. Ralph

Bra tips. Håller med om att det blir jävligt mycket bättre när man själv brinner för det. Eftersom jag måste producera ett visst antal inlägg om dagen, och också om nyheter, kan det bli krystat och man kan tvingas skriva om nåt pajjigt. Då känns det också som att kvalitén sänks avsevärt. Men att hålla sig till det som man tycker är kul själv är nog en bra utgångspunkt.

Hej! I den här tråden vill jag ha lite hjälp av er som vill, genom att helt enkelt statuera er ärliga åsikt. Skulle ni vara intresserade av att läsa en filmblogg? Om ja, hur ska den då se ut, hur vill ni ha den? Hjälpfrågor: Vad är det viktigaste? Personerna bakom den eller innehållet? Stilnivå? Artikelmässig, personlig, kultursideaktig? Vill ni läsa färska nyheter, analyser, recensioner eller blandat? Nördig, folklig? Jättetacksam för alla ärliga svar!

Dderidex. "Det är ett faktum att på sikt kommer fysiska lagringsmedia i hemmet att försvinna." He he, vilken paradoxal mening. Du pratar om futurum, "på sikt" och "kommer att". Där finns inga "faktum". Där finns bara spekulationer och spådomar. I övrigt bör du läsa lite om hur marknadsekonomi fungerar. Det finns ingen som kan styra över kulturteknik, förutom marknaden, alltså vi som efterfrågar. Till exempel, köper vi en massa Blue Ray kommer de att uppta mer och mer av hyllorna i affärer och hyrbutiker och formatet ändras. Så länge det finns pengar att tjäna kommer företagen att erbjuda oss detta. Först när DVD/Blue Ray-skivor inte säljs/hyrs av marknaden längre, till förmån för nedladdning, DÅ kommer den marknaden ta över. Men det är inget faktum, det är bara vad du tror, och jag tror inte det. Jag är fullständigt övertygad om att "fysisk lagrinsmedia" alltid kommer att vara intressant, om inte för vanliga människor, så åtminstone för samlare.

Bra beskrivning, men det var lite oschysst att ta upp just sthlm filmskola och kulturama, tycker jag. Utifrån dessa skulle det alltså innebära att endast de rika (i praktiken) kan bli regissörer. Folkhögskolorna tycker jag är viktiga att ta upp. Där krävs inga formaliteter, utan hela antagningen baseras på personligt plan, utifrån ansökan, intervju och antagningsprov.

DDeridex. "format under utveckling som ska ta över Bluray" Ingen kan bestämma vilket format som ska gälla. Det gör marknaden, d.v.s. vi som efterfrågar. Idag är en väldigt tydlig signal huruvida de få Blue Ray-kopior som finns i affärerna verkligen köps i någon intressant utsträckning. Om så är fallet tar Blue Ray kanske över DVD på sikt. Min poän är att jag betvivlar att stora delar av marknaden kommer känna sig motiverade att byta till ett dyrare format, när man inte märker någon tydlig förbättring. "tror jag att det inte dröjer mer än 5 år innan vi köper vår film online och även lagrar den där" Jag förstår vad du menar, men jag tror å andra sidan att det primitiva i oss människor kommer att sätta stopp för det. Vi är samlare. Vi uppskattar ett konkret föremål för pengarna. Såvitt jag sett på undersökningarna är just konkretionen ett tungt argument för de som väljer att köpa dvd/cd-skivor, inte minst för mig. Idag får jag en dvd för 20-80 spänn, ett evigt föremål, ett minne och en fantastiskt snygg prydnad. Endast gratis nedladdning kan slå det.

Jag har svårt att se hur filmer på +30 gb skulle kunna streamas på ett bra tag, speciellt allteftersom formaten lär bli tyngre och tyngre.

Tycker du överdriver lite, kompis! "Mannen, myten", "ikon". Han råkade ha en tuff röst, det är nog allt. Pablo Fransisco kultförklarade honom när han gjorde komedi av hans superallvarliga trailersnack, även om jag tror att Jerry Seinfeld var först. Det är nog inte så intressant på filmsidor främst därför att han inte har något med film att göra, utan främst marknadsföringen av film. Man kan påstå att denna marknadsföring skadade BRA film, eftersom, precis som Pablo anspelar på, att med hjälp av rösten kan man göra alla filmtrailers spännande och intressanta (således ser folk filmen).

Det som kan lugna mig är eventuellt att Blue-Ray kan spela DVD-skivor, och att jag därmed inte behöver frukta att min samling blir värdelös på ett bra tag. Jag tittar på mycket film. Jag vill ha en BRA kvaltié när jag tittar/lyssnar. Därefter vill jag titta. Det är inte så viktigt att det är SUPERBRA eller BÄST kvalité på alla filmer jag pressar. Det är lite löjligt med folk som är mer fokuserade på att ha en bra tv, anläggning, spelare, istället för att se filmer. Tycker jag. Å andra sidan är det lite slöseri med filmnördar som ser kanonfilmer med sämst kvalité. Typ Härskarringen-trilogin på 14-tummar-TV:n man har på rumme. Man får balansera helt enkelt. Det jag menar med hela min debattföring här är helt enkelt; kan vi inte bara nöja oss med DVD och fokusera på att titta på / massproducera filmer istället? Helt enkelt därför jag själv är så nöjd med hur bra DVD är med hemmabio och dolby digital, samtidigt som filmerna är så billiga. Äh, känns som att jag är helt utan sammanhang. Låt den stora massan bestämma. Är det värt att anta ett nytt format, så gör det. Vi får se vad som händer.

Med dött menar jag såsom VHS är dött. VHS är dött på så sätt att nya filmer inte finns tillgängliga i formatet, jag ser heller inga spelare tillgängliga, och försäljnin i övrigt ser jag inte till. Kanske finns det en liten tomteaktig undergroundpopulation som smyger omkring med sina VHS fortfarande, men det gör inte VHS levande, tycker jag.

Ok! Du har såklart rätt i att alla format dör till slut. Det jag menar på är främst är om det verkligen är värt att döda formatet DVD till förmån för detta nya format. För det är ingen individuell fråga, utan handlar om att ett helt samhälle(värld) ska omställa sig till det nya formatet. Alltifrån till att folket ska köpa en spelare per hushåll, konsumera filmerna, till att videobutikerna ska byta ut DVD mot Blue Ray. Jag röstar för, hoppas och tror att vi väntar med att döda DVD:n tills det finns bättre skäl för vanligt folk.

Tänkte vi skulle diskutera filmformatens framtid, och i synnerhet de som är för privat bruk. Jag är lite rädd att DVD-formatet dör. Jag har en fin samling, och jag vill gärna kunna spela de i framtiden, t.ex. för mina barn, utan att behöva köpa om filmerna i ett nytt, enligt mig onödigt format. Att VHS skulle dö var ju inte så konstigt. Det var ett dåligt format med tydliga brister både när det gäller uppspelning, inspelning, funktioner, masskopiering och kvalité. Nu tänker vissa att samma sak kommer att ske med DVD, till förmån för Blue Ray. Men vad tror ni? Är det verkligen någon så pass nödvändig skillnad man uppnår med Blue Ray? Är den stora massan verkligen beredd på att köpa en dyrare spelare, dyrare filmer och brännskivor (om man nu sysslar med sånt) samt förnya sin samling med denna - för skillnaden man upplever? Vad tror ni? Ta hänsyn till alla målgrupper som er själva, era föräldrar, syskon osv...

Tack! Och var söker vi dessa tjänster bäst, tycker ni?

jmalmsten. "men än så länge håller inte argumentet för alla de människor som inte spelat " Nej, jag försöker inte övertyga er andra om att filmen kommer att vara dålig. Jag talar bara ur mitt perspektiv, som Max Payne-nörd. Sen talar vi generellt om hur valet av huvudroll kan påverka filmer. Och där håller tyvärr inte dina jämförelser.

jmalmsten. Som Anhool poängterar går det inte riktigt att jämföra med de filmer du tar upp. Titeln "Max Payne" säger allt vad det handlar om; en speciell karaktär, hans drag utgör allt det filmiga i spelet. Därför blir valet av huvudrollen väldigt känsligt. Speciellt när grundkaraktären är en hård jävel, med skäggstubb och cigarettmissbrukad röst - då blir det extra fel när man castar ett klassigt baby face med babyröst, som är känd som en B-skådis, så till den grad att Will Ferrell drev med honom på Oscarsgalan.

Christian. Jag hoppas att du blir nöjd med filmen. Kanske tillhör du den målgrupp som producenterna vill nå. Det verkar som att vi uppskattar olika saker med spelet. Jag uppskattade: poetiskt berättande av en rökigt hes VO, smutsiga lägenheter och regniga sunkiga kvarter, en fysiskt och psykiskt trasig människa som enbart har hämnd och painkillers som drivkraft, hur allt är hopplöst från början, skarp, ironisk dialog... Lite som Se7en, Taxidriver... Jag vet att man inte tagit tillvara på detta i filmatiseringen. Jag vet vad Mark Wahlberg står för. Det verkar som att du mest uppfattat cool action, vilket jag mest ser som något spelaren måste utföra, men som inte för handlingen vidare. Någon grym bullet-time scen hade räkt för mig. Håller med "lilla farbrorn" om att Jason Statham vore ett bra alternativ.

En enda skådespelare? Det är ju huvudrollen, titelkaraktären. Det finns gott om actionspel. Det speciella med Max Payne är knappast action, utan hur coolt filmiskt/serietidningsaktigt den är berättad. Lite kritiskt tänkande, om jag får be. Påminner mig om Resident Evil-filmatiseringen.

NEEEEEJ!!! Håller med om att det är ett av de bästa (åtminstone PC-)spelen som gjorts. Tyvärr verkar ju filmen bli värdelös. M A R K W A H L B E RG Hur kunde det gå så fel? När de ändå ska förstöra adapteringen(?) så verkar de satsa på action fullt ut. Jag skulle slängt in (en bantad?) Michael Madsen eller annan hård kille med skön, hes, berättarröst. Jag skulle tagit vara på det speciella med spelet, d.v.s. sorgen. Den fruktansvärt snygga och gripande poesin som berättar hela handlingen. Smutsen. Alkoholismen. En kille som saknar anledning att leva, helt trasig både psykiskt och fysiskt och går på painkillers, ironi och hat för att nå sitt mål.... Kanske säljer baby-face-versionen av Max Payne mer biljetter?

Riket och Riket II Efter Brölloppet Älskar dig förevigt Bröder Festen Lars von Trier och Susanne Bier helt enkelt.

Att skriva smöriga/bra/glödande ansöknignar är nog inga problem, bara jag vet att det inte krävs något specifikt så att jag blir bortsorterad direkt... "Hej, jag heter Ralph och brinner verkligen för film. Söker tjänsten som produktionsassistent/runner. Suger jättebra."

Det låter ju jättebra. Vad var titeln på dina tjänster då? Och du sök inte på någon specifik annons heller? Du skickade mest en ansökan och framstod som en bra, brinnande kille? Är lite sugen på vad man specifikt kan bidra med. Har inte körkort heller.

Funderar på att slänga iväg lite ansökningar till små filmjobb. Vad förlorar man på det? Just det; inget! I princip borde man ju kunna gör auditions bara för skojs skull. Men jag är fortfarande lite rädd för att framstå som en idiot, så jag pratar lite mer först. Vad skulle ni säga, utifrån erfarenhet eller fingertoppskänsla krävs för att få jobba som produktionassistent, få roller i reklamfilmer, kortfilmer osv? Tips om andra lättare tjänster man kan söka mest för att bygga lite erfarenhet? Tacksam!

Svårt att bli filmregissör i Sverige. Om det bara är just det yrket som lockar inom film är det nog bättre att satsa på ekonomi. Men, (såhär tänker jag personligen) om du brinner för film och känner att det vore väldigt inspirerande och spännande att jobba med film i allmänhet, kanske mindre jobb inom produktioner till en början, med filmregissör som slutmål - då tycker jag absolut att du ska satsa på det. Man kan inte jämföra jobben ekonom och regissör. Det ena är ett rutinmässigt kneg, det andra är kärnan av en konstform man måste brinna för.