Raffe

Förstår vad du menar. Jag försöker se det som en fördel.

Som sagt. Se till vad forumet heter; "filmutbildningar". Jag vet att det är ett flummigt ämne när det gäller detta yrkesområde, men försök håll er till just utbildningar.

jimboy. Ja, DI väger såklart tyngst. Men som jag förstått det främst folk som redan är "inne" som kommer in där, och bara 4 om året antas om jag minns rätt. Därför står den lite för sig själv tycker jag. Jesper. Jo, kontakter ger jobb, det har du rätt i. Men nu pratar vi om utbildning, och en av mina underfrågor är just detta; vilka utbildningar gör att man får kontakter / kommer in i branschen? Det är ett viktigt kriterium för huruvida en filmskola är bra.

Det finns ju ganska många utbildningsalternativ för den som lite luddigt vill "jobba med film" (och den som vet vad den vill också för all del). Något som är underförstått med dessa utbildningar är ju att de i sig inte leder någonvart. Det finns ingen behörigheter. Inga formella examina. Om jag känner arbetsförmedlare och studievägledare rätt skulle de aldrig kunna ge några ordentliga riktlinjer om vad som behövs för att jobba med film, och hur man går till väga. De skulle nog mest åma sig om någon sa att den ville bli regissör. Jag kan inte föreställa mig att det finns några studier på vilka filmutbildningar som "ger jobb" på samma sätt som för akademiska högskole- och universitetsutbildningar. Huruvida man får jobb har helt enkelt med så mycket mer att göra än utbildningen (en själv). Men, om ni skulle få uppskatta baserat på erfarenhet, fingertoppskänsla, vad ni hört, vad ni tror: Vilka utbildningar ger jobb (bestäm utsträckning själv)? Folkhögskola? Vilka? Stockholms filmskola? Kulturama? Mediautbildningar på universitet? Alltså; vilka utbildningar värderar arbetsgivare? Vilka utbildningar gör en redo? Vilka leder till kontakter?

Väldigt vågat manus, och jag gillar att du tänkt till! Jag har två generella synpunkter: 1. Dina första manus kanske borde vara enklare rent budgetmässigt, d.v.s. inte innehålla tåg och explosioner. Det mest intressanta för dig som författare är väl huruvida de faktiskt blir/kan bli film? 2. Ju mer vågade och ju högre instanser/organisationer man blandar in, desto svårare är det att göra filmen trovärdig. Titta på Anders Nilssons trilogi, speciellt den sista där EU och övriga samfund är inblandade. Folk skrattade. I det här fallet är tyvärr inte idén trovärdig. USA invaderade inte Irak för att att krossa terrorismen, utan för att man sade att Saddam Hussein var en vidrig diktator som dessutom hade massförstörelsevapnen. Sverige skulle helt enkelt aldrig stödja kriget i Irak p.g.a. terrorism. Och att CIA skulle mörda civila i Sverige (och dessutom CIA-personal?) för att få med Sverige i Irak-kriget är alltså helt otänkbart. Det är ökänt att de största terrorfinansiärerna är Saudiarabier, som också är USA:s närmaste allierade i mellanöstern. Mitt tips är att om du ska göra politiska thrillers så bör det baseras på sanning. Ofta är det nån spännande/viktig historia man vill att världen ska få reda på. Men som sagt. Till en början råder jag dig till att skapa manus som går att förverkliga med låg budget. En annan fördel för att få folk på kroken är att hålla det opolitiskt, tills du får lite auktoritet.

Jag skulle säga att hans filmer varken är svåra att förstå eller djupa. Han är känd för att skapa riktiga film-filmer. Alltså filmer som bara gör anspråk på att vara filmer och inte har något med verkligheten att göra. Han vill bara underhålla oss. Allt i filmerna är anpassat efter att vara så coolt och snyggt som möjligt, ingenting annat. Handling, berättarteknik, karaktärer, dialog/uttryck, kläder, action/våld, musik, referenser, effekter; allt har bara syftet att vara coolt och snyggt. Oavsett om någon citerar bibeln, dansar 60-tal, en annan slaktar folk med svärd eller ligger levande begravd ska man bara tänka "Yeah!" och ingenting annat. Det gör hans filmer ganska speciella. Coolt men intelligent.

Diktator. Kul idé! Men allt faller tyvärr på att det inte finns något att vinna för mannen. Av tre skäl: 1. Han lär tjäna mer på rånen, än vinstpengarna. 2. Att visa upp sig själv som rånare (oavsett maskering) för offentligheten ökar bara risken till en olönsam grad. 3. Han kanske vinner priset för veckans nyhet en gång, realistiskt. En rånad butik är inte så kul, och speciellt inte flera gånger. Men det är en kul idé som sagt. Fortsätt spåna. Utgångsläget med en man som släpps ut från psyket och inte har något speciellt mål, är spännande. Går att göra mycket av.