e93mw

Jag följde jernbys exempel och rackarns va jag skrattade!!! :) Jag tror nästan jag ska bränna den på DVD och ge till brorsan i julklapp (om Nemo tillåter:)). Hans humor på pricken! :)

Tillåt mig att bestrida detta ogudfruktiga påstående. Allt som är mer avancerat än skuggspel i skenet av ett vaxljus är trolldom och styggelse.

Inte så pjåkigt faktiskt. Du skulle klippa alla dina filmer som du klippt denna trailer.

Jag har aldrig gjort det själv. Jag kommer bara ihåg att jag hittade en tutorial för ett par år sen som beskrev hur man kunde göra det på det "gamla hederliga sättet". Jag försökte hitta den åt dig, men den verkar inte finnas längre. Om jag förstått det hela rätt så finns alla beskrivningar i den tutorial-länk jag föreslog.

Min undran var: VARFÖR är det inte samma sak? Varför finns det en viss attityd i spelindustrin och en annan attityd i filmindustrin? Kan det vara så att man betraktar en film som något som är "fixerat" när filmen väl är klar, medan ett spel är så föränderligt att ett par moddar varken gör till eller från?

Intressant tanke. Finns det egentligen någon principiell skillnad mellan en datorspel-mod och en fan-edit? Om inte, varför har man då så olika inställningar till fenomenet i datorspels-respektive filmbranchen? Är det värre att kränka en filmregissörs konstnärliga integritet än att manipulera en datorspelsdesigners visioner? Om ja, i så fall varför?

Kanske denna tutorial kan hjälpa dig? http://www.tutorialselect.com/frametut.php?id=10510&tutorial=http://www.macanimationpro.com/articles/viewarticle.jsp?id=27074 Själva hade jag nog gjort effekten som i Episode IV, dvs de filmade av en helt vanlig TV-skärm för att få den där sköna brusiga scanline-effekten. Visst är det bekvämt att göra det digitalt, men jag vill hävda att gammal teknik ibland är bäst! ;)

Lite snabb feedback. Nu vet jag inte om denna film är gjord före eller efter "Kampen om skivan" eller vad den hette, men det verkar som att ni tänkt lite mer på klippningen. Ändå tycker jag att ni skulle kunna ha klippt ner den till ungefär halva längden. T ex precis i början har ni ett flera sekunder långt klipp på en dörr som inte har nån som helst funktion. Försök se det från åskådarens håll. Kolla på vilken Hollywood-produktion som helst och du kommer att upptäcka att den verkligen är "optimerad" med avseende på klippning. Bort med dököttet! Försök att fixa ljudskarvarna också med nån enkel audio transition. Det som är bra är att ni verkligen är kreativa och experimenterar hej vilt. Fokusera inte för mycket på specialeffekter bara, utan lägg ner mer tid på karaktärer, handling och framför allt KLIPPNINGEN till er nästa film. Lycka till!!

Jag gillar det du skrivit skarpt! Man gillar verkligen Erik som vågar vara sig själv till 100% och inte förställer sig för att passa in i det normgivande innegängets mallar. Därför känns det lite snopet när han bestämmer sig för att hämnas. Nörden-som-blir-cool-historian är så himla sliten. Kan du inte ta en titt på "Fucking Åmål" igen för att få ideer om hur du kan göra storyn mer orginell? Men som sagt, jag tycker att du kommer nära den berömda "smärtpunkten" som den där gamle geten på Fårö alltid pratar om... ;)

Konstigt nog kommer jag knappt ihåg "Dörren". Däremot har jag ganska starka minnen av "Drömplanket". Jag kom ihåg en karaktär som var en ko som bodde i en centrifug... "Gammalt och nytt" kommer jag oxå ihåg väldigt väl. De har ju gjort så otroligt många underbara barnprogram, men det känns på nåt sätt som att de inte fått det erkännande de förtjänar. Gick de över nån slags osynlig moralisk gräns med Solstollarna? "Tutt-TV för kidsen" som Fredrik o Filip uttryckte det... :)

Jag skulle vilja se "Toffelhjältarna" och "Solstollarna" i repris. Oj, nu hittade jag Ola Ström och Per Dunsös nya Solstolle-hemsida: http://www.solstollarna.se/blogg/ De har släppt en DVD??????? *slaganfall*

Hmm... det tror jag inte man kan heller.

Det var så lite så! Ett tag var jag övertygad om att jag var helt ensam i världen om detta problem, och drog mig i det längsta för att skapa den här tråden! :)

Jag håller med Stefan. Det är svårt att bara sätta igång utan vissa grundläggande kunskaper om 3D-datorgrafik. Dessutom så är Blenders gränssnitt känt för att vara ganska svårt att förstå. Jag skulle vilja föreslå att du börjar träna med gratisverktyget "Google Sketchup" (http://sketchup.google.com/) Det finns oerhört välgjorda träningsanimeringar där man lär sig grunderna genom att härma det som händer på skärmen. Busenkelt! När du tränat med detta verktyg ett tag och lärt dig lite mer om grunderna så kanske du kan gå tillbaka till Blender såsmåningom.

Det finns tydligen en hel uppsjö av olika lösningar: http://labnol.blogspot.com/2005/11/capture-still-images-from-windows.html

Den gamla hederliga "Print screen"-knappen fungerar inte när man vill plocka en skärmdump från en film som spelas upp i t ex Windows mediaplayer. Någon som vet hur man kan lösa detta? Jag har provat med specialprogrammet Fullshot v9 men det funkar inte det heller...

You're damn right! :) (fast jag vet inte om det var DET som jernbyfilm menade... :))

Den nya versionen är stråt vassare, men jag tycker fortfarande att det är helt omöjligt att förstå vem Hannes är och varför han han handlar som han gör. Det är möjligt att ni har mycket tankar som inte syns i manuset, så det kanske löser sig ändå. Jag tycker ni ska köra så det ryker, och ser fram emot att se filmen!

För att de hela tiden tror att det är nåt vajsing med videokameran: "Fungerer. Fungerer icke. Fungerer. Fungerer icke."

Jag tror konventioner finns både på gott och ont. En sak jag gillar med det klassiska Hollywood-tänket är hur skickligt man använder konventioner för att understödja berättandet. Sen är det givetvis som du säger att den som bara sätter sin tillit till konventionen inte för filmmediet framåt i nån större utsträckning.

Nån sa att "Man måste lära sig konventionerna innan man kan bryta med dem". Jag vet inte om "nån" har rätt, men om han/hon har det så skulle jag vilja föreslå att du börjar göra skräckfilmer som innehåller de standardgrepp som förknippas med just skräckfilm. Sedan kan du börja utveckla en stil som är mer personlig och nyskapande.

Den klassiska någonting-rusar-förbi-kameran-snabbt-som-fan-effekten kanske kan vara nånting. Kombinerat med ett hårt, agressivt skrämselljud kan det bli riktigt bra. Bra exempel: när Cole går upp o pinkar mitt i natten i "Sjätte sinnet"

http://en.wikipedia.org/wiki/Deinterlace Det hade gått snabbare att söka på Wikipedia än att skriva ett foruminlägg. ;)

Subjektiv kamera kallas det när man ser det som filmkaraktären ser. Jag tycker tekniken som du beskriver har blivit så flitigt använd i skräckfilm att man knappt reagerar längre. Man vet precis vad som kommer att hända eftersom man sett det så många gånger. Då är det mer spännande när man bryter mot konventionerna så att man som tittare blir helt stirrig eftersom man inte "har kontroll" på läget längre.

Den verkar faktiskt riktigt sevärd. Jag gillar när de rykeri hop med trekkiesarna! :)