e93mw

Var det inte Roy Andersson som sa att han tyckte att dagens ungdomar ibland ger upp lite för lätt? "När man inte kan gå längre så kan man alltid släpa sig fram på armbågarna" eller nåt sånt där sa han. Tänkvärt! :)

Ett mönster börjar framträda: vill du uppnå gåshuds-effekt, släng in en eller flera indianer i handlingen.. ;)

"Den sista mohikanen" http://www.imdb.com/title/tt0104691/#comment Den dyker upp med jämna mellanrum på TV3, men jag skulle råda dig att se en icke letter-box:ad version på DVD. Filmen är nämligen sanslöst vacker. Sagt på IMDB: "The climactic scene is so moving that I have lost count how many times I've seen that." Jag tror inte vi är ensamma om att bli berörda av filmens klimax! :)

Jag tror man kan styra i rätt stor utsträckning vad åskådaren känner (rädsla, glädje, sorg etc.). Men kanske att "gåshud" är ett mer komplex psykologiskt fenomen som till stor del beror på personlighet, värderingar, humör etc.?

Ahhh, en pärla som definitivt är topp 5 på min gåshudslista. Mark Hamill är faktiskt förvånansvärt bra i den scenen.

Jag tycker det är lite orättvist att "chicks" har ensamrätt på pärlor som Stekta gröna tomater. Jag tror inte jag är den enda killen här på forumet som diggar filmer som dessa! :)

Bra vinkling av frågeställningen Java ex Machina! Jag har inget bra svar på detta, men för egen del är jag väldigt svag för underdogen-får-äntligen-ge-igen-scener och självuppoffrande-hjälte-som-ger-allt-för-att-rädda-andra-scener. Apropå detta så kom jag på en annan scen som jag såg första gången när jag var nio år. Det är när Stellan Skarsgård går för att göra upp med Den Onda Fabrikören i "Den enfaldiga mördaren". Jag tror inte någon enskild filmscen har gjort så stort intryck på mig någonsin. Musiken. De beskyddande änglarna vid hans sida. *gåshud och rysningar av välbehag vid blotta tanken*

För min egen del är det nog Gandalf vs Balrog vid Khazad-dum som är den gåshudigaste scenen i LOTR. Speciellt scenen när brödraskapet efteråt flyr bedövade av sorg är oemotståndligt bra.

I den tutoriallänk som jag skickade i förra tråden (uppenbarligen har du inte kollat den) beskrivs att man kan göra så här: 1) applicera effekten som kallas Venitian Blind 2) Sätt Width till 5 pixels 3) Sätt Transition Completion till 30% 4) Sätt Direction till 90 grader

Fick du inte svar i den förra tråden du startade om detta? http://forum.voodoofilm.org/showthread.php?t=11458

Rätt kul faktiskt! Hyfsad reklamkänsla.

Trailern lovar gott! Verkar vara en film helt i min smak. Gillar mörka sagor för vuxna! :)

Ur Dagens Nyheter 29 november: "Jag tror faktiskt att jag hade gåshud från det att han kom in på pulten, till det att han lämnade den (jag får gåshud nu när jag skriver om honom). [...] Det är inte musik som färdas in i oss, det är musik, toner, klanger, och det sistnämnda är egentligen den bästa beskrivningen, som han slår an inne i oss (jag vet att det är klyschigt, men bara med klyschor kan man försöka närma sig det här), och den klang han sprider, färdas sedan ut i hela kroppen, förmedlas till varje por - gåshud. " (http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2423&a=592794&previousRenderType=3) Kan vi enas om att Morricone är den ultimata gåshuds-filmkompositören? :)

Mmmm... den är inte så dum. Jag kom på en annan scen som ger mig ståpäls: slutet på "Pretty in pink". Andie och Duckie kommer till balen hand i hand till tonerna av "If you leave" av OMD, kanske 80-talets bästa låt. Jag kan se den hur många gånger som helst.

Några speciella scener du tänker på? Jag gillar också Ingmar Bergman väldigt mycket, men har nog aldrig upplevt att jag fått den där gåshuds-känslan av hans filmer. Undrar varför..? "Hets" är en otroligt bra film och scenen där Caligula kör förhör på latinläxan medan regnet smattrar mot fönstret är riktig ruggig. "Fanny & Alexander" har en scen i slutet där Alexander blir omkullsprungen av biskopen (som är död!). Den är otäck på ett nästan japanskt vis. Scenen med Ismael är en annan höjdare som ger obehagskänslor. Jag tror Bergmans filmer (ok, "Hets" är regissierad av Affe Sjöberg) känns mer i magen än i huden! :D

Jaha, du menar i "Krocky"? :D (sorry, jag kunde inte låta bli...) :)

Vem skulle spela Rocky? Russel Crowe? :)

För övrigt tycker jag det är intressant att diskussion i tråden pekar på att Michael Mann verkar vara en typisk gåshuds-regissör. :)

http://www.youtube.com/watch?v=jbsbifPvQ4c Den här gången fick jag gåshud på gåshuden.

"Sun Vow"? Sun vow är en indiansk manlighetsrit med mycket plågsamma inslag. Kan ses bland annat i filmen "A man called horse".

Vem har sagt att man måste vara Picasso för att rita storyboards? :) Jag kan inte heller rita så bra men de få gånger jag gjort storyboards så kör jag hej vilt med streckgubbar och huvudfotingar. Så länge du själv förstår vad du menar så kan det väl vara hur fult som helst? (om man ska kommunicera filmens visuella uppbyggnad till andra via storyboarden så blir det givetvis annorlunda)

Nu kom jag på en annan scen som är bedövande bra: slutet av "The killing fields" när journalisten Sydney Schanberg och hans tolk Dith Pran möts igen efter att den senare överlevt helvetet i Kambodja. Mike Oldfields musik sitter som en smäck och inte ett öga är torrt.

Superläckert!

Nä dra mig baklänges på en liten vagn, jag trodde det bara var jag som var så störd att jag tokgillar den scenen! :) An nån anledning gillar jag versionen med musik av Giorgio Moroder, även om de flesta kritiker väl blev vithåriga av detta helgerån. ;)

När Hawk-Eye, Chingachgook och Uncas jagar huron-krigarna i slutet på "Den sista mohikanen". Musiken, fotot, tragiken, tre självuppoffrande mohikaner... Jag börjar böla varje gång! :)