e93mw

Jävlar i skägget... här snackar vi subtext... :)

Jag tycker parallellen till LOTR haltar lite. Visst är det så att att de s k Tolkien-purianerna ibland nästan avskyr filmerna. Min fästmö är en sådan, så tro mig jag vet. ;) Dock har jag aldrig hört nån normalt filmintresserad person tugga på om hur "jävla kasst det var att Orlando Bloom fick flasha med sina snowboard skills i Helms deep". (det är bara jag själv som grubblar mig gråhårig över sådant ;)) Däremot hör jag ibland helt vanliga snubbar i min bekantskapskrets säga att de nya Star Wars-filmerna var mycket underhållande men att "det saknades något". Ibland får jag t o m höra min gamle far pusta över att de var "lite träiga".

Såg "Way of the dragon" med Bruce Lee igår när iden till den här tråden föddes. Filmen tuffade på med åtminstone styrfart när den rasande Bruce konfronteras med huvudskurken, efter att ha smiskat hans hantlangare. "Nu ska ondskan tuktas" tänker jag nöjt, när han står öga mot öga med Bruce. Men vad händer?? Skurken rullar över på rygg och börjar gny som en cocker spaniel-valp. Och sådär fortsätter det. Skurken kommer igen med fler hantlangare som Bruce o hans kompisar slår på käften igen. Skurken försöker gömma sig i ett hörn. Nu till min poäng: jag tycker det är viktigt med en riktigt genomusel skurk för att riktigt kunna njuta av hjältens godhet. Vad tycker ni? Har ni några egna exempel?

Otroligt! Jag hittade svaret helt av en slump i en helt annan tråd! Jag googlade lite och kände igen roboten Wiki! Tackar mattsand!!! :-)

Om JAG hade fått bestämma... ... så hade jag låtit ovanstående inlägg avsluta tråden! :-D

Jag menar själva ramberättelsen. T ex så tycker jag att fokus ligger lite för mycket på politiska intriger i nya trilogin. Det känns (OBS! rena spekulationer) lite som att han låste sig lite för mycket vid det synopsis som han skrev 1976. Jag tror att grundstoryn kunde ha blivit bättre om han släppt in andras ideer i större utsträckning. "I know." ;-)

Fast hur går man från film (24 fps) till NTSC (29,97 fps)?

Det är mycket möjligt att min torsdagströtta hjärna spelar mig ett spratt, men jag kan inte för mitt liv se på vilket sätt Java ex machina antyder att Lucas är en "ostrukturerad idiot". Jag tycker det är kul när vi utforskar gråzonerna mellan (till synes) olika påståenden och perspektiv. Jag känner att jag lär mig oerhört mycket av detta, och hoppas att det är likadant för er andra. Mycket intressant tankeexperiment faktiskt. Kombinationen militärhelikoptrar och Richard Wagner kanske har mer att göra med TIE-jagare och John Williams än man kan tro. ;-) Det kan mycket väl vara så. Kanske att han skulle ha satsat på den biten och vågat släppa lite kontrollen över själva berättelsen? Whooa... så långt vill inte ens jag sträcka mig. ;-)

Lite mer feedback: först vill jag säga att jag tror det kan bli en rätt intressant liten film. Det är dock några saker i manuset som jag är tveksam till. T ex Hannes självmord känns inte planterat i berättelsen överhuvudtaget och jag förstår inte vad det tillför handlingen. Sedan har Mats förvandling fortfarande lite för mycket "deus ex machina" över sig, dvs. som åskådare förstår man inte riktigt att han håller på att ompröva det han hittills trott på. Det känns som att han blir fri från sin fobi som genom ett trollslag. En annan fundering: kan man inte göra Carl lite mer psykotisk och fanatisk? Ta min feedback med en rejäl nypa salt, för jag är bara en glad amatör som gillar att hjälpa till! :-)

Vill du berätta lite om den? Jag kanske har sett den själv.

Har för mig att de började sända de historiska avsnitten 78/79 nån gång. Rymdavsnitten... tja... 84/85? Kroppen var nog 87/88 har jag för mig. Sen måste jag fråga om det är nån annan än jag själv som minns en rymdserie som sändes samma kvällar som "Det var en gång" fast lite senare, framåt 8-snåret. Tror det var 1979. Jag minns tyvärr bara små fragment. Jag kommer ihåg nån slags rymdhjälte som kämpade mot en Kapten Ming-liknande skurk som åkte omkring i ett rymdskepp som såg ut som ett halvt hakkors. Skurken hade Chewbacca-liknande hantlangare som var jätteläskiga. Hjälten hade en liten kul robot till sin hjälp som kunde lösa praktiska problem, lite som R2-D2. Någon? Eller har jag drömt alltihop..?

He-he-he... det var väl inte så konstigt med tanke på att det Medel-Svensson förväntades avnjuta på biografen på den tiden var "Smokey and the Bandit" och såna goa grejer... ;-)

1. Revolt 4 2. Dee Crash 2 3. Red Bones 3 4. Jackie Stone 1

Håller med fullständigt. Jag förstår inte varifrån den där hatkampanjen kom ifrån från första början. Förmodligen nån ilsken feminist som tyckte att Storpotäten var en enda stor fallos-symbol. :-)

Nån mer än jag som kommer ihåg "Det var en gång" med varmt hjärta?

Nåja, det var väl lite väl hårt läst. Om mitt inlägg verkade aggressivt så ber jag om ursäkt för detta för det var verkligen inte min mening. Kanske fler smileys skulle varit på sin plats? :-) Annars tycker jag nog diskussionen nyanserades allteftersom och blev riktigt intressant, precis som det ska vara på ett diskussionsforum. Jag hatar verkligen inte George Lucas utan tycker han är en enorm tillgång för den här planeten. Dock tycker jag att det är synd att den nya trilogin inte blev riktigt så bra som den kunde ha blivit. Man kan faktiskt rikta sig till både vuxna och barn på samma gång, som Stefan Holst så klokt påpekade. Jag vidhåller även att man inte kan göra det så lätt för sig att man bara pekar på box office-siffrorna. De gamla filmerna har sina brister, ingen tvekan om den saken, MEN de har underströmmar som tyvärr saknas till stor del i den nya trilogin.

Jag börjar bli lite trött på att upprepa samma sak om och om igen, men jag tar det en gång till: det är ingen i den här tråden som påstår att den nya trilogin inte fungerar. MacDonalds nya hamburgare MacIster kommer garanterat bli en storsäljare, men det gör det inte mindre intressant att diskutera dess komposition. Så om du släpper din fixering vid att alla som diskuterar sånt som kunde bli bättre i den nya trilogin är fanatiska George Lucas-hatare, så kanske vi kan få till en riktigt trevlig diskussion.

Hi-hi-hi... vill du hjälpa till att "få upp kärran på vägen " igen? :-)

Jag tycker att du använder begreppet "framgång" på ett lite märkligt sätt. Jag vågar påstå att det finns ytterligare dimensioner i begreppet framgång, som ligger utanför det George Lucas strävar efter nuförtiden. Då har du nog missförstått litegrann vad receptionsteori handlar om. Receptionsteori handlar om hur och varför snarare än om. Detta är väl inget alltför drastiskt påstående och stämmer bra med min egen uppfattning. Tvärtom. "High concept" som fenomen är ett mycket vanligt inslag på flertalet kurser i filmvetenskap, såväl i Sverige som utomlands. Jag får lite känslan av att du tycker det är helt meningslöst att ha åsikter om Star Wars-filmerna, eftersom de per definition redan är kommersiellt framgångsrika. Det är ju helt självklart så att det meningslöst, med avseende på att ingen kommersiell filmmakare i världen skulle bry sig nämnvärt om detta (uppenbarligen... ;-)) Nu är detta inte heller syftet med den här tråden. Syftet är helt enkelt att diskutera sånt som kunde varit bättre med den nya Star Wars-trilogin bara för att det är kul . Vi tjänar inte en spänn på det, men det är sjukt roligt ändå! Konstigt, va? ;-)

En hel del, skulle en del nog påstå... ;-) Min poäng var att det positivistiska tankesättet, dvs. att tro att allting kan förklaras med modeller och kvantifierbar data (läs siffror), bara är ett av många olika sätt att se på saker och ting. Visst. Säg det till de som forskar på receptionsteori. :-) Detta påstående vill jag inte riktigt hålla med om. Jag tycker det räcker att titta på hur regissörer som Ang Lee och Clint Eastwood (som båda bevisligen skapat en rad ekonomiskt framgångsrika filmer) arbetar för att förstå att det finns fler parametrar som inverkar.

Wow, snabba ryck! Jag ska försöka hinna med att läsa resten och feedbacka!

Inte ens i forskningsvärlden håller man kvar vid detta sätt att se på tillvaron. Siffror är jättebra, och för filmskapandet framåt, men det som är av intresse i den här tråden är form och innehåll och dess inverkan på publiken. Dessutom så påstår iallafall inte jag att de nya filmerna inte håller. Tvärtom, ROTS tyckte jag var överraskande bra. Det jag påstår är att de kunde ha varit ÄNNU bättre med mer genomtänkt story, mer genomarbetade karaktärer etc. etc. Jag tycker Stefan Holst sammanfattar problematiken på ett mycket bra sätt:

Ok, vi får nog konstatera att vi står på varsin sida av ett stort stup och gapar på varandra. Vi kommer inte bli ett dugg klokare men det är rätt kul att slänga käft! ;-) Ok, eftersom det verkar som att siffror spelar en viktig roll i din värld så vill jag presentera följande "user rating"-data från IMDB: Star Wars I: 6.3 (114052 röster) Star Wars II: 6.9 (91152 röster) Star Wars III: 8.0 (96917 röster) Star Wars IV: 8.8 (177635 röster) Star Wars V: 8.8 (140 982 röster) Star Wars VI: 8.2 (11916 röster) Någon mer än jag som ser ett mönster? Det är svårt att säga vilka grupper som varit med och röstat men jag har svårt att tro att det bara är Bertil 42 o hans polare... ;-) Jag vill nu noggrant understryka för läsaren att det här säger någonting om den upplevda kvalitén hos filmerna. Det är detta som är viktigt för mig (och tydligen för många andra). Jag kan slå vad om min AT-AT byggd av glaspinnar att någon nu kommer att kontra med box-office-siffror, som kommer visa en helt motsatt bild av verkligheten. Men det är så den postmoderna världen fungerar: allt handlar om perspektiv, snarare än orubbliga sanningar ;-)

Tänk, jag tycker precis tvärtom! Jag tycker det är sjukt tragiskt att George Lucas INTE verkar ta sina egna filmer på allvar. Det är just detta som gör det här forumet så underbart kul! Tänk om alla hade precis samma uppfattning, då hade vi diskuterat diametern på knapparna på Darthans kontrollmojäng, istället för de brottas med problem av mer konceptuell art. :-) Film handlar väl till stora delar om förutsägbarhet. Vi människor jobbar till stor del med "schemas" (eng.) som kan beskrivas som "mental representations of general categoies of objects, events and people." och Hollywood har utnyttjat detta kogntiva fenomen i över 100 år. Jag tror det är därför det skär i hjärtat på så många när Yoda plötsligt börjar bete sig som den där hackspetten på julafton. Jäpp, det ska han ha all heder av! Nja, det är väl inte riktigt det som många säger. Den första trilogin har helt klart sina brister, men den lider inte av det brist på djup som jag tycker finns i de tre nya filmerna. Jag tror de flesta kan skriva under på att ewokerna sänker RoTJ en hel del. Redan som 11-åring tyckte jag (och de flesta av mina kompiar) att de var lite töntiga och malplacerade. Detta borde väl antyda att Gergo Lucas nog egentligen inte har så "grym koll på vad barn vill se". :-)

Jag har bara hunnit skumma genom en tredjedel av manuset men jag skulle vilja ge lite återkoppling på hur du introducerar karaktärerna. Du använder väldigt påtagliga subjektiva bilder av hur de upplever sin omvärld: grannar som uteliggare, ruttna äpplen, blodiga händer etc. Skulle man inte kunna visa upp karkatärernas upplevelse på ett mer subtilt sätt? Typ extrem närbild på en person som smackar lite äckligt. Person som petar sig i näsan. Närbild på dörrhandtag på vilket man anar nån flottig substans och klipp tillbaka på karaktärens reaktion. Och så vidare. Här skulle man kunna överdriva även det subjektiva ljudet litegrann. Till exempel, om en person kliar sig i sitt väldigt flottiga hår så skulle man höra ett ganska markerat, och lite äckligt, kli-ljud. Om du gör det mer subtilt så tror jag man är mer benägen att ta deras fobi på allvar. Gör man inte det, så är jag rädd att resten av filmen kan få problem.