e93mw

[citat=tinuviel]Crash och Brendon Chase aka det Stora Skogsäventyret hette dom andra.[/citat] "Crash" var det ja! Har för mig att den var gjord i Danmark? "Det stora skogsäventyret" har jag nästan magiskt, nostalgiska minnen av. Grymt spännande och lite läskigt för en femåring. De var ju helt utelämnade åt sina överlevnadsinstinkter i den där stora, mörka skogen... *rys* Någon nämnde flöjten i introt, den kommer jag ihåg!

Många nämner "Bladerunner" som ett exempel på bra klippning och jag kan bara hålla med. När jag läste en filmkurs för ett par år sen så analyserade jag bl a scenen där Deckard kommer till polishuset första gången. Där ingår ett väldigt elegant klipp där åskådaren tas från "spinnern" som Deckard befinner sig i, till kommisarie Bryants kontor. Jag kommer inte ihåg detaljerna men med en långsam, nedåtgående kamerarörelse och en dissolve- övergång så etablerar man en ny miljö och en ny scen. Effektivt och grymt snyggt!!

De nya Star Wars-filmerna. Studsboll-Yoda när han fäktas med Count Dooku. Det våras för "Det våras för rymden 2"!!!

Jag håller med om att Bladerunner-spåret verkar intressant. Det finns något sorgligt och vemodigt över minnen som Ridley Scott får fram väldigt bra. KAn du inte försöka försöka få fram en liknande stämning i din dokumentär? Sånt som dök upp i min skalle när jag läste den här tråden: - varför bleknar minnen? - hur skulle det vara om minnen inte bleknade? Skulle man bli tokig till slut? - kan man "plocka ut" minnesfragment eller är minnen så oskiljbart sammanflätade med andra kognitiva processer och känslor att det inte går?

Jovisst, lite sugen blir man allt på att läsa en fortsättning. Jag gillar att du får fram "suspense" (Hitchcocks favoritord) med kommisariens nervösa blickar.

Jag tror du kan får det bra i Photoshop, men frågan är om det inte kommer ta groteskt mycket tid. Jag har gjort lite enklare specialeffekter med rotoscoping som det kallas när man gör det för hand frame-för-frame och det är vansinningt tråkigt och tar låååång tid. Fast det är klart, rör det sig bara om ett kortare klipp så kan det ju vara ett alternativ.

Jag tyckte att din text var fin, Anna. När jag läste den såg jag vad jag redan visste, men inte var medveten om. Fortsätt vara bra!

Motorsågsscenen i "Scarface".

12 mycket trevliga minuter! Bravo!

Tack för tipset! Ska prova att köra en rengöringskasset! Jag tänker mig ingen dyrare kamera utan snarare något under 10 000 kr.

Eftersom detta kan innebära att jag byter kamera så undrar jag också om ni kan tipsa om nån bra och billig 3CCD-kamera som INTE är av märket Canon.

Lyckligt hemkommen från två veckor i Japan gjorde jag en fasansfull upptäckt. Ca 15 minuter av min timme videomaterial hade aldrig fastnat på videobandet! Eller rättare sagt, man kunde se delar av det inspelade materialet "överlagrat" på det som var på bandet tidigare (som en slags digital dubbelexponering). Inget ljud hade fastnat dock. Inte nog med detta. Vid de scener som inte fastnat har kameran (Canon MV5i) själv ställt om sig till "long play". En av de scener som inte fastnat är en helt underbar dansshow av ett halvdussin Elviskopior klädda i svart skinn i Tokyos tonårsparadis Harajuku. Jag kommer aldrig att förlåta Canon för detta. Nån som har en aning om vad detta absurda fel kan bero på?

Har för mig att rollspelet Star Wars innehåller en del tips om hur man får till den rätta Star Wars-känslan (typ "Allt i Star Wars ska vara gigantiskt!" och "Använd pseudospråk; hydrospännare istället för skiftnyckel". Kanske en del av dessa tips kan vara tillämpliga även på manusskrivande?

Jag har hört att man, förutom efterarbetet, även filmar i mars för att få den där krispiga nyansen av blått. Detta skulle även förklara varför vissa av skådespelarna ser så sammanbitna ut... ;-)

[citat=TDA]Personligen tycker jag det är läskigt när man med små medel ändrar i det mänskliga. Tex som de japanska spökflickorna knyckiga gång. De är mänskliga men blir helt avhumaniserade av gången och hastigheten. Även i Sin City tycker jag Elijah Woods karaktär blir obehaglig just på grund av hans rörelsemönster. Samma sak med skurken Bob i Twin Peaks. Fast det kanske bara är jag...[/citat] Nej, det är verkligen inte bara du! Jag har funderat i precis de här banorna själv. Det är som om någonting djupt, djupt nere i reptilhjärnan vaknar till liv när vi upplever dessa karaktärer. Faktum är att en av mina favoritscener från Twin peaks är när Bob kommer krypande mot Lara Palmers kusin som sitter stel av skräck i en soffa. Jag mår illa bara jag tänker på det. En annan höjdarscen från "A tale of two sisters" är när mamman dyker upp för första gången. Där kan man snacka ryckiga rörelser!

Än kan gubbjäveln: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1058&a=437893&previousRenderType=6

Till att börja med... grattis!! Jag såg på er hemsida att ni sysslat lite med anime. Skulle inte en anime-film som utspelar sig i Sverige vara väldigt intressant? Suget efter manga-kultur verkar ju omättligt i Sverige så framtiden ser tämligen ljus ut på den fronten.

Om du är beredd att hosta upp en slant så kan jag tipsa om att TurboSquid har en skaplig samling satelliter: http://www.turbosquid.com/Search/Index.cfm?FuseAction=ProcessSearch&intStartRow=1&istSearchKey=satelite&intMediaType=-1 Annars finns det två gratis modeller på http://www.baument.com/archives.html respektive http://www.raymation.co.uk/Free.html Jag vet dock inte vilken kvalitet de håller.

Tack! Jag tror också att "västifieringen" av Kina kommer att gå relativt snabbt. Även "östifieringen" av väst kommer nog att accelerera framöver. Nähä, nu avslutar jag Kina-tråden innan moderatorn blir förgrymmad.

Satt och slöläste om oordningen i dagens skola då det slog mig: Skulle man kunna göra en omvänd "Hets", dvs. en film där de sadistiska tendenserna finns hos eleverna istället för hos läraren?

[citat=Dawey] Eftersom jag själv bott periodvis i Kina och kan landet innifrån, så kan lugnt säga att, om du inte känner landet innifrån, så kan du omöjligtvis förstå vad kulturrevolutionen egentligen innebar.[/citat] Det har du helt rätt i. Det var aldrig min avsikt att påstå att förhållandena i Sverige skulle ha något gemensamt med det som hände i Kina. Det var mer av en drastisk metafor för att få folka att haja till! :-) Jag har aldrig varit i Kina men har ett oerhört stort intresse för landet och dess kultur. Jag förstår att man som svensk omöjligtvis kan skapa sig en bild av Kina som ens är i närheten av "sanningen". Däremot kan jag förstå att mycket av det man får se där, som är direkta följder av kulturrevolutionen, är deprimerande bortom all sans och vett. Tror du inte att många här på forumet skulle vara intresserade av att åtminstone få NÅGON slags uppfattning av förhållandena där? Med andra ord, vill du inte åtminstone berätta nånting som antyder hur det kan vara i Kina? Ursäkta om jag verkar "pushig" men jag är otroligt nyfiken! :-)

[citat=Dawey] Kasta bort de som verkligen har något att lära ut? Hur kan man överhuvudtaget vara så korkad?[/citat] Under kulturrevolutionen sändes lärare och annan personal till arbetsläger på kinesiska landsbygden för "omskolning". Är du med? ;-)

[citat=walfridson] Lite för mycket "blockbuster"... Väldigt synd... Inte samma matinékänsla som de äldre...[/citat] Håller med! Hoppas att själva filmen inte ger samma svustiga känsla. Kändes mer som en trailer för en Jerry Bruckenheimer-produktion. Soundtracket var ju "The rock" rakt av!

Ibland får jag en känsla av att Sverige jämte Kina är ett av de få länder i vilket det är möjligt att genomföra en kulturrevolution. "Vi måste göra oss av med det gamla, innan vi kan skapa något nytt!" tycks vara parollen. Som ni säkert redan har förstått så är jag positivt inställd till Bergmansstiftelsens arbete med att visa upp en av de största filmskaparna någonsin för välden. För det är faktiskt så, att världen (dvs världen utanför det här forumet) gillar Ingmar Bergman! Varför kan inte vi svenskar ta hand om den här kulturella skatten på ett vettigt sätt? Varför har Fellini i flera år haft en hemsida (http://www.fellini.it) som är en veritabel skattkista för älskare av italiensk film? I Italien finns uppenbarligen en stolthet över gamla mästare som bevisligen inte hindrat nya talangfulla italienska filmskapare från att utvecklas. Varför kan inte vi i Sverige lära oss något av detta? Det är självklart att det kostar pengar att sprida information om en så lång och komplex konstnärskarriär. Varför reflekterar ingen över hur tätt sammanknippat begreppet svensk film är med namnet Ingmar Bergman utomlands? Desto fler som känner till Ingmar Bergman, desto fler känner till svensk film vilket bara kan leda till en positiv spiral i längden. Så snälla, söta, rara ni som gnäller på arbetet med att belysa Ingmar Bergman, gör något nytt och spännande själva, istället för att haka upp er på en massa saker runtomkring.

Nu är min tes bevisad: svensk film handlar bara om sex, död, alkohol och kommunism. :-) http://www.aftonbladet.se/vss/noje/story/0,2789,664093,00.html