16kolon9

De två frågor du buntar ihop till en liten fråga ryms i forumet - men ett fullödigt svar gör ger det inte. Eftersom det är din första film är det bättre att du själv väljer i materialet och redigerar ihop en kort historia som förmedlar den adrenalinkick du får från denna extrema form av att ta sig fram i stan. Jag har ingen aning om vilket material du redan har i dina hyllor, ej heller vilket material du avser spela in, så därför är det bäst för din egen utveckling att du börjar med att logga allt material för egen kännedom. Det finns mycket att tänka på när du redigerar. Det finns även en separat Oscars-klass för bästa redigering. Existensen av filmpriser för redigering ger en fingervisning om att det är väldigt mycke att tänka på vid redigering. Men i ditt fall är det viktigast att du tillåter dig att göra misstag så att din film blir klar. Själva syftet med att göra filmen om extrem sport är väl dels att förmedla sportens känsla och dels att du ska lära dig lite om dokumentärfilmsskapande. Beroende på vad du har för material och val av röd tråd i filmen får du lägga upp redigeringsarbetet lite olika. Men i princip klipper du ihop ett flöde till en grovklippning. Sedan justerar du rytmen till en director's cut, och slutligen gör du allt finlir till final cut. Denna final cut gör du sedan färg-, ljus- och ljudbearbetning på.

Dokumentärfilmer har en högre kvot än spelfilmens 10ggr. Närmare 30-40 ggr material blir det eftersom kameran går i väntan på intressant material.

Eftersom det är din första film är det viktigast att du får in så pass mycket material i datorn att du kan redigera till samma extrema tempo som sporten utövas i. Begränsa dokumentären till cirka max ungefär fem minuter och dela med dig av den glädje du känner inför sporten. I det här läget är det för mycket att gå in på alla journalistiska och etiska synpunkter utan det viktigaste är att bli klar med filmen innan du börjar ångra alla val du måste göra. Ingen enskild kameramodell, mikmodell eller CODEC kan ta all din kraft. Spela in så det ryker. Låna musik att redigera till. Skriv en speakertext när du är klar med redigeringen. OCH se till att få filmen klar. Det är din vision av sporten som du förmedlar och du kommer att lära dig mycket på vägen mellan alla väggar, trappor och håligheter att dyka igenom.

Produktionsbolagen i Sverige får in fler manus än de vill eller hinner läsa. Bara vid SFI ligger det en pott på cirka 400 manus som alltid hamnar på nya konsulters bord. Lägg därtill alla spontanmanus. Om du ska sälja ditt manus måste du visa att du har ett manus att sälja. Det är därför det är så viktigt att du skriver klart hela manuset innan du bränner dina broar genom att visa upp fraktionsfabrikat av framtida manus. Men om du verkligen vill visa din förmåga att prata och love runt - kan du skicka dina propåer till Svensk Filmindustri, Sandrews, Europafilm, Filmlance och andra du kan få adresser till hos SFI. Nu när du har både några bolagsnamn och SFI samt mycket goda råd från tidigare inlägg kan du själv googla efter huvudkontorer http://www.google.com/search?hl=en&client=safari&rls=en&as_q=Filmproduktion&as_epq=postadress&as_oq=&as_oq=&as_eq=&num=10&lr=lang_sv&as_filetype=&ft=i&as_sitesearch=&as_qdr=all&as_rights=&as_occt=any&cr=&as_nlo=&as_nhi=&safe=images eller ringa 118 118 och fråga efter telefonnummer och adresser. Sedan är det bara att fortsätta att skjuta från höften. Om du sedan har tid kan du söka med forumets sökmotor i övre högra hörnet efter manus och läsa det folk har skrivit. Du får bland annat lära dig att du inte kan skydda idéer men väl litterära verk med verkshöjd.

Nu kan jag inte alla modelers prestanda i huvudet. Men en metod att skapa progressiva bilder från interlace:ade är att bara ta ett fält och låta det vara den progressiva bilden. En annan metod är att väga samman de två fälten till en bild. Båda dessa metoder halverar upplösningen. Om du har en äkta progressiv scanning av alla linjer kan du dela upp den i två fält som fungerar utmärkt som interlaced 50i. Kan du inte hyra kamerorna en dag extra, eller spela in med de kameror du har tillgång nu, och sedan snabbkomplettera med de övriga kamerorna. Du verkar sitta i en sits med teknikblandning utan att ha tiden att utvärdera ens det som skrivs här. Det är en av avigsidorna med att blanda system.

Det är lite mer än bara antalet pixlar och 4:3- eller 16:9-CCDer som styr hur det ser ut. Det viktigaste är objektivet och dess prestanda. Sedan kommer en blandning av upplösning, scanningsmetod och okända faktorer. DVX100 scannar vid 25P progressivt alla linjer till en bild. De som kör 50i tappar hälften när deras bilder görs om till progressiva, och upplösningen minskas. Ett förslag är att du spelar in samma scen med alla fyra kameror och ser hur du kan klippa ihop dem i både 4:3 och 16:9. Med scen menar jag repetition eller statiskt teaterscen. Du kan sedan själv se hur det ser ut och välja bästa lösning för ditt projekt.

Jämför Starwars-filmerna och se hur glasmålningar har ersatts med digitala bakgrunder. Du har hela tekniksprånget från första till sista film. Undvik kostnadsfrågan och fokusera på estestiken. Förmodligen är uppsatsen redan skriven någonstan, men om du googlar först och söker på skolbibliotekets databaser kan du kanske eliminera den anklagelsen om kopiering.

TIFF (Tagged Image File Format) är bitmappade och har alfa-kanalen medlagdrad. Detta gör att du gör bilden klar för formatet i rätt storlek från början. JPEG (Joint Photographic Expert Group) är skalbara och har valbar komprimering. Men i slutformatet SD eller HD spelar det inte så stor roll eftersom bägge videoformaten har lägre upplösning än stillbilderna. Du kanske har tänkt att åka runt över bilden i videon. Då kan du prova med en större bild och ser hur det ser ut. Förmodligen går det fortare i kalendertid än att invänta rätt svar här i forumet. Om du ska göra texter som grafik kan du vara aktsam så att du väljer fonter som fungerar i SD, respektive HD. Det brukar inte fungera så bra med anfanger på rullande text; till exempel.

-Och?

Slugg brukar vara en helt svart ruta. Opacitet anger hur mycket den täcker. 0% anger att den svarta rutan är helt genomskinlig. 100% betyder att den svarta rutan täcker allt. Om det varit första april hade jag inte skrivit detta utan låtit inlägget stå för sig själv.

Den här bilden http://www.vfxtalk.com/newsimages/autodesk_alive_1.jpg får du enklast med en aning underexponering, samt lång slutartid för rörelseoskärpa. Ovanpå detta lägger du ett ND-filter som partiellt täcker bilden i en mask med mjuka kanter. Den här bilden http://www.vassg.hu/kepek/bank_wipecolor.jpg har filtrerats så att där gult dragits ner har cyan och magenta förstärkts. Så du får läsa manualen om filter i redigeringsprogrammet du använder och pillra lite grann.

DVX100E har ren progressiv scan på sina bilder i SD. Z1:an halverar upplösningen för att få progressiv scan HD. Du kan få problem med att blanda Z1 om du kör cinemode med andra format. Om du väljer DVX100E som fast kamera och hyr in en PD170 som handkamera kan du skruva på vikter på PD170 så att du får mjukare rörelser. Men ditt stora hinder blir att blanda tre kameror med fyra olika objektiv så att det ser enhetligt ut. Likväl kan det bli ett bra minne för livet när DVDn är klar. Lycka till Här är en länk till en manual på HVR Z1E http://www.sony.co.uk/biz/support/ShowExternalPage.action?product=HVR-Z1E&site=biz_en_GB&pageType=manualPopup&sectiontype=Support&externalUrl=http%3A%2F%2Fpdf.crse.com%2Fmanuals%2F2514607131.pdf&externalLinkType=manual

Du har stött på en förhandlingsfråga, som bara du och skådespelaren som nu vill bli producent kan lösa. Som manusförfattare har du upphovsrätt till manuset och karaktärerna som finns i manuset. Som regisör har du en gestalningsupphovsrätt och så fortsätter det. Om du ska tävla på filmfestivalet brukar regisör eller producent vinna priser. Det är inte så ofta det delas ut priser för skådisar på mindre festivaler. Med andra ord har du att ta ställning till om du som redan har rättigheterna ska axla manteln och köpa nytt band till din kamera, skriva om manuset till en engelsk dialekt och regisera skådisens genombrottsfilm. Du har redan gjort jobbet en gång och det blir kanske lättare att göra jobbet en gång till; men snyggare. Lycka till

De flesta klassiker är skrivna på grekiska. Det borgar för bästa tragedierna, komedierna och pekoralerna. Om inte på pergamentet, importerad papyrus så i alla fall på äkta stentavlor a´la Moses klassiker. Hitta ett berg att bestiga och kom ned med rena hebreiskan. Då kan man snacka om ett synopsis på tio punkter som verkligen stått sig. På svenska kan man bara skriva det som svenskar förstår, danskar missförstår och normän inte bryr sig om. Men det är läsbart i finland, cirka 50000 pers i paris är svenskar som likt 50000 i Los Angeles lika lätt läser svenska. Nej du har rätt att i striden mellan Ibsen och Strindberg hamnar Hjalmar Bergman och Selma i bakvattnet till Engelska Bill; han med Henry V. Självklart ska det bästa manus präntas med gåspenna på lump och med väl välvda medeltida ord binds sin tid... Sedan kom franska akademin och blev ledstjärna samt tillika förebild till Svenska Akademin som lever med ansvaret att dela ut nobla pris inom författarsvängen. Det var en period där kring 1700-talet som de flesta kunniga både skrev och pratade engelska, franska, grekiska, latin och spanska. Därför är den tidens böcker friskt blandade i språken så att citat återges på orginalspråk. Lycka till i språkvalet. När du är klar kanske du hinner med historien också; om den nu är viktig.

Det finns två sorters tåghjul som kan leda till missförstånd. SJ-tåg och SL-tåg har tåghjul i kontakt med rälsen. Tåghjul som används för repliknande tåg är rundade i spåret så att rep (även kallade för tåg, tamp och snöre) kan användas med god kontakt och utan plastisk deformation av repparterna. (Det går bra med metallvajer i tåghjulet också.) En remskiva har spåret anpassat för remmen som kan vara platt, kilformad eller med kuggar. Principen som följs är bra kontaktyta utan att drivremmen eller drivtåget eller drivvajern sträcks ut för mycket och deformeras. Kontaktytan är mycket viktig eftersom alla remmar utam kuggremmar slirar lite varje varv. Det kan röra sig om ett par procents effektförlust på grund av slirande och värmen från det konstanta böjandet av remmen, repet, tåget eller vajern. Givetvis kan det finnas remskivor som drivs med rep... Och med manuellt driv kan det vara försumbart om inte all effekt når fram. Se bara till att repet, remmen, vajern är tillräckligt spänd så att inte kamerafästet slirar ner i backen. Känner ni till uttrycket lägg på en rem...? Gammalt industrisnack för att växla upp tempot. Tre Remmare är en krog Cornelius frekventerade ;)

Jag har för mig att Expressen dömdes att betala skadestånd till Persbrandt för förtal, när de medvetet spridit uppgifter de visste inte stämde och därmed orsakat skadan. Svenska domstolar tillåter fri bevisprövning och det är upp till parterna i domstolen att argumentera om bevisens styrka oavsett hur de kom fram till domstolen. Men brottsprovokation av poliser är inte tillåtet och inte heller strafflindring i utbyte mot vittnesutsagor. Den dag Sverige ger sig in på åklagarförhandlade påföljder i utbyte mot vittnesuppgifter hamnar vi på samma leråker som USA. John Grisham har skrivit en utmärkt bok som heter Den Oskyldige Mannen, och visar på hur illa det kan gå. DNA har friat många från fängelser de kastats in i enbart på vittnesuppgifter. Jag tror inte vi vill ha kadrar av villiga vittnen som åker jo-jo ur svenska häkten. Så du måste skilja på om du samlar material med dold eller öppen kamera, vad du ska använda materialet till och om du ska kommersialisera materialet. Den stund du lagrar filmen i en dator digitalt för spridning till andra kan PUL komma åt dig. Tänk efter före och ta dig en funderare på din egen etik och hur du ska agera innan du börjar spela in.

Hade alla svar. Vem ändrade frågorna?

Nu passade han på att med emfas ta avstånd från fildelning av annans egendom som är skyddad av upphovsrätten. Att använda annan upphovsmans skyddade verk som bas för eget skapande är redan sedan gammalt tillbaka tillåtet. Vi har i landet en spextradition som är äldre än de flesta nu existerande nationer på jordens yta. Jag har ett svagt minne att spextraditionen går tillbaka till 1500-talet. Upphovsrättslagen reglerar redan verk som skapats ur andras verk. Tolkningar i framförande av verk regleras också och är som redan känt tillåtet. Som vanligt i debatten ställs två falska alternativ mot varandra. I det här fallet att fildelning mot kreativitet. För att lyckas med denna kontamination av debatten görs begreppet kreativ så snävt att det enbart omfattar digitalt ljud- och bildmedia. Det är lätt att falla in i predikans rytm och tro att kreativiteten försvinner om inte alla får gratis tillgång till alla andras verk. Kreativitet finns även utanför dataskärmar och ljudkort. Sedan att upprepad kreativitet ibland bara känns som upprepning kan för skaparen själv kännas verkligt och kreativt för självmåendet. Det är ingen, mer än ogenomtänkta ukaser av fd justitieministern Bodström (och Centrala Intelligens Agenterna), som tror att fildelning per se är livsfarlig. Frågan är om en privat epost med bifogad reseräkning är farlig fildelning eller livsnödvändig för arbetets utförande... Tekniskt sett är det en fil som är delad punkt till punkt. Sedan gör föredragshållaren en liknelse med oskyldiga barn som skapar fritt och därför är det av ondo att förhindra barn att skapa. Ergo; de som skapar genom att klippa och klista är oskyldiga barn. Att allt klippande och klistrande inte är oskyldigt visar sig i fallen med skadestånden som tilldömdes Carola när hennes ansikte klistrades in på nakenbilder och spreds utan vinning. Satir är en form som tillsammans med ironi ofta används för att sparka uppåt i hierarkin. Redan innan den "Ökända Hästen från Troja" blev förbjuden har det förekommit satir på scen och i tryck. Men utan att gå in på teaterhistoria och tidningsgravar skall jag heller inte ta upp "Spitting Images" ur den nyare världen. Det finns i vissa länder skydd för konstnärliga uttrycksformer och skydd för individer utsatta för dem. Svenska nyårsrevyer är slagkraftiga former av lån och kreativitet inför publik. Hur de sedan lämnar tillbaka lånen eller om de arkiverar dem i spexarkiven är för mig okänt. Aristophanes skrev en pjäs som heter Molnen och vann den årliga pjästävlingen i det antika Grekland. Molnen är en satir och han fick sin belöning en gång. Innan upphovsrättslagarna för konstnärliga alster kom till fick författarna betalt för sin bok av förläggaren. Men efter en publicering i tidskrift eller tidning var fältet fritt för kopior. Filmer gjordes regelmässigt på böcker utan att betala författarna. Jag vill minnas att Jack London hade sin bok Varglarsen i tre parallella filmproduktioner utan att han fick en cent. Rudyard Kipling fick inte en penny för sina verk som publicerades i USA, och lite för dem i England. Tryckarna och kolportörerna (som som sålde böcker i en låda på magen) fick betalt för att arbeta medan författarna inte fick det. När föreläsaren nämner 1931 som bas för prisjämförelser glömmer han bort att säga att det var lågvattenmärket i depressionens USA. Jag går här inte in på hur Federal Reserve, Herbert Hover och FDR lyckas förlänga depressionen med sin finans- och penningpolitik under 1930-talet. Ej heller går han in på att ljudfilmen just kommit och börjat slå ut en hel generation av biografmusiker. Det kan vara ganska naturligt att människor försöker fortsätta att få betalt för sitt arbete och de verk de har gett upphov till. Att svartmåla skivbolag och filmbolag för att de vill leva och fortsätta sälja kopior av musik och film är att motsäga vanlig mänsklig natur. Artister skriver avtal som de och bolagen försöker följa. Om artisterna tycker att bolagens vinst är för stor kan de välja nya villkor nästa avtalsrunda. Med tanke på nedskärningar inom musikbranchen så verkar skivbolagen inte gå med vinst. Artister som tycker att skivbolag och detaljhandel tar för stora vinster kan jämföra med momsen på 25% och bolagsskatten på 28% samt sociala avgifter på 32,42%. Vem som täljer mest guld på artisterna är kanske inte skivbolagen eller filmbolagen. Sedan att en tonåring kan lägga 12000 på datorn och 2400 om året på internet är ganska normalt. Nu har jag jag inte räknat med OS eftersom det ingår i datorn, och inte program för mediauppspelning. Sedan tycker den allvetande tonåringen att de inte har råd att köpa sin favoritskiva som kostar 200:- Utan de bara måste ladda ner en piratversion. Om tonåringen sedan tycker att även nästa film och skiva är för dyr för deras budget så att de måste ladda ner även nästa skiva är sjukt löjligt. Redan datorbudgeten räcker till en ny skiva varje vecka. Eller film för den delen. Förläsningen handlade om User Generated Content (ugc) och den formen är fortfarande tillåten utan lagändringar. Hyr DVDn och använd i ditt egna skapande för eget utvecklande. Det är när du vill kommersialisera ditt verk som du får förhandla med de andra upphovspersonerna. Nu orkar jag inte vara kreativ i mitt skrivande mer innan lunch... slutar här. Fortsättning kanske följer i del VIII. Ni har just läst del sju av XV. Kreativitet är 98% perspiration och 2% inspiration.

Du måste skilja på signalnivåer, ledningar och kontakter. Till att börja med kan du läsa manualen för din kamera och se viljen signalnivå in den har på mic respektive linje. Signalnivåerna skiljer sig mellan konsumentmikrofoner semiprofessionella mikrofoner och professionella mikrofoner. En konsumentmikrofon har en nivå på cirka -6dB medan en semi eller pro lämnar cirka 4dB. Dessa 10dB ger grov överstyrning vid digital inspelning. Den professionella spänningen motsvara cirka 1,3 volt medan konsumentsignalens spänning motsvara cirka 0,4 Volt. För att kompensera den professionella mikrofonens impedans och utnivå till konsumentkameran kan du enklast koppla in en Beachtek. Med lite mer tid kan du bygga en krets själv. Den högre signalnivån tillåter längre kablar mellan mik och preamp än för konsumentmikrofoner med skosnören till sladdar. Du kan googla efter kopplingschema för privat-Beachtek, eller söka här på forumet eftersom jag redan länkat schemat en gång tidigare: Ledningarna är viktiga och den svagaste signalen är den från mik till preamp, och här ska du inte spara genom att använda billigaste möjliga ledningen. I en XLR-kontakt med tre pinnar kan du koppla stereo eller balanserad mono. Med en balanserad monokoppling kommer signaler säkrare fram till preamp. Dvs, signalen blir mindre påverkad av yttre störningar och magnetfält. Det finns dock fortfarande saker som du måste tänka på med avseende på vilka andra kablar och sladdar som löper parallellt med mik-sladden. Läs mer om kontakter här: http://www.peachpit.com/articles/article.aspx?p=454792&seqNum=2

Du menar kanske Schoeps MK41-kapseln och till den kan du välja lite olika preampar för sladdens längd.

Det är som beta75 skriver; det är stativhuvudet som är det viktiga. Det finns i princip tre sorters huvuden att sätta på stativ. De mest komplicerade är tex Arri-huvuden med inbyggda växlar. Dessa huvuden riktar man med två rattar; en för pan och en för tilt. De kan ha olika utväxling för hastigheterna på rattningar. Dessa uppkom för att kunna hantera de giganstiska kameror som bla Mitchell skapade för ljudfilm. Då behövdes verkligen flera fotografer för att lyfta kameran upp på stativet mm. Men än idag används denna typ av huvuden och styrs exakt precis så som fotografen rattar. Sedan kom vätskedämpade huvuden. Där stativhuvudet har inbyggda oljekanaler och viss klämfriktion. Genom att strypa eller öppna ventiler i oljekanalerna kan motståndet för pan och tilt varieras. Med dagens lätta videkameror klarar även enkla stativhuvuden att ge mjuka kamerarölelser. Tidigare fanns det friktionsdämpade pan-tilt-stativhuvuden och dessa används även idag för stillbildskameror och för enklare videoinspelning. Det finns många tillfällen som kameran inte behöver röra på sig, men där det är viktigast att få kameran stadigt på plats. Till denna klass finns även kamerastativ med kula så att oavsett hur stativet sätts ner/fast kan kameran riktas in till rätt bild. Slutligen; för den som har tid att gå till matbutiken och köpa en påse med rispuffar har ni ett kamerastativ som är lågt och kan läggas var som helst. Kameran kan riktas in och efter avslutat inspelning har ni tilltugg till filmen. Här har ni en del bra stativ från Miller. Men idag är det mycket en brandinghistoria om man vill skylta med ett visst stativ eller ett annat. Funktionen beror på inspelningsplatsen, temperaturen, kameravikten och fotografen. http://protel.se/

DNS-register över alla medborgare? Det tillsammans med brottsprovokation betyder slutet på frihet för alla. Om det nu mot bättre vetande upprättas ett register där alla medborgare, eller personer som tillfälligt eller under längre tid uppehåller sig i Sverige/EU, ska lämna sitt DNA uppstår flera följdproblem. Till att börja med uppstår det med jämna mellanrum rubriker i tidningar över myndigheters förmåga att hantera sekretessbelagt material. Det kan vara sjukjournaler som ligger på soptippen, till att anställda missbrukar sin meddelarfrihet och läcker information till pressen om sjukvårdssekretess. Att här göra en lista på alla missbruk och slarv inom offentlig förvaltning är för tidsödande. Men således är inte DNA-information säker i offentligt förvar. Nästa exempel på oförutsedda problem är om DNA registreras på fel person. Denna registrering kan uppstå av slarv eller av brott; där DNA medvetet felplaceras. Ytterligare ett exempel om DNA-banken används för att skapa markörer som kan lämnas på brottsplats. Ja, det har förekommit att poliser har haft sin uppdragsgivare på fel sida av lagen. Därutöver kan labben göra fel på fler sätt än vad som jag listar ut. Det finns exempel på det i faderskapsmål i samband med föräldrabedrägerier i syfte att erhålla underhåll från rikare man än den biologiska fadern. Det har både begåtts manipulationer och slarv. Således lämnas räcker det inte med att få DNA testat av delstatligt anvisat labb av risk för att DNA-resultaten manipuleras. DNA inte tillräckligt för att alltid binda en person vid ett brott. I skandalen mot La-Crosse-spelarna vid Duke University gjordes DNA tester som uteslöt alla spelare från de fyra DNA-profiler som påträffades hos den påstått våldtagna kvinnan. Trots detta valde den numera avskedade åklagaren Nifong att hänga ut tre spelare i världspressen. Så enbart DNA är inte ens tillräckligt för att avskriva den misstänkte om åklagaren har sin egen agenda att tänka på. Kammaråklagare Stefan Homlin är ett annat fall i sverige som väcker anstöt i kring millenieskiftet. Trots att Stefan frikändes blev åren i häkte för mycket och han tog sedemera sitt liv som kvitto på att hans liv var ödelagt med hjälp av falska anklagelser. DNA hade vare sig kunnat fria eller fälla honom för anklagelser om incest i samband med vårdnadstvist. Ett enkelt mått på människors frihet är om de är rädda för staten lever de i tyranni, medan om staten är rädda för medborgarna lever alla i frihet. Brottsprovokation och handel med sänkta straff i utbyte mot vittnesutsagor från tjallare är två mycket usla ting att tillåta offentligt anställda personer att få utföra. I samma stund brottsprovokation kommer människor som per definition är oskyldiga att sättas dig med statsmaktens polisresurser. Polischefen Götblad var inblandad i olaglig brottsprovokation på Gotland där polisens vittne fick skyddad identitet och fribiljett ur landet som tack för hjälpen att sätta dit en person som per definition var oskyldig. Rättegångens följder är ännu inte helt klart utredda. Att tillåta brottsprovokation tillsammans med offentligt "sökert" DNA-register är början på nedförsbacken till avfallagropen. Kom ihåg att om en person är oskyldig till bortom rimligt tvivel skyldigt bevisad så vad avgör om det är du som nästa gång provoceras till förberedelse till brott eller brott, baserat på uppgifter från en tjallare som personligen vinner fördelar på att ange just dig? En narkotikaberoende person har inga som helst skrupler till att sätta dit fel person för att rädda sitt eget skinn. Detsamma gäller för politiker. http://www.innocenceproject.org/ visar en del personer som kunnat uteslutas från brottsmisstanke och kunnats friges från fängelsestraff med hjälp av att DNA omöjligt kunnat vara förenligt mellan dem och det på brottsplatsen påträffade. John Grisham har i sin bok "En oskyldig man" redogjort för multipla fel poliser gjort i sin iver att sätta dit den dom "visste" var skyldig. Tyvärr var det fel man, faktiskt flera olika män som beskrivs i boken. Läsvärd och skön litteratur på samma gång. Vad gäller Haga-mannen så hade Lief GW Pettersson en del synpunkter om att polisen i Umeå inte skött sitt arbete på ett betryggande sätt. Han skriver i fallet Linda om hur topsningshystering inte alltid leder rätt. Sedan anger Simom W ett falskt alternativ till att inte införa ett DNA-register skulle vara att ta bort alla register. Vill du bo med bevakningskameror kan du flytta till London där inte alla miljoner kameror hindrade bombspräningar precis när Tony Blair höll på att förlora sin maktposition. Vilket sammanträffande att inga kameror lyckats hitta gärningsmännen till tunnelbanebomber eller bussbomb, men att TBs förtroendesiffror steg till skyarna efter smällarna. Idag finns inget rikstäckande DNA-register med undantag för alla nyfödda de senaste 28-åren som sparats och registrerats för framtida bruk. För att argumentera för att införa ett DNA-register ligger bevisbördan på förslagsställaren. Att kontra med att kräva av status que att förklara vilka rättigheter som kränks som krav på att inte införa ett DNA-register är att tillämpa omvänd bevisbörda. Så här enkelt är det. Jag har inget att dölja och vill behålla det för mig själv utan din inblandning. Du har ingen rätt att samla på någon form av kroppsdelar eller vätskor från mig utan mitt tillstånd. Detta kan ni tänka på när arbetsgivaren begär ett litet blod- eller urinprov för att testa mot droger. Begär en lista på godkända lab, och vilka svar arbetsgivaren vill veta - så att ni själva kan lämna prov direkt till läkeren på labbet och erhålla patientsekretess. På detta sätt undviker ni att testas för ämnen som ni inte upplyses om. Till exempel om ni har en genetiskt konstellation som gör er extra känslig för X eller utsatt för sjukdom Y. Ämnet är svårt och omfattande. Det tar lång tid att sätta sig in i alla de parametrar jag försökt att belysa samt de jag utelämnat eftersom jag inte vill skriva en avhandling här. Det dör fler människor på sjukhus av olyckor, ålder och felbehandlingar än någon annan stans. Varför ska det ges förtroende att förvalta allt DNA?

Tyvärr är jag nödgad att hålla med dig om vart det barkar. PK är viktigare än resultatet. Delar av detta kan spåras till den flod av postmodernism som härjar på Stockholms Universitet. Här kan man inte tala om att kasta ut barnet med badvattnet utan att tömma huset och vattenskada stommen. Trots att MZ skriver om detta nu har det varit känt i långa tider att pedagogiska institutionen på SU lider av dumhet(er). Folk har avbrutit, avslutat och avstått från vidar verksamhet på SU i avvaktan på att postmodernismens dravel ska åka ut med spolvattnet. Men, tyvärr verkar det sitta kvar i väggarna. (en del luttrade läser kanske in ett "porslinskanterna" här på eget bevåg.) Syndromet känns igen från flera andra havererade konstellationer. Flödet till undergång är ungefär samma som i tex Zimbabwe. Först defineras en grupp sig som offer. Offret pekar ut sina gärningsperson som då kollektivet pekas ut som grupp. Eftersom offren gärna pekar på historiska lidande som bas kräver nu offren sin rätt i nutid genom att våldföra sig på sina utpekade gärningspersoner. Detta tillvägagångssätt gör på en och samma gång fyra grava fel utan att åtgärda ursprungligt fel. Det första felet är dömandet av de historiska gärningspersonerna. Detta sker utan rättegång och ofta summarisk. Det andra felet är att de historiska offren själva inte kommer till tals. Eftersom dagens påstådda offer bedöms enligt en mall som helt utgår från deras känslighet, blir de trodda på egna utsagor utan att ens få ifrågasättas. Genom att föra in denna omvända form av bevisbörda måste de utpekade gärningspersonerna bevisa sin egen oskuld. Det tredje felet är att oskyldiga straffas som kompensation för historiska oförätter. Det fjärde felet är att de påstått historiska offren inte får upprättelse i sin tid. Bara för att detta förekommer idag innebär inte att det kommer att upphöra. Förmodligen kommer detta att eskalera på samma sätt som häxprocesser tills ingen vill ha med den pedagiska institutionen på Stockholms Universtit eller deras utexaminerade att göra. Skälet till att jag nämner häxprocess är dess grund i grekisk rättvisa och att tvingas bevisa sin oskuld mot hörsägen. Det blir omöjligt om inte alla hela tiden låter alla konversationer avlyssnas, arkiveras och finnas tillgängliga till preskriptionstiden gått ut för respektive brott, samt tidsfristen om 10 år för skadestånd. Uppenbarligen har objektivitetskravet i myndighetsutövning och allas lika behandling inför lagen satts ut spel just i detta förvaltningsområde, och tillika i skatterättsliga ärenden. Men det är en annan tråd.

Jag känner mig redan passerad som tekniknörd. Bugar för detaljrikedomen i trådens inlägg. Märker en viss mängd analogier mellan bilar och datorer. Det verkar som om Ferrarri har hamnat bredvid Mac, och PC i olika konstellationer bredvid PC. Hur gick det till? Beror det på den generation bärbara macar som spenderade mest tid på verkstaden? Eller är det baserat på den design som Ferrarri lånat ut till PC-burkar tillverkade av Acer? Jag blir förvirrad? Med min ringa kunskap inom mikrodatorer ser jag att det finns kontorsdatorer, arbetsstationer för ingenjörer eller multimedia, och speldatorer. Prestandamässigt är nog de mest krävande maskinerna gjorda för realtidsspel. Det är möjligt att bilanalogierna har kommit in på den vägen. Kontorsdatorer rullar på för skrivande och kan vara gamla med gamla OS eftersom vare sig skriv- eller tankehastigheten dubbleras var 18e månad. Jag har nog lyckats toppa mina tangentdanshastighet och jobbar förtvivlat på att tänka rätt fortare. Så jag har en flera år gammal burk med linux för daglig surfande och noterande av snabba tankar. Märkligt nog fungerar det fortfarande. På resande fot och parallellt med dagligburken drar jag kring på en bärbar mac som är yngre än vardagsburken - men fortfarande gammal. Fick till slut löda om nätmatningen eftersom det verkar var macens svaga länk. Macen duger till att skriva på, iTunes-ovanor, och redigera med FCP. Dvs logga, och klippa rakt. Vill jag applicera flera lager till renderingar tar jag en promenad. Som ni ser gör jag inget 3D, utom för intresset skull på PCn. Jag får se vad det blir för uppgradering när projekten avslutas och nya ska påbörjas. Och nu kommer jag debatten om Mac vs PC. Eftersom Gates äger stora delar av bägge bolagen och MS-program för kontor körs på bägge och de numera har samma IBM-standard i gränssnitt mellan hårdvara undrar jag vad skillnaden är. Operativsystemmässigt är Mac baserat på Free BSD och är en unix-dialekt. MS har 2000, XP och Vista i drift i olika tappningar för respektive program. Med tanke på hur fort minnen dubbleras, SPC-klockor dubbleras, kärnor dubbleras, bussar dubbleras och program förbättras så kanske ett pragmatiskt inköpssätt kan balanseras mot katalogkunskap om tekniska detaljer. I filmskapandet har vi tre skeden där förproduktion, produktion och efterbearbetning, kan amatören med fördel klara av hela förproduktionen på befintlig dator som uppenbarligen räcker till för att läsa i detta forum. Det går bra med blyerts och papper också. Nästa steg är produktion som kan klaras av med befintlig dator; skriva loggar, ändringa i manus etc. Om produktionen är grafikintensiv och kräver 3D, kan rendering sluka resurserna från hela datorn över hela helgen. Se det som något possitivt. Då kan du jobba ihop pengar till en ny dator med den gamla står och stampar. Efterbearbetning klaras till största delen av i befintlig dator. Det som tär på krafterna är renderingar i okomprimerat läge. Det kan lösas med dedikerade kort eller burkar för renderbara effekter. Annars är det här en ny dator kan vara till hjälp eller fullständig haverera tidsplanen. Avvägningen blir att bygga en dator med stor kraft och konservativ justering av OS. Detta kan ta tid om du själv ska upptäcka alla buggar medan du måste bli klar. Så beroende på om du vill ha den snyggaste bilen på skrivbordet, eller den bil som tar dig hem med jobbet är avvägningen inte fullt så enkel som att välja mellan två OS som använder samma CPU:er. Mac har en hel del användare inom mediavärlden, och det har även PC. Det finns fler bilsorter på gatorna än Ferrarri och Volvo. Och Ferrarri har fler än en model, och Volva likaså. Så min slutsats är att jag började på ND-maskiner, sedan blev det IBM, Mac på sin tid, köpte PC för vissa programs skull, till linux, åter till Mac, och framtiden får visa vad det blir för etikett på mikroprocessorskalets OS.

Om du menar en ensemble-driven film kan du lätt gå vilse; jämför Altmans filmer. För att klara av manuset så enkelt som möjligt inom skolans ram är det mycket lättare för dig att skapa manus baserat på arketyper och först skriva en novell under tio dagar och sedan utvidga novellen till ett filmmanus. Det går att skriva komplexa vävda manus med mycket subtext - och det tar mycket mer tid än du tror.