ronnylov

9000 ska funka i teorin men själv har jag upplevt problem med bitrate-spikar ibland trots konstant bitrate (kanske blir någon "overshoot"-effekt vid snabba förändringar mellan enkla och komplicerade scener). Dessa spikar har då resulterat i att uppspelningen hackat till ibland så därför har jag sänkt mitt max till 8000 och skillnaden mellan 8000 och 9000 är inte jättestor i praktiken. DVD har en maxgräns på ca 10 mbit/s för alla videeo och ljudspår tillsammans plus den overhead man får när allting muxas ihop till VOB-filer.

Ja, fast jag är usel på att filma...

Jag vet inte riktigt hur pass det skiljer mellan olika renderingsmotorer med olika värden på DC-precision. Jag tror det bör ge ungefär samma utslag då det mer är frågan om hur noggrannt den kan göra beräkningarna, men å andra sidan är det ju många parametrar som påverkar slutresultatet. Med andra ord - jag vet inte... Men allmänt sett så visst är det skillnad i överlag i kvalitet mellan olika MPEG-2 kodare. Personligen gillar jag HCEnc, Canopus Procoder och Mainconcept encoder. Just nu är min favorit faktiskt gratisprogrammet HC Encoder dels för den fina kvaliteten men även för att det är lätt att scripta i BAT-filer. Lite lustigt att ett gratisprogram är minst lika bra som de svindyra konkurrenterna. Ett litet tips är att själv testa korta videoklipp med olika inställningar och se om man själv kan märka någon skillnad. Jag menar testa med 8 bitar, 9 bitar och 10 bitar och se hur det blir. Testa sedan med någon annan MPEG-2 kodare och se hur det blir. Ser du ingen skillnad, ja då kvittar det väl. Ser du skillnad då vet du vad du ska välja sedan. Jag har ingen erfarenhet av dyra hårdvarurenderingsprylar (jag är ju bara en hobbypulare) men jag tror att den stora skillnaden är kvaliteten på ursprungsmaterialet. Har man råd med dyr hårdvarurendering har man kanske råd med dyra kameror och så vidare. Skit in ger skit ut. Sitter man med gamla VHS-band som råmaterial så lär det ju inte bli bra resultat vad man än gör om man säger så. Man bör i alla fall kunna klara av samma saker i mjukvara som dessa svindyra kort kan men som sagt det kan ju ta längre tid. Å andra sidan kan man med dagens snabba datorer utan problem rendera MPEG-2 i realtid men då kanske man kompromissar en aning på kvaliteten. Som hobbypulare kan man nog leva med det, jag brukar kompensera med högre bitrate så att jag ligger på max enligt DVD-standarden, alltså ca en timme speltid per DVD-skiva. Och när man ligger så högt i bitrate så lönar sig det inte med fler pass heller egentligen. Är du nöjd annars med Cinemacraft? Det var längesedan jag testade det programmet och då bara i en testversion (ligger långt över min budget att köpa det). Men jag tyckte inte jag lyckades få jättebra resultat. Visst det blev helt OK för progressiv video (typ för långfilmer) men för interlaced video från min videokamera blev det inte lika bra som t.ex. Canopus Procoder eller Mainconcept encoder. Jag testade även TMPGEnc Plus och var inte nöjd med det heller. Canopus Procoder ger snyggt resultat, kanske aningen softat men rent och fint om man säger så. Mainconcept encoder gillar jag då man kan finjustera massor av saker i avancerade alternativ och resultatet blir bra från videokameran (med interlaced och hög bitrate i alla fall). Kör även ganska mycket med HCEncoder i kombination med avisynth och det funkar jättebra. Eftersom HCEncoder även är gratis så är det en klar vinnare för hemmapularen, mer prisvärt än så blir det ju inte.

Det funkar bara om du spelat in i DV format. HDV går inte att överföra från vanlig DV kamera. Bandet slits väl inte mer i Canon HV20 förresten, eller är den kameran känd för att slita mycket på banden (blir orolig, jag funderar på att köpa HV20)?

Du skriver att du reda testat rengöra skivan men något som jag hört kan funka som en sista utväg är att polera med tandkräm... Ett annat tips är att prova läsa skivan med en annan DVD-läsare. Ofta är DVD-brännare bättre på läsning än DVD-ROM enheter. Prova i olika datorer eller med olika läsare i din dator. Prova även uppgradera firmware i DVD-läsaren eftersom detta kan förbättra läsning av brända skivor. En annan sak att testa är att sänka läshastigheten så mycket som möjligt. Testa med IsoBuster. Här har du en guide på deras hemsida: http://www.smart-projects.net/tips.php?tips_page=8 och http://www.smart-projects.net/tips.php?tips_page=1 Som tillägg kan jag säga att om det inte funkar att fixa med VideoReDo så kan du testa projectx eller PVAStrumento för att fixa felen i videofilen. Har du tur så räcker det med IsoBuster. Eftersom DVDn saknar kopieringsskydd så bör det funka med IsoBuster som inte klarar kopieringsskyddade DVD.

Jag har hållit på med video i datorn på hobbynivå seda år 2001 tror jag och eftersom jag är intresserad av videokomprimering (särskilt i MPEG-2 till DVD) så snappar jag upp en del. Att jag är elektronikingenjör i grunden och läst en del signalbehandling i skolan hjälper väl en del när man ska försöka förstå hur det funkar. Då jag ser MPEG-2 mer som ett slutformat och sällan använder det just för redigering så kör jag alltid med open GOP för att tjäna en aning kvalitet (men skillnaden är liten så det kvittar nog i praktiken). Jag har heller inte märkt några problem med avkodningen så det är väl en smaksak vilket man prioriterar (kvalitet eller redigerbarhet). Det jag hört om DC-nivån "Intrablock DC-precision" är att det kan göra att långsamma fade-in/fade-out effekter ser snyggare ut om man har fler bitar. Eller om man har små variationer i bilden, exempelvis en blå himmel eller en mörk skugga där små skillnader i nivå syns i bilden så kan det också bli bättre med hög DC-precision. Mycket möjligt att det kan hjälpa att öka DC-precisionen vid slow motion effekter också då det är ett långsamt förlopp. DVD-standarden tillåter 8, 9 eller 10 bitar DC-precision. Nackdelen är att om många bitar används till DC-precision så blir det färre bitar över till annat om man har en begränsad bitrate. Någonstans går gränsen då det lönar sig att öka DC-precision. När man kodar MPEG-2 till DVD lönar det sig sällan att ha mer än 9 bitar DC-precision. Har man låg bitrate för att klämma in mycket speltid på en skiva kan man gå ner till 8 bitar DC-precision för att få lite bättre kvalitet. Själv har jag satt gränsen någonstans runt 5 Mbit/s när jag går upp från 8 bitar till 9 bitar. Återigen kommer man in på att MPEG-2 komprimering är en jättestor kompromiss, ökar man kvaliteten i ena ändan förlorar man det i andra ändan och det gäller att välja en kompromiss som syns minst för ögat. Personligen har jag svårt att se några skillnader i praktiken för olika DC-precision men en del människor ser tydligt skillnaderna.

En closed GOP slutar alltid på en P-frame vilket betyder att varje GOP är fristående, d.v.s. ej beroende av första frame i nästa GOP. Teoretiskt sett ska closed GOP vara en fördel vid redigering då man kan klippa ut den och använda någon annanstans utan att förlora någon bildruta. Open GOP slutar på B-frame och dessa är ju beroende av nästföljande I-frame i nästa GOP för att kunna avkoda sista bildrutan av typen B. Så här kan en closed GOP se ut: IBBPBBPBBPBBP Och detta är en open GOP: IBBPBBPBBPBB Men normalt sett har det mindre betydelse vilket man väljer men closed GOP är inte riktigt lika effektivt komprimeringsmässigt. För att göra multi-angle DVD (alltså när man kan välja olika kameror för samma scen vid uppspelningen) så krävs det closed GOP har jag för mig. Jag är dålig på de strukturella skillnaderna mellan MPEG2 och MPEG4. Det är väl komplexare algoritmer i MPEG4 som gör det mer effektivt men samtidigt mer krävande att avkoda.

Jag rekommenderar Nvu som är enkelt att göra hemsidor i och man behöver inte kunna skriva html-kod. När man kollar koden som programmet genererar blir den inte alls så överdrivet stor som t.ex. frontpage och liknande program skapar. http://www.nvu.com

Vi anlitade GulteKing i Jönköping för att lägga plåttak på radhuset i Borås. De fixade jobbet snabbt och effektivt och var någorlunda prisvärda. Möjligen har firman lite halvskakig ekonomi just nu (nystartad firma) men man betalar ju ändå inget i förskott. Skicka PM så får du telefonnummer dit om du är intresserad.

Jag funderar också på en HV20, kanske får lite bidrag till köpet när jag fyller 40 år snart. Wobblandet ser ut att kunna kringgås verkar det men jag skulle nog känna mig lite löjlig om jag sprang runt med en cykelfälg och filmade... När jag skaffade min förra videokamera för 6 år sedan köpte jag mig också ett enbensstativ men jag missade en viktig detalj då, man behöver någon slags led ovanpå stativet. Nybörjare som jag är skruvade kameran direkt på stativet och det gick väl an om man bara filmar rakt fram eller panorerar lite åt sidan men för att vinkla kameran neråt och uppåt fick jag ju tippa hela stativpinnen vilket inte var så smidigt. Men alltså ett sådant där pistolgrepp, är det detta som rekommenderas för enbensstativ? Eller finns det andra alternativ? EDIT: Förresten vågar man köpa kameran från tyskland för att spara en tusenlapp? Verkar ju som att den ändå saknar svenska menyer (enligt Jonsson). Har kollat in den på Pixxass och där får man den för ca 9000 kr. Billigaste på prisjakt av "svenska" försäljare med den i lager var pixmania men där vill jag inte handla.

Adobes programmerare verkar ha dålig koll tycker jag. Jag litar mer på BBC. Både DV och DVD har pixel aspect ratio 128/117 för PAL 4:3, det är jag helt säker på. Jag har förresten sett liknande information på SVTs hemsida någon gång (letar lite efter länken). http://www.svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=22097&a=273051 "En komplett bild (frame) rymmer 702 x 576 bildpunkter" Sedan så har det nog i praktiken ingen jättestor betydelse, skillnaden mellan 702x576 och 720x576 är inte jättestor men jag brukar irritera mig om jag upptäcker att det inte stämmer med hur det ska vara. Exempelvis vissa analoga capturekort i datorn som spelar in i tron om att bilden ska vara 720x576 och sedan när man spelar upp inspelningen så blir det utsträckt i sidled jämfört med originalet (märks ofta om videon har någon logo i ett hörn som åker halvt utanför bilden). Men sådant kan man ju kompensera för själv vid redigeringen men det är jobbigt att aldrig kunna lita på programvaror eller hårdvaran... Redigerar man DV så har det ju mindre betydelse eftersom DV har samma aspect ratio som DVD och kameran sköter om skalningen (förhoppningsvis gör kameran rätt). Problemen uppstår när man importerar foton, analog video och liknande. EDIT: Här har vi ju lite matnyttigt! http://www.svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=22132&a=300847&lid=puff_271070 Pdf-filen spec605c.pdf som länkas till från svts proffsinfo förklarar det mesta tycker jag. Det är alltså "frame master edge" som ska innehålla 4:3 bilden eller 16:9 bilden beroende på bildformat. Detta dokument innehåller en massa annan bra info också om säkra ytor och så vidare. Kan ju vara bra att kunna det här om man tänkt sig göra en film för visning på SVT! Länka gärna till den sidan när du frågar adobe om hur dom gör i sina programvaror. Dokumentet finns i en engelsk version också.

Vill man slippa de svarta kanterna kan man ju alltid göra som det står i BBC-länken. Man gör bilden i photoshop t.ex. i 1:1 upplösning i storleken 788x576 om det är 4:3 format eller 1050x576 för 16:9 och krymper ner den horisontellt till 720x576. Det gör inget att kanterna inte är svarta (de kan alltså innehålla bild) men man vill ju ha korrekt aspect ratio i alla fall. Det som är utanför de 702 pixlarna som innehåller själva bildinformationen ritas aldrig upp på en TV-apparat. Därtill tillkommer ju överscanningen på TVn så det som verkligen syns i TVn blir oftast ännu mindre. Bra att tänka på när man lägger in text och sådant vid redigeringen. Ska man exportera till webben så omvandlar man väl ändå till 1:1 format och då kan man klippa bort eventuella svarta kanter samtidigt, alltså skala om 720x576 till 788x576 och skär av sidorna till 768x576. Troligtvis behöver man sedan förminska upplösningen för webben, kanske 384x288 t.ex.

50P är ovanligt på videokameror, det skulle innebära 50 progressiva bilder per sekund men det finns HD-kameror som klarar 50P i upplösningen 1280x720. En del kameror kan ge 25P dock eller 50i som är det vanligaste. Frame betyder helt enkelt bildruta. Man brukar prata om field när det gäller interlace-formatet. Varje bild består av två stycken field (ja det blir lite svengelska här). Tv-apparaten ritar upp varannan linje först det ena fältetet och sedan det andra. Det är jättebra beskrivet här: http://neuron2.net/LVG/interlacing.html

Det finns gratis alternativ. 1. Öppna filen via ett avisynth-script. 2. Komprimera till MPEG-2 med HCEnc (som bara kan öppna avisynth-script) 3. Använd GUI for DVD Author för att kompilera en DVD Är verkligen Nero att rekommendera som MPEG-2 encoder? För några år sedan var det klassat som sämsta tänkbara MPEG-2 kodare men de har kanske skärpt sig i senare versioner. Jag använder nero enbart för bränning.

En sak som är lite lurig är dock att när man skalar om kvadratiska pixlar till DV eller DVD-format så ska man skala om 768x576 till 702x576 och lägga på svarta kanter på sidorna upp till 720x576. Möjligt att Encore och AE gör detta automatiskt, jag vet inte... För 4:3 i 720x576 är pixel apsect ratio ca 1,094 (128/117), d.v.s. pixlarna ska expanderas 1,094 gånger på bredden för att fö rätt aspect ratio. För 16:9 är PAR = 1,459 för 720x576 PAL (alltså ska en 1024x576 bild i 1:1 pixlar krypas ner till 702x576 och sedan lägger man på svarta kanter på sidorna upp till 720x576 och sedan flaggas som anamorfisk widescreen 16:9). Allt enligt ITU-R BT.601 Verkar som både AE och Vegas har fel då om de säger 1,06 eller 1,07... Mer info finns här där allting förklaras: http://www.iki.fi/znark/video/conversion/ Här finns också en bra guide: http://www.bbc.co.uk/commissioning/tvbranding/picturesize.shtml

HCEnc är en bra MPEG-2 encoder men den kräver avisynth. Komprimera till DVD-kompatibel MPEG-2. Importera sedan t.ex. till DVDlab (finns i 30 dagars demo) och skapa DVD-layouten där. Bränn sedan med valffitt brännarprogram till DVD-VIDEO. För att just få plats med 90 minuter så använd en lämplig bitrate, gissningsvis 6 mbit/s för video och 256 kbit/s för ljudet (har ingen bitrate kalkylator i den här datorn men tror det bör hamna där någonstans).

Alltså DVD-spelare med progressive scan är väl mest användbart för NTSC-formatet där progressiv video lagras som interlaced enligt ett särskilt mönster och sedan kan DVD-spelaren återkapa de progressiva bilderna med 24 bilder i sekunden (rätta mig om jag har fel). Men när det gäller PAL-formatet så är ju bildhastigheten densamma oavsett om det är interlace eller inte så det går bra att mixa hejvilt i redigeringen. Det enda man ska komma ihåg är att man ska komprimera som interlaced då även om det är progressiv video inblandad med interlace-klipp. Det gör knappt någon skillnad på kvaliteten för den progressiva videon och där det är interlace så behålls all bildinformation. Låt TV-apparaten deinterlaca istället (om det är en platt-tv) eller låt den visa interlacingen i all sin härlighet (bildrörs-TV). En TV är gjord för att kunna visa interlaced video. De progressiva bilderna i 25p kommer att bli progressiva även på TV-apparaten så man behöver inte bry sig så mycket. Testa med ett par videosnuttar bara och se hur det blir, jämför sedan med att göra deinterlace. Mitt råd alltså: Välj interlaced så blir det bra!

Du kan kanske testa VideoReDo Plus som kan redigera direkt i MPEG-2. Om du bara klipper så görs då ingen försmring av kvaliteten men börjar du pula med att ändra bildinnehållet då måste det komprimeras om vilket sänker kvaliteten. Det är nackdelen med DVD-kameror att de spelar in i ett från början redan hårt komprimerat format vilket inte är optimalt för videoredigering. Dessa kameror är väl mer för semesterfilmarna som vill kunna titta på sina alster direkt i DVD-spelaren utan att behöva blanda in datorn.

1. Quantization Matrices Helt riktigt så är det något som används vid en kalkylation av något slag. Det är lite svårt att förklara och jag vet inte om jag själv förstår helt och hållet men matriserna används som ett slags gränsvärde för hur mycket av bildinformationen som ska kvantiseras, d.v.s. räknas om till siffror i MPEG-2 filen grovt sagt. Längst upp till vänster motsvarar DC-nivån eller ett slags medelvärde. Sedan ju längre åt höger man går så desto högre horisontella frekvenser gäller det (eller ju mindre detaljer längs en horisontell linje). går man neråt i tabellen så är det vertikala frekvenser. Går man till ett värde någonstans mitt i tabellen är det en kombination av horisontella och vertikala frekvenser. I praktiken betyder det att det ofta är ett högt värde i matrisen längst ner i högra hörnet eftersom både hög vertikal och hög horisontell frekvens alltså innebär mycket små detaljer i bilden. Små detaljer är svårare att se så där kan man kasta bort mer bildinformation utan att ögat ser det. Brus t.ex. är bestående av mycket små detaljer. MPEG-kompressionen går nämligen ut på att kasta bort så mycket som möjligt av den bildinformation som ögat inte kan uppfatta och på så sätt få ner filstorleken och därför vill man kasta bort mer av små "osynliga" detaljer men behålla de grövre detaljerna. Nu finns det två matriser. Intraframe och interframe. Den ena gäller en hel bild typ som en jpg-bild (d.v.s. I-frame) medans den andra matrisen gäller delbilderna mellan I-frame, d.v.s. P-frame och B-frame som är skillnader från senaste I-frame grovt sett. Nu minns jag inte exakt vilken matris som är inter och intra men den som är längs till vänster i encodern är den som gäller I-frame och alltså är den viktigaste eftersom alla andra bilder refererar till denna. 2. IPPBPPPBBPPPBBB ser lite konstigt ut tycker jag. Normalt brukar det vara IBBPBBPBBPBB och det brukar aldrig vara mer än 2 stycken B på rad. I är något som kallas intraframe eller I-frame och kan jämföras med en vanlig jpg-bild. Det är alltså hela bilden som sparats ner. P är en bild som är baserad på skillnaderna mot närmast föregående P-frame eller I-frame (beroende på vad som var innan). B är en bild som är baserad på rörelsevektorer, både framåt och bakåt mot närmaste P-frames eller I-frame. Så för att avkoda en sådan grupp av bilder (GOP = group of pictures) måste man först ha I-bildrutan och sedan räknar man ut eftefröljande P-bildruta genom att lägga på skillnaderna mot I-rutan. Först därefter kan man applicera rörelsevektorer som finns i B-rutorna för att räkna ut hur mycket bilden flyttat sig vid tidpunkterna för B-rutorna och på så sätt få fram dessa bildrutor. Sedan fortsätter det med att räkna ut nästa P-ruta och b-rutorna däremellan och så vidare. När GOP är slut så kommer nästa I-frame och så vidare. Man behöver alltså en buffer som lagrar bildrutorna när de beräknas innan man kan skicka ut dem i rätt ordning (man vill ju visa B-rutan innan P-rutan som behövs för att kunna rökna ut B-rutan). Allt detta är mycket bättre förklarat här (men tyvärr på tyska): http://www.edv-tipp.de/gastbeitraege/kika001_dct.htm Så hur ska man utnyttja detta då?. Tja det jag sett så lönar det sig sällan att ändra GOP-strukturen från default när man håller sig inom DVD-standarden. Har man extremt hög bitrate skulle man kanske kunna få bättre kvalitet genom att skippa B-frames och kanske till och med köra enbart I-frames men då blir det ungefär likvärdigt med DV-komprimering eller Mjpeg och detta är alltså långt högre än DVD-standardens bitrate. Har man extremt låg bitrate skulle man kanske kunna tjäna på att lägga in fler B-frames och färre I-frames, men jag har för mig DVD-dtandarden inte tillåter mer än max 2 stycken B-frame i rad (jag är osäker på detta) och dessutom finns en max GOP-längd på 15 bilder för PAL och 18 bilder för NTSC enligt DVD-stanarden. Det krävs alltså mycket mer data för en I-frame än vad en P-frame kräver. Detta är ju inte så konstigt om man tänker sig en stillastående kamera där bakgrunden inte ändrar sig (t.ex. i en studio) och det sitter en gubbe stilla framför kameran och bara pratar. Då behöver P-frames bara innehålla bildinformation om gubbens ansikte (skillnaderna finns ju bara där något ändrar sig i bilden). B-frame innehåller ännu lägre data eftersom man här även tar hänsyn till hur bildinformationen rör sig i bilden (om t.ex. kameran sakta panorerar så kan stora delar av bilden återskapats efter man flyttat bilden motsvarande bit tillbaka som rörelsevektorerna visar). Jag tror att det som är kvar efter att man flyttat runt bildens delar såsom rörelsevektorerna visar och därefter tar skillnaderna mot framförvarande och bakomvarande P-frame är vad som blir kvar att behålla i filen för denna B-frame, förutom själva rörelsevektorerna då. Så detta medför då att I-frame ofta har bättre kvalitet än P-frame och sämst kvalitet har B-frame. Men något som är vikltigt här är att P-frame har bättre kvalitet i förhållande till datamänden än I-frame och B-frame har bättre kvalitet i förhållande till datamängden jämfört med P-frame. Det hela går ju ut på att komprimera ner datamängden utan att förlora onödigt mycket bildkvalitet... Allting är en jättestor kompromiss kan man säga. Men kan man ha någon nytta av kvantiseringsmatriserna då? Ja men det är en ganska krånglig vetenskap. Men generellt sett så genom att ändra kvantiseringsmatrisen till högre värden (ofta då särskilt ner mot högra nedre hörnet eftersom man då i princip filtrerar bort brus och små detaljer) så kan man komprimera hårdare utan att det blir så mycket kvantiseringsstörningar i bilden (alltså fyrkanter). Men å andra sidan så tar man ju även bort de fina detaljerna så det blir på bekostnad av en suddigare bild. Det andra scenariot är om man har en video som är lätt att komprimera och/eller man vill använda hög bitrate då kanske man vill behålla extra mycket detaljer i bilden. MPEG-2 komprimeringen kan nämligen bli mättad, man får inte ut mer än en maximal kvalitet när kvantiseringen åkt ner till minimum. Då kan man utnyttja kvantiseringsmatriserna genom att sänka värderna oh liksom plana ut det hela så att det blir mindre skillnader mellan nedre högra hörnet och övre vänstra hörnet. Då ökar kvantiseringen igen och man kan utnyttja den högre bitraten (eller den mer lättkomprimerade videon) till att få med den extra bildkvaliteten! Ja det hela är fråga om kompromisser. Man bör också tänka på att vissa mtriser passar bättre till viss typ av video. För komprimering av interlaced DV från videokamera till DVD så har en matris som kallas "mb1 interlaced DV" funkat bra för mig. Men denna matris kräver hög bitrate för att det ska bli bra, t.ex. 8 Mbit/s. Länk (tyvärr också på tyska): http://forum.gleitz.info/showthread.php?t=82

Cedocida DV-codec är också gratis och stödjer även andra format är RGB. En bra codec att använda tillsammans med avisynth. http://www-user.rhrk.uni-kl.de/~dittrich/cedocida/index.html

Jag skulle rekommendera att testa någon fristående encoder istället, såsom Mainconcept MEPG encoder, Procoder eller varfrör inte det suveräna graticprogrammet HCEnc? För bästa möjliga kvalitet använd så hög bitrate som möjligt. I praktiken brukar det för mig innebära 8 Mbit/s och konstant bitrate (på grund av att man ligger nära maxbitrate för DVD så tjänar maninget på VBR). Då får man in ca en timme video per DVD-skiva. Dessutom undvik deinterlacing i redigeringen utan behåll interlace och koda som interlaced DVD.

En plasma TV är ju ungefär som en datormonitor, den visar en progressiv bild. Men i en plasmaTV finns inbyggd deinterlacer om man matar den med en interlaced signal. Om du däremot matar den från en dator t.ex. så tror TVn att det är progressiv bild och aktiverar inte interlacingsfunktionen. Mitt tips är att rendera till interlaced DVD-format, bränna DVD-skiva och spela upp på en DVD-spelare kopplad till TVn. Alternativt renderar du till DV format (med lower field first) och skickar ut resultaten till en DV-kamera med DV-in som du anslutit till din TV. Vissa redigeringsprogram har live preview via firewire till DV-kameran som man kan utnyttja för att kolla resultatet utan att behöva spela in det på band.

Precis, WinDV är gratis och jag tycker det funkar lika bra som scenalyzer live, eller bättre faktiskt för WinDV är stabilt och bra helt enkelt! WinDV kan alltså automatiskt splitta upp varje scen för sig. Programmet använder sig av tidkodsinformationen och när det upptäcker en diskontinuitet (d.v.s. när man slutat filma ena scenen ett visst klockslag och påbörjar nästa ett annat klockslag) så splittas filen och en ny fil skapas för nästa scen o.s.v.