video_sync

Som Max_H nämner, tvivlar starkt på att du ser visuell skillnad på komprimering av råströmmen till WMV HD eller AVC på konsumentutrustning. Då betonar även jag, OM komprimeringen sker på rätt sätt med anpassade attributer vid likgiltig bandbred. Microsoft har tagit WMV V9 i skyarna det senaste året. Formatet utvecklas med löpeld och ger bara bättre och bättre resultat, speciellt i detta skede då SMPTE godkänt VC-1 som en extension av WMV V9 AP. H.264 är MPEG-4 video och baseras på ett helt annat sätt, som dock även presterar enormt kraftigt och korrekt (med rätt motor, såsom tredjeparts tillverkaren Main Concept). WMV V9 = Keyframe / deltaframe baserat MPEG-4 Part 10 = GOP / Slices / E-Slices baserat Key / Deltaframe kan ses som Intra / Interframe i respektive format.

Blu-Ray standarden stödjer ett par olika komprimeringsformat i en drös olika scheman. Följande format stöds utav standarden: * MPEG-2 ISO/IEC 13818-2 LP@LL - LP@ML - LP@HL - MP@LL - MP@ML - MP@HL (All 13818-2 kapabel utrustning hanterar även avkodning utav MPEG-1 video samt MPEG-1 ljud). * H.264 / AVC ISO/IEC 14496-10 (MPEG-4 Part 10) - Maximalt: High Profile @ Level 4.2 * Microsoft VC-1 SMPTE 421M PPro CS4 stödjer både encoding utav MPEG-2 som H.264 i High-def profiler, redo för BR. Personligen utför jag för tillfället ett flertal analyser utav H.262 i jämförelse av H.264, för att gravt kunna framhöva för och nackdelar med de både komprimeringarna gällande anpassning för BR. Jag hade i dagsläget strikt kört H.264 om fallet vore authoring för BR med restriktioner för bandbred som ej får överstiga ett circus på 40 mbit / sek för videoströmmen (Kan påpekas att den tillåtna bandbreden för videoströmmen bör hållas lägre). Det finns med all sannolikhet färdiga mallar i Adobe Media Encoder CS4 för H.264 komprimering i hänsyn till BR, gällande bandbred, upplösning, flaggning, bärare och andra mindre attributer som krävs utav BR standarden. Blu-Ray standarden har en maximalt tillåten upplösning på 1920x1080 Progressivt genererade bilder. En MPEG-2 ström måste för BR standarden även kapsuleras i en Transport Stream i kontrast mot DVD som använder Program Stream, grovt exempelvis: .m2ts / .mpg. Djupare än såhär orkar jag inte dra vid denna tiden på dygnet..

När du skriver DV-170 så antar jag att du menar Sony´s DVCAM DV25 kamera: PD-170. Denna kamera erhåller native 16:9 sensorer, och du kan därmed i bästa möjliga form nytja 16:9 i DV25 på denna kamera. Skillnad mellan äkta och "fake" 16:9 ? En grov differans är att anta en videokamera vars sensor är native skalbar till 4:3 i aspekt ratio och som ändå tillåter ett 16:9 läge. Kameran kör då en form utav letterbox eller "sqeeze" process innan DSPn routar signalen till komprimering. Detta är något som klassas som "fake" 16:9 då pixel-aspekt-ration i grund inte är anpassad för 16:9 eftersom att sensorn är helt konstruerad för 4:3. Riktig eller "äkta" 16:9 genereras om kamerans sensor är konstruerad för att kunna hantera pixel-aspekt-ration på ett sätt anpassat för 16:9. Dock är det i grund fel att anta att en videokamera i prisklass 20-100,000> SEK har en sensor totalt native i 16:9 då en sensor oftast konstrueras i 4:3. I det stora hela handlar det om huruvida proportionerna av sensorn hanteras. Exempelvis, en native 16:9 sensor skalar enkelt en 4:3 bild genom att endast använda center proportionerna av sensorn. Vice-versa är det kritiska då implementeringen av konverterings processen spelar stor roll.

Senast jag använde mig utav Premiere Pro var vid CS3 utgåvan, kan inte tänka mig annat med CS4 än: Premiere Pro använder sig utav Interpolating som De-Interlace metod, denna metod är känd för bättre skärpeåtergivning än den motsvarande De-Interlace metoden: Field Blending. Båda metoderna har sina för och nackdelar. Interpolering återger i regel bättre resultat vid något högre bithastigheter, samt även efterliknar denna metod en mer progressiv "look" på resultatet. Blend Fields lämpar sig för hårt komprimerat material och för de användare som vill behålla en Interlaced, mjuk "look".

Ingen större skillnad över hur materialet behandlas under redigering, endast processeringen som spelar stor roll. Om din råa videoström flaggas som Interlaced samt exempelvis är av format DV25 så skall Interlaced användas genom hela processeringen. Skulle rendering av PSF (Interlaced flaggat) ske som Progressivt i ett format som DV25 som baserar sin färgsampling på ett annorlunda sätt än exempelvis MPEG-2, så skulle tråkiga artefakter uppstå. Om fallet är MPEG-2 (HDV/MPEG IMX) så kan processeringen köras på båda hållen. En PSF är en "delad" Progressiv bild där de udda linjerna läggs i del 1 och de jämna linjerna i del 2. Den stora skillnaden mellan native Interlaced samt PSF är att PSF inte har någon rörelseskillnad mellan fälten. Båda fälten representerar samma instant. Detta innebär dock inte att signalformatet kan hanteras hur som helst, detta pga färgsampling.

Den inbyggda minneskretsen på ett standard DV-S tape kallas för MIC (Memory In Casette) och finns i två olika varianter av EEPROM typ som stöds av DV standarden. Variant 1: MIC-R kan lagra mellan 1 till 8 kbit av valfri data. Variant 2: MIC-S har ett minimum utrymme på 16 kbit, och kan även här användas för valfri data. Utrymmet säger sig själv endast kunna hantera data av en extremt liten krävande form, såsom text. MIC används sällan i konsument sammanhang men all samtlig konformerad DV utrustning skall enligt ISO/IEC hantera skrivning samt läsning av samtliga MIC standarder, konsument som pro nivå, nyckelfrågan är bara i hur pass stor grad utrustningen nytjar funktionerna. Minnesutrymmet används nästan uteslutande enbart för E-Metadata, såsom U-bit, GPS koordinationer, fristående text, samt profilkalibreringar för exempelvis färg. Även klassisk metadata såsom aktuellt bländartal, slutartid, vitbalans, gain och tidskod kan lagras på MIC minnet. Men eftersom att standarden är EEPROM, så kan man med rätt mjuk/hårdvara låta fantasin flöda åt lagringen på det lilla utrymmet.

Kan bero på flertalet faktorer. Men utesluter lite smått: * Skivans tillverkare * Hur pass använd är din brännare (skrivsegmentering) ? Mycket smått och irriterande är också att SONY är SONY, med vad det än gäller. Hade enorma problem med RITEK (Fujifilm) -R DVD-5 skivor på SONY´s äldre RDR-HX serie av DVD spelare, medans DVD-9 -R av samma tillverkare fungerade utmärkt. Fristående DVD spelare av grovtillverkare är de som alltid fungerat bäst vid läsning av konsumentskivor, detta med all sannolikhet (som tillverkare som SONY aldrig skulle neka om sina DVD spelare) pga en optimerad klass-A laser för ett flertal disk ID. Dagens standard av DVD spelare håller dock oftast en högg klass, oberoende av tillverkare men utesluter ändå inte läsfel som i ditt fall.

Inne på meny för rendering --> MainConcept MPEG-2 --> Default Template. Custom -- > System --> Stream Type : Program / Transport.

Att koda WMV är prestanda krävande i de flesta fall samt helt beroende på bithastighet, antal deltaframes, upplösning, 1 / 2 - Pass, val av skicklighet / precision på encodern samt typ utav WMV extension. Användaren har inte heller uppgett några prestanda uppgifter om datorn som encodingen sker på. WMV färdigställer oftast vid komprimering, 25 bilder / sek för PAL eller 30 för NTSC, stannar där emellan upp för att sammanställa deltaframes inför nästkommande bildserie, och komprimerar ytterligare 25 / 30 bilder. En process som kräver god hårdvara för att kunna fortgå.

Lägga in Keyframes i metadata ? Låter som en enkel bluff för att få dekodern att kunna "seeka" i strömmen. Det som orsakar sådana här problem är att vid Encodingen har det inte implementerats INDEX-Markeringar i metadatan som i sin tur refererar till faktiska keyframes i videoströmmen. INDEX markeringar kan även implementeras som referens till sekunder och därmed vara oberoende utav faktiska keyframes i strömmen, men att låta användaren "seeka" per deltaframe istället för keyframes, är ingen höjdare när det gäller streaming. Du hade en MPEG-4 Part 10 ström i en MPEG-4 Part 14 kontainer vilket är en AVC ström i en .MP4 kontainer. Kör en analysering utav strömmen för att detektera hur pass frekvent varje keyframe ligger, därefter är det betydligt nödvändigare att baka in INDEX-Markeringar i metadatan som referens till dekodern. I övriga fall är det meningslöst att lägga referenser om ett flertal skulle hamna på deltaframes.

Ett hyfsat lättanvänt och mycket bra program är Sony DVD Architect. Senaste versionen i dagsläget är 5.0, där stöd för BluRay även finns. Ta hem en provkopia från http://www.sonycreativesoftware.com/download/trials/dvdarchitectpro Testa dig fram och skriv om du behöver hjälp!

Denna funktion kallas "Multi-Angle-DVD / DVD Multi-Angle" och går att skapa i de flesta Semi-pro DVD-A Program. Denna funktion kräver dock vissa restriktioner i kodningen av MPEG-2 strömmarna som skall läggas på din DVD. Om kodningen (Encodingen) av MPEG-2 strömmarna görs i annat program än DVD-A programmet, så finns där oftast i båda fallen färdiga skl. "presets" mallar för att koda MPEG-2 video, anpassat för Multi-Angle. I övrigt är kraven vid kodningen följande: Stängda GOP struktureringar. Nekad möjlighet till automatisk I-Frame in-punkt i strömmen (används normalt sätt vid automatiskt detekterade "scenbyten" i videon, eller i övrigt tillfällen där kodningen vid ett specifikt ställe i strömmen inte kunnat ta vara på "skillnader" för nästkommande ruta). Varje GOP måste ha lika stor bit-mängd per strukturering.

i HDV-Tape segment är det endast JVC´s Pro HD 720p serie som hanterar VFR, dvs 50p över 720 aktiva vertikala linjer. Z1 håller strikt och endast till HDV1080i tape standarden vid 50/60i, 25F/24F över 1080 aktiva vertikala linjer. Sony´s instegssvar på VFR ligger i XDCAM EX stadiet, vilket är SxS baserat. Topp segment VFR däröver är: (Panasonic) VariCam DVCPRO HD kontra (Sony) CineAlta HDCAM,

Ta en öl, sätt dig framför TV:n och droppa videoteknik.

MOD är en form utav "bärare" åt SD MPEG-2 (MP@ML) Video, som kan skrivas på ett oberoende medium. Man kan väl säga att MOD är Canon´s samt Panasonic´s svar på JVC´s medium-obundna format: TOD, som i regel framtagits för att skriva en High-Def videoström. Samtliga av dessa bärare är i första hand framtagna för SolidState media såsom, SD, SDHC samt DVD-5/9 (8cm) diskar men även för hårddisk baserat. MOD bär en MPEG-2 Program Ström, Interframe baserad Main Profile @ Main Level på maximalt 9,8 mbit /sek vilket gör strömmen fullt kompatibel med DVD-standarden. Möjligheten att kunna avkoda en MOD bärare i ett NLE görs oftast med ett simpelt filändelsebyte till .mpg, såvida NLE programmet i regel möjliggör MPEG-2 avkodning. Att processera en MOD bärare är inte mycket tyngre än om fallet vore en rak MPEG-2 (.mpg) ström. Dock är aldrig dessa gravt konsumentinriktade format något jag skulle rekommendera för den som ens förväntar sig "lite extra" vid post.

Varför inte använda ett pålitligt, stabilt och enormt skickligt video kodningsformat som Windows Media Video (WMV). Passar bra för både "Progressiv nedladdning" samt för server streaming. Vi får tänka på att i regel sitter de flesta användare på Win baserade PC datorer och därmed lämpar sig WMV för mainstream, vilket likaså Flash Video (Spark, VP6, VP7) gör. De användarna som sitter på plasthus kan enkelt och lätt integrera Flip4Mac som gör det möjligt för QuickTime att avkoda WMV strömmar. Vissa kodek samt format lämpar sig bättre för streaming än andra men WMV har en balans mitt emellan. I MPEG definierar man de olika parterna mer noggrant gällande streaming anpassat eller ej. Exempelvis så har MPEG-4 Part 2 video blivit en bättre lämpad kodningsalgoritm än från början trott, när formatet kodas i rätt profil samt nivå. Formatet är även likaså anpassat för advancerad postproduktion, även högsegments videokameror såsom HDCAM SR använder sig utav MPEG-4 Part 2, samt för arkiveringsbruk, även ett flertal mobiltelefoner, PDA , samt portabla videospelare har stöd för formatet. Som Max_H redan anmärkt, MPEG LA kan kräva avgifter för användning och implementering av licens när syftet i huvudsak är att tjäna pengar på streaming via MPEG baserade videoformat. I övrigt kan du känna dig lugn. I ert fall om WMV skulle vara valet, så är distributionen hyfsat enkelt gjord. Windows Media Encoder till PC finns att gratis hämta hem från Microsoft. Det som dock kan klämma är att WME kan ha problem med att importera MPEG-4 Part 10 (AVC) strömmar i en MPEG-2 Transport ström (.m2ts). Man skall ur min åsikt så starkt som möjligt försöka att undvika AVCHD format baserade videokameror, om annat än att bara plugga in i TV:n och titta är målet. I övriga fall erhåller programmet de mest avancerade funktionerna som kan tänkas behöva nyttjas av WMV formatet, samtidigt som det mycket enkelt erbjuder färdiga profiler för kodning till webbanpassad ström eller för arkivering. Bithastighet (AV-mux) , upplösning, antal keyframes, CBR / VBR baserat samt bildrutor per sekund bestäms utav möjligheterna för eran tillgängliga bandbred på servern som skall fungera som åtkomstpunkten för videon. Samma fil som fungerar som streaming kan även användas som för nerladdning. För direkt nerladdning är det även ibland bra att skapa individuellt kodade videoströmmar, för möjligtvis bättre kvalité till kostnad av en större filstorlek, som inte alltid lämpar sig för streaming eller progressiv nerladdning. Få hem programmet och se dig runt i det. Posta om det klämmer sig någonstans.

En rak Interlaced videoström som skall nedsamplas till en lägre upplösning än Informatet, måste ALLTID genomgå en De-Interlace process. Detta är för att exempelvis flertalet linjer i en 1080i ström inte endast kan "Squeezas" ner till låt oss säga 576i (PAL standard) då 576i standarden ritar ett färre antal linjer per sekund. Är ingen De-Interlacing tillagd vid / eller innan nedsamplingsprocessen, så skapas det tråkiga artefakter. (OBS! 25F / 25PF baserade videoströmmar från ex. Sony eller Canon behöver inte genomgå en De-Interlace process då uppritningen av bilden skett på ett Progressivt liknande vis där grovt sagt varje fält innehåller identisk information av bilden). 25F flaggas dock som en Interlaced ström men kan behandlas som både Progressiv eller Interlaced video.) Kör en De-Interlace process och återkom !

Postaren verkar ur min synpunkt vara ganska grön, gällande videoteknik. En "HD Lins".. antar att man isåfall skulle refferera till en HD-Ready optik, dvs en optik som klarar av ett samarbete med en 1280x720 / 1920x1080 sensor. Ett exempel är som vid länken till Blocket.se annonsen som postats i första inlägget. Fallet är där en Canon XL-1 som självklart är en SD, native 4:3 DV25 videokamera. XL-1´s standardoptik är icke HD-Ready, så skulle denna optik exempelvis monteras på en Canon XL-H1 så skulle kameran varna liknande: "HD-Incompatible lens, HD-mode not available." Tvärtom kan däremot utföras utan problem och en del cinematografer / videofotografer påstår starkt att på vissa SD videokameror, lönar det sig att montera en HD-Ready optik för att generera ett större skärpeomfång i bilden. Dvs: HD-Ready optik på SD videokamera = OK. SD-Optik på HD kompatibel videokamera = Endast SD läge vid inspelning. Jag tror att postaren i detta fallet behöver gardera sig med lite mer nödvändig "basic" information av dagens videokameror, innan något inköp görs. Med de kraven postaren har på vad videokameran skall användas till, så kan jag ur min åsyn inte rekommendera en HV30 då en mer robust kamera vore lämpligare. Tycker även att det är lite stora tankar på en stram budget...

Ja, för att kunna processera MPEG-2 HDV med en videokamera, så måste kameran ha stöd för formatet.

DVCAM är tekniskt mässigt, identiskt med DV SP. Folk har en tendens att anta MiniDV som ett signalformat och jämför därefter MiniDV vs. DVCAM. MiniDV är ett inspelningsmedium, som i första hand inriktar sig till konsumentnivå men även inom semi / prosumer klass, som både hanterar en DVCAM samt standard DV SP ström. MiniDV är kort och gott de små DV banden du köper i din vanliga elektronik affär, mindre kännt som DV "S" Tape. Den större, lite ovanligare varianten av DV band heter enkelt och kort: DV Tape, mindre kännt som DV "L" Tape. DVCAM är framtaget av Sony som svar på Panasonics prosumer inriktade DVCPRO format. Vid inspelning av DVCAM snurrar bandet ca 30% snabbare och signalen skrivs av huvudet på kameran till ett större spåromfång på bandet (15 micrometer jämfört med DV SP på 12). Detta genererar i sin tur en stabilare signal av både bild och ljud som skrivs på bandet, vid inspelning som vid överföring. DVCAM har även som standard något som kallas "Locked Audio", då varje ljud "frame" låser sig till identiskt parallell video "frame". Detta förhindrar synkproblem av ljud och video som kan uppstå när bla. frekventa kopieringar görs av samma DV ström. Locked Audio är standard för DVCAM men även existerande för DV SP, dock betydligt ovanligare och i dessa fall endast på videokameror i prosumer klass (ex: Canon XL-H1). Slutligen.. Även om jag personligen på videofronten är en Canon entusiast, så är jag även starkt fäst vid Sony´s DVCAM format pga. dess stabilitet och pålitlighet. Fäste mig enormt vid formatet då jag under en period, intensivt använde mig utav videokameran Sony Z1-E. Jag vill dock inte påstå att DV SP indirekt orsakat några större problem vid någon produktion, men helt säkert är att standard irriterande problem som DF är MYCKET mindre förekommande i DVCAM. Sony´s PD-170 som Canon´s XL-2, de båda är mycket bra kameror. Baserat på min egen erfarenhet av dessa kameror, är dock övervägande XL-2 en kamera som rent bildkvalitétsmässigt levererar det där lilla extra. XL-2 är med rätt person bakom spakarna, en helt fantastisk kamera! Men.. I det stora hela handlar det i slutändan om vad för ändamål kameran kommer att användas till.

Kan inte mer än att hålla med om din teori.. Att 2 st R6 AA batterier skulle kunna försörja tillräckligt för att kunna upprätta en 48V spänning är inte omöjligt, dock som sagts, hur pass stabil denna upprättelsen på en 48V lina sedan är, är en annan sak. Samma visa när det gäller val av nätaggregat till datorer.. En del tycks undgå att prioritera detta som en utav de viktigaste komponenterna i en dator. Dock säger jag som alltid, kompromissa aldrig när det gäller stabilitet i strömförsörjningen, då stabiliteten i detta fall är ytterst viktigt för att allt skall kunna fungera korrekt.

Canopus 50 är en helt duglig enhet för RT A/D konvertering. S-Video (DIN) som Composit (RCA) ingångarna presterar så bra man kan förvänta sig utav en A/D konverterares DSP i denna klass. Med bättre grafikkort så kommer man att se en bättre återgivning av den exakta bilden ? Njaa... vore fel att egentligen säga så då de "dyra" konsumentkorten tvärtom förfinar bilden i RT för att kunna återge en så bra bild som möjligt på en konsumentskärms panel. Sen finns det absolut enormt bra kort med bra videoaceleration därute! Nvidias Quadro serie är som gjorda för CGI och Video i prosumer klass. Dock skall enbart videoströmmen förhandsgranskas i RT så rekommenderar jag en SDI-ut lösning från antingen AJA eller Blackmagic Design, vilket i sin tur kräver en SDI kompatibel monitor (dyrt). Eller om plånboken säger Nej till en SDI lösning, en enkel Composit / S-Video lösning från AJA eller BMD till anpassad CRT monitor. I regel för en konsument som bara klipper eller bearbetar DV25 / HDV eller som i detta fall, digitaliserar sina gammla VHS rullar, så krävs inget extra i åtanke på grafikkortet.

Vid detta phantommatningsvalet undrar din H4 hur många V (Volt) du önskar att enheten skall driva den ansluta XLR enheten med, 24V samt 48V finns som val på din H4! Din RODE är garanterat 48V krävande! Denna inställning skall INTE förväxlas med 24 / 48 i andra sammanhang, då man oftast menar 24 bitars djup vid 48 khz samplingsfrekvens.

Håller inte riktigt med där, HV30 är en fantastisk kamera för sitt låga pris och kan med rätt användare prestera enormt bra i de flesta situationer. Bäst detaljskärpa? mjovisst återger sensorn en konsumentinriktat "bra bild", som med samtliga av Canons HDV 25F kompatibla kameror, 25F läget återger något som liknar PSF genererade bilder, vilket uppfattas som betydligt skarpare än en rak HDV 1080i signal på en konsumentskärm. Dock ett betydligt osäkrare signalläge. Inte heller det enklaste att utföra i post för en nybörjare.. Jovisst blir ett SolidState baserat medium en underbar lösning för denna person, dock ett dyrare alternativ om formatet skall vara lämpligt för personen att redigera med. Billigare lösningar för konsumenter är formatet AVCHD och i SolidState baserade AVCHD kameror skrivs oftast en lägre bitström än på exempelvis en hårddiskbaserad AVCHD kamera beroende på klass av SD/SDHC kort. Inget format att hurra för i längden. Nästa steg inom SolidState blir SxS eller P2 baserat, vilket är bra över den angivna budgeten. Dock så hanterar vissa AVCHD kameror en skrivning av en full 1080 standard (1920x1080) utan en horisontell nedskalning, i motsats till HDV. Säger som jag alltid sagt, AVCHD är kanon för hemma / semesterfilmaren som kräver ett HD format med enkel inriktning gällande åtkomst av materialet och portabilitet. Jo i HDV klass blir det nog så om vi snackar XLR montage, dock finns 3,5 mm telepluggen tillhands på de flesta konsumentkameror som tillåter omkopplingar, dock lite bökigare. Finns även trådlösa (dyra) lösningar från exempelvis Sennheiser som endast vid mottagaren använder 3,5 mm tele-ut. Om en HD sensor kamera inte är ett tvång så är det mycket enklare att rekommendera en anpassad och bra lösning i SD CCD klass.

Teori: För hög slutartid vid för låg luminans nivå (Y) som träffar sensorn, som i sin tur aktiverat A-Gain (Om förvalt) som onödigt digitalt Y-gainat bilden. Även att optikens inbyggda ND-filter varit på en för hög nivå i detta samband. Någon har sedan innan förinställt kamerans inbyggda HW-brusreducering på OFF (Factory) eller låg nivå, vilket fått DSPn att släppa upp kvantiseringen av dessa frekvenser som sedan blivit för höga att jobba på för en bitström på 25 mbit / sek CBR (Antar att HDV 1080i använts) vid en upplösning på 1440x1080. Detta bedömer jag utöver de stora kvantiserings störningar som uppträder i din bifogade bild, dvs. de "fyrkantiga blocken". Att jobba med höga slutartider kräver bra ljusförhållanden, därav kan man på vissa kameror förlita sig på A-Gain som automatiskt vid behov varnar vid en ev. för låg luminans nivå. Eller helt enkelt, planera tagningen bättre. Stäng av A-Gain, anpassa bländaren på ett fast värde för att låta fram rätt ljus på rätt ställe i bilden, samt ND-Filter under starkt solljus. Som i eran tagning med personen på cyckeln skall Gain, slutartid, samt bländartal sättas på ett fast värde för bästa resultat. Om A-Gain eller A-Iris är aktivt, så hade sensorn själv bedömt om ljuset är tillräckligt eller inte på motivet beroende på motljuset i bakgrunden av personen, vilket hade lett till att A-Gain sätts på samt att bländartalet blir kortare när träd eller annat förbipasserande hindrar ljus från att träffa sensorn. Man får försöka hitta ett bra mellanvärde om man endast ska förlita sig på dagsljuset, samt att INTE alltid förlita sig på kamerans inbyggda varning för att sätta på ett ND-Filter.