video_sync

Ur personlig synpunkt börjar jag med att säga, förvänta dig inte mer än vad du betalar för, speciellt i detta fallet. Monitorn har endast möjlighet för CCIR 601 komposit baserad signal via RCA kontakt, vilket definitivt skapar obalans i videosignalen för längre kabelsträckor (speciellt, om inte garanterat vid billigare typer av RCA kabel). ProAm monitorn hanterar inte pga ovanstående en 720p signal, utan endast en av källan (videokameran) HW nedsamplad 720x576 / 720x480 - 50/60i signal, som i sin tur ProAm monitorn ytterligare en gång HW nedsamplar till 480x234, båda hårdvarudelarna med halvdana signal processer. Sedan har vi betraktningsvinkeln på monitorn, som dessutom garanterat bygger på en billig TN panel, vilket "kan" leda till kritiskt positionerade vinklar för tittaren om optimal syn önskas. Inget passande för något pro-grade användande över huvudtaget. Dessa billiga TN paneler har också en tendens att i grund lägga på en enorm skala av D-skärpa, vilket speciellt är ämnat åt amatörer som älskar överdriven kontrast och skärpa. Har personligen påträffat flera LCD baserade monitorer i denna prisklass av en rad olika tillverkare, där samtliga, även vid lägsta D-skärpe kompensationen, har en överdriven skärpa som visar sig runt små och komplexa objekt i bilden där DCT:n oftast läcker. Sammanfattat, en monitor perfekt som underlägg till kaffekoppen på fältet.

YouTube Video baseras på skl. "Square Pixels". Videoströmmar från exempelvis PAL DV25, som i grund har en upplösning på 720x576, har en "Non-Square Pixel Aspect Ratio". Detta kräver att användaren av PAL DV25, som skjutits i en AR på 16:9, måste uppsampla de horisontella pixlarna till ett värde av 1024 samt sätta PAR värdet till 1,000 (Square), för att erhålla en "Square Pixel PAL" 16:9 videoström, som krävs av YouTube för dess Square Pixel anpassade upplösningar vid streamingen. Detta resulterar i en 1024x576 upplöst video med en PAR på 1,000, som i sin tur fyller en 16:9 ratio. Kodek för komprimering till YouTube bör i största möjliga mån vara MPEG-4 Part 10 baserad. Detta ger bra resultat, speciellt vid videoströmmar med högre upplösningar som laddas upp. Notis: YouTube använder följande kodeks med kontainer / multiplex för streaming i följande upplösningar: 1080/720p HD = ISO/IEC 14496-10 (H.264) i multiplex av ISO/IEC 14496-14 (.mp4) 480p SD = ISO/IEC 14496-10 (H.264) i multiplex av ISO/IEC 14496-14 (.mp4) 360p SD = On2 VP7 (Experimentellt i VP8) i det ISO baserade kontainerformatet .FLV

Canons F läge är unikt i sig själv med möjligheten att generera ÄKTA progressiv upptagning tack vare sensorklockningen som sker vid F läget. En Canon XL-H1, tillverkad i Europa har en sensor-skaningsfrekvens på 50hz, i "25F" läget klockar kamerans system sensorns skanningsfrekvens till 25hz, genom en advancerad metod som begär att den horisontella skanningen sker dubbelt upp i samma "varv". Detta leder grovt sagt till en progressivt ritad sensorbild, till en kompromiss av ca 30-33% förlorad vertikal detaljrikedom, vilket i sin tur hyffsat kompenseras med digital uppskärpning och normaliseringsmetoder av de högre bildfrekvenserna genom förinställda prefixer i kamerans mjukvara. Med andra ord, den visuella degrationen är även för det tränade ögat, väldigt smärtfri. Det kritiska med 25F läget (har) alltid varit vid H.262 (MPEG-2 Part 2) 1080 linjers HDV inspelning i Canons kameror. Vid HDV skrivning på DV-S / DV-L (MiniDV / DV) genereras en bitström som är totalt unik i sig själv. Standarden för HDV1080 var förr specifik och exakt på att bitströmmen deffinitivt skall flaggas som Interlaced, både för 50/60i systemen. Detta resulterade i att all HDV1080 kompatibell utrustning så som VTR's samt övriga videokameror inte kunde läsa en 25F genererad HDV1080 ström från Canons videokameror, då bitströmmen i detta fallet är flaggad som Progressiv. Samtliga övriga prefixer i en 25F genererad HDV1080 ström matchar HDV1080 standarden till fullo. I DV25 läge på Canon's videokameror, så kan en 25F genererad ström läsas av all annan konformerad DV25 kompatibel utrustning, då bitströmmen skrivs på ett annat sätt. DV25 är enligt blue-book standarden fast och bestämd, vilket bland annat kräver att bitströmmen vid skrivning även fråm en progressiv källa, måste flaggas som Interlaced (BFF). Det är sedan upp till varje DV25 fångst-program att genom ett par olika metoder detektera om källan vid skrivning var progressivt genererad eller ej (populäraste metoden bland mjukvaror är att detektera om det existerar någon rörelseskillnad mellan bildfält A samt B samt efterkolla om datablocken i de båda fälten matchar varandra, eller ej) och därefter flagga videoströmmen för övriga kompatibla mjukvaror.

Svar: Jo, HDV standarden är sedan ett drygt år tillbaka, i huvudsak tack vare Sony, omskriven i en drös parametrar, vilket bland annat specifierar en 1440x1080p ström (MPEG-2 Part 2 MP@H14, videoraw datahastighet: 25 mbit / sek). HDV existerar i 2 klasser (Klass 1 = HDV 720p, Klass 2 = HDV1080i/p). HDV1080p är numera en del av HDV specifikationen. Om vi blickar tillbaka lite ett par år så var det full gång med pratet om HDV baserade videokameror från både Sony samt Canon, i huvudsak skrev en progressiv videoström. Canon var officiellt först ut med att implementera 1440x1080p skrivning i multiplexern, detta skedde i kameror som Canon XH-A1 samt Canon XL-H1, väl känt som 24/25/30F läge. Beskriver följande i 50i världen: I 25F läge klockas den interlaced dimensionerade sensorn från 50 ner till 25hz, vilket i sin tur låter den horisontella dimensionen skannas dubbelt upp i en och samma cykel. Den progressiva videodatan processeras och skjuts till DSPn som för-filtrerar videosignalen till en upplösning på 1440x1080, som därefter skjuts vidare till den interna HW MPEG-2 Part 2 encodern som kodar strömmen enligt strikt HDV1080i specifikation, DOCK med en progressiv flaga i sequence layern inbakat i MPEG strömmen. Sammanfattat genererar detta en 25p flaggad videoström. Denna procedur och hantering av videosignalen ledde dock vid denna tid till att samtliga HDV1080i standardiserade bandare inte kände av en korrekt dataström och avkodade därav inte videosignalen. Återigen, då en progressivt flaggad HDV1080 ström inte existerade inom standarden, vilket ledde till att 25F HDV1080 endast kunde avkodas av Canons egna videokameror med detta stöd. Sony hade däremot lite andra idéer och började att implementera det skl. "CINEFRAME" läget i deras 1080i line-up av videokameror. Metoden är dock betydligt mindre komplex: Den progressivt ritade videosignalen går genom DSPn i samma princip som på Canons videokameror, vidare till encodern som här låter videoströmmen flaggas som Interlaced i sequence layern, vilket leder till en strikt HDV1080i signal som i sin tur öppnar upp kompabiliteten i samtlig HDV1080i standardiserad hård / mjukvara. Dock är denna metod inte klassad som "bättre" bara för att skrivningen i sig kan verka "smidigare". Bla. Sony's HVR-Z1E har metoden implementerad, dock i ett samarbete med en Interlaced sensor utan klockningsmöjlighet, vilket ledde till en de-interlace process i hårdvaran som i slutändan gav en De-Interlaced videosignal, flaggad som Interlaced. Totalt meningslöst, då detta enkelt, om inte även bättre kunde göras i post. I dagens läge har både Sony samt Canon enats i HDV1080 specifikationen i prosumer grad av hårdvara. Exempelvis ett par mid-end VTR från Sony stödjer 24/25/30F HDV1080 video.

Filtreringen av extremt höga signalfrekvenser pga sensorns ljuskänslighet är likvärdig i prestanda på CMOS baserade videokameror i denna klassen. Likaså på videokameror i 1/3 CCD klassen. Deffinitivt gällande High-Def sensorer. Analogt signalbrus återges alltid i en stor skala vare sig CCD eller CMOS i storlekar om 1/2 - 1/3. Dock.. CMOS är energisnålare, billigare att tillverka och är betydligt mindre värmegenererande än klassisk CCD. Så tvärtom, en CMOS i hög konstrueringsklass återger generellt en betydligt förstärkt SNR än vad en CCD i samma klass gör. I slutändan har det med prisklass att göra. Smakar det så kostar det. Vi hittar extremt ljuskännsliga Super35 / 2/3 CCDer och likaså extremt ljuskännsliga 35mm / 2/3 om inte 1/2 CMOS sensorer på dagens marknad. Ärligt nog, ner i prisklass hittas endast CMOS sensorer. CCD är än idag en teknik som rent generellt slår CMOS på fingertoppen. Dock utvecklas CMOS sensorerna kraftigt och blir allt bättre och bättre, speciellt på Sony fronten av sensorer, vilket definitivt återvisar sig i videokameror som EX1 / EX3, vilka båda är fantastiska videokameror för pislappen. Sammanfattat, har inköparen som argument att i överlag hålla priset nere men samtidigt titta åt broadcast klass av videokameror, så blir CMOS det mesta för pengarna. I valet mellan HPX170 samt EX3 blir det en liten kompromiss mellan de bäge kamerornas algoritmer / funktioner och utförande. HPX170 har en CCD på 1/3", fast optik och har DVCPRO100 som huvudsaklig komprimeringsalgoritm. EX3 har en Sony Exmor CMOS på 1/2", utbytbar optik, snäppet vassare SNR, integrerat SMPTE 259/292M gränssnitt och har MPEG-2 Part 2 ( upp till prefix MP@HL vid 35 mbit / sek, temporal komprimering ) som huvudsaklig komprimeringsalgoritm. Personligen har jag alltid varit förtjust i Panasonics färg och gamma återgivning i digital video (för att inte tala om återgivningen av DVX100 i DV25). Även från videokameror under REC 709 av Panasonic, så har jag sett fantastiska återgivningar. DVCPRO100 är en enormt robust algoritm, betydligt "bättre" än MPEG-2 Part 2 komprimering i alla vägar gällande direkt komprimering i videokameran, och som även håller sig inom en säker ram för broadcast standarder, världen runt om. Dock inget som talar för att EX3 skulle vara en "sämre" videokamera. Återigen, kompromissen blir mellan det som användaren anser vara viktigt för sina produktioner.

Börja med att förklara varför du är så enormt emot en CMOS sensor för dess strukturering och bildritning, om vi nu pratar om en sensor i EX1:ans klass

DVCPRO HD har pga. bandbreds begränsning alltid en horisontell nedsampling av både 720 som 1080 signaler både i 50/60i världarna, kraftigast under 60i. Lite trist att förlora 1/3 horisontell upplösning ur AVCHD's SMPTE 1080 signal, bara för att använda DVCPRO100 som en NLE lösning. Ur åsikt bör det även provas en MPEG-2 Part 2 komprimering, säg, L-GOP under MP@HL i en bithastighetskompensation med ca. 40-50% ökning av grundmaterialets dataström, just för att kunna hålla en ren 1080 signal. Finns ingen anledning att rekommendera att en "endast-Intra" ström skall kodas i MPEG-2 Part 2 aspekt, då dataströmmen skulle toppa betydligt högre värden vid en 1080 signal för att motverka betydande visuell skillnad. Den visuella skillnaden blir med de flesta fristående MPEG-2 Part 2 encoders obetydlig vid rätt parametrar under Delta-Intra (L-GOP) kodning och med Adobes Main Concept motor skapas algoritmerna tveklöst med god precision. Detta om sammanhanget nu i åsikt endast skall motverka "visuell distinkt skillnad" och inte ta i hänsyn i övrigt tekniskt korrekta processer. MPEG-2 Part 2 har vid den dubbla datahastigheten, vid samma upplösning och skanningsfrekvens ett mycket lättare avkodningsflöde i respekt till dagens hårdvara, än vad MPEG-4 Part 10 algoritmer har. Betydande stor del pga. den interna entropi kodningens komplexitet.

Nu är min kväll HELT förstörd, jag går helt in i väggen av detta för helvete! Detta var nog bland det mest patetiska jag någonsin läst inne på voodoo.. Detta slår till och med priserna på amatörernas kliché: Jag citerar: " Min ""film"" som jag filmat med min kompis kamera har jag nu sparat som en okomprimerad AVI ""film"" och nu undrar jag, varför bli inte kvalitén lika bra som på HÅLLYWOOD filmerna ? ". Ett gott råd till lille pojken: Släpp intresset innan något hemskt händer! Dessa människor är livsfarliga.. En stor anledning till att man börjat avta från voodoo forum mer och mer på sistone..

Videokameror som Sony DSR-450 är extremt genomtänkta och byggda för extrema användare. Största prishöjande faktorn är kort och gott: sensorn. Till skillnad från mainstream semi-pro / mid-end-prosumer videokameror som har en CCD / CMOS på ynka 1/3" (nyligen i vissa fall 1/2"), så har DSR-450 och videokameror i samma klass en CCD på 2/3". Som även också nämnts har videokameror i denna klass ytterligare gränssnitt för utskick av videosignaler, såsom SMPTE standardiserade 259M (SD-SDI) i detta fallet, vissa modeller har även SDI-IN. Detta gränssnitt och möjligheten till det tunga dataflödet, kräver bla. snabbare ADSP implementering i kretsarna, vilket i sig är en tung ekonomisk faktor vid konstruktionen. Hantering av analogt brus är också en höjande prisfaktor då denna klass av videokamera har en enormt vass A/D konverterings algoritm på 12-14 bitar, vilket i samspel med den stora sensorn, drastiskt höjer SNR. Exempelvis på nyare prosumer modeller (ex. PDW-700 / PDW-F800) finns bla. ett "pre-buffert" minne på X antal MB som konstant fångar bilder från sensorn i omlopp om 10-15 sekunder som därefter töms om inte användaren startat inspelning. Detta innebär att användaren får en betydligt säkrare möjlighet att fånga kritiska ögonblick då man inte hunnit att trycka på REC i god tid. Sådana små lyxfördelar blir dyra att implementera då det tillverkas så ytterst få exemplar, vilket i sig resulterar i en prishöjning på huset. Kan fortsätta att rada upp flera små till synes "avancerade faktorer" som är prishöjande faktorer för videokameran, dock är det i slutändan viktigt att förstå, att en videokamera i denna klass är ämnad för det yttersta.

Utan tvekan vill jag personligen påstå, precis som ovan nämnts, att Canon XH-A1/G1 ger en motsvarigt klar skärpa på bilden i helhet, speciellt runt konturer och komplexa objekt som Canon XL-2 ger. En del användare har ibland till och med påstått en för överdriven D-skärpa som uppstått i samband med LP filtreringen och AA som kompensering. Dock inget i praxis negativt med detta, då den "speciella" skärpan på XL-2:an, kombinerat med dess återgivna mjuka toner, ger en extremt behaglig bild i de flesta, om inte alla situationer. Har vidare i många fall även märkt hur fint en DV25 - 576p skjuten videoström från XL-2:an gör sig i en uppsampling till en standardiserad SMPTE högupplösning (ex. 720p/1080p), just pga. den redan extremt skarpa bilden. Min personliga Canon XL-2 ligger mig fortfarande nära hjärtat om jag säger det så, dock mestadels nerpackad i sin Porta Brace, med rengöringar mellan månadsparen. Har skjutit extrema situationer med XL-2:an som kommer att minnas i resten av mitt liv. Utan tvekan den absolut bäst presterande DV25 videokameran jag stött på i sin prisklass. Något som gott och väl kan sägas: "Mycket kamera för pengarna".

RED DC släpper ständigt nya skl. "brains" , optiker samt inspelningsmedium. Att RED utvecklar nya sensorer och DSP betyder inte att föregångaren, eller allmänt sagt, en tidigare sensor, skulle vara "sämre" rent prestandamässigt. Flaggan på skeppet för RED DC är just deras enorma utbud av sensorer och en helt ny komprimeringsalgoritm av den enormt bandbredskrävande videosignalen. RED´s koncept går ut på att låta kunden ur egna behov och krav, handplocka sensor, optik och inspelningsmedium, för att helt och hållet kunna konfigurera en enhet till specifika ändamål. Prestandan på samtliga utav RED's sensorer är utan tvekan enastående! Dock inte ett världsmirakel som i flesta fall glada amatörer verkar vilja se det hela på. Övervägande D-filmfotografer världen runt om använder ÄN idag modeller från Sony (ex. F23/F35, för att inte tala om vilka fantastiska kameror dessa två modeller är), Arri (D20/D21), Panavision Genesis, Dalsa Origin. eller Thomson. RED DC's komprimeringsteknik (REDCODE) använder en relativt återupptagen processering som skiljer sig helt från andra marknadsledande kodek, både gällande fält eller arkivering. Dock en annan femma som jag inte drar upp nu. Det är just detta stadiet som testas och fastställs för olika bruk och ändamål bland många bolag än idag, då i första hand Sony's HDCAM SR kodek används uteslutande för arkivering av högbudget produktioner, TC processering samt vid fält. Detta just för faktorn att komprimeringen är extremt pålitlig. Den övervägande faktorn för att RED framtidsmässigt kommer att peta ut i första hand, Sony, är konfigurationsmöjligheterna för hårdvaran och dess priser, samt förhoppningsvis ett stort kompabilitetsområde och acceptans av REDCODE, vilket i dagens läge ser väldigt ljust ut.

I DV25 LP läge skrivs strömsignalen på en spårbred av 6.7 mikrometer, hastighet av band till skrivhuvud förändras inte. Jämfört med DV25 i SP läge som har en spårbred av 10 mikrometer under skrivning, resulterar LP läge i en "möjlig" kompromiss gällande den digitala signalens pålitlighet och korrekthet under skrivningen, då som tidigare nämnts i tråden, data packas tätare.

Har du tagit dig 5 minuter att tänka efter varför det kan vara så att du är en av väldigt få användare som utför encoding för DVD bruk att tänka så ? Vid utgivning har du alltid praxis av tittarnas reaktion och upplevelse att tänka på, och bland praxis finns alltid den mängden som fortfarande tror att en DVD är en CD och som aldrig hört begreppet MPEG-Video förut. Väldigt kort sagt, vissa spontant "ensamtyckande" aspekter i produktionslinjen kan av allmänheten upplevas som negativt.

HMC151 samt PMW-EX3 är videokameror med ganska drastiska klass skillnader. Men utformning, lättåtkomlighet, viktbalansering etc. är en annan sak.

Precis som även skrivits till dig under din andra öppna tråd i Videoredigering. Jag drar ett exempel för dig på hur det ligger till. Du har skjutit din videosekvens med en HV20, då antagligen under ett 50hz läge, lite förvirrande då du i denna tråd nämnt 24p anpassad tidskod, och senare 25p. Vi antar en Europeisk HV20 i 25PF läge vilket inte är en native 25p signal, dock flaggad som det men det är ett annat fall. Under Project Properties finns en flik som lyder: "Ruler", väl där inne finns ett fält följande: Ruler time format. Se till att denna inställning ligger på SMPTE EBU (25p video), detta för att matcha en digital 25p antagen videoström. Se givetvis även till under Project Settings huvudflik att: resolution, framerate samt pixel aspect ratio matchar din inspelade videoström. Testa nu att importera och på tidslinan skala ner en videoström till endast 1 sekund, zooma in TC fältet och se vad som sker. Exakt 25 frames skall visuellt dyka upp för användaren. Jämför och se efter under Frame i Video Preview rutan genom att vid inzoomat läge gå frammåt i sekvensen. Du påstår "ett mellanrum mellan varje frame" i tidslinan. Detta är endast för visuellt syfte för att lägga ett litet gap mellan varje avkodad bildruta, så att användaren vid alla fall skall kunna avgöra och med precision kunna klippa. Med andra ord, detta är endast visuellt i Vegas gränssnitt. Varje avkodad frame blir "independent" i tidslinan och kan användas för "Frame-acurrate" klippning.

Svar: Ja. Sony´s Vegas video samt Vegas Pro utgåvor tillåter TL zoom-in på varje avkodad bildruta i en videosekvens.

Creds för ett vettigt svar till den gröna och nyfikna! Det är så enormt många aspekter som skall tänkas på för att kunna välja den rätta videokameran till specifika ändamål. Viktigt att påpeka är också att fel användare bakom kameran orsakar en stor betydande faktor gällande grovt slutresultat av videosignalen. Kameran är ditt verktyg, dock gör den inget utan en användare..

HDV eller 1080i ??? Beroende på om infrastrukturen är ethernet eller gigabit baserad, så ja, då burstar och håller USB 2.0 en bättre bandbred.

Helt beroende på om användaren vill att den sortens brytning mellan 50i/25p skall finnas där av div. anledningar (ex. övergång från "hemmavideo" till produktionsvideo som skall symboliseras för tittaren.) Dock givetvis i de flesta fall där brytningen inte har någon indirekt betydande mening för tittaren så kan det uppfattas som en lite för hård "attack". Om vi tittar på det rent tekniskt så är det enligt mig personligen snäppet bättre att De-Interlaca samtliga 50i strömmar för att få ut en rak 25p ström. Detta för arkiveringssyften till framtiden där exempelvis en uppsampling skulle bli aktuellt. Progressiv video är betydligt mindre komplext för de flesta low / mid-end uppsamplare att hantera än om fallet vid Interlaced video. Detta förutsätter också att du använder en bra De-Interlace motor samt algoritm. Destruktiv De-Interlacing av mjukvara brukar finnas i de två mest populära metoderna; Fält-Interpolering samt Fält-Bländning. Båda två algoritmerna har sina för och nackdelar som jag redan förklarat i tidigare postar. I övrigt blir det att du får rendera ut samtliga strömmar som en 50i Master för att hålla 50i videosegmenten som raka Interlace strömmar, vilket också kan leda till komplikationer, speciellt med viss mjukvara / hårdvara som antar de 50i renderade 25p segmenten som Interlaced video och därav processerar den inkorrekt. Huruvida när du utför De-Interlacing processen är en annan punkt. Exempelvis skulle HDV videoklippen först De-Interlacas / renderas (komprimeras?) för att sedan användas i redigeringen och därefter ytterligare få en generationskomprimering när Mastern skrivs, så skulle det genast bli osmidigt såvida inte du absolut skulle föredra en fristående De-Interlace motor samt rendera ut en helt okomprimerad videoström efter De-Interlace processen. Med DV25 är det tekniskt sett annorlunda då videoströmmen efter De-Interlace processen inte skulle behöva genomgå en generationsförlust igen såvida du inte utför någon CC / Digital Effekt på samtliga klipp vid redigeringen som då skulle kräva ytterligare en komprimering i vilket fall som helst. För övrigt är DV25 betydligt mindre känsligt för generationskomprimering än vad fallet är med MPEG-2 video. Det smidigaste vore att vid redigeringen specifiera för NLEet att samtlig Interlaced flaggad video skall genomgå De-Interlacing vid Master rendering. Det hela blir en liten kompromiss.

Sitter inte personligen på MAC men de flesta PDF-Access kompatibla mjukvarorna för PC kräver att användaren aktiverar PDF utforskaren (funktionen oftast känd som XDCAM-Explorer). Detta med ett enkelt kommand tryck i NLEer som Vegas Pro samt gratis mjukvaror från Sony för att kontrollera PDW enheten. Försök med att leta efter liknande aktivering i FCP. Givetvis betydligt bättre att använda 1394 bussen istället för att vid raka skrivningar / överföringar behöva belasta och stå ut med ethernet bandbred.

Panasonic's DV-S (Mini-DV) band fungerar tveklöst bäst till Canon's DV25 / HDV1080 videokameror. Enastående serien utav Panasonic's DV-S band är: AY-DVM60YE Pro. Extremt fin precision vid skrivning, bra tätade vilket leder till en långvarig livslängd och till ett mycket rimligt pris. Fungerar till största delen utmärkt även i skrivning under HDV1080(p) läge (Vid Canon mer känt som 24/25/30F läge). Ytterligare en faktor är att så ofta som möjligt (om inte alltid) enbart använda DV tape av samma tillverkare, serie-nivå är mindre kritiskt.

Som redan nämnts i tråden. Utvecklingen av BR är ännu inte totalt komplett. Tillverkare släpper snabba och "halvfärdiga-för-marknad" firmware i sina spelare vilket som i detta fall idealiskt visar sig. Samma problem var det med DVD mediumet vid dess release (Europa ca. 1998), där spelarna var slöa, hade taskig laser precision, vägrade icke-pressade skivor, var strikt hållna till specifik region och avkodade endast strikta inom ramar kodade DD-AC3/H.262 strömmar i VOB kontainer (max peak-rate 8000 kbit / sek - 1x standarden). Givetvis var Sony också kraftigt medverkande bland tillverkningen av DVD spelare och återigen minns jag personligen deras strikta implementeringar av firmware som tillät läsning av ett vädligt begränsat utbud av konsument DVD skivor. Det tragiska med Sony är lite av "egoism" då det än idag tillverkas Sony DVD spelare som strikt vägrar vissa systemtyper utav DVD skivor i kombination med tillverkare. Sony Corp. tillverkar utöver hårdvara som i dessa fall, många andra fantastiska produkter. För att inte tala om den fantastiska XDCAM-HD/SD PDW serien utav videokameror, LMD serien utav videomonitorer, framtagningen av format såsom HDCAM / HDCAM SR samt många av deras DV25 VTR.

DVD-Video standarden är fullt bakåtkompatibel från H.262 i profil M samt nivå M vid en maximal bithastighet på 9,800 kbit / sek för videoströmmen utan mux. Profiler och nivåer under MP@ML "skall" stödjas av DVD-Video standarden. Även gäller MPEG-1 Part 2 som är fullt kompatibelt med DVD-Video vid H/D1 upp till 1,15 mbit / sek, mer känt som "VCD". Fallet är bara huruvida tillverkaren anpassat spelaren att läsa skivan. Ett flertal (oftast fristående / lågbudget) spelare kan utforska skivans fristående filer (dvs. även icke native DVD-Video ready skivor) både i UDF samt ISO läge som inte baseras på VOB segment. Användaren kan då direkt spela upp en fristående (.mpg) ström så länge i huvudsak profil, nivå, upplösning, framerate och bithastighet kombinerat med andra fördjupade inställningar för encodern som anpassas för DVD-Video, är inom den specifierade standarden för en DVD-Video dekoder, i de flesta fall av fristående filer bör skivan vara ISO standard för bästa kompabilitet bland de spelare som klarar av denna utforskning av skivan. Så alternativen finns, speciellt i de lägen där kvantité är framför kvalité. Dock för maximal kompabilitet bland "Stand-Alone" DVD spelare bör alltid native DVD-Video användas (UDF 2.01 skiva där filsegmenten är VOB baserade), vilket leder till att spelaren flaggar och förstår skivan som DVD-Video.

Jag antar att du menar Panasonics DVX-100 modell, vilket är föregångaren till det otroliga uppgraderings-hoppet i DVX100A. Eftersom att din videokamera inte klarar av att processera 4:3 signalen som en 16:9 med Squeeze/Crop-Letterbox metod, så är det enda alternativet som kvarstår att göra det i post. I post blir det genast mycket krångligare då de flesta mjukvaru-baserade lösningarna sköter 4:3 - 16:9 konv. väldigt dåligt. Finns precisionsartade hårdvarulösningar som kostar därefter och som inte lönar sig att köpas in för endast det här bruket. Panasonic i all ära, dock är DVX-100 modellen väldigt ut-daterad.

Problemet ligger nog i att Sony Vegas inte kommunicerar korrekt rent kontrollationsmässigt med videokameran pga att en manuell utskickning av DV25 strömmen via IEEE1394 görs. * Har du testat alternativet "Crash Recording" som då skickar ut DV25 strömmen direkt från tidslinan utan att du själv behöver göra någon cue av TC samt manuellt hantera inspelningen av DV25 strömmen på bandet. Sony Vegas begär i detta läge kontroll av enheten för att automatiskt hantera skrivningen. * I övrigt fall om du ser att DV strömmen korrekt skickas in till din videokamera från tidslinan, så testa att hålla nere REC och samtidigt trycka på Play för att aktivera skrivning till bandet. * Det finns även ett tredje alternativ som möjligt är det alternativet du redan provat men som dock inte låter som det. File -> Capture Video -> DV - Print To Tape. Likaså här så sköter Vegas kommunikationen automatiskt med videokameran och du kan även köra en kölista för vad som skall skrivas till bandet.