video_sync

MPEG-2 Part 2 HDV är kompatibelt med BR standarden, BR stödjer HDV profil samt nivå inom MPEG-2 Part 2 standarden, baseras på Transport strömmar och har en maximal bithastighet på 48 mbit / sek vid A/V mux. BR standarden hanterar inom MPEG-2 Part 2 upp till HP@HL (endast 4:2:0 fsampling) på en maximal upplösning av 1920x1080 (SMPTE 1080). När det gäller bildskanning, så stödjer inte BR standarden 25P flagga vid 1080 utan måste authoras som 50i genom att basera de progressiva bilderna som fält, eller onödigt konverteras till 24p. Det enda problemet bör vara ljudströmmen i HDV. BR bör native kunna hantera hela MPEG-1 Part 3 standarden ( i detta fall AL 2 av Part 3 ), dock ej säker på huruvida alla authoring program hanterar det, dvs. acceptans av mjukvaran. En mux av videoströmmen till en ny encoding av ljudströmmen till PCM eller AC-3 bör vara vettigt.

Att Sony skulle "smutsa" ner skrivhuvudet vid skrivning är väl lite påtaget. Som redan nämnts, olika tillverkare använder olika blandning smörjmedel. DV-S / DV-L Tape tillverkas utöver en standard och är satt av ISO/IEC att fullt ut vara funktionabla med precision för samtlig DV S/L utrustning. Det finns ingen rent teoretisk anledning att rata Sony. Används Sony DV Tape sedan start, så fortsätt med Sony. Har under många år testat DV-S/L av marknadens märken i modeller helt i kontrast av tillverkaren på videokameran och i 95% av fallen jobbar mekaniken och signalskrivningen fint. Som också tagits upp, så "bör" man hålla användningen utav DV tapes till en och samma tillverkare, dock även här har jag personligen användt "slit och släng" videokameror som skrivit flera olika DV tapes av olika märken med frekventa byten, utan problem. Det är oftast slumpen och förhållandena som orsakar signalfel vid inspelning. Påkostade band presterar i regel "bättre". Videokameran presterar utöver hur du behandlar den.

WMV V9 är utmärkt för webb tv (PS) / OD / Live Streaming. Att en rekommendation på 500 kbit / sek finns, betyder inte att varje individ måste hålla sig till just det som en maximal gräns. Dessutom låter, eller rättare sagt, är 500 kbit / sek en otroligt låg bandbred för en "högupplöst" videoström. För standard 576p video, brukar en bithastighet runt 1 - 1,5 mbit / sek vara utmärkt. I skillnaden baserar man hur pass mycket rörelseaktivitet det finns i videon (med hänsyn till antal frekventa keyframes), skärpebevaring (ex: de-kvantisering av väldigt höga bildfrekvenser) och slutpunkten (med respekt till maximal bandbred för streamingservern). Gränsen till 720p är lite annorlunda och kräver en liten ökning för att få en hyfsat optimal visning. Dock finns det personer som valt att komprimera 720p video med bithastigheter så lågt som 1 mbit / sek och ändå fått godkända resultat, dock är det så kraftigt varierande från video till video, mycket beroende på grundmaterialet, hur pass hårt det egentligen går att komprimera strömmen. Optimal WMV 720p video i praxis bör ha en ägnad bithastighet på ca 2 - 3 mbit / sek som ett minimum. 1080p runt 4 - 5 mbit / sek, vilket i de flesta fall är för högt för streaming, därefter får man kompromissa om visuell kvalité. I åtanke skall man även ha att antalet keyframes påverkar drastiskt den visuella kvalitén men belastar även den största delen utav bandbreden i strömmen. Frekventa keyframes i en video med låg bithastighet ger otrevliga visuella resultat, blir tung att buffra och kan även leda till defekt avkodning. En videoström med ett färre antal keyframes blir lättare att buffra och kan ägnas en lägre bandbred.

För sitt pris är RODE NTG-2 en mycket bra mic, har bara gott att säga om den. Valfritt om du vill köra +48V Phantommatning eller på ett enkelt AA, dock för din videokamera krävs det, som redan postats, en XLR till 3,5 mm tele, vilket därav inte kan driva NTG-2an med 48V. Att driva via AA ger i regel inte den exakta matningen som miken egentligen kan ta emot. Personligen har jag upplevt en märkbart svagare insignal (Db) vid AA drivning än vid 48V.

DV25 SP och HDV signal skrivs på samma spårbred (10 micrometer). Vissa band har ett högre precisionskrav vid tillverkningsprocessen, vilket i sin tur leder till ett bättre fungerande band, allmänt talat. Man får ofast vad man betalar för och man skall även ha i åtanke att till exempelvis Sony strukturerar sina band i högsta lämpning för just deras videokameror. Högkvalitativa DV-S / DV-L band lämpar sig lika bra för HDV signal även om "Ideal for HDV" eller "For HDV" stämpel inte standardiserats för bandet. Kan även påpeka att JVC´s HDV lämpade (ProHD) DV band ständigt klyddar vid skrivning utav Canon videokameror i HDV läge. För att inte tala om i 25hz sensor-clock läge (25F). Personligen har jag fått bäst resultat med Panasonics DVM60YE3 band, i native 1080i läge som i 25F läge, med både Canon XH-A1 samt XL-H1.

Samtliga utav Panasonics DV-S (MiniDV) band är utmärkt lämpade för Canon´s videokameror.

Du borde svara på frågan istället.. Vad jag menade är det hela ur ditt perspektiv:.. Tillfredställande ? Då du innan skrev ditt fantastiska svar: "codecen verkar riktigt bra och är komprimerad hårt". Du kan väl definiera din åsikt lite, du verkar ju vara intresserad av att kunna lite. Du skrev även ett fantastiskt utförligt svar till en smärtfri fråga (se ovan) innan som lyder: "Jag kan inte ge ett fullständigt svar, men det jag ser och har sett HMC151 prestera räcker för mig oavsett hur hårt eller löst det är komprimerat". Mycket bra!

Och din personliga åsikt om AVCHD efter visuell granskning på dessa monitorer är fortfarande tillfredsställande? CRT som LCDVA. Då må man inte sätta höga gränser på visuell kvalité.

Inte helt korrekt, även om det i praktiken oftast är så. Ett codec kan vara hårt komprimerat, liksom DV25 men ändå ge mycket goda resultat. När vi dock tar upp AVCHD i ett High-Def sammanhang, så skall du inte lyssna för mycket på vad andra säger. AVCHD må se tillfredsställande ut på en konsumentmonitor men vad det egentligen är, är en en annan sak.

Ett mycket trevligt skämt till jul! Nu tycker jag att vi alla går och köper varsitt plasthus och argumenterar om varför plastet ser så fint och hållbart ut. Sedan väntar vi på att en erfaren akademiker i Converse skor och 70tals "retro glasögon" skall komma och berätta om sin livs långa erfarenhet inom ""film"" - produktion. Vi får sedan absolut INTE glömma att lägga på den nödvändiga Jönköpings dialekten när vi talar också!

När en HDV ström från en videokamera begärs av en mjukvara så skickas två elementär strömmar ut i synk av en metagenererad tidskod från kameran till mjukvaran. Den ena elementär strömmen är en MPEG-2 TS MP@H14 (ex: .m2v) innehållandes videoströmmen. Den andra elementär strömmen är en MPEG-1 AL 2 (ex: .mpa) innehållandes ljudströmmen. Beroende på mjukvara så multiplexeras dessa strömmar till en strukturerad dataström för användning i samma kontainer (vanligtvis i en .m2ts behållare), vilket indikerar för MPEG-2 TS. FCP multiplexerar elementär strömmarna i en QT kontainer för att fripasera MPEG LA avgift. Det finns ingen skillnad på datan fångad i QT kontainern eller i en MPEG-2 TS behållaren, för att dock kunna frigöra elementär strömmarna från en bunden behållare, så måste datan demultiplexeras. Demultiplexeras datan propert, så får användaren ut en rå MPEG-2 videoström (ex: .m2v) samt en rå MPEG-1 ljudström (ex: .mpa). Vid detta tillfälle kan användaren själv generera synk av de båda strömmarna i sitt NLE, dvs generera en mini-multiplexing vilket leder till ett stort kompabilitetsomfång bland NLE mjukvaror som kan avkoda MPEG-2 Part 2. De flesta utav dagens NLE som stödjer avkodning av MPEG-2 Part 2 kan hantera TS strömmar lika bra som PS strömmar, samt avkodning av MPEG-1 AL 2 är numera en standard då de flesta, om inte alla NLE mjukvaror har native stöd för MPEG-1 Part 3 i dess fulla profiler. Passar även på att informera om att IEEE1394 HDV Tape till HDV Tape överföringar är väldigt känsliga vid dataförlust över transport, vilket kan resultera i framedrop eller andra tråkiga segmentfel. I övrigt är en HDV Tape till HDV Tape via IEEE1394 helt förlustfri då digital data skickas och skrivs.

länken till Boxer refererar till det jag innan skrev. Att man som i ISDB standarden väljer att sända multicodec i samma multiplexer för olika ändamål är precis vad som planeras. I detta fall framtar DVB denna funktion för att utöka ett kanalbud i mottagarparten, dock fortfarande i MPEG-2 multiplexing standard. MPEG-2 Part 2 kommer även utöver MPEG-4 Part 2 vara aktivt i DVB parallellt. Beskrivs också på länken till Boxer.

Det är inte på väg någon övergång till MPEG-4 Part 2 i det digitala marknätet, det har talats om och framtagits en grundläggande övergång förr, dock inget fastsatt planerat. I vissa fall har det dock diskuterats i front av IEC att binda en MPEG-4 Part 2 ström i den aktiva MPEG-2 TS strömmen tillsammans med en MPEG-2 Part 2 huvudström för att kunna möjliggöra att mobila DVB-T enheter (ex: mobiltelefoner, PDA enheter) skall kunna avkoda en lågprofilsström på ett smidigare sätt enligt DVB standarden, något likt ISDB-T standarden. Även om ett helbyte av MPEG-2 Part 2 till MPEG-4 Part 2 / MPEG-4 Part 10 skulle ske, så skulle MPEG-2 Part 1 fortfarande erhålla en position i TV standarden. JVC är inte de enda som fasthåller vid MPEG-2 Part 2 standarden när det gäller HD profil, både Canon och Sony är fullt aktiva att stödja standarden med implementeringar i deras semi / prosumer videokameror. Att JVC skulle välja att implementera MPEG-2 som en standard bara för att deras videokameror i HDV klass skriver signalfaktor 720p framför 1080i, har inget som helst samband.

Förstår inte riktigt.. AVCHD är en begränsad komprimeringsalgoritm inom MPEG-4 Part 10 standarden som ENDAST framtagits för konsumenter. Komprimeringen är effektiv men grov ( circus 17-24 / mbit sek ) vid maximalt HP@4.1. Formatet utför i kontrast mot H.262 bland annat en utökad variant av GOP strukturering vilket leder till en tyngre datakalkylering som belastar processorn i fråga, både vid kodning som vid avkodning. H.262 är en standard betydligt mer utvecklat än H.264 och vid dess matchande profiler samt nivåer så utför H.262 en bättre lämpad kodning än H.264-AVCHD algoritm för arbete i NLE. Man skall ha i åtanke att MPEG-2 Part 2 sedan länge är en prioriterad standard för den professionella industrin inom många punkter. Formatet har adopterats pga vissa skäll, liksom MPEG-1 Audiolayer II som ständigt föredragits framför Layer III i sammanhang där skrivningen skett på "opålitlig media", återigen pga formatets inriktning och precision inom ett visst utförande. Ett klassiskt tänkande kan ibland vara det korrekta; storebror är inte alltid bäst. Dock har Panasonic nyligen introducerat en AVC-Intra algoritm från H.264 standarden som än så länge visat bra framfötter vid implementeringen i deras prosumer videokameror. Varpå MPEG-2 Part 2 i samband med videokameror endast tillåtit en Intra-only algoritm i MPEG IMX.

Hur man ens kan rada upp Beta-SP bland 35mm, DBC samt HDCAM, förstår jag inte =). Kort och gott här: En 35mm Master vore dyrt att få I-Telecinat, DBC har inte stöd för High-Def och Beta-SP..ja..det vore som att skippa Kalle Anka på julafton. HDCAM är det lämpligaste i ert fall och de alternativ som finns är att hyra in en bandare samt att utrustningen som skall skriva mastern har stöd för SMPTE 292M för kommunikation med VTR. I övrigt är möjligheten att skriva en egen Master från tidslinan i Avid till lämpligt lossy format med bithastighet överstigande 144 mbit / sek och en färgsampling överstigande HDCAM´s ovanliga CineAlta standard (3:1:1), för att ta med till posthus som erbjuder överföring till HDCAM direkt från HDD.

Brus lär i vilket av fallen uppstå med en videokamera i den prisklass vi talar om. En Y-Gain förstärker givetvis in-signalens digitala värden från A-D omvandlingen, dock pratar en sämre sensor samt A-D omvandlare oftast felaktigt vid låg lux redan när bilden projekteras på sensorn. En sämre sensor detekterar ett större, mörkare parti med mindre precision, vilket leder till att kalkyleringen vid A-D omvandlingen av de mörka områdena leder till ett felvärde, eller mer korrekt, en felsignal, som vi sedan ser som "brus". Så länge videokameran tillåter manuella kontroller för gain, bländarvärde samt slutartid så är en korrekt exponering inget svårt att uppnå. En förinställd mall för "fyrverkerier" verkar intressant.. (Alltid lika förvånansvärt kul med meny val på konsumentkameror). Antar att videokameran där anpassar lämpligt färgtemperatur möjligtvis närmare 3500-4000K (eller använder en färdig inställd VB för närmare glödlampa), låser ett fast slutarvärde (1/50 för 50hz system) använder en vidöppen bländare, samt låser Y-Gain på ett nollvärde eller tätt därpå, för att minimera antalet överexponerade ljuseffekter av fyrverkerierna. MPEG-4 Part 10 (AVC) eller mer känt som H.264 har jag ett X antal gånger skrivit långa rader om här på Voodoofilm forum, kolla upp lite i mitt inläggsarkiv så finner du något. Dock kort och gott är AVCHD betydligt mer komplext digitalt signalmässigt än exempelvis MPEG-2 Part 2 som första kamera alternativet använder. AVCHD är tyngre för en datorprocessor att avkoda än vad standard MPEG-2 Part 2 GOP är. Det finns även färre NLE program som native hanterar AVCHD med stabilitet. Att folk verkar avsky MPEG-2 Part 2 framför AVCHD när vi pratar arbetsmässigt i redigering och inte för slutpunkt, tyder på ren okunnighet och är inget du skall lyssna på. Lycka till med kameravalet!

Eftersom att det är fyrverkerier som skall filmas så antar jag att övervägande inspelningar kommer att ske under mörka ljusförhållanden ? Sensorn i denna kamera är duglig för sin prisklass men att den presterar bra under sämre ljusförhållanden är något jag tvivlar på (Sony levererar på sina konsument-semi videokameror, deras NightShot funktion som i övrigt presterar väldigt bra vid extrema behov), funktionen är dock en IR variant som levererar en gröntonad bild. Digital Y-Gain på videokameror i denna klass är medelmåttligt och levererar oftast tråkiga resultat (ofast pga. dålig A-D behandling i samband med en sämre DSP som skall kalkylera värdena). Skulle personligen aldrig rekommendera en MPEG-2 GOP baserad konsumentkamera, då GOP strukturerad video inte är det lättaste att handskas med, både för användaren som för hårdvaran / mjukvaran som skall processera den. Trots "high-end" format såsom MPEG-2 HD422, som Sony valt att adoptera som sitt senaste topp XDCAM format, är min åsikt fortfarande att GOP strukturerad video ENDAST lämpar sig för slutpunkt. Videokameran skriver i övrigt färdiga GOP baserade MPEG-2 MP@ML PS strömmar, redo för DVD-A, möjligen kapsulerade i en MOD kontainer i samband med 2 kanals AC-3 strömmar. Om redigering skall se, så är det upp till varje NLE program att kunna avkoda MPEG-2 PS strömmen från videokamerans standard behållare, då jag starkt tvivlar på att kameran levererar färdiga VOB segment på disken (till skillnad från DVD8 kameror) som även native kan orsaka problem i de flesta NLE. Sony Vegas kan till exempelvis bearbeta muxade MPEG-2 PS / AC3 strömmar utan konvertering (exempelvis VOB segment från DVD Video,) däremot vet jag inte hur fallet är med MOD baserad video. Jag tror dock att med de flesta av dessa konsumentkameror så medföljer det mjukvara för att hantera MOD / TOD kontainers som raka MPEG-2 PS strömmar. Skulle i slutändan rekommendera dig att titta närmare på en DV25 kompatibel videokamera istället, inte för någon indirekt visuell kvalitetsförbättring, utanför ett mindre prestandakrävande, mer lätthanterat och redigeringsmässigt mer accepterat format.

Antar att det pratas A/V signal VTR ? Och att detta menas med VTR som hanterar en unik A/V signal ? Exempelvis: DV25 DVSP/LP/DVCAM ? Anser dock INTE att en bandare i detta exempel kan benämnas under: * Konsument * SemiPro * Prosumer * "Film?" - TV Industri

?????

Givetvis är det i praktiken ingen lösning, dock allteftersom priserna på SD kort allt mer drastiskt sjunker, så börjar nya möjligheter inom SD / SD 2.0 att öppna sig. Fortfarande hade det (i förhållande till rätt fabrikat) varit en ypperlig arkiveringslösning. Dock eftersom att vi verkar tala inom konsumentområde i denna tråd, så förbiser vi oss den möjligheten för tillfället. Låter extremt intressant! Segment / D-signal av denna standard måste ju hålla extremt låga frekvenser i bandbreds spektrum om möjligheten att överföra med ett standard PC ljudkort (antar 3,5 mm tele inplug) skulle vara möjligt ? Native DVD-Video som inspelas av DVD8 5/9 skivors kameror är i 99% av fallen alltid en MPEG-2 MP@ML PS ström med en oftast reducerad bandbred av standarden till ett circus på 8,000 kbit / sek (för att behålla kompabilitet med 1x standarden, önskad skriven bandbred går även direkt i kameran att reducera) . Max peak på videoströmmen för DVD standarden är 9,800 kbit / sek (dock vid denna datanivå är ingen ljudström möjlig). Visst är native HDV en MPEG-2 ström, är dock INTE i närheten av en DVD kompatibel PS ström. Ditt självklara val är H.264 ? Som du själv beskrev möjligen AVCHD formad profil ? Att påstå att formatet är enkelt och lättjobbat (så länge användaren har en modern dator för att processera strömmen), tyder lite på okunskap inom en nuvarande standard. Sedan Betacam SX har Pair / GOP baserad MPEG-2 video försökt att hålla ett medelmåttligt intresse på den professionella nivån bland användare. Dock har det aldrig riktigt funnits något ordentligt intresse förens I-Frame only baserad MPEG-2 video funnits till hands, (ex. MPEG IMX). Nu när MPEG-4 baserad video (ex identisk ITU-T H.264) börjar slå sig in i industrin för prosumer användare (ex: AVC-Intra) så börjar äntligen ett egentligt slutmedium inriktat format att kunna mäta sig på en användbar nivå, om vi nu ser på High-Def möjligheter. Konsument inriktad MPEG-4 Part 10 skriver hårt komprimerade long-GOP strömmar med stöd för Slices, vilket innebär en enorm påfrestning för datorn vid RT avkodning ( exempelvis import i ett NLE ). Så att påstå att ett GOP baserat, för att inte tala om ett GOP / Slice baserat interframe format vid den låga bandbred native HDV / AVCHD håller, skulle vara enkelt och lättjobbat, är inte helt korrekt. I övrigt, nyttig info du delade med dig!

I dagens läge är uteslutet DV-S fortfarande det billigaste och pålitligaste mediumet i sin prisklass. DV-S/L tape medium överhuvudtaget, är enligt min åsikt det absolut lämpligaste för SD video, även för videokameran till semestern då jag fortfarande anser DV25 vara det lämpligaste och mest tillfredsställande formatet för hemmafilmaren då det sorgligt nog i dagsläget inte finns hög pålitlighet på 8cm DVD-5/9 baserade konsument videokameror, dock är vi där på ett interframe format. DV-S band arkiveras och låses efter användning och det behövs inte tänkas på överföring av hårt komprimerade interframe SD strömmar, inriktade för skrivning på konsumentmedium (DVD8/SD/SDHC) ex: MPEG-2 MP@ML, som sedan skall genomgå authoring på önskat slutmedium, då jag absolut inte kan tänka mig att "Pappa Stefan", 35, vill gå och köpa nya SD/SDHC kort så fort det gammla brukats och i sin tur använda dessa för arkivering. Istället tas önskat band fram när visking ska ske och spelas enkelt upp via kameran från standard komposit eller Y/C utgång i länk med balanserade RCA kontakter för stereo ljud. Som redan postats, helt beroende på fabrikat, förhållanden under förvaring samt hantering så är det hela relativt med de flesta av dagens mekaniska eller SS baserade medium. Däremot är de flesta, då betonar jag "de flesta", SS medium (SD/SD 2.0/CF/SxS/P2) betydligt mer toleranta mot krävande förhållanden under bruk, såsom pålitlighet av datakommunikationen vid extrema förhållanden såsom kyla, värme, kondens eller övrig hård påfrestning under längre stunder. tapebundna videofotografer som är medvetna om de brister som DV-S/DV-L medför pga dess mekanik, håller alltid höga krav vid inköp och får därefter vad som betalats för. Skulle aldrig personligen rekommendera någon DV25 användare att stoppa in ett Fuji DV-S i en videokamera och därefter förvänta någon större precision / feltolerans. Det hela handlar om kompromisser och att kompromissa leder i de flesta fall sällan till något bra.

Finns billigare och lämpligare alternativ för arkivering av videomaster i dagens läge. Att banda eller överhuvudtaget hantera HDCAM SR är dyrt och prestanda krävande. Däremot är HDCAM SR ett enormt bra, pålitligt och precisionsartat format som väl är värt vartenda öre för den som har budget för formatet.

Anamorfisk 16:9 är en klassisk benämning på 16:9 AR Video med 2:35:1 maskning. Förstår din mening men det är inte fel att benämna 2:35:1 maskad 4:3/16:9 SD Video som Anamorfisk 16:9 i kontrast mot ett anamorfiskt kompatibelt SP format (ex: 720p/1080i/p upplöst).

Det innebär inte teoretiskt "sämre" kvalité vid letterboxing, att ett färre antal vertikala linjer blir maskade i svart är en sak. De flesta stortitlar, i grund inspelat på 35mm, har oftast maskning på 2:35:1, vilket klassas som anamorfisk.

Sömnbristens misstag, PD170 använder mycket väl native 4:3 CCDer. Förmodligen är DSPn likgiltigt halvpresterande i 170:an som den är i 150:an, så att skjuta 16:9 på 170:an är något du själv får avgöra om det uppfyller dina förväntningar efter en HW konvertering av 4:3 till 16:9 signal.