vilcans

Det beror på att det är en bra ursäkt att bara skriva en massa dialog. :-)

Skräckremakes som är bättre än originalet: Invasion of the Body Snatchers (1956, 1978) The Blob (1958, 1988) The Fly (1958, 1986)

Idéer är värdelösa. Det är vad man gör med dem som är värt någonting.

Det stämmer, om du köper en adapter. Om jag inte minns fel kostar adaptern flera tusen, och man får en "brännviddsförlängning" på sju gånger, så vad man har för nytta av det vete tusan.

Den var kul att se. Extra roligt att se rapp klippning. Suddeffekten var snygg. Man luras lite att tro att det är kort skärpedjup. Vem behöver en mini-35:a när man har kreativitet? Ni var kanske inte ute efter kritik som du säger, men ett tips är att tänka på personregin lite mer nästa gång. Listigt att formulera ett "Se vår film"-inlägg som en julklapp! :-)

Din sajt blir ju en konkurrent till de videosajter som finns, så det gäller att erbjuda något som de inte har. Nu när Vimeo finns så blir det nog svårt att göra något bättre. Jag försökte göra något liknande för många år sen, men för musik. Nu marknadsförde jag det inte så mycket, men intresset var svagt. Men om du ändå vill försöka så önskar jag dig lycka till! Det är alltid kul att pröva. Hoppas det går bra!

Innan jag såg filmen tänkte jag klaga på din fåordiga beskrivning av den. Nu när jag har sett den så förstår jag att den passar perfekt. Det här är verkligen en seriös film. Den har snyggt svartvitt foto, berättas tio gånger långsammare än vad som egentligen är nödvändigt och handlar om ett tungt tema. Allt det där är väl bra om man gillar den "seriösa" genren. Snyggt foto är ju aldrig fel och långsamheten ger en tid att känna efter. Tungt tema ska man ju gärna ha, även i lättsamma filmer, och vad kan vara tyngre än död och saknad? Så jag tycker ni har lyckats bra, men jag måste ändå ställa en kritisk fråga: VARFÖR MÅSTE ALLA INLEDA SINA SKOLFILMER MED ATT HUVUDKARAKTÄREN VAKNAR PÅ MORGONEN!?!?!? JAG BLIR GALEN!!! Det händer ju aldrig något intressant när någon kliver upp ur sängen!

Bin Ladin lever ju. Jag såg honom på Systemet så sent som förra veckan.

gorse har helt rätt. Jag har också gått någon internutbildning om kvalitet, och definitionen (i alla fall i affärssammanhang) är att kunden/konsumenten/åskådaren får det han/hon vill ha. Punkt slut. En liten anekdot från mitt liv: I gymnasiet hade vi uppsatsskrivning i svenska på centralprovet, och jag valde temat "Vad är en bra bok?" Jag skrev något som förklarade ungefär ovanstående kvalitetsbegrepp, alltså att en bok är bra om läsaren får det han/hon vill ha. En thriller är bra om den är läskig, en deckare är bra om den är spännande etc. När jag skulle få tillbaka uppsatsen så var jag nyfiken på om jag hade fått en femma, eller om jag skulle få nöja mig med en fyra. Det här var alltså på den tiden då man fick sifferbetyg. Jag blev helt chockad när jag bara fick en trea eftersom jag aldrig fått det på en uppsats tidigare. Så jag gick fram till katedern och frågade varför, och det visade sig att läraren helt enkelt inte höll med mig om vad jag skrev. Hon tyckte att jag borde valt ett annat ämne, eller i alla fall nämnt ett exempel på en bra bok. Hon hade säkert väntat sig att man skulle skriva om en specifik bok som man tyckte var bra. Typ "Vad är en bra bok? Jag tycker att Hemsöborna är ett exempel på en bra bok //5000 ord om Hemsöborna// Därför tycker jag att Hemsöborna är en bra bok." (Vilket inte vore ett svar på frågan i uppsatsens titel över huvud taget.) När jag började diskutera frågan med henne var det tydligt att det låga betyget berodde på att hon inte höll med mig, och om jag fortsatte säga emot skulle hon sänka till en tvåa. Såhär över 15 år senare är jag fortfarande förbannad. Mer förbannad nu än då faktiskt. I gymnasiet är man ju rätt härdad och van vid att ta all möjlig skit. Ah, det var en parentes. :-)

Jag hade inte heller något problem att få F-skatt, men det var ju inte inom film. Men alltså: Om du inte gör något som Skatteverket ber dig om, i det här fallet att göra en inkomstkalkyl, är jävligt dumt. Det är klart de har rätt att avslå din begäran då. Och de bör naturligtvis ha full förståelse för att man inte vet exakt hur mycket man kommer tjäna. Så vitt jag vet finns det en anledning till att de frågar efter vilka kunder du kommer att ha. Det är för att kontrollera att du inte skaffar F-skatt för att undvika ett anställningsförhållande. T.ex. kanske du ska börja jobba på ett företag, men de vill inte anställa p.g.a. allt det för med sig, och vill att du jobbar mot F-skatt istället. Eller så kanske du vill ha F-skatt istället för att vara anställd av något skäl. Här väger de in hur många kunder du anger att du kommer att ha. Om du har bara en, och särskilt om du tidigare varit anställd hos det företaget, så kan de anse att du borde vara anställd istället. Så skriv några potentiella kunder. Om du inte har några potentiella kunder så är det tveksamt om du borde starta firma över huvud taget. Där håller jag med Skatteverket lite. Angående inkomstkalkylen så lämnar man in en sån så att Skatteverket vet hur mycket de ska debitera i preliminärskatt första året. Jag behövde aldrig göra en kalkyl för mer än det första året, men det kanske har ändrats. En annan anledning kan säkert vara att kontrollera just om du har fog för att starta firma. Så fyll i ett belopp som verkar rimligt. Ta inte i för mycket, eftersom preliminärskatten grundas på detta belopp. Om det visar sig att du tjänar väsentligt mer eller mindre så går det alltid att ändra i efterhand. EDIT: Markus Dykfilm förklarade detta kortare och enklare ovan...

Jag tror att napalm skulle funka.

Ja, det stämmer. Jag var inte så intresserad till att börja med. Men reklamen i början satte ju tempot för resten så att säga, så jag var beredd på att det skulle vara segt. Och de första klippen var inte så upphetsande. Jag antar att det är roligare om man är intresserad av temat, men som film var det lite tråkigt. Det hör till saken att jag som vanligt var väldigt stressad, så att jag stängde av efter 40 sekunder är inte så hårt som det låter.

Jag såg bara början. Har ni spelat Another World eller?

Jag kom på en radikal idé: Hon dör inte i slutet. Det vore intressantare om man trodde att hon skulle ta livet av sig, men hon gör inte det egentligen. På nåt sätt alltså. Typ att hon har en tjock madrass nedanför huset. Bara en tanke för att få bort det lite för klassiska att någon det är synd om tar livet av sig. Det känns liksom lite banalt och meningslöst. Det vore kul att vända det till att hon inte alls har det så dåligt som man tror i resten av filmen. Men det vill du säkert inte. :-) Och nej, storyn håller inte. Den känns fortfarande lite väl PK (och med det menar jag politiskt korrekt) och banal, men den blev klart bättre när du gjorde glimtar om hoppet i slutet. Man blir nyfiken på vad hon håller på med. Rätt genomfört kan det säkert bli en okej film ändå.

Japp, det är tydligare angående hennes önskningar. Klart bättre. Dock är det fortfarande stor PK-varning på det. Det är lite otydligt skrivet, t.ex. i scen 5 fattade jag inte vad det var hon målade på och slutscenen är lite svår också (jag fattar vad du menar, men det är ganska otydligt, eftersom du inte talar om i texten vad som egentligen händer, vilket är meningen såklart). Men som sagt, denna version är en klar förbättring.

Snyggt!

Jag var nära att stänga av efter 40 sekunder då det fortfarande inte hade hänt något. :-( Tänk på att inte ha långa tråkiga förtexter till en liten film som du lägger upp på nätet.

Nu låter det lite annorlunda. Tidigare verkade det som om du ville skildra ett hårt och egoistiskt samhälle, men nu verkar du mer inne på att det ska handla om Sofie som person. Det är ett steg i rätt riktning i så fall. Att du vill säga något om hur samhället ser ut och hur det kan bli bättre. Kanske är "socialt budskap" bättre ord. Som det är nu har jag ingen aning om vem hon är. Det enda jag vet om henne är att hon sitter i rullstol och tycker det är jobbigt. Det blir lätt att man inte bryr som om en människa som bara är tragisk. Det är sorgligt men sant. Man måste ha någon relation till personen och känna att den personen förtjänar att ha det bättre. Som det är nu kan hon lika gärna vara en dryg djurplågare med en nazistflagga hemma på väggen. Eller hon kanske lägger all sin fritid på att hjälpa aidssmittade barn i Bangladesh. Det vet vi inte, och alltså bryr vi oss inte. Historien var inte poänglös eftersom den hade ett tydligt budskap, som jag uppfattade det: "Det är jobbigt att sitta i rullstol. Det är lika bra att ta livet av sig." Tyvärr är det för enkelt, och dessutom är det naturligtvis inte sant. Många rullstolsburna skulle säkert bli direkt förbannade om man påstod något sådant. Andra kanske skulle hålla med, vad vet jag. Det som fick mig att fortsätta var att det var lättläst, varje scen för sig var hyfsat intressant och jag hoppades att det skulle hända något intressant nån gång. Vilket det tyvärr inte gjorde. Återigen: Fundera på om du inte har en historia att berätta som ligger dig närmare om hjärtat. Inte ett budskap som du bryr dig om. En historia.

Ja, det var lite vagt, men vi tycker nog lika ändå. :-)

Frågan då är: Vad vet du om det? Nu när du förklarar din tanke bakom manuset får jag en känsla av att du valde funktionshindrade som en grupp som du kunde utnyttja för att framföra dina politiska budskap. Du verkar inte ha satt dig in i deras problem (precis som om alla funktionshindrade skulle ha samma problem till att börja med!), utan utgår bara från t.ex. att en kant på tre centimeter är något de lider av. Du begränsar Sofie till att vara en anonym representant för funktionshindrade (eller rent av alla som enligt dig lider av egoism och osolidaritet) istället för en riktig människa som vi kan bry oss om. Ledsen att detta låter lite hårt, men jag tror aldrig att en film som bygger på ett politiskt budskap istället för en historia kan bli särskilt intressant.

Mjao, vi menar nog inte riktigt samma sak. Jag menar att man visst kan ha ett poetiskt språk, så länge det inte är otydligt eller irrelevant. Och det måste inte berätta bara handling och hur saker ser ut, utan kan ge en känsla av vilken stämning scenen ska ha. Alltså: EXT. NAKATOMI PLAZAS TAK - NATT MARIA står på takets kant och ser ut över staden; hundratals sovande kontorsbyggnader står som svarta monoliter mot den sjukligt gröna himlen. Bakom henne böljar hennes långklänning som en skinande vit fana. Hon lutar sig framåt. Endast den kraftiga vinden håller henne kvar på takkanten. Maria spejar nedåt med sina kolsvarta ögon. Hundra våningar nedanför glider en limousine runt ett gathörn. MARIA Showtime! Maria låter gravitationen vinna över vinden och faller som en skinande vit meteor längs Nakatomi Plazas spegelfasad. Ja, alltså, nu är inte jag någon poet. Och det här exemplet kanske går lite över gränsen, men jag tror att man gärna ska ha med lite "poetiskt" språk i åtminstone vissa scener där man vill sätta stämningen. Jämför detta med samma scen med ett skrivsätt där man bara håller sig till fakta: EXT. NAKATOMI PLAZAS TAK - NATT MARIA står på takets kant och tittar på skyskraporna. Hon är klädd i vit klänning. Hon lutar sig framåt. Vinden håller henne kvar på taket. Hon tittar nedåt. En limousine åker runt ett gathörn. MARIA Showtime! Maria låter sig falla.

Snyggt foto, men inte så mycket mer tyvärr.

Tack för intressant läsning. Jag tycker språket i stort sett är bra. På några få ställen blir det lite för litterärt, men jag håller inte med om att språk i ett manus måste vara kallt och sakligt. Huvudsaken är att det är tydligt hur det ska visualiseras. Det måste inte vara tråkigt att läsa för det. Hellre tvärtom. Det är bra om språket är målande så man får en stark bild framför sig. Nu till handlingen: Jag funderar på om det här är en story som du bryr dig speciellt mycket om. Det känns lite som om du ville skriva något som kändes "viktigt" och kom på en tragisk situation. Men varför valde du just denna? Har du någon speciell relation till rullstolsburna? Har du själv upplevt någon liknande situation? Varför bryr du dig om att skriva den här historien? Om du nu har en nära relation till rullstolsburna, så att du verkligen känner för huvudpersonen i denna historia så framgår inte det. Det känns tyvärr mer som en skoluppsats där du satsat på MVG på grund av politiskt korrekt tema. Men förutom det då: Det är välskrivet och trots att handling i stort sett saknas så läste jag vidare för att se vad som hände. Varje scen är intressant, men som helhet blir det mest en massa upprepningar på temat "det är jobbigt att sitta i rullstol".

"Bäst" är ett dumt ord att använda om man inte talar om "bäst på vad". Så om du menar "bäst komprimeringsgrad" så är den dyra produkten "bäst", men om du menar "bäst price/performance" så är antagligen något billigare "bäst". Det finns många faktorer att tänka på när man väljer codec.

Skitsnack. Tänk dig ett format som gör filer som är extremt små, men som kräver en hårdvarubaserad spelare som kostar en halv miljon. Är det formatet "bäst" då? Skulle du välja det? Poängen är att man inte bara kan titta på vilket format som komprimerar bäst, utan hur lätt det är för folk att titta på formatet. T.ex. är MPEG2 bra eftersom det (så vitt jag vet) stöds av alla program och mediaspelare. Använder man Xvid eller DivX är risken stor att folk inte kommer att klara att titta på filmen. Det finns en anledning att YouTube har blivit så stora inom online-video. Det är inte för den fantastiska bildkvaliteten, utan för att filmerna går att spela upp på nästan vilken dator som helst. Mitt råd är att undvika i alla fall DivX. Jag har haft massor av problem med att spela upp det. Ofta får man bara ljud och ingen bild. På en dator fick jag bild som var spegelvänd vertikalt! Sen har väl DivX lite legala frågor omkring sig. Där verkar Xvid bättre eftersom det är ett öppet format.