andreasingo

Ja, det kan du ha rätt i. Men han är en stor inspiratör för andra filmskapare. I vissa kretsar jag varit i är det bara Roy Anderson som kommer upp när man snackar svensk film. Kom förresten på en annan svensk film som man måste se: Reza Parsas "Före Stormen". Ett riktigt laddat drama med en story som griper tag i en och väcker starka känslor, den känns verkligen äkta.

Intressant, visste inte att filmen var så seriös. ;)

Precis! Bara det att jag hörde en gång att du hade något regijobb på gång, så jag drog lite snabba slutsatser. Om jag själv hade varit regissör utanför det animerade området hade jag nog haft lust att göra filmen faktiskt. Jag ser den liksom i huvudet, när jag läste manuset. =) Det är ganska viktigt att förstå detta för annars tänker man att det är underutvecklat, det ska vara stil och fart, för att skapa något halsbrytande. Och ja precis, det lämpar sig bättre för animerat, för då är det sällan verkligheten man försöker skildra.

Ja, det har jag verkligen. Beror väl dels på vad du sagt men också att du var tydlig i själva berättandet. Det är ohyggligt intressant när man inser att man inte vet hur det kommer att sluta. Man vet att det troligtvis kommer bli en upptrappning, men storyn kan svänga när som helst. Förslag till förbättringar: Kanske kan jag tycka att början är lite för djärv. Man ser liksom direkt att han är en psykopat (även om det vänder sen och man ändrar sig). Skulle kännas bättre om du tonade ner den scenen lite mer, så det blir lite mer öppet vilken vändning storyn ska ta. Dessutom är det kanske bättre för karaktären, då har han svårare att tro att han är psykopat. Du är ju subtil så detta borde inte skada. Jag ser verkligen framåt att se resultatet. Är du lika erfaren av regi som manusskrivande? Roligt att höra! Kom bara ihåg att jag har en egen stil. Jag är kortfattad och snabb att introducera nya element för effekt. Jag vill att det ska kännas surreellt och överraskande. Det blir snabba klipp, lite knyckiga rörelser på karaktärerna. För jag vill få till en lite kantig och udda stil som jag hoppas kommer gå hem hos tittaren. =) PS: Läs den nya versionen "Giana North", där fick jag till den bättre på slutet.

Fan vad imponerad jag blev. Karaktären Peter har fått liv och uppträder som en verklig människa. Han gör vissa val och man börjar fundera kring vad han håller på med. Vad händer egentligen inom honom? Du lyckades göra som du tidigare sade, d.v.s göra honom till något av en psykopat som ändå har mänsklighet kvar. Man får en chock när han gör detta mot sin katt. Man förvånas också över hur brutal han är mot den psykiskt sjuke. För han är inte riktigt hemsk, ändå gör han vad han gör. Som jag sade tidigare, filmen lever på subtilitet. Det blir mycket intressantare när man inte vet hur det ska gå. Du målar upp något, sedan bygger du upp ett intensivt momentum, så man tvingas läsa vidare. Det är mycket mer laddat än vad det brukar vara, för han faller mellan stolarna och man undrar vem han är. Slutet är sjukt bra, när han möter galningen och han inser att han är likadan. Det jag gillar bäst är att han blir självmedveten, men inser att han inget kan göra. Sådant känner jag igen. Jag känner igen mig i filmen. Så är man ibland. Egentligen har jag inget att anmärka på. Jag ligger liksom inte på den nivån. Såg Terrence Malicks "The Tree of Life" igår och man finner lite av den energin i detta, alltså att varje scen är laddad med betydelse. Detta har du lyckats med. Jag skulle bara säga "ut och regissera" vid det här laget. För du har en bra film, som jag tror kommer bli kanon bara du får fram det du vill säga. Lycka till!

Gör kanske som mig? Jag jobbar med animerad film i 3D. Man har noll budget, och inga filmintresserade i närheten, så man måste hitta en framkomlig väg. =)

Detta känner jag igen. Man älskar sin film så mycket att man är tvungen att utveckla. Jag ser fram emot läsningen, kommer snart med kommentarer. =)

Ska kolla in manuset när jag får tid. =)

Jag har själv dragit igång ett 3D-animeringsprojekt och kan inte nog betona att innehåll är allt! Man har sett så mycket proffsgrejer som är riktigt snygga men det är inte intressant! Dra ner på kraven och gör det enkelt och stilrent till att börja med. Försök hitta en stil och håll stilen. Det är A och O i en animerad film. Fråga dig alltid när du jobbar "Är detta intressant?". Strunta i alla formler och uppfin dina egna! Gör vad du innerst inne vill göra och skit i alla andra. Framförallt: Ta dig tid att jobba och gör jobbet kul i sig. För när det kommer till kritan är det inte många som kommer kolla på din film. Spelar ingen roll hur duktig man är liksom. Jag har fått nytändning på sistone för jag har insett att det är arbetsprocessen som är belöningen, inte slutresultatet (även om det är kul att få till det). Lycka till!

Jag har lyssnat på kritiken och skrivit om mitt manus "Diana Ross", bytt namn på huvudkaraktären till "Giana North", vilket jag tycker passar filmen mycket bättre. Som vanligt driver jag med samhället, i detta fall media och udda, alienerade karaktärer. Jag tyckte jag fick till slutet i denna version, för mig tycks det fungera men jag tror läsaren behöver förstå regin för att förstå vad filmen handlar om. Världen ska designas så att det är enkla väl upplysta ytor som sticker ut. Det ser futuristiskt ut, och är lite "popkonst", alltså allt överdrivs och är väldigt stilrent. Det ska animeras på samma sätt, med korta fräcka klipp och enkla rörelser. Det är inte Pixar utan mer hetlevrat, saker händer hela tiden och snabbt, för chockeffekt. Kom gärna med synpunkter, och det snabbt (!), jag är ivrig att komma igång med projektet. =) Giana North - Ver 2.pdf

Intressant. Det är kolossal energi i bildspråket och ni har fattat att kan man inte skapa realism så gör man det enkelt men håller stilen. Det är det stilrena man imponeras av. Jag tycker dock att "eftertexterna" inte är lika roliga som själva filmen och ni förlorat i tempo. Annars riktigt bra utfört, rätt musik och kul att se. =)

Har kollat in "Körskolan" tidigare och jag gillade den verkligen. Ni lyckades med tempot och klippningen. Körskoleläraren är dessutom riktigt kul. Men TYVÄRR, Körskolan 2 och 2.5 höll inte samma klass. Det blir för mycket äckel för det äckligas skull och mysigheten från första filmen är borta. I första filmen blandade ni humor och allvar på ett intressant sätt, och det är mer nedtonat (även om det är MYCKET), det tappar ni i uppföljarna. Det är balansen ni måste tänka på. Försök inte vara så oerhört provocerande och berätta en story istället, på ett fräckt sätt som ni kan.

Man får lite Christopher Nolan vibbar nästan. Skitsnygga klipp med energi så det räcker till och blir över. Det ska vara coolt och rått, men samtidigt blir det drama också. Min kritik på trailern är dialogen i mitten, där passar inte riktigt rösten till bilderna man ser. Man vill att det ska vara brutalt men något helt annat visas. Det är inte bara att det skär sig lite, det är tempot i framförandet också. Dialogen följer inte rytmen i bilderna. Annars är jag skitimpad av stilen, det ser fan riktigt ballt ut.

Detta ligger det något i. Senaste filmen jag gillade starkt var Lucas Moodyssons "Tillsammans". Den var faktiskt lysande. Den hade udd, originalitet, och berättade något av värde. Håller med om att Roy Andersson är drivande inom svensk film just nu.

Okej. =) Ska ha det i åtanke inför framtiden. Jag skulle gärna kunna skriva ett drama, har faktiskt funderat på det, vilken typ av film vill du göra? Det behöver inte vara ett drama heller, jag är inne på genre-film egentligen. Är det kortfilm som är intressant för tillfället?

Har skrivit en ny version av manuset som är mera utvecklat och speltiden hamnar på cirka 15 minuter. Detta blir mycket mer tidsslukande att animera men jag tänker att världen är intressant och storyn intresserar mig starkt så det kan vara värt ett par års jobb. Den stora frågeställningen till er läsare nu är: Känns storyn så pass utvecklad att mina poänger går fram? Jag vill illustera hur fördummad huvudkaraktären är av media och att hon är alienerad och utanför, men hon tvingas resa sig och upptäcka världen som den är. Upptäckte under tiden jag skrev att det intressantaste i storyn är Dianas relation med Billie, hennes gosedjur. Tycker ni detta fungerar? Diana Ross - Ver 2.pdf

Jag känner igen mig väldigt väl. Man måste låta saker ligga ett tag för att se med andra ögon. Har också upptäckt att man måste låta andra läsa ens manus för att man ska se om det är någon mening med att arbeta vidare på sin linje. Jag har upptäckt om mig själv att jag inte lärt mig att sätta mig in i hur ANDRA tänker vad gäller ens story, man tar för mycket för givet, om man bara skriver på egen hand. Förresten: Musiken var ju skitbra!

Jag känner samma sak som redan sagts. Det är ett välskrivet manus som fångar en nästan direkt men man fick starka vibbar av "Night of the living dead", den ursprungliga zombieklassikern. Som det är nu är det ett alltför beprövat koncept och skulle må bra av mera kreativitet. Vad jag verkligen gillar är början med fångtransporten, brottslingen är ganska intressant och har lite mer dimensioner förrutom att vara just brottsling. När de kommer till huset blir det för mycket "som det brukar vara" och man tröttnar lite trots att det ändå fungerar. Det är ju en effektiv setting med övergivna hus. =) Men på det stora hela rätt bra, formateringsfelen bryr jag mig inte så mycket i, tänker på INNEHÅLL. Förresten: Jag gillar dialogen, jag tycker brottslingen får karaktär, med sina korta och avhuggna kommentarer. Detta kan du bygga vidare på. =)

Ja, det är de stora känslorna som är värst, för de måste fram men ändå inte överdrivas! Okej. Ja, och det är en vacker symbol du fått fram, med perfekt foto! =)

Då förstår jag. Ja, är det cinematografi det handlar om har du verkligen lyckats! Det är perfekt demomaterial, detta vart jag imponerad av. Ja, sjäv tycker jag faktiskt manus är det viktigaste i en film, men då är jag också manusskribent och kan ha fastnat i detta. Man skulle nästan själv ha lust att skriva ett manus, om du behöver hjälp. Jag är ivrig att få mina idéer gestaltade. Men då jobbar jag mest med genre-film själv som scifi/fantasy, i animerat format. Bra jobb och lycka till i framtiden! :)

Jag tänker mest på scenen där hon står i sjukhuset och ser förfärad ut. Det känns som om hon SPELAR förfärad men inte verkligen är det, det blir lite för mycket helt enkelt. Ok, slutet kändes i alla fall som en slags liknelse för vem han blivit. Han har kommit över sitt handikapp och gör något åt saken. Det jag framförallt gillar i filmen är känslan som du förmedlar.

Jag tyckte bara det var ett bra namn på karaktären, tänkte inte på eventuella riktiga personer som har detta namn. Ska tänka på detta trots att jag gör filmen själv. Anledningen till att hon inte bryr sig är att hon är dum och bara använder TVn som SANNINGEN. Men i denna story är ju TVn en viktig ingrediens. Det är TVn som fördummar henne liksom. Det är det jag börjar fundera på. Har insett att jag är för subtil i mina manus. Jag utvecklar inte tillräckligt mycket för att folk ska förstå utan djupare analys. Funderar faktiskt på att göra om det till en lite längre film, kanske på en kvart, där jag kan vidareutveckla mina idéer. För jag vill driva med TV-tittandet och människor utan liv. Anledningen till att surreella saker inträffar är just för att belysa att TVn ljuger, och det är därifrån hon hämtar sina "fakta". Tack för kritiken, ska jobba vidare med manuset för att få fram essensen. =)

Trevlig film. Börjar bli mera och mera aktiv här på forumet. Jag uppskattade upplägget i filmen, med monolog och gestaltning på samma gång i en fin kombination. Musiken sätter verkligen stämningen, vilket också rimmar med regin. Ja, de mjuka kameraåkningarna gör mycket, för det är ju DRÖMMAR det handlar om, drömmar är som silke. ;) Problemet med filmen är för min del skådespeleriet, speciellt vad gäller mamman till pojken, det blir för krystat helt enkelt. Man tittar ändå vidare för det är ett intressant upplägg. Något som verkar banalt blir inte så banalt i slutändan, för sista scenen är HELT PERFEKT! Som jag tolkar det, han når inte ända fram, men kommer en bit på vägen, just för att han försöker. Har jag fel?

Jag är bara en glad amatör men kan ändå säga vad jag tycker om det jag sett. (kanske en fördel att jag är "ny" och oskadad på ett sätt) Jag tycker om att det är en laddad känsla i filmen. Jag hade dock inte förväntat att det skulle bli en slags zombiefilm av det hela men på dramamanér. Kanske tyckte jag att det skar sig lite. Man har sett så mycket drama och zombiefilm att man undrar vad det är för slags film du gör. Från början blir det lite för mycket monolog för min smak men känslan sätter sig efter ett tag och speciellt slutet lyfter upp. Det stora problemet som jag ser det är det bekanta: "Show don't tell". Man vill se mera handling och mindre monolog. Jag har inget problem med skådespelet och regin, snarare är det nog manus jag funderar på. Men då skall tilläggas att jag är zombiefantast och kommer nog lite från fel läger, så att säga...

Diana Ross är en futuristisk satir med sjuka inslag som jag knotade ihop idag. Det är meningen att det ska vara min regidebut inom animerad film. Jag är nöjd med storyn men slutet blir lite väl abrupt, men till mitt försvar kan sägas att jag inte har möjlighet att skapa en längre story för tillfället, animering tar så jäkla lång tid! Det jag undrar över är om ni tycker att slutet ändå fungerar eller om jag måste lägga in något mer. Tacksam för kommentarer och önskar trevlig läsning! Diana Ross.pdf