andreasingo

Ni som undrar vad filmen handlar om: Läs synopsis som jag lagt upp här tidigare. Första utkastet till min rymdskräckis hamnade på 46 sidor. Jag är nöjd med storyn men känner att manuset stundtals spretar lite i fel riktningar. Har problem med momentum och pacing. Dock är jag inte säker på att ni läsare kommer uppleva det på samma sätt. Vet att jag måste jobba mera på dialogen men vill inte överarbeta i denna version. Det ska vara en film i stil med Alien, men förhoppningsvis med mera djup. Jag är oerhört tacksam för kommentarer, är ivrig att ta itu med manuset igen och skriva en ny version. Tack på förhand! Alien Forever.pdf

Tack för berömmet! :) De behöver armen för att ha chans att döda varelsen, som är fruktansvärd. Anledningen till att de kan skapa armen så fort är för att anläggningen har de förutsättningarna. Stiftelsen skapar ju normalt sätt hybrider här, som skickas iväg till de olika planeterna. Okej. Ska lägga det på minnet. Just nu ligger jag på sida 17 i manuset, men en stor del av filmen är ännu inte klar. Jag kommer troligtvis att posta det här i framtiden. Jag är bara lite rädd att några ska sno mina idéer, men postar jag det inte här, så skickar jag det till dig för läsning. =)

Jag håller med Henric. Det är saker vi inte begriper. Ja, hur vet vi att mannen är hans far, kan vara vem som helst. Och när folket letar efter far och son, hur kan de veta att de hamnat i snödrivan? Annars gillar jag faktiskt storyn, skulle kunna finnas mer dynamik, å andra sidan är filmen så kort så det är svårt att hinna utveckla. Jag är intresserad av animationen, hur ska du animera? I 2D eller 3D? Handtecknat eller på dator?

Det är sådant här jag gillar. Har faktiskt skrivit en liknande story själv kallad "Frukt". Det roliga med det här är att vad som helst kan hända. Man har inga begränsningar lixom. Så länge man vet att man gör något skruvat och inte överdriver fungerar det. Problemet är att det kan urarta och bli löjligt (för mycket gimmick över det hela) eller så blir det en idékavalkad som skapar ett speciellt rus i hjärnan. Så, för att fatta mig kort, jag behöver läsa ett längre synopsis, för att ha minsta aning om det blir bra. Men jag gillar verkligen grundidén och tycker du ska arbeta vidare på det. =)

Detta är en fråga som jag brinner starkt för. Läsa tidningar, titta på film, brainstorma och annat i all ära. Jag tror inte på detta. Jag har försökt och misslyckats. Jag tror på den egna drivkraften. Jag tror på inspirationen som kommer inifrån. Tittar du på andra blir du en kopia. Hämtar du inspiration utifrån blir du inte personlig. Nej, gå djupt in i dig själv, försätt dig i trans och hämta inspiration från ditt eget hjärta. Man rådfrågar sig själv, känner efter, i timtal, kanske veckor, tills man hittar något som man verkligen brinner för. Något som ligger nära DIG, inte andra. Det är en process som startar när man börjar öppna sig för jaget. Inte många har kontakt med detta, för samhället har stöpt oss i fel riktning. Men det är en process som startar om man försöker. Man får inte ge upp om man har brainlock. Det är då man måste göra något inspirerande, det är då man måste dagdrömma. Man försätter sig i tillståndet och sedan sker allt av sig självt. Blir resultatet ändå en kopia, anstränger man sig igen, tills man är helt nöjd med det som kommer fram. Och detta gör man hela tiden i sitt skrivande. Till slut har man något som man kan vara stolt över. För man är verkligt kreativ, inte bara en duktig filmskapare. Vet inte om detta fungerar för alla, men för mig fungerar det alltid. Bara man ger sig tiden att gå in i sig själv. Lycka till!

Jag tolkade det som att flickan i lägenheten var hans dotter och att flickan på slutet bara en kul tjej, som accepterade honom för den han var.

Jag tyckte manuset var riktigt bra som jag skrev men det gick inte fram att dottern hemma i lägenheten var en hallucination, inte heller att flickan på slutet var hans dotter. Jag läste utan förprogrammerade ögon och snappade inte upp det. Så du kanske måste göra som jag, göra det lite tydligare.

Skitbra! Jag har inget att anmärka på. Tyckte slutet var brilliant. Jag blev verkligen förvånad. =)

”Stiftelsen”, en viktig maktfaktor i Sirius solsystem, tillverkar hybrider som kan leva på mänskliga kolonier. Dessa är till hälften människor, till hälften utomjordingar. Verksamheten är förlagd på Xenon, en splittrad planet med vulkanisk aktivitet. Leonide, 25 år, kommer till en rymdbas som svävar ovanför Xenon. Hon ska fylla på energiförråden men upptäcker att dessa är slut på rymdbasen. Hon blir därför tipsad av handatorn IO att ta sig ner till en energianläggning på Xenon, för att fylla på förråden. Det visar sig att energianläggningen är övergiven och inga människor finns kvar. Hon måste själv lösa energiproblemet. Leonide är en lesbisk hybrid, som kommer från Telga, en fjärran planet i samma solsystem. För att uppfylla en död älskarinnas sista önskan, ska hon resa till Amarosa, en utopi. Leonide upptäcker en man på energianläggningen, en hybrid, som berättar en fantastisk historia om en rymdvarelse som kom till Xenon i ett isblock. Isblocket smälte och varelsen frigjordes. Den dödade flera män och försvann med arbetare i ett rymdskepp, till ett moderskepp som svävar kring planeten. Leonide och mannen, som heter Aldante, blir vänner och beslutar sig för att reparera energianläggningen. De tänker sedan skapa en privat arme av hybrider, för att döda varelsen på moderskeppet. I desperation tvingas paret fly, när syrenivåerna i energianläggningen höjs till ohanterbara nivåer. En brand bryter ut på anläggningen och paret tvingas inse att varelsen återvänt via en rymdhiss som förbinder planeten med moderskeppet. På moderskeppet blir paret förvånade, inga människor har hört talas om någon rymdvarelse, inte heller tror de på Aldantes historia. Leonide ber dem titta ut genom fönstren och där nere på planeten ser de energianläggningen explodera. Människorna tror att Leonide och Aldante är sabotörer, troligtvis rymdsjuka, och de försöker fängsla dem. De lyckas inte. En stund senare blir de attackerade av rymdvarelsen som blir beskjuten och flyr i parets rymdskepp. Personalen, som fortfarande inte tror på Aldantes historia (detaljer stämmer inte med vad de själva upplevt), beslutar sig för att undersöka Aldante närmare. I en regression visar det sig att Aldante kommer från Amarosa, men att denna planet är en dystopi, inte en utopi som Leonide trott. En man som heter Gregory tror att detta kan vara sant. Handdatorn IO säger att Gregory kan ha fel. Resultatet av regressioner är inte tillförlitliga. Leonide börjar rota i saken, hon går in i filer i moderskeppet, som avslöjar hur det ligger till. Amarosa är ett helvete. Leonide blir förkrossad och flyr till fantasins värld. Plötsligt utbryter ett larm som säger att syrenivåerna sjunker drastiskt i moderskeppet. Personalen rekommenderas att fly till moderskeppets inre, där det finns en gravitationscylinder, som ser till att det går att gå normalt. Flera dör på vägen men Leonide lyckas ta sig ner till gravitationscylindern där hon på nytt stöter på varelsen. Denna håller på att övermanna henne när Aldante dyker upp i sista stund. Varelsen dödar honom och är på väg att döda Leonide, innan hon lyckas skjuta den. Leonide återställer nu syrenivåerna och beger sig upp i skeppet där det ligger döda överallt. Hon tvingas begrava de döda och finner sig snart väldigt ensam. Hon tänker på älskarinnan och deras finaste stund. En eftermiddag på ett zoo på Telga, där deras dröm väcktes till liv. IO säger nu att han vill meddela något. Detta med Amarosa går inte ihop. Det verkar finnas TVÅ planeter i solsystemet vid namn Amarosa. Den ena är namngiven efter den större planeten, av okända orsaker. Så ge inte upp! Amarosa, utopin, kanske existerar, hon måste ta chansen och åka dit. Leonide går ner till gravitationscylindern för att begrava Aldante när hon upptäcker att varelsen är borta. IO säger till henne att varelsen troligtvis är en självgenererande organism. Hon beger sig därför upp i skeppet där hon får idén att skapa flera hybrider, för att bekämpa varelsen. Medan hybriderna skapas gör hon en fälla, som slutligen ska döda fienden. Hybriderna väcks till liv och instrueras i problemet. Plötsligt utbryter ett larm som säger att gravitationscylindern satts ur funktion. Leonide börjar sväva. Så börjar den sista actionsekvensen. Leonide vinner, startar upp moderskeppet och börjar resan till Amarosa. THE END. Det ska vara en klassisk science-fiction i samma anda som Alienfilmerna, med djup. Jag försöker skapa en genre-film som stegvis intensifieras och blir en actionskräckis på slutet. Det finns många referenser till scifi-historien, men elementen är förhoppningsvis integrerade på ett nytt sätt. Tycker ni detta fungerar eller finns det något som bör förbättras?

Jag, har tänkt mer på detta och kommit fram till att jag vill nå ut till massan. Det jag också velat är att ha en egen stil. Jag gillar snabba klipp, tidsförskjutningar, hopp av perspektiv och liknande, att blanda olika element. Det jag bestämt mig för att göra är att dra ner på pacingen, alltså den tid det tar att utveckla något som har betydelse för storyn. Vid närmare eftertanke kom jag på att det är möjligt att behålla min stil och ändå utveckla saker långsammare, så att poängen går fram för tittarna. Det gäller bara att göra det på ett bättre sätt, än vad jag gjort det nu. Kan jag kombinera "att nå ut", med att lyckas på ett personligt plan, så är jag mer än nöjd. Så nu blir det ett helsike med en massa jobb, för det är ett stort steg i min utveckling. Tack för alla kommentarer, jag känner att jag nu kan gå vidare i mitt skrivande.

Ja, problemet blir då när ens egen vision inte "slår". Vissa lyckas, som Spielberg, andra blir inte upptäckta, hur "personliga" de än är. Jag ser inte mig själv som "omöjlig", utan jag tilltalar nog känslor som är ganska basala. Det är när jag går in i det spirituella som det blir svårt. Jag har den här "mystikerläggningen" som jag tror få förstår. Jag vill liksom att det ska vara lite förvridet och svårbegripligt, för att göra det det intressant. Men jag har också den lättsammare sidan, som gillar ren underhållningsfilm, så detta är ett svårt beslut att fatta. Så sant. =) Det är just det. Man måste veta vad man gör. Jag tror den lättsammare sidan av mitt berättande tilltalar massan. Det svårbegripliga är motsatsen. Bara det att man inte vill lägga ner flera år på ett projekt och sedan misslyckas. Man vill förstå folk, och några ljus börjar gå upp för mig. Delvis tack vare din kritik.

Det är det jag börjat fundera på. Roy Andersson och Terrance Malick är två av mina favoritregissörer. Så man funderar helt enkelt på att gå den vägen. Bli totalt egen i sitt uttryck. Roy och de andra når ju också ut till massan, åtminstone filmnördar, så kanske behöver det inte bli en konflikt.

Du beskriver mitt problem väldigt bra, jag kan inte kommunicera min vision som jag har i huvudet. Jag har inte riktigt förstått vad som uppfattas och inte uppfattas av tittaren eller av den som läser manus. Jag har kollat på "smarta manus", som inte berättar allt i klartext, och jag har trott att jag skriver på det sättet. Men jag är alltför vag i berättandet... Problemet ligger också i att jag vill berätta väldigt mycket på kort tid, jag tycker om vändningarna i historien. Men jag har insett att det är bättre att varva ner, om man nu inte gör speciell experimentfilm som jag funderar på. Nej, det finns ju exempel som Steven Spielberg som lyckas. Men jag tror det är svårare då. För det är nog sällan som det kommersiella och det personliga går hand i hand. Eller vad tror du?

Ska kolla in det. Låter som att det skulle kunna vara intressant. =)

Jo, jag har börjat inse att jag har långt att gå för att komma dit jag vill. Ofta är jag otydlig utan egentlig anledning. Alltså jag missförstår hur folk uppfattar film. Jag vill vara vag på rätt sätt. Alltså berätta mer än vad som kan sägas med enkla ord. Så jag tror det är en kombination av att jag vill säga för mycket, och dels att jag inte förstår mig på manusskrivande tillräckligt väl. Ja, precis, Kubrick var ju också en mästare på att skriva mångdimensionella manus. Själv har jag börjat attraheras av videokonst, just eftersom att allt är tillåtet. Problemet är min inre konflikt, alltså jag vill nå ut till stora massan, dels vara personlig i mitt berättande... Kanske är det en hybrid jag borde syssla med. Alltså göra det enklare i handling, men djupare i substans. Ska lägga detta på minnet.

Jag har funderat och känt efter och har kommit fram till att jag vill berätta mer än vad som kan sägas med enkla ord. Ingen vanlig film tillfredsställer, för jag söker i det mystiska, vaga, tillkrånglade. Problemet är väl att jag försökt nå fram till den stora massan, men detta blir inte bra, för jag är inte en sådan människa. Det stora problemet är, blir man sedd? Är det någon som bryr sig i mystiken?

Har lagt upp massor av manus här på voodoofilm men jag har insett att jag har en egen röst och ingen begriper vad mina manus handlar om. Det är så att jag vill att mina filmer ska bli uppfattade på ett undermedvetet plan, jag är inte så konkret i mitt berättande (mer eller mindre medvetet). Så jag ställs inför ett dilemma: Ska jag bli mera konkret så att mina idéer går fram (tilltala folk som söker FÖRKLARINGAR), eller ska jag gå motsatta vägen och bli ännu mera vag, för att tilltala folk som söker MYSTERIER. Jag gillar det mystiska själv men vill också att folk ska förstå ungefär vad mina manus handlar om. Förstår ingen, känner ingen något, kan man resonera, men om man går den abstrakta vägen kan man bli intressant på ett annat plan. Ungefär som en surrealistisk målning. Man sitter och betraktar, och börjar fundera efteråt vad detta kan betyda. Det är väl det senare jag vill åstadkomma. Det blir David Lynch av det... Problemet är att jag vill nå ut med min konst. Jag står inför ett stort vägval. Just nu är jag en hybrid som ingen begriper. Så jag bara undrar vad ni tycker. Självklart är det mitt beslut i slutändan, men jag lyfter fram detta för det är en intressant diskussion.

Det har du nog rätt i. =) Så fort det blir mera laddat, så blir det intressantare. Gör den film du vill göra, och lyssna inte för mycket på kritik. För det är underhållande i grunden, och jag tycker du har lyckats med detaljer. Som att Viktor kollar på klockan, Kims blickar och liknande. Det är laddat och blir nog ännu mera så efter en omskrivning. Lycka till!

Jag tackar! Har varit inne på sidan nu och upptäckte flera intressanta kortfilmer. Detta är guld värt! =)

Hejsan, såg rätt snyggt ut. =) Problemet är att det bara är träning hela tiden. Det är ingen film, bara en slags teaser för vad som skall komma.

Det är det jag inte vet. Känner bara att något behövs som får det att bli mer än en vardagssituation. Behöver inte nödvändigtvis vara något övernaturligt, bara något som gör det minnesvärt. Nu är jag i och för sig skadad av genre-film och drama är inte min specialite. Kanske är det något med karaktärerna, någonting som får dem att sticka ut från mängden? Men återigen, vill man skildra vardagssituationer med vanliga människor, så är jag fel ute. Okej, det blir bättre. =)

Jag har börjat vänja mig vid stilen, som började med The Matrix. Riktigt snyggt, det man undrar över är hur ni gjort för att få till det. Använder ni något redigeringsprogram för att lägga in interpolerade frames, eller fixar ni detta direkt med kameran?

Jag tyckte det var underhållande, men något extra saknas, något som får det att sticka ut. Nu tänker man på filmen "Devil", som kom ut för ett tag sedan, där var det mera laddat, detta är kanske lite för mycket en vardagssituation, för att jag ska bli riktigt engagerad. Så kanske, för in det övernaturliga i det, eller något annat. Det stora problemet för mig är när mannen kommer in på slutet. Varför går inte de andra ur hissen? Har jag missuppfattat eller beror detta på något annat?

Text borttagen, jag arbetar om.