andreasingo

Tack för att du engagerar dig. Jag ska följa rådet och skriva om mitt manus. Sedan får jag se om det är något att ha. Ja, blir det tillräckligt intressant i slutändan kan det vara värt några års jobb att animera. Det kanske blir kortare än novellfilm också, vem vet? Grejen är att mina visioner ofta är så stora att de inte lämpar sig för kortfilm, man vill berätta för mycket helt enkelt, på för kort tid. De där punkterna du räknar upp tycker jag är brillianta, jag måste sätta mig in mer i hur folk tänker. Återigen, tack för engagemanget!

Har börjat tänka om starkt vad gäller min film. Det jag insett är att jag är för vag i berättandet, man måste vara konkret så att saker förklaras. Dessutom måste saker utvecklas under en längre tid för att man ska hinna tänka och verkligen reagera på det man ser. Så resonerar jag nu. Så det blir en novellfilm i stället, och då skall jag förklara mera vem Giana är, världens struktur och medias påverkan på individen. Det handlar ju om att vakna upp ur sin slummer och bli upplyst. Därför kommer också ordet "Revolution" upp i slutet. Har insett att det som är självklart för mig, inte är självklart för andra. Problemet jag ställs inför nu är dock detta: Hur ska jag klara av ett sådant här mastodontprojekt? Animering tar evig tid. Tycker ni jag ska börja på ett nytt enklare projekt, eller satsa på detta trots att det kommer ta flera år? Det är ett riktigt svårt beslut, för jag brinner för filmen, men har också många andra projekt som ligger på lur.

Ok! Kan vara bra att känna till. =)

Det är svarta lådan som orsakar allt. Men jag behöver nog göra detektivarbetet tydligare. Hon förstår att det är ekorren som är problemet, men han är bara av tyg, alltså tänker hon att problemet finns inuti honom. Men jag vill också att det ska vara lite otydligt, att Giana blir upplyst på ett högre plan. Du har nog rätt. Sökandet måste pågå ett tag, vi behöver detektivarbete i större omfattning. Och mera saker måste förklaras för att det ska vara bra. Alltså, att världen inte är som man tror, och VARFÖR. Det blir ett scifi-koncept, att saker kan ändras när som helst, bara man har rätt utrustning. Detta ska in. Och det blir ännu mer förklaringar har jag insett, folk tänker inte som jag. Så det måste bli en längre film, det är för komplext. Ja, får man inga svar alls är det ju kört. Men problemet är inte att det inte finns svar, ledtrådar o.s.v. Det är att ingen förstår hur jag tänker. Jag är subtil, för komplex. Så ingenting går fram. Så jag ska skriva om med detta i åtanke.

Det låter lite hoppingivande. För mig är det liksom tvärtom. Alltså jag känner en stark koppling till dårar. De uppträder skumt för det är en skum värld. Meningen är att det ska vara skumt. Jag skriver om det skumma för det är detta jag gillar. Märkligt att man kan uppfatta saker så olikt. Hon vaknar när det hörs "BAM!" i fängelset, då förstår hon orsaken till alltsammans. Och sökandet börjar ju redan när hon beger sig till TV-studion. Billie representerar vansinne rent tematiskt, och rent konkret är det svarta lådan som orsakat problemen. Men jag håller nog med om att mer behövs för att göra detta övertygande. Jag måste bli tydligare, annars kan ingen lista ut det. Det är meningen att det ska vara Gianas triumf, när hon håller sitt tal i media, detta är beviset för att hon tagit sig ur sin sits. Hon gör revolt helt enkelt, på sitt sätt. Detta är tematiskt, dårens försvarstal ungefär. Det jag ska försöka är att sätta mig in i hur ANDRA tänker mer, jag är nog för uppe i mitt eget intellekt, och kan inte se hur andra resonerar.

Om Gianas beteende: Det har du rätt i. Jag ANTAR att saker ska gå fram som inte är riktigt förklarade. Jag ser ett antal element och tänker direkt att tittarna borde fatta, men jag har fel. Jo, hon faller mellan stolarna, hon är alienerad, dum, sjuk. Hon är uppe i det blå helt enkelt. Jag får tänka om, jag behöver nog ge fler ledtrådar helt enkelt. Som det är nu är det ju svarta lådan som är orsaken och detta får jag inte avslöja, då faller allt. Så det måste bli mer av ett detektivarbete, att saker framgår mer och mer med hennes relation med Billie. Hon är tokig, men detta beror ju på hennes situation, att hon bara sitter hemma och kollar på TV, har en ekorre i tyg som enda sällskap o.s.v. Hon är knäpp och fungerar inte som dig och mig. Jo, bara att hon har en relation med Billie på detta sätt borde avslöja att Giana är knäpp. Han representerar något som inte är sunt. Det ska vi inte behöva, för Giana kommer på det själv. Detta sker i fängelset efter "BAM!". Hon förstår att det är Billie som förstört hennes liv, och hon börjar förstå att det är han som ligger bakom allt, just på grund av hur han UPPTRÄDER. Han kräver uppmärksamhet och representerar ingenting sunt, han är bara en ekorre i tyg. Detta är tematiskt. Han representerar vansinne. Men jag förstår nu att detta inte går fram. Detta värmer. Jag har börjat förstå mitt problem. Jag kan inte sätta mig in i hur TITTARNA tänker om min film. Det jag tar för en kul och invecklad tankenöt (som man ska fundera över), blir istället en undran om filmen inte har något innehåll alls, bara absurditet och bilder. Men avsikten är motsatsen. Allt är laddat med betydelse, bara det att jag är för otydlig. Så jag ska skriva om med detta i åtanke.

Där håller jag inte alls med. Jag tycker manuset är kanon, men det är oerhört subtilt. Han skildrar en familjs verklighet, och man börjar fundera kring vad de egentligen håller på med. Varför blir allt så fel med de rätta intentionerna? Känner igen mig oerhört i det han gestaltar, kanske därför jag grips så starkt av berättandet? Tack, tack. =) Ja, jag håller med, du är grym på foto, kameravinklar, redigering och sånt. Skådespelet är dessutom riktigt bra. Så visst, det skulle bli nåt! =)

Inser nu att det bara är att skriva om, och göra det MYCKET, MYCKET tydligare. Kanske öka speltiden till det dubbla och göra en novellfilm av det? Vad tror ni läsare? Har filmen potential om jag bara gör det tydligare? Om saker repeteras och sjunker in. Om jag FÖRKLARAR mer, visar mer helt enkelt. Vad kan göras? Man får ju inte vara övertydlig heller.

Det tackar jag för. =) Alienering: Jag tyckte själv att jag var tydlig. Hon sover ju själv i en lägenhet med ett gosedjur, hon har inga vänner, ingen romantisk relation, närmast en sexuell relation med en ekorre i tyg. Sitter hemma och kollar på TV. Fördummad (och media): Hon fattar inte att saker pågår runt omkring henne, för att media inte sagt det, det är därför hon inte bryr sig i de första scenerna. Men så fort de sagt på TV att en katastrof brutit ut, så tror hon det. Det är poängen med de första scenerna. Hon får en CHOCK när det nämns på TV att en katastrof brutit ut, fast hon borde veta det. Hon reagerar sedan dumt flera gånger över uttalanden på TV. Jag tycker jag själv var för tydlig just med de extrema uttalandena som görs på TV. Staden verkar perfekt, men det är tvärtom. Det hamrar jag in, gång på gång. Kanske borde jag repetera detta flera gånger för att poängen ska gå fram? Händer saker för snabbt, så man inte hinner tänka? Hinner budskapet inte sjunka in? Mysteriet är ju helt enkelt att märkliga saker inträffar, och man borde undra varför. Eller gör man inte det? Förstår inte vad som är otydligt. Hur ska man i så fall väcka tanken? Allting är ju otroligt märkligt. Varför undrar man inte? Det är för att de tror hon är tokig. Tråkigt att detta inte gick fram. Hon tror inte det själv helt enkelt. Tråkigt att saker inte går fram. Sanningen är ju att den svarta lådan orsakar allting. Det är därför hela världen stannar upp efter att hon slagit sönder lådan. Billie finns där för att illustrera hur sjuk protagonisten är, och det är ju svarta lådan i honom som orsakar hela katastrofen. Han verkar snäll i början men det är tvärtom. När han pratar om snyggare kläder är det för att anspela på sex. Tråkigt att detta inte gick fram. Billie är den näst viktigaste karaktären i berättelsen, för han avslöjar vem Giana är. Inte så dumt. Det tål att tänkas på. =) Jag är verkligen bekymrad över att mina poänger inte går fram. Tänker jag så förvridet? Jag tyckte grundstoryn var enkel men då är jag förstås också galen i mysterier och gillar att lägga upp mina berättelser på det sättet. Måste fundera över vad som går fel. Kanske du kan hjälpa mig lite med detta? Varför går inget fram, jag tycker jag gestaltar saker i handling. Jag börjar tro att det kanske handlar om att jag är för snabb, att saker måste repeteras flera gånger för att gå fram. Men kanske är det inte så enkelt heller? Varför förstår man inte att det är ett mysterium trots att hela filmen är just mystisk? Är det för att filmen inte går att kategorisera? Det är ju inte ett vanligt mordmysterium, utan man borde undra hur det ligger till i det stora hela. Varför förstår man inte att jag gör satir på media? Saker händer, media säger tvärtom. Varför förstår man inte att huvudpersonen är alienerad, när hon både är ensam, konstig och besatt av TV? Kan du förklara lite mer hur du tänker, nu när jag förklarat mer av filmen?

Det låter bra. Har upptäckt att det är roligare att dela idéer med varandra än att komma på allting själv. =)

Ja, jag är nästan beredd att hålla med dig efter att man sett Terrence Malicks "The Tree of Life". Lysande, laddat och dramatiskt. Okej, vi får se vad som händer längre fram då. =)

Okej. Roligt att du gillade kritiken. =) Jag fick en idé: Tänk om hon skulle bli utsatt för flera sådana här fällor under en långfilm? Att lärare/elev försöker spela ut varandra, överlista varandra på olika sätt. Det kan vara helt olika slags fällor. Man får ju hint om att eleven sysslar med sådant här ofta, detta kallades ju hans mästerverk, vad annat har han gjort? Man börjar fundera och tänker att detta skulle fungera i längre format. Då blir det inte bara en häftig idé, som fungerar i en kortfilm, utan något med substans och djup som man kan ta till sig av. Man fördjupar dramat, lägger in flera fällor, och karaktärerna gestaltas under tidens gång. För det är ett intressant spel de spelar, inte sant?

Tack för att du tog dig tid att läsa! =) Ja, det ska vara ett mysterium, detta är poängen! Det ska vara surreellt. Man ska inte fatta först, utan gissa vad som egentligen sker. En rad skulle kunna vara: Giana North är alienerad och fördummad av samhället, upptäcker att saker inte är som de verkar, söker efter sanningen och finner den. Det är sanningssökandet som är filmens nerv. Problemet är kanske att jag introducerar många element: Giana själv som är en udda karaktär, mediasamhället och dessutom en värld som inte fungerar som vår. Dessutom kommer ju hennes intresse för sport in men detta är en parentes. Det är detta jag varit rädd för, att man inte ska komma in i filmen. Tyckte jag var tydligare i denna version. Men jag vill liksom att det ska vara kort och laddat. Kanske går jag helt enkelt för fort fram, ska fundera på din kritik och se vad jag kan göra. Har du något förslag på hur man kan göra för att få folk att förstå att det är ett mysterium? Jag tyckte jag var tydlig.

Kärlek på film, mer behöver inte sägas. =)

Du har fan-i-mig vunnit över kritikern inom mig. Spelar ingen roll att det inte är "rätt", komiska timingen konstig, att skådespel är off och så vidare, man skrattade och det är det som räknas. Jag gillar att filmen handlar om allt, inga begränsningar, bara kul. Tror det kan vara timingen som ett proffs skulle anmärka på. Den blir off, men då blir det absurt och man börjar gilla det! För att summera upp det: Plan 9 From Outer Space, men MEDVETET. Tummen upp!

Det är mysigheten jag tyckte ni tappade i tvåan. "Provocerande" är nog ett för starkt ord, snarare blir det så mycket galenskap att man tröttnar. Tyckte inte det var något speciellt dåligt med sexscenen, bara att resten av filmen är likadan. Men visst, lyssna inte för mycket på mig (också amatör), det är bara att bygga vidare på det man gillar, kanske hajar man till något när man hör kritik. Sedan ska väl tilläggas att jag kanske är lite för gammal för sådant här (33 år), YouTube generationen förstår sig nog mer på sånt här än mig. Bara det att jag gillar när det roligt och flängt.

Jättekul att du känner att du fått konstruktiv feedback. Märk dock väl att jag är en amatör som du och jag kan ha fel om mycket. Men jag ser detta i många amatörfilmer, att de försöker vara något de inte är. Det gäller att göra manus som är intressant och ändå fungerar i en billig produktion. Där kan man lägga ner mycket arbete, för det kostar inget, förrutom en himla massa jobb. Jag tror att det blir bättre längre fram för du tål kritik, det är då man utvecklas. Lycka till och ha det gott! =)

Nu har jag kollat, tycker det är synd att folk inte får se något som det lagts ner så mycket jobb på. Jag började kolla, och det är lovande i förtexterna. Man ser att det är genre-film ni försökt göra. (Det är detta jag älskar) Problemen börjar direkt och det är skådespel, människorna känns som vanliga människor, vilka som helst, inte skådespelare. När de försöker agera känns det inte äkta. Det jag gillar är regin, ni har försökt göra något som ser snyggt ut. Men kameravinklar, rekvisita och klippning kan inte rädda en film. Det som är största problemet är att ni inte har något bra manus. Ni etablerar en situation och sedan handlar allt om att skjuta zombies. Man vill att något intressant ska hända, men det är bara "smyga i rum" det handlar om. Det blir lite bättre när reportern dör (överrasknande) och slutet är bra. Men med en sådan här budget är manus allt, är det bara intressant, och man VET att man inte har bra skådespelare, så gör man sitt yttersta för att göra det intressant i det lilla. Det kan inte bli en stor film, för man har ingen budget. Så spela på det lilla, ansträng er med manus, försök inte få det att se ut som en stor produktion. Kan skådespelarna inte agera, ska de inte agera, punkt slut. Jag tror att det största problemet är att ni vill göra en stor film men det är inte stort (för liten budget) så det skär sig. Så är det åtminstone för mig. Jag tror ni behöver tona ner lite, göra det "svenskare", alltså bygga på det lilla, med ett bra manus att förlita sig på. Det är det man kan när man inte har någon budget. Men detta är nybörjarfilm så låt inte detta dra ner er. Ni har något bra att bygga på och det är öga för film. Ni skulle kunna få till en spännande genre-film om ni bara förstod filmens brister och byggde vidare på det som fungerar. Lycka till i fortsättningen!

Jag vart underhållen för jag är likadan. Sommaren och vintern är till för att fångas. Detta är rätt! =) Om det konstnärliga är det väl inte så mycket att säga, för det är arkivmaterial, jo det var ganska snyggt ihopsatt, periodvis.

Bra och dåligt är väl vad jag kan säga. Du är träffsäker med humorn men skådespelet räcker inte till. Det blir för amatörsmässigt för min smak. Han ska vara en tönt, det är inte det, det är bara det att det inte är så bra genomfört. Humorn kommer i skymundan för bristfälligt hantverk helt enkelt. Men det kan gå att göra något av, om ni bara anstränger er, för idéerna bakom är intressanta och fungerar. To the point helt enkelt.

Du fångar mig direkt med ditt upplägg, något liknande har jag inte sett förut. Man tänkte först på "Panic Room" av David Fincher men detta är något annat. Det som fångar mig sedan är dialogen, som är riktigt underhållande. Karaktären kommer direkt fram på protagonisten. Det är intressant med pusslet som läggs upp, och sedan dramatiken när man misstänker att det är kört. Har inget problem med karaktärerna alls faktiskt. Deras sammanflätade öde i matematikens värld kommer fram tydligt. Det är intellektuella typer, som har en konflikt och detta är resultatet. Själv är jag sedan imponerad av engelskan, men detta är en annan sak. ;) Formateringen på manuset var perfekt, så detta är inget att anmärka på. Min kritik, ja det blir lätt en ploj av sådant här. Det är ett manus som lever på sitt koncept. Men det är ju bra utfört så varför klaga? Det hade förstås varit ännu bättre att se detta utvecklas i en längre film, där relationen mellan lärare/elev utvecklas. För det är väl lärare/elev det är frågan om? Riktigt bra. Jag är underhållen. =)

Så är det definitivt. Man är så uppe i det man gör, att man inte kan se klart. Jag tycker problemen börjar redan vid bensinmacken. Där blir det för mycket fördjupning, allt för snabbt. Bra tänkt. Fortsätt på det du säger "kvicka dialoger och action" i detta avsnitt. Att du sedan fördjupar dig är brilliant. =) Lycka till! =)

Okej! Det kan behövas, tänk på att synka dialogen med bilderna på ett bättre sätt. Jag är säker på att detta kommer bli riktigt bra!

Jag är en ovanlig (?) krititiker på så vis att jag litar på magkänslan mera än analysen, även om den också kommer längre fram. Jag tycker fortfarande början på vägen vid olycksplatsen är det bästa. Jag kommer inte riktigt ihåg men visst är det så att Anna inte blev inlåst i förra versionen? Det är i alla fall detta som fungerar så bra! Det är annars också en spännande sekvens, som byggs upp bättre nu, när han föreställer sig vara vakt. Det känns som att du är mera dramatisk nu än i förra manuset, det blir direkt bättre ute vid stugan än i förra versionen. Det är spänningen du höjer, med mera laddade scener. Du är TYDLIGARE. Då tänker jag mest på barnet som lämnar rummet och att man får reda på var paret tog vägen. Dialogen är som vanligt riktigt bra. Karaktärerna säger det man förväntar att de ska säga men får ändå själ. Det bästa är action description, du får saker att hända på ett spännande sätt. Det är detta jag försöker färbättra i mina manus, varje handling ska BERÄTTA, detta har du lyckats med. Så till kritiken: Jag tyckte inte andra halvan av manuset var lika bra som första delen. Det blir lite för "snackigt". Massor av dialog, inte så mycket action. Bättre att visa vilka karaktärerna är i handling än genom dialog. Jag gillar det faktum att Anna utvecklas under storyns gång och lägger det gamla bakom sig, det är väl detta du vill säga. Manuset känns inte lika genomarbetat i andra halvan som i första. Kan ju bero på att detta är nytt material och inte omskrivet. Jag kan se avsnittet i huvudet, och det känns som en zombiefilm med djup, men du borde kanske göra det lite mera till ren zombiefilm och mindre drama. Anledningen till detta är tonen du sätter i början av avsnittet, detta borde du följa hela avsnittet ut. Det var halsbrytande i början och det skulle bli en bra TV-serie, det ser jag direkt, håller du stilen borde du lyckas! Anledningen till att jag säger "bra som TV-serie" är just hybriden av drama och zombiefilm du skapar. Det är inte effektfilm som hollywood, utan det fungerar i ett mindre format. (Nu menar jag inte att du automatiskt får budget, snarare att du lyckas skapa ett bra manus.) Angående musiken: Har lyssnat på andra låten och tyckte först att det var helt fel känsla, sedan tänkte jag "detta är ironi" och det blev bättre. Är detta tanken eller vad strävar du efter rent tematiskt?

Okej, spännande att höra att du har kommit så här långt åtminstone. =) Det kan nog vara en bra idé, har märkt att det är många här på forumet som själva regisserar, och det blir KVALITÉ, bättre än normala filmsverige faktiskt. Det blir spännande för mig, vi höres! =)