andreasingo

Det var urflippat och kul! Jag trodde du skulle visa ångest, men det blir balla bilder istället. Mycket bättre! Filmtekniskt är det väl inget att hetsa upp sig för, men du är pricksäker med kommentarerna. Killen på slutet är det bästa!

Snyggt "stunts" och kul att se. =)

Tyckte du satte känslan direkt med bilderna. Ljudbilden kompletterar. Jag tolkar det som att filmen handlar om att vara förföljd och att filmen är gjord från en brottslings perspektiv. Kanske har jag fel, kanske inte. Det är obehagligt och det är väl det som det ska vara. Själv hade jag kanske önskat lite mera innehåll, mer än "ett fasansfullt brott begås". Å andra sidan är det en riktigt kort film och man behöver sätta stämningen. Jag vet faktiskt inte. Jag är lite kluven... Gillade din andra film "Black Coffe" mera faktiskt. Det är videokonst, inte vanlig film, i mina ögon. OTÄCKT minst sagt! =)

Utförandet inte så bra, idéerna bakom är riktigt roliga! Sällan man har så här kul när man tittar på film. =)

Snyggt som fan! Ja, håller med Tolin, nu får du jobba hårt för att också göra resten av filmen till en tavla. =)

Bara lite korta reflektioner: Tyckte filmen var intressant formmässigt, men kanske lite väl vag storymässigt. Man förstår inte vad det handlar om utan uppfattar filmen på ett mer tematiskt plan. Vissa känslor skapas och intellektet kopplas bort. Jag får känslan av att du vill skildra hjältar, kanske är detta flickans fantasi? Filmen är öppen för tolkning men jag hade nog gärna sett att du hade ett manus också. Jag, som effektgalning tyckte ni lyckades ganska bra med effekterna, och sättet du filmar på för tanken till "Rädda Menige Ryan" (my compliments). Bra jobbat på det stora hela, det är inte lättbegripet (kanske omöjligt), men bilderna, ljudet och musiken, skapar dramatik och spänning, och detta kommer man långt på.

Tycker det är en intressant idé, även om den är välanvänd. Det jag gillar bäst är din användning av ljud för att förhöja stämningen. Skådespeleriet haltar lite i vissa sekvenser. Men när jag läste att det bara var någon du kände blev jag imponerad. Bra klippning också. =)

Gott nytt år till alla filmintresserade! Har lärt mig mycket här på forumet. Saker jag aldrig skulle lärt mig annars. =)

Tolin: Tack för informationen. Jag är väldigt ny på 3d-området men har liksom filmen i huvudet, så jag tror det kommer att gå vägen även om inte kvaliten på animationen blir enorm. Jag har nu ändå bestämt mig för att inte använda motion-capture då karaktärerna är så unika att jag troligen inte kommer få fram hyffsat skådespel. Allt måste tweakas så mycket att jag lika gärna kan göra allt för hand. Ja, detta med motion-capture för kroppsrörelser verkar krångligare, också en anledning till att jag avstår från att gå den vägen. Det knepiga med filmen är att den ska se animerad ut, jag återskapar inte verkligheten, alltså är motion-capture inte så viktigt... Men tack för tipsen, kanske någon annan vet av någon tredje metod?

Det har jag inte funderat så mycket på. Men använder jag motion-capture för ansiktsrörelser, varför inte kroppsrörelser också? Faktiskt, ska ta mig en rejäl funderare på detta.

Det är det att jag inte har tillgång till seriösa skådespelare och själv är jag en total amatör vad gäller skådespel. Sedan vill jag att allt i filmen ska ha samma stil. Kroppsanimation och ansiktsrörelser ska vara animerade på samma sätt. Jag har bestämt mig för ett enkelt utförande på filmen, och vill inte att något ska sticka ut.

Undrar om det finns någon bok ni kan rekommendera i ämnet karaktärsanimation? Jag använder Autodesk Maya för animeringen. Tutorials är grymt bra har jag upptäckt. Har lärt mig massor bara på några veckor, men det kan vara bra att ha en bok att luta sig mot för mer avancerade saker. Det jag är intresserad av är en bok som går lite mer på djupet, inte tar upp det basala som Keyframes, skelettanimation o.s.v. Jag undrar hur man får karaktärerna ATT LEVA, utan att för den skull använda sig av motion-capture.

Tjaba! Håller på med ett animationsprojekt "Alien Forever", vars manus jag postat i manusforumet. Jag har lagt upp en strategi för att lyckas med ansiktsrörelser, ska använda mig av morphing är det tänkt. Min fråga är om någon känner till något bättre sätt (inte motion-capture) för att lyckas få fram hyffsat skådespel för karaktärerna? Det är just ansiktsrörelserna som känns svårast för min del, för det är där skådespelet ska komma fram och jag använder mig av mycket dialog.

Tjena! Håller på med en 3d-animationsprojekt själv i Autodesk Maya. Kanske skulle behöva hjälp framöver med att lära mig funktioner i programmet. Det är inte det att jag är amatör på 3D, det är programmet jag inte kan utan och innan. Så lite konsulting skulle vara guld värt. Men är detta något du gör för pengar, eller vill du bara dela med dig av dina kunskaper? Förresten är det någon bok du kan rekommendera om man vill lära sig karaktärsanimation i allmänhet, och skådespel i synnerhet (ansiktsrörelser)?

Tack så mycket. :) Jag vet om att jag introducerar ganska många karaktärer. Men de flesta är bara "stock-characters", alltså karaktärer som behövs för att skildra huvudkaraktärerna. Kanske kan jag ändå skära ner lite för att skapa en mer fokuserad film. Vad gäller platserna krävs de för att berätta storyn. Leonide kommer ju från en dystopi men vill till en utopi, därimellan hamnar hon på Xenon där huvudhandlingen utspelar sig. Intressant att höra! Själv hade jag trott att IO var ett problem, just för att han mest finns för att föra storyn vidare. Men jag ska tänka på detta inför kommande versioner. Ja, just den storyn mellan Leonide och Daphne är filmens hjärta. Jag tror jag ska bygga vidare på den i kommande versioner. Filmen handlar om den dröm de delar. Det är drömmen som skapar motivation för huvudkaraktären. Detta kan stämma. Jag introducerar för mycket element för längden på mitt manus. Jag vill vara episk men är rädd för att speltiden inte räcker till. Du har rätt, men jag valde ändå att skriva ut det, så att regissören ska fatta vad det handlar om. Men jag kanske stryker det ändå. Vad kul att man äntligen får feedback på det man skrivit! Roligt att du tyckte det var spännande för detta är målet. :) Tror det blir ännu bättre sedan när orden får liv på vita duken. För jag har lagt ner massor med designjobb och ska göra allt för att få det att se bra ut. Återigen, tack för kritiken, ska genast börja jobba på en ny version.

Det låter förträffligt! Ja, slutet är verkligen grymt. De sista sidorna läser sig själva, man är totalt uppslukad av berättelsen. Jag märker att du har en egen röst, och att du lagt ner mycket energi på det du skrivit. Kul att du addade mig på Facebook. Yes, God jul och gott nytt år! :)

Ägnade julaftons senare timmar till att läsa ditt manus. =) Jag måste erkänna att i början kändes historien ganska seg, man undrade om inte något skulle hända, så man skulle få hum om vad storyn handlade om, vem huvudkaraktären var o.s.v. Samtidigt kände jag att det fanns en bakomliggande hotfull stämning i berättelsen som sög in mig och tvingade mig läsa vidare. Upptäckte sedan att ju längre jag läste, ju mer började det säga klick. Jag tror det avgörande var när vi fick stifta bekantskap med Johan, deras första möte var otroligt laddat. Det jag verkligen gillar är gänget Vincent träffar en bit in i filmen. Hela settingen vid fabriken och deras annorlunda liv, som ingen förstår sig på. De berättar ju också om honom, för de har mycket gemensamt. Jag tycker också om relationen mellan huvudkaraktären och Emmy. Detta är laddat och behövs för att vi ska förstå honom bättre. Tycker filmen fungerar riktigt bra rent dramatiskt. Du intensifierar storyn steg för steg och bygger upp något som varken känns krystat eller överdrivet pretantiöst. Man känner verkligen vad Vincent känner och om man inte sympatiserar så grips man åtminstone av den historia du berättar. Slutet sålde historien för mig. Så till lite kritik: Jag har inget emot att huvudkaraktären är vilsen och saknar mål (detta är väl en av poängerna), problemet är snarare att vi aldrig förstår varför. Och det är min kritik. Man undrar hela tiden varför huvudkaraktären beter sig som han gör, och inte ens i slutet är det klart vad han egentligen lider av och varför han måste mörda tjejen han varit kär i. Jag tycker om vaghet, mysterier, men vi måste få ledtrådar så att vi till slut kan lösa mysteriet själva. Just nu travar han mest runt och mår dåligt. Jag tycker om de partierna, men vi behöver lite mer substans, så att vi kan förstå huvudkaraktären, för det är väl detta det handlar om? Vi vill förstå varför han agerar som han gör. Kanske skulle du kunna strama upp manuset lite och delvis ersätta de flyktiga partierna med något mer substantiellt? Något mer än: "Det är synd om Vincent, han har ingenstans att gå". Slutligt omdöme: En intressant och gripande men kanske lite väl vandrande berättelse, som skulle må bra av att vara lite tydligare.

Jag tycker du ska skriva ett mer detaljerat synopsis först. Så vi ser om storyn är värd att bygga vidare på.

Inte så dumt. Jag gillar twisten, att det egentligen är henne själv det handlar om. Hon verkar lida av multipel personlighetsstörning. (Rätta mig om jag har fel). Det är svårt att se om det kommer att fungera eller inte. Vi har ju inte fått reda på HUR tillbakablickarna ser ut. Vad jag önskar är att du utökar ditt synopsis, så att vi förstår vad tillbakablickarna handlar om. Detta är nyckeln till att förstå henne.

Kul att höra! =) Intressant idé. jag brukar ju göra synopsis innan jag själv skriver manus, men brukar inte skriva profiler på detta sätt. Det låter väldigt intressant och minst sagt laddat! Att du för in Sofie i det hela gör Lars till en annan karaktär är tidigare. Det känns djupare nu. Problemet med hans sexualitet, som är komplext, illustreras dessutom bättre när han inte kan ha sex med Sofie. Jag måste erkänna att övergreppen i hans barndom inte riktigt kom fram i förra manuset, nu känns det bättre. Jag tycker dessutom du gör rätt i att hålla en seriös ton manuset igenom, för du är för bra för humor känns det som. Man vill ta manuset på allvar. Funderar dock lite mer på kärlekshistorien. Man vill inte att det ska bli för mycket av det. Man vill att Sofie ska hamna lite bakgrunden. För något som gör filmen är hans isolering. Du bygger upp en skräckinjagande känsla mot slutet, något som kanske inte möjligt om han har en tjej. Så filmen behöver vara otäck. Kan du göra detta men behålla kärlekshistorien är jag med. Själv sitter jag och jobbar med regiarbetet till min kommande film "Alien Forever". Lade ner det förra projektet "Giana North" för det blev för komplext, sedan kom de nya idéerna in. Detta manus är inte alls lika märkligt som det förra, bara genre-film med en drömsk touch. Vill du läsa skulle jag vara glad. Ingen som kommenterar här på voodoofilm förrutom några stycken. Lycka till med manuset. Jag är ivrig att få läsa nya versionen. =)

Lägger upp andra versionen av mitt manus. För er som vill veta vad det handlar om läs synopsis som jag lagt upp här tidigare. Har fixat lite dialog och lagt till några scener som knyter ihop storyn på ett i mitt tycke bättre sätt. Ser fram emot kommentarer. =) UPPDATERING! Har blivit klar med en tredje version av manuset nu som fixar flera plot-holes som förstörde storyn. Sidantalet hamnade på 53. Hoppas denna version är bättre! UPPDATERING IGEN! Är klar med sista versionen av mitt manus. Detta ska jag animera. För er som är intresserade blir det 3D-animation i Maya som gäller, kanske i 2-3 år. Hoppas ni gillar läsningen! Alien Forever - Shooting Script.pdf

I see. =) Vad kul att du fått energin tillbaka. =) Känner verkligen att du ska satsa på detta projekt! Det tycker jag faktiskt att du gör rätt i! Filmen är som bäst när den är seriös, humorn faller lite för min smak, även om man skrattar till. Då mest för att det är absurt. Ja, inte dumt att föra in detta element. Annars blir Lars lite av en looser, som det blir svårt att känna sympati för. Men jag kände sympati i alla fall. Vad jag tycker är att du bara ska göra det mer fokuserat, utan att för den skull tappa udden. Älskar verkligen slutet där allting kommer samman. Känns som en klassisk skräckfilm, man ryser nästan. =)

Läste just igenom manuset och går på magkänslan. Tycker du lyckas sätta tonen direkt med Lars på arbetsplatsen. Man undrar lite vad det är för en slags film du gör, är det ett drama om livets villkor och ensamhet eller är det någonting annat? När Lars träffar på skogsnymfen vid sjön (som man väntat på), blir det surreellt. Jag sugs in i filmen och vill veta mer. MEN! Så introducerar du konceptet med terapigruppen som jag tyckte var ruggigt intressant. Problemet är bara att tonen i filmen ändras helt och hållet. Man trodde det var drama och så blir det svart komedi. Jag tänker främst på scenen hemma hos Kenneth. Totalt hysteriskt! Men snart vänjer man sig vid tonbytet och så bygger du upp en science-fiction thriller av det. Tonbyte igen! Jag vet inte om det funkar. Det är spännande på slutet, men man undrar fortfarande om det man läst är bra eller dåligt. Det blir en blandning av så många element att man inte kan bestämma sig. Du har verkligen något med dramatiken som fungerar och filmen eskalerar till något helt okategoriserbart, som kulminerar i att Lars skär av sig pungen. Skrämmande men det är så bisarrt att man inte vet vad man ska tycka. Vill du göra något totalt originellt har du lyckats, men kanske skulle du kunna låta läsaren förstå att det är en sådan film du gör, redan från början? Det blir en konstig känsla när tonen ändras hela tiden. UPPDATERING: Har tänkt efter lite till och jag känner nog att filmen inte riktigt lyckas skapa en bra helhetskänsla, det är grymt bra idéer bakom, men som filmen nu ser ut måste du nog jobba mer så att allt strävar i samma riktning. Det blir för spretigt helt enkelt. Då menar jag främst i tonen du lägger, man vet inte vilken slags film du gör. Vet inte om det är svart komedi, drama eller scifi-thriller. Det hade i och för sig inte varit ett problem med att blanda genrer, men då måste man förstå att det är den blandningen du strävar efter.