andreasingo

Okej... Jo, det kan jag förstå, och det varierar förstås från produktion till produktion.

Kul att du uppskattade kritiken och känner att ditt skrivande leder någon vart! Okej... Jag kan förstå att slutet kan kännas lite väl plötsligt när man så lite sett av hans osympatiska drag, men samtidigt är plötsligheten något jag gillar. Kanske är medelvägen det bästa alternativet som du nu är inne på. Good luck and keep up the good work!

Jag måste säga att jag är imponerad. Intressant! Medar du verkligen att ni hittade looken i efterhand vid redigeringsbordet? Det känns som att ni visste vad ni gjorde direkt vid inspelningen. Detta förändrar faktiskt lite hur jag ser på film. Hade inte trott att det skulle gå att jobba på detta sätt. Jag tänker mer så här: Allting måste vara uttänkt på förhand annars går det åt skogen.

Att göra något sådant och inte få en enda kommentar är SYND! Det är bättre än Pixar för ni lyckas blanda verklighet med animation på ett strålande sätt. Det är synd att sådant här inte uppmärksammas mer.

Kollade igenom hela filmen och tyckte den var intressant rent kompositionsmässigt. Det ser ganska snyggt ut. Problemet är väl att det blir för hoppigt. Det blir inte mycket dramatik i scenerna, just för att inget hinner utvecklas. Det blir fräckt och stilrent men tomt substansmässigt. Tror ni måste lugna ner er lite. Risken är ju att det blir platt, men en historia måste berättas och vi behöver "rum att andas". Tänk på dramatisk effekt, inte bara estetik.

Samma kvalité men jag tyckte nog att det blev lite för långt för en sådan här kortfilm. Man förvånas dock ständigt över att du lyckas med den komiska timingen, man tror att det ska bli dåligt men det slutar bättre än vad man tror. Problemet är att det är mest bonden som snackar, det blir lite för mycket med dialogen, även om klippningen räddar. Man väntar lite på ACTION, som tur är finns det också! På det stora hela ett genuint hantverk med mycket glädje! Lycka till i fortsättningen!

Klockrent! Jag älskar tempot i filmen. Snabba klipp och jumpcuts räddar. Ni lyckas ofta med den komiska tajmingen vilket är underbart att skåda. Det är varantvklass på humorn helt klart, men med en gedigen mysighet som gör att det sticker ut. Visst syns det stundtals att det inte är helt proffsigt, till exempel blir det lite för mycket handskakningar i början så effekten blir mer konstnärlig än kul, skriken blir lite för mycket (röstskådespeleriet) för att vara kul. Man behöver så klart överdrifter, men det går för långt stundtals. Det bästa jag kan säga är att det känns gediget, inget hastverk. Jag skrattade så lycka till i fortsättningen.

Sjukt bra! Man blir förvånad över kvaliteten på filmerna här på voodoofilm men denna tar priset. Det känns som att du känner ganstergenren och kollat mycket på Pulp Fiction. Det är faktiskt så kul att man verkligen skrattar, man sitter inte bara och småler. Detta är nog det bästa betyg man kan ge. Riktigt snyggt filmat med de rätta klippen som sätter genrefilmskänslan direkt. Att ni gjort detta så snabbt är svårt att förstå för en amatör som mig men jag antar att det ligger minituös planering bakom. Keep up the good work! Jag måste fråga, hur länge har ni jobbat med filmproduktionen, allt inräknat?

Fångades direkt av manuset och kom in i lunket. Jag har alls inget emot att du skildrar hans vardag i första scenerna, och fortsätter i samma stil, det känns mera inlevt på detta sätt. Det som höll upp intresseret är vändningarna i historien. När han möter Hanna i affären, sedan ser henne kyssa en annan, och till slut mötet med tonåringarna. Jag har inget emot att du inte är helt realistisk, utan drar på med underhållningsvärdet. Det jag uppskattar mest med dina manus är känslan av subtilitet och att något är på gång som är mer än vad man ser. Jag vet inte hur du får fram det. Men sättet du lägger upp scenerna på får en att förstå att något inte är riktigt som man tror. Detta är i mina ögon en stor bedrift. Jag uppskattar faktiskt att du inte drar på med stora omvälvande scener utan låter budskapet tala med enkla medel. Ja, jag kan hålla med dig om att action är överskattat (åtminstone i sådana här filmer). Min kritik är ganska sparsmakad i detta fall. Allting handlar nog om regi för att få fram känslan för vem han är. Kanske skulle man gestalta hans kaos mer men jag är inte säker. För det är befriande att se en film som inte är övertydlig. Fråga: Varför vill du göra honom till psykopat i ditt nya manus? Jag tycker det är bättre som det är nu, när man inte riktigt vet var man har honom. Det är detta som är intressant att undra över. Det kommer lite som en chock för en på slutet att han har detta mörker. Det var detta jag uppskattade mest! För han bär på mörker utan att veta om det själv. Jag såg honom som en märkvärdig individ, inte helt slut, inte perfekt, han kan vara lite vad som helst, och därför uppskattar man slutet, där man får se hur det egentligen förhöll sig.

Äntligen klar med mitt manus. Det är en kortare film på 30 minuter ganska precist. Filmen handlar om ett annorlunda företag ägt av en liten grupp excentriker som producerar livsmedel på en stor "satellit" som kretsar runt en förgiftad planet. "Satelliten" är i verkligheten en rymdstation i formen av en satellit där vingarna på satelliten är en slags växthus. Glaset i växthusen är modifierat och skapar en "solariseffekt". D.v.s man bryter ljuset på ett speciellt sätt som skapar ett brett spektrum av ljus i alla färger. Dessa gynnar de genmanipulerande grödorna. Den stora fördelen med att odla på satelliten är dock att solljuset obehindrat når växterna 24 timmar om dygnet. Företaget ställs inför bekymmer: Det är en hård marknad och hårdare krav ställs hela tiden. På något sätt måste man spara pengar och frågan är bara: Vem av excentrikerna i gruppen ska bort? Det är en okategoriserbar science-fiction som blandar humor och allvar och driver med företag och det moderna samhället. DIXIE V4.pdf

Kan vara en bra idé att sätta stämningen på detta sätt. Det låter faktiskt rätt. Anledningen till att jag föreslog mordet i förtexterna var att jag trodde du ville visa mordet. Bättre i förtexterna än sedan tänkte jag. Men detta låter bättre. Det är bättre att lämna det till tittarens fantasi, att vara alltför grotesk kan stöta bort många.

Riktigt bra filmidé som fångade mig direkt. I början trodde jag att det skulle bli en dussinthriller, men när detta med medborgargardet kom upp blev det plötsligt ljusning! Jag tycker nog du ska försöka vara rapp i början av filmen (mordet kan ske snabbt), nästan som en titelsekvens. Jag kan inte minnas att detta gjorts förut, att folk faktiskt enas i större om något som samhället inte klarar av. Idén med psykologen känns använt, men det fungerar, speciellt om du utvecklar "fallet", så att vi får in lite substans. Jag tycker om att du bygger på egna erfarenheter av liknande bostadsområden, då får du det sannolikt att kännas gediget (så här skulle det kunna vara, extremt viktigt i thrillers). Jag kan inte säga mer än FORTSÄTT! Det intressanta blir hur du bygger upp UPPGIFTEN, att sätta dit mannen utanför lagen. Allt hänger på mitten av filmen här, att det blir en spännande förveckling med komplikationer. En idé jag själv fick var att polisen någonstans kanske blandar sig in i fallet i alla fall, (kanske på brottslingens sida), och omkullkastar planerna. (Bara en parentes). =)

Ja, lycka till med filmskapandet. I en sådan här film med låg budget är manus allt!

"Du kanske bör på tänka på att belysa varför han är trött på verkligheten, behövs nog om vi ska kunna sympatisera med honom." Ja, jag börjar inse hur viktigt det är att vara tydlig i allt, man har liksom filmen i huvudet och tror att tittaren förstår något de inte sett. "Om jag var du skulle jag stryka alla karaktärer utom Lukas, byggandet har ju uppenbarligen pågått ett tag och Demario har nog vid det här laget börjat bli ganska avskärmad. Om du gör det kan du också fokusera på en enda antagonists attacker, som att Lukas ringer och vill umgås, blir orolig och kommer hem till honom." Där kan du ha en poäng, varför ha tre antagonister när en gör jobbet? "Det kan du nog visa på andra vis, till exempel att en söt granntjej bjuder ut honom på fika men Demario tackar nej." Ja, kom dock nyss på att ännu en anledning till att jag ville ha med modern är att illustrera att Demario bor hemma hos sin mor fast han är vuxen, han är lite av en "looser", men bryr sig inte, för han tänker bara på sina skapelser. "De är intressanta! Fösta versionen är alltid dålig. Men det kanske vore bra om du tog en paus från det och tog upp det igen om en månad eller två, då kan du se på det med helt nya ögon." Ja, jag tror nog att jag ska göra så. Har redan fått en del idéer till ett längre manus, där saker är mera tydliga och utvecklade. Kom på att det kanske viktigaste är att väcka intresset för mysteriet, alltså vad händer egentligen i den datoranimerade världen, det är ju meningen att båda världarna har med varandra att göra. Det som sker i normala världen återspeglas i den datoranimerade världen och vise versa. Detta måste jag utveckla. Tack för kommentarerna!

Då förstår jag, tack!

Kul att du tyckte att det var intressant. Det är oftast det som är min styrka, att grundidén är rätt bra, sedan kan jag inte gestalta, dramatisera, utveckla. Manusen bara dör i mitten på något sätt. Har insett att detta är mitt problem. Också medveten om att man ska beskriva händelser, vad personen gör, inte vad han tänker och känner. På vilket sätt var de datoranimerade delarna inte skrivna som ett manus? Jag försökte beskriva omgivningar, karaktärer och händelser på ett filmiskt sätt. Kan du förklara? Jo, det var ett work-in-progress, men nu har jag så många idéer, att jag inte vet vad jag ska göra härnäst.

Du har självklart en poäng i att man behöver känna något också, inte bara fundera. Det jag vill, är att vi ska förstå Demario, att hans besatthet faktiskt beror på den glädje han får ut av sina fantasiskapelser, de är ju hela hans värld. Anledningen till att konflikten inte är så tydlig är att jag vill att man ska se det från båda perspektiven, det kan ligga något i att förlora sig i ett intresse, å andra sidan kan det också slå tillbaka på en själv. Försöker vara lite subtil. Men du har förstår en viktig poäng, blir man inte berörd, spelar inte syftet något roll. Du har nog rätt, jag är inte tillräckligt tydlig i att visa hans utanförskap, därför tror jag det blir bättre att visa det när huvudkonflikten etablerats. Han ska sjunka allt djupare in i sin besatthet, för att kompensera för allt han förlorar, till slut är hans fantasi hela hans värld, och den rubbas. Byggnadsverken är viktiga för de representerar hans dröm. Han är trött på den vanliga verkligheten och vill skapa något som inte finns där ute. Bör göra detta tydligare. Bra poäng i att antagonisterna inte är särskilt tydliga, konflikten bör nog trappas upp mera, det antagonisterna vill är ju att göra honom till vem som helst, en kille som sitter och spelar TV-spel och dricker öl. Själv vill han uppnå något (i hans värld) extraordinärt. Du har rätt i att mamman är ganska meningslös. Men det hon illustrerar är ju hur djupt in i besattheten Demario gått, att han inte ens bryr sig om att konversera, eftersom allt han tänker på är sina skapelser. Ja, precis, man bör använda tiden klokt, till något som har chans att lyckas. Bara det att jag tycker grundidéerna till min berättelse är så intressanta att jag inte vill släppa projektet. Visste inte att en novellfilm måste vara så kort. Läste på wikipedia att de kan vara upp till 70 minuter. Tack för dina kommentarer, ska fundera på vad du sagt och eventuellt skriva om.

Det var kritik så det heter duga! (BRA!!!) För det första undrar jag om du läst andra versionen? Reagerar på att du känner att du inte har en aning om vad jag vill med filmen. Jag förstår att det är en väldig massa trådar, men det är meningen att det ska vara som ett intellektuellt pussel, som man får lägga själv. Vad sker och varför? Det är meningen att tittaren ska undra och pussla ihop detta på egen hand. För min egen del är det dock som du säger, en film om besatthet, det är en film för vuxna, inget som barn kan förstå, trots att det finns modeller byggda i tekniklego. Jag vill visa hur besatthet kan yttra sig, vad man försakar och konsekvenserna av det. Märkligt att detta inte framgick tydligare. Oroar mig över att du tycker karaktärerna är dåligt skrivna, de är ju arketyper just nu, "food for thought", inte levande människor, men att det var så illa oroar jag mig för. jag ska försöka åtgärda detta i en längre version. Händer det inte protagonisten något? Jo, hans byggnadsverk förstörs ju och bikaraktärna hindrar honom för att uppnå sitt mål. I det nya manuset utvecklar jag detta mera, men det är papperstunt, just på grund av speltiden. Börjar inse att manuset kommer igång först när hans modeller förstörs, det är då huvudkonflikten börjar. Jag tror mitt största problem ligger i att filmen är för kort. Jag har ingen chans att skriva ett manus med trovärdiga och helgjutna karaktärer för jag har inte den tid på mig som krävs. Funderar starkt på att skriva om manuset i en längre version, så det blir en novellfilm på sisådär 45 minuter, så att trådarna kan nystas ut. Det är nog helt enkelt för mycket som sker i filmen, på alltför kort tid, för att läsaren ska haja. Håller du med om detta eller är det inte värt att utveckla detta alls?

Så har man slitit sitt hår igen och fått ett nytt manus skrivit. Det är en "prequel" till mitt tidigare manus "The Passion of Lovers". Jag skildrar Saras tidigare liv som tonåring innan hon blommade ut och blev en ledare. Det är en ovanlig kärlekshistoria med sociala kommentarer, ett mysterium, och en del civilisationskritik. Vill inte avslöja för mycket. Trevlig läsning! CHRONOLOGIE IV V2.pdf

Har nu skrivit vidare på manuset. Är ganska nöjd med den nya versionen. Det slutar inte lika tvärt som tidigare och saker får lite mera tid på sig att utvecklas. Ser fram emot era kommentarer! GRAY V2.pdf

Har läst ditt nya manus nu och kommer med spontana reaktioner. Hela akt 2 är i princip helt omskriven och det är ett stort framsteg. Något som tidigare kändes som en enkelspårig historia har blivit något av ett mysterium med många aktörer. Jag älskar verkligen greppet att man inte vet vem det var som sköt kumpan 1, är det syrianerna, Martins krigskumpaner eller han själv? Det är ett spel han spelar men han själv är också delaktig. Problemet känner jag är att vi kommer för fort till uppgörelsen i akt 2. Man har blivit intresserad av mysteriet nu, och vill gärna att det tätnar. Eftersom detta inte utvecklas tillräckligt får man inte tillräckligt "food for thought". Det är så många karaktärer med att du borde utveckla, annars är det lika bra att stryka. Bra grepp att blanda in Martins gamla krigspolare i Akt 2. Det finns en scen där Martin springer i skogen och man ser/hör en helikopter. Är detta en krigsscen från Martins förflutna eller sker det i nutid? Scenen känns lite out of place mitt i alltihopa och man får inga direkta ledtrådar så man kan luska ut det själv. Att Johanna blir dödad är ett nytt grepp. Det funkar nog bättre än tidigare, för det blir mera dramatik. På det stora hela ett stort steg framåt. Berättelsen är mera komplex och tankeväckande vilket är mycket bättre. Akt 1 fungerar fortfarande bra. Men du måste fördjupa dig i akt 2 så mysteriet får chans att växa. Akt 2 är också lite väl "hoppig", så mycket händer att man behöver tid på sig att tänka. Akt 3 är bättre än tidigare, med Johannas död och slutet. Jobba på!

Det kan jag gå med på, men man måste då kanske göra det tydligt att han är flummig, och/eller att scenen inte spelar på 100% allvar, så kanske man köper det.

Punkt två känns inte realistisk, klart man ser att det är en kyrka, det är en för uppenbar detalj. Ska man iväg och råna någon har man en plan, det är inget man gör av ren impuls.

Några synpunkter: Situationen går inte att köpa. Varför går mannen in med Åke i kyrkan om han inte är med på planen ifråga? Scenariot känns orealistiskt på det stora hela. Du har dessutom för många regianvisningar. Man behöver inte heller skriva ut "Vi ser", det är klart att vi ser. Beskriv bara händelseförloppet.

Intressant! Att vända skurkarna mot varandra är ett kul grepp. :) Jag förstår att du bara vill underhålla. Jag menade snarare att man ska vara medveten om vilken film man vill göra och ta konceptet så långt man kan. Så man blir stilsäker. Nu tyckte jag i och för sig att du höll stilen, bara det att jag tycker du kan utveckla grundidén några snäpp, så att din hämnarfilm sticker ut från mängden.