andreasingo

Har läst manuset nu och kommer med några funderingar... Något jag gillade var scenen där den bundne Martin hoppar till och biter Kumpan 3 i örat. Där fanns det en överraskning. Gillar också Martins kamp mot sina inre demoner. Detta kan du utveckla. Överlag måste jag dock säga att manuset lider av brist på kreativitet. Berättelsen om den före detta krigshjälten som lägger ner vapnen och sedan dras in i en ny konflikt har gjorts så många gånger förut. Ja, till exempel First Blood med Sylvester Stallone. Nog för att man lätt kan ta detta koncept och göra något nytt av det, men det kändes inte så i det här fallet. Manuset är för strömlinjeformat, du behöver någonting som gör manuset unikt. Sedan undrar jag över realismen. Varför ger protagonisten sig ut på hämnartåg när hans tjej ligger oskyddad på sjukhuset? Man behöver någon förklaring. Mitt förslag, även om jag långt ifrån är en filmexpert, är att försöka ta det här konceptet och införa något unikt, vad är anledningen till att du skriver den här filmen?

Och det skrivna är bara min subjektiva åsikt. :)

Jag tror mycket handlar om är att man inte vet vilken riktning man vill gå i historien. Man har en början men inget slut. Vet man vad filmen handlar om är det bara att fråga sig vad som är en naturlig utveckling från punkt A (Början) till punkt B (Slutet) utan att för den skull vara ointressant eller alltför uppenbar. Vad vill karaktärerna? Vad ska de uppnå? Vad handlar filmen om? För min egen del är det av oerhörd vikt att veta vilken film jag gör, måste ha allt klart i huvudet innan jag sätter mig ner och skriver. Andra utarbetar manuset mera "on the flow" och mejslar ut en röd tråd genom redigering. Men då man insett att man ändå måste tänka sig för i slutändan kan man lika gärna göra tankearbetet först, innan man sätter sig och skriver. Ja, att ha en outline eller ännu bättre, ett treatment, innan man sätter sig och skriver detaljerade scener tycks väldigt viktigt, för annars lägger man alltid ner en massa arbete på scener man ändå måste stryka.

Jag skulle säga att det är tvärtom, i en långfilm har man chans att visa subtilitet för den kräver mer tid för att gestalta, man måste helt enkelt visa fler sidor av saken, i en kortfilm måste man snabbt engagera publiken, och då är överdrift ett effektivt grepp.

Bara att det inte får bli för uppenbart. Vi måste spela på spänningen att något otillåtet kan hända. Vi ska inte veta vem han är. Att han är pedofil skulle vara något som kommer fram på slutet, men för ovanlighetens skull en snäll sådan (Han har inte sex med barn). Då väcks frågan om han är ond eller god, om föräldrarna till barnet har rätt eller fel. För om det i grunden är vänskap? Detta är intressant. Men skriv vad du känner för, då brukar det bli bra. Good luck! :)

Jag tycker det intressanta i manuset är att Robert eventuellt är Pedofil. Detta borde du spela mer på, problematisera. Det finns en enorm kontroversitet i ämnet, kanske ÄR Robert pedofil men för god för att utsätta pojken för det. Om du utvecklade detta skulle det kunna bli en intressant film. Scenen där pojken blir knivhuggen påminner en del om en scen jag själv skrivit i mitt manus "The Passion of Lovers". Det gör sig bra på film.

Gör så! :)

Ja, du har nog rätt. Man är rädd för att saker inte uppmärksammas, men detta skulle en kompetent regissör ändå fatta. Ser fram emot dina kommentarer. :)

Glad att du uppskattar mina kommentarer. Upplever mig väl inte själv vara en filmexpert, går mest på magkänsla, och lite erfarenhet. :) Ja, får du ordning på akt 1 kan det bli en rolig och spännande film, dock brister du i originalitet eftersom den film du inspirerats så starkt av, Blair Witch Projekt, uppvisar så starka paralleller med din film. Nåja, det får man leva med. :)

Manuset handlar om några "alternativa" ungdomar som lever GOTH-ROCK drömmen med musik, fester och droger men som kommer på kant med samhället efter att en kille tar en överdos och dör. Det är svårt att kategorisera filmen, det är lite av ett drama och en "kultfilm", som strävar efter ett unikt uttryck. Väntar på kommentarer. Jag har i denna version ändrat på dialograder som hamnade fel. The Passion of Lovers.pdf

Manuset handlar om några "alternativa" ungdomar som lever GOTH-ROCK drömmen med musik, fester och droger men som kommer på kant med samhället efter att en kille tar en överdos och dör. Det är svårt att kategorisera filmen, det är lite av ett drama och en "kultfilm", som strävar efter ett unikt uttryck. Väntar på kommentarer. :) The Passion of Lovers.pdf

Jag läste i doc. formatet och har inga problem med det. Manus handlar bara om innehåll för min del, inte formatering. Intressant film som börjar riktigt, riktigt bra, speciellt när man förstår att hennes besatthet har en motivation, att det handlar om hennes vikt. Du bygger upp ett intressant scenario, du för in det demoniska i vardagen. Du förlorar mig dock när hon kommer in i det formlösa rummet. Jag förstår inte riktigt motivationen bakom detta, det skulle vara intressantare om du gjorde något demoniskt av "normala" verkligheten. Alternativt angav motivet till det formlösa rummet. Nu känns det som att du blir konstnärlig för konstnärlighetens skull. Det är en oerhört kort film, och det bästa tipset är kanske, GÖR DET ÄNNU MER DEMONISKT. Det gäller att vända och vrida på det hon gör och det som sker, men allting måste liksom gå ihop så det inte känns töntigt. Kan du göra detta, tror jag det blir bättre än vad det är nu.

Ja, det syns tydligt, att du jobbat för hårt att ta fram nyckelscenerna och struntat i resten. Det är ju huvudkonflikten det handlar om. Du borde spela mera på att Dan varit brottsling, så vi bättre kan förstå Erika. Detta är ju också det unika i dramat. Kanske är det något om Erika som avslöjas, hur hon ser på brottslingar, något mellan henne och hennes älskarinna, vi behöver inte avslöja att de är ihop från början, de bara snackar som vänner, hon kanske finner tryggheten i den affären som hon saknar i äktenskapet, det kan utvecklas. Det gäller att göra det subtilt så vi inte förstår att de är ihop. Bara några tankar. Det jag skulle ändra på är att vidareutveckla den centrala konflikten, göra det tydligare vilka konsekvenser som uppstår ur ett kriminellt förflutet, och vi behöver också förstå Erika, kanske ska vi fördjupa oss i relationen mellan henne och hennes älskarinna, men det kan ske andra vändningar. Skulle vara intressant om Dan gjorde mer för att hantera tiden efter fängelset, han går i kyrkan, gör han något annat? Det handlar ju inte bara om han och henne. Skulle vara kul om du hade mera kritik på mitt manus "Gray" också. :)

Detta är jag mycket väl medveten om, men valde ändå att använda dem för att regissören ska se att det handlar om NYCKELHÄNDELSER, som krävs fokus från regissören. Fast jag har börjat tänka om, om saker är tillräckligt väl gestaltade krävs inga stora bokstäver.

Intressant läsning. Har insett att man behöver ha lite tålamod med den här filmen. Du har verkligen något med den här ungdomliga energin, det är en slags charm i det, trots att det blir många ord. "Snackigheten" vänjer man sig vid efter ett tag, speciellt som det nu blir lite mer humor i dialogen, man fattar till slut tycke för karaktärerna (i alla fall mer än förut) Speciellt fastnar jag för vad du har gjort med konflikten mellan den troende och den otroende. Att spökerierna kan vara Jesper i Andres ögon tillför mycket. Dock finns problemen i första akten fortfarande kvar. Dialogen behöver vara mer laddad med innehåll som har med handlingen att göra. (och dessutom skära ned lite på den, så vi kommer ut på vägen där filmen blir riktigt intressant) VISA istället för att berätta med dialog är ett tips, även om det finns charm i det snackiga, BALANS är väl rätta ordet. Jag är inte så intresserad av Jespers släktingar och så vidare. Om jag skulle skriva själv skulle jag nog fokusera mer på Jespers rädsla, driva detta till sin spets, för det är en film om det övernaturliga. En viktig sak är dock att Andre utbrister i monologer mitt uppe i sin rädsla när han är själv, detta känns inte realistiskt. Försök visa hans rädsla genom vad han gör istället. Han tror han ska dö, då snackar man inte. På det stora hela ett kliv framåt, men vissa brister, allt i min mening förstås. Tycker du något är bra ska du behålla det.

Läste igenom manuset igår och nu har filmen "mognat" i min skalle. Du fångar mig direkt med en smått romantisk halvmystisk känsla, och vi kommer familjen in på livet. Man känner snabbt för karaktärerna, speciellt efter scenen i mataffären, där vi får reda på att killen suttit inne. Det är en väldigt effektiv set-up. Gillar också att du går in på stickspår, som sub-ploten där huvudkaraktären träffar en man han lurat tidigare, men blir förlåten. Scenen i kyrkan berättar om försoning, detta gillar jag bäst, för det är så oväntat. Känner spontant att du skulle kunna utveckla huvudtråden mer. Utveckla centrala konflikten för maximal dramatisk effekt. Det känns som att du går för fort fram emellanåt. Nästan som att du haft klippmani och varit tvungen att korta ner något som var längre i utgångsläget. Tror du på din film? Kanske kan du dra ut på vissa scener, så vi kommer in i den här mystiska känslan jag gillar, kanske är det bättre att klippa. När jag tänker på det vill jag nog ha mera "luft", filmen måste andas. På slutet blir det för hetsigt, för filmen hade tidigare en annan känsla. Jag kanske önskar flera "avsticksspår", som scenen i kyrkan, så att du inte "hamrar in en film". Jag vill komma huvudpersonen in på livet, Jan och Johnny är de intressantaste karaktärerna. Kanske är det dessa scener som krävs för att det inte ska kännas som att du går för fort fram. Detta är bara mina spontana tankar.

Du har förstås en poäng i att skapa sympati för karaktärerna innan det går åt helvete, det är väl mest det att det inte blev tillräckligt intressant, något måste hända i första delen som får oss att haja till, även om du inte direkt kastar dem i helvetet. Om inte annat krävs att man försätter läsaren i en viss otäck stämning, (inte bara via dialog) ungefär som i "Alien", som är ett perfekt exempel på det. Sedan handlar det om karaktärerna. I Blair Witch Project kändes det så genuint att man verkligen TRODDE PÅ DEM. Speciellt flickan, huvudkaraktären, var en intressant karaktär, med vilja, envishet och mod. Inte för att ditt manus helt saknade det, bara det att man måste gestalta det på ett sådant sätt att läsaren hajar till mer. Vågar jag säga "var på gränsen till övertydlig"? Ska kolla in ditt nya manus och kommer med kommentarer.

Manuset handlar om en man vid namn Demario som är besatt av att bygga modeller i tekniklego. Det är en kort effektfilm som skildrar konflikten mellan kreativitet och social förmåga, i en värld där skillnaderna mellan dröm och verklighet upplöses. GRAY.pdf

Har inte fått något meddelande av dig. Skulle vara intressant att höra hur du bemöter kritiken.

Fräckt manus! Passionen lyser igenom. Du skapar stämning på ett effektivt sätt direkt från första scenen. Älskar att äntligen få läsa ett "tätt" manus, man ser det enda väsentliga, inget mer. Det är en av de saker jag direkt lägger märke till. Du har stavfel, håller dig inte till standardformatering o.s.v men skit samma, det enda jag bryr mig i är innehållet. Älskar greppet med flickan i spegeln, och att hon kysser spegeln, såna detaljer, det finns en skön känsla av att du vet vilken film du vill göra (spökhistoria) och håller stilen. Bra att de planteringar du gör kommer tillbaka för dramatisk effekt. Vad jag kanske skulle önska är mer "kött på benen", visst, det är en kortfilm, men det blir nästan lite väl avskalat emellanåt. Hände något intressant i flickornas tidigare liv, något som har betydelse för handlingen? Något som utvecklar karaktärerna. Skulle vara fräckt att hoppa mellan dåtid och nutid. Man vill veta mer. Å andra sidan skulle detta också kunna ses som ett bra betyg. Spännande läsning!

En ojämn läsupplevelse. Jag tror att min upplevelse av manuset dämpades på grund av Blair Witch referenserna. Det känns som att du sett den filmen, blivit lyrisk och blivit tvungen att göra något likadant. Skogen, Kameran, Spökerierna, Lampan, Gråtandet i ensamhet, allt är liksom där. Det blir lite väl uppenbart vad du inspirerats av, du borde ta konceptet och sedan vända på det, för överraskningsmomentets skull. Manuset lider också av att den första delen, fram tills det börjar hända grejer, är allt för "snackig". Halva filmen har gått och inget händer. Det är intressant att den ena av karaktärerna är rädd av sig och tror på det övernaturliga, men detta kan du framhäva mer, det blir mycket snack om ingenting. Egentligen är det först vid stugan som det blir intressant och där fångar du mig. När spökerierna börjar är det faktiskt ganska bra.

Jag tycker manuset kommer igång på riktigt efter att de kommit ut på vägen, innan dess känns det som att det drar ut på tiden, man väntar på att något ska hända. Det blir för mycket snack och för lite verkstad ungefär. Det intressanta är ungdomarnas dilemma, ska de anmäla sig till polisen eller ska de sticka? Detta är intressant och borde utvecklas. DRAMATISERA! Istället klipper du till tiden efter de kommit tillbaka, och då blir det lite av ett melodrama, detta kommer för fort. Man har precis börjat komma in i storyn och sedan är det slut. Det är svårt att känna något vid denna punkt. Dialogen är livfull och bra men det är lite för mycket av den. Det blir lätt lite "snackigt". Jag har samma problem själv, man vill så gärna komma karaktärerna in på livet. Men istället för dialog är det bättre att visa, GESTALTA. Kanske kan jag känna att den karaktär som känns mest gjuten är Teddy, de andra känns lite väl intetsägande, just för att du inte visat vilka de är genom handling. Nu känns Teddy som de oansvarige pundaren och de andra två de två "ordentliga". Vilka andra kännetecken har de? Jag vill lära känna dem. På det stora hela tror jag du har något intressant att bygga vidare på.