Henric Pedersen

Du tjatar om att det är riktat till ungdomar, problemet är att jag är 18 och jag tycker också att det är skräp. Ta åt dig av kritiken folk har givit dig istället för att tjafsa tillbaka och säga "gör det bättre själv". Det får dig bara att framstå som dum.

Ta inte illa upp men detta var verkligen inte bra.

Tjenare Andreas! Läste precis klart och måste säga att jag blir imponerad av hur du lyckas hålla koll på allt som sker i ditt manus, alla dessa städer, planeter och karaktärer hade gjort mig helt virrig som författare men tycker du gör det hela stiligt! :) Något jag gillar väldigt mycket är dialogen mellan IO och Leonide! IO får mig flera gången att dra på smilbanden då h*n känns lite smått sarkastisk mot Leonide under hela berättelsen, läser man det hela med en robot röst i huvudet så blir det briljant! Jag tycker även att det är en en fin historia mellan Leonide och Daphne, hade gärna sett att du utvecklade den lite mer då jag fann den sekvensen som manuset absoluta topp. Lite kritik: Först av allt så tycker jag att manuset innehåller FÖR mycket information om platser, uppfinningar och raser. Jag får jättesvårt att hänga med, kanske är jag trög, men personligen så hade jag helt skippat tillexempel att döpa planeten Leonide och Daphne bor i till något utan istället skrivit "Ext. Inglasad stad - Kväll". Eftersom det redan finns så mycket namn att hålla reda på så skulle jag försöka skippa en massa onödiga saker att hålla reda på! En annan sak är att du i "miljöbeskrivningarna" berättar saker vi inte ser. Tillexempel i scenen den här scenen: "Leonide sitter i labbet tillsammans med Aldante, som har en rullstol. Leonide har ingen rymddräkt. Labbet är detsamma som vi såg tidigare. På ett bord som står framför dem, finns högteknologisk utrustning. Detta är en DNA-ANALYSATOR som används för att analysera DNA-strukturer. Leonide smetar av blodet på fingret på en liten glasskiva, som hon stoppar in i enheten. Aldante trycker på en knapp och en blå stråle tänds som analyserar blodet på glasskivan. När enheten är klar med analysen kommer uppgifter upp på en datorskärm som står i närheten. Aldante rullar fram rullstolen och läser informationen." Där det fetstilta inte hör hemma i den delen av texten. Detta gör du på flera ställen i manuset. Jag skulle föreslå att all denna teknik som behövs förklaras hur den fungerar kan skötas av IO som bräcker den fjärde väggen (eller vad det kallas) och informerar oss tittare om vad som sker på skärmen. Du har säkert någon bättre idé, men bara ett förslag. Utöver detta tycker jag att manuset var spännande och du har en fin ambition av att bygga en riktigt fin och levande värld! :) Läser gärna framtida versioner om du vill det, bara att säga till! (Slänger iväg en vänförfrågan på Facebook också, loggar in här så sällan så där når du mig enklare :) )

Tjenare ingo! :) Tack så mycket för den fina kritiken! Speciellt slutet är något jag är riktigt nöjd med så är glad att du gillade det! :D Nu till kritiken: Jo, du har nog rätt angående att ett lite mer tydligt manus kanske inte vore så dumt! Ska försöka tighta ihop det hela en aning och försöka förklara Vincents inre konflikt snyggare! Tack så mycket och god jul! :) (Tar tag i ditt Alien-manus efter jag sovit ;) )

Hejsan Lika a virgin! Först av allt så vill jag tacka för din kritik, alltid kul att läsa! Själva idén med att inte ge Vincent som karaktär ett direkt mål var för att på något sätt avbilda en ungdom som bara kastas ut i vuxenlivet utan att veta vad han vill göra. Han vill ju senare i filmen bli accepterad av Therese och fabriken vilket filmens senare del kretsar omkring. Hela tanken med Vincent är att han lider av ett Oidipuskomplex, detta försöker jag avslöja med pratet om telefonerna i början. hur han föredrar den likadana telefonen istället för den nya han ska få. När hans mamma dör så försöker han ersätta henne med Therese som jag skrivit så lik Vincents mamma (Maria) som möjligt. Så det var en liten tanke att ge en hint om vad som är Vincents problem. Min grundtanke med Vincent är att han inte är en karaktär man ska sympatisera med helt och hållet, främst på grund av det faktumet att han vägrar rädda sig själv. Han väntar bara på att bli räddad av Emmy, men väljer senare att följa en mer destruktiv väg tillsammans med Therese. Han slits hela tiden mellan sin kärlek till Emmy, medan han behöver Therese då hon blir som en modersfigur för honom då hon påminner honom om hans mamma. Fågelmasksekvensen är en scen jag raderat ur det färdiga manuset, den passar inte in kände jag. Det var bara att förtydliga vad allt snack om fåglarna betydde, hur Vincent och de andra i gänget inte klarade av folk som såg ned på dem. Angående mordet: Jag väljer att skriva en film som handlar om utanförskap och ensamhet. I Vincents sista dialog med Johan så förklarar Johan att "Du är inte ensam Vincent. Fabriken accepterar inte den som inte är ensam. Och du är, i högsta grad, vid liv fortfarande Vincent." Jag väljer att se död på följande vis: När ingen i världen vet att du existerar, när ingen längre bryr sig om dig, då är du i samhällets ögon död, du finns inte. Om vi väljer att se Fabriken som helvetet, en plats dit dessa döda ungdomar kan fly, så kan inte Vincent accepteras av dem så länge inte han är död. Emmy bryr sig fortfarande om Vincent, men Vincent behöver Therese. Det enda sättet för Vincent att följa Therese ned i helvetet är om Emmy slutar bry sig om honom, om hon inte finns. Som Vincent säger själv i dialogen i början " Om bara en person i världen vet något, vad händer då med den vetskapen när den personen försvinner? Tänk om det föds en bebis som har svaret på meningen med livet, den är ämnad att berätta allt för mänskligheten, tänk om den bebisen drabbas av sån där plötslig spädbarnsdöd innan den hinner berätta allt den vet. Då försvinner allt den vet för evigt." När Emmy försvinner så försvinner Vincent. Hoppas det besvarade lite frågor! Tack så jättemycket för kritiken, ska se över manuset och försöka se över det du har pekat på. Tackar och god jul! :D

Grattis Désirée! :D

Mitt första manus. Handlar om en pojkes förfall efter sin mors död. Det är en mörk historia om att växa upp idag och ett försök att väcka folks uppmärksamhet på vilket egoistiskt samhälle vi lever i. Det hela kretsar omkring pojken Vincent som bryter ihop efter att hans mor dör i en bilolycka. Hoppas ni uppskattar det. :) Lämna gärna kritik! Vinterns viskningar.pdf

Fan vad ballt! :) Sådant här tycker jag är hur knepigt som helst, att skapa hela världar och med olika raser och så vidare, men jag tycker att det du skrivit är riktigt häftigt! Jag förstår inte riktigt varför de bestämmer sig för att skapa en armé bara sådär, men det förklaras säkert bättre i ett färdigt manus, just nu kändes det hela lite förhastat bara. Men förövrigt så tycker jag att det lät hur coolt som helst och ser fram emot ett manus i framtiden! Om du inte postar det här så får du gärna maila det till mig! :)

Vad glad jag blir att se detta! Önskar dig Lars all lycka i världen och ser fram emot filmen! :)

Jag personligen har inget alls emot "Vi ser-formuleringar." Däremot så innehåller ditt manus för mycket saker som tittaren inte kommer förstå. Till exempel: "Pojken går tvekande fram till den äldre mannen som är hans far. " Hur ska vi veta att mannen är hans far när vi ser filmen? Det kan ju egentligen vara vilket fyllo som helst. Annars så var det helt okej för att vara ett första manus liksom, jag skrev själv klart mitt första här för några dagar sedan så är knappast någon veteran, bara tipsar om lite grejer jag själv försöker minnas :)