Jump to content

Val 2006


Pace

Recommended Posts

Då [thread=1613]detta forum inte får innehålla varken religion eller politik[/thread], om de inte startats av mig, kommer här en tråd för att debattera valet den 17 september.

 

(Politik som hamnar i trådar eller inlägg utanför denna tråd kommer att redigeras. Håll politiken här. Ingen annanstans. Klart slut.)

Link to comment
Share on other sites

piratpartiet är för fildelning.

yay. fast jag skulle hellre rösta på mindre-dokusåpor-på-tv-partiet i så fall.

 

hur är det med dom riktiga partierna? miljöpartiet verkar vara ganska mycket för fildelning har jag också hört när de stod på T-centralen och snackade. hur ser det ut generellt sett på högerblocket av ren nyfikenhet?

Link to comment
Share on other sites

Sitter här med nya PC för alla där partierna svarar på några IT-frågor. På frågan:

-Tycker ni upphovsrätten ska förändras så det blir lättare att kopiera musik/film?
Centerpartiet svarar ja. Och miljöpartiet ja och
Vi vill tillåta privat nedladdning av musik och film

 

Mina egna prioriteringar ligger dock på andra plan. Men jag kan säga att när jag om min son var ute på promenad här i göteborg så kom det en skitig lastbil från öst. Den bolmade svart rök. Min son kräktes omedelbart och jag var nära också, av förgiftning. Detta i ett bostadsområde, inte E6. Och med tanke på att trafiken och industrins luftföroreningar dödar lika många som rökningen per år, så borde dessa dödsfall tillskrivas trafiken. Då är 0-visionen långt långt borta.

 

Så att förbjuda rökning gick utmärkt. Men att döda stadsbor är helt ok. Skillnaden är att rökningen trots passiv rökning är bra mycket mer möjlig att undvika än stadsluft i övrigt. Och säg inte flytta! För habiliteringen finns inte mycket av i mindre städer. Så vi har inget val rent praktiskt än att bo kvar :)

 

Högst personlig åsikt, men det finns en motivation bakom som är mer än "Pappa säger att dem är bäst".

 

/jon

Link to comment
Share on other sites

Ska du inte rösta på Sverigedemokraterna för att se om de lyckas med en etnisk rensning?

Etnisk rensning? Jag märker att pk-elitens propaganda har haft genomslag... Läs deras partiprogram istället för att ägna dig åt ogrundad smutskastning. Inte för att jag tänker rösta på dem - för det är de alldeles för lika kristdemokraterna, och dem skulle jag aldrig rösta på.

 

Det är också det enda man vet att [Piratpartiet] tycker...

Kan man besöka ett webbforum kan man väl besöka deras hemsida också? Piratpartiet går inte till val på en simpel slogan som "fildelning för alla!". Utöver deras ifrågasättande av immaterialrättens utformning så är deras ståndpunkt i fråga om värnandet av den personliga integriteten minst lika viktigt. Oavsett om Bodström (s) eller Johan Pehrsson (fp) hamnar i regeringen så är det utökad övervakning som står på agendan, och då sparkar jag bakut. Jag anser att det är min ensak vem jag väljer att ringa till, vilka hemsidor jag besöker etc.

 

Centerpartiet svarar ja. Och miljöpartiet ja och

Hycklare bägge två. De var båda med och röstade igenom förslaget om att olagliggöra nedladdning av upphovsrättsskyddat material. När sedan en massa människor blev förbannade så svängde de som vindflöjlar och försöker nu vinna röster på saken. Piratpartiet är de enda som har en genomtänkt ståndpunkt. Att vissa av deras förslag idag är orealistiska spelar mindre roll. Om vi vill ha en levande debatt om immaterialrättens problem så behöver vi Piratpartiet i riksdagen.

 

/Jakob

Link to comment
Share on other sites

Etnisk rensning? Jag märker att pk-elitens propaganda har haft genomslag... Läs deras partiprogram istället för att ägna dig åt ogrundad smutskastning. Inte för att jag tänker rösta på dem - för det är de alldeles för lika kristdemokraterna, och dem skulle jag aldrig rösta på.

 

Jag erkänner att det var dumt sagt. Jag tog ett främlingsfientligt parti (som jag anser att sverigedemokraterna är) och överdrev, också med tanke på att de förut engagerade sig i nazistiska organisationer.

Link to comment
Share on other sites

Då [thread=1613]detta forum inte får innehålla varken religion eller politik[/thread], om de inte startats av mig, kommer här en tråd för att debattera valet den 17 september.

(Politik som hamnar i trådar eller inlägg utanför denna tråd kommer att redigeras. Håll politiken här. Ingen annanstans. Klart slut.)

 

Diskussionerna verkar handla mest om fildelning (vilket kanske inte är så konstigt med tanke på att det är ett filmforum). Hur som helst så vore det kanske minst sagt intressant med en mer "omfattande" diskussion inför valet 2006.

 

Någon moderat här kanske som kan försvara hur det är rätt att försämra ekonomin för de som redan är utsatta.

En centerpartist som kan säga hur det blir fler jobb genom att man tar bort LAS.

Kanske en från Folkpartiet som kan rättfärdiga språkkrav.

(Eller en annan intressant fråga...)

 

/ Tobias

Link to comment
Share on other sites

Någon moderat här kanske som kan försvara hur det är rätt att försämra ekonomin för de som redan är utsatta.

Kanske någon dyker upp om du ställer sakliga frågor istället för att vinkla frågeställningen på sedvanligt vänstermanér. Frågor av den typen syftar inte till att få svar, utan endast att ytterligare bidra till den verklighetsbeskrivning som vänstern för fram.

 

En centerpartist som kan säga hur det blir fler jobb genom att man tar bort LAS.

Det är väl inte så konstigt att det blir lättare att anställa folk om det är lättare att sparka dem? Och det ur ett individuellt perspektiv definitivt bättre.

 

Ponera att du är en företagare som har två anställda, men pga sviktande kundunderlag måste du sparka en av dem. Problemet är att den du anställde först är en inkompetent drummel, medan den andre är smart som bara den. I det här läget har du inget annat val att sparka den bättre av de två. Är det rimligt? Och hur känns det att vara den kompetente av de två? Är det kul att förlora jobbet trots att man är tokbra på det man gör?

 

Som LAS ser ut är det inte så konstigt att man drar sig för att anställa, för det går ju knappt att bli av med dem om så krävs.

 

Det danska flexicurity-systemet är långt bättre än det svenska systemet. Det är bara att jämföra andelen arbetslösa.

 

Kanske en från Folkpartiet som kan rättfärdiga språkkrav.

Kanske för att man tycker att man som svensk medborgare (till skillnad från att ha permanent uppehållstillstånd) bör kunna ta del av relevant samhällsinformation? Är det inte rimligt att man skall kunna läsa partiprogrammen innan man röstar? Till detta kan förstås läggas det faktum att kraven i det föreslagna språktestet är så lågt ställda att även om man klarar testet så finns det inga som helst garantier att man klarar av att ta till sig en svensk dagstidning...

 

/Jakob

Link to comment
Share on other sites

Kanske någon dyker upp om du ställer sakliga frågor istället för att vinkla frågeställningen på sedvanligt vänstermanér. Frågor av den typen syftar inte till att få svar, utan endast att ytterligare bidra till den verklighetsbeskrivning som vänstern för fram.

 

Hur är det en vinklad frågeställning?

 

Moderaterna går till val på att minska ersättningsnivåerna för bland annat sjukskrivna och arbetslösa med upp till 15% (dvs ner till 65%). De pengar som frigörs ska sedan satsas på att sänka skatterna, både för företagen och för löntagare. Detta sker i hopp om fler jobb. Visst.. det leder också till fler jobb. Problemet är dock hur det blir för flertalet.

 

För att alla som drabbas av Moderaternas förslag ska kunna gå in i arbete så krävs det att det skapas cirka 564.000 nya jobb i Sverige, då det är vad den nuvarande arbetslösheten ligger på (enligt ett internationell sätt att räkna). Om det inte skapas så pass många jobb, då innebär försämrade ersättningar ett hårt slag mot människor som inte kan förbättra sin situation. Jag ser ingen som kan rättfärdiga detta, även om det skapas ett antal fler jobb. Slutresultatet blir såleds att ekonomin försämras för en grupp som redan idag, i många fall, har en ansträngd ekonomi.

 

Det är väl inte så konstigt att det blir lättare att anställa folk om det är lättare att sparka dem? Och det ur ett individuellt perspektiv definitivt bättre.

 

Ponera att du är en företagare som har två anställda, men pga sviktande kundunderlag måste du sparka en av dem. Problemet är att den du anställde först är en inkompetent drummel, medan den andre är smart som bara den. I det här läget har du inget annat val att sparka den bättre av de två. Är det rimligt? Och hur känns det att vara den kompetente av de två? Är det kul att förlora jobbet trots att man är tokbra på det man gör?

 

Som LAS ser ut är det inte så konstigt att man drar sig för att anställa, för det går ju knappt att bli av med dem om så krävs.

 

Det danska flexicurity-systemet är långt bättre än det svenska systemet. Det är bara att jämföra andelen arbetslösa.

 

De regleringar som du syftar till är turordningsreglerna i LAS. Dessa regler ger arbetsgivare med färre än 10 anställda möjligheten att undanta två personer från den ordinarie turordningen. Detta gör givetvis att ditt exempel faller, och det visar också att du inte är riktigt påläst om hur systemet fungerar.

Låt oss istället diskutera "problemet" i ett större företag - ett företag med fler än 9 anställda. Frågan är ju i och för sig om det är ett problem. Det enda problemet kan vara att företagen istället är svåra på att tillvarata sina rättigheter ur en arbetsrättslig synpunkt. Det förhåller sig nämligen så att personal kan undantas från turordningen även där, om det kan påvisas att en viss personal besitter kompetens som spelar in på företagets framtida utveckling. Tyvärr är det inte så allmänt känt - varken inom företagsvärlden eller inom den svenska politikhögern.

 

Ditt försvar av ungdomsavtalen är intressant, och då speciellt med tanke på att en uppluckring av LAS inte leder till att företagets ekonomi förbättras. För att kunna anställa så är ju en av de mest grundläggande kraven att ekonomin tillåter, och det skapas istället genom lägre arbetsgivaravgifter och reformerat sjuklönesystem.

Vidare kan man också tillägga att företag som idag är osäkra på om det går att ha en anställd under en längre period, har all möjlighet pröva. Modellen om provanställning medger en tidsfrist på 6 månader, med en uppsägningstid på 14 dagar. Om inte ett företag ens kan se framåt i 14 dagar, då kanske man ska överväga meningen med företagets existens över huvud taget.

 

Antalet arbetslösa i Sverige är idag 564.000 människor, om man samkör statistik från SCB och Arbetsmarknadsverket samt därefter beräknar enligt den modell som tillämpas av bland annat ILO. Detta är en alarmerande hög siffra, och det är inget som jag försvarar. Däremot ser jag inte att en uppluckring av LAS är ett alternativ. Jag tror mer på riktade åtgärder i form av att sjuklöneansvaret tas bort, arbetsgivaravgifterna sänkas och att vi satsar mer på att ge anställningsstöd till långtidsarbetslösa.

 

För övrigt så är inte LAS lika stort "träsk" som du vill påstå. De som besitter facklig erfarenhet ser flera exempel på där arbetsgivare lätt har gjort sig av med anställda. Ett populärt skäl till uppsägning är arbetsbrist, vilket gör det svårt för fackföreningarna att bevisa motsatsen.

Link to comment
Share on other sites

Hur är det en vinklad frågeställning?

Det blir en vinklad frågeställning när man använder ett ord som "utsatta" som en vag beskrivning för en grupp människor. Det är knappast givet att alla som är arbetslösa är särskilt "utsatta".

 

För mig är det uppenbart att den som arbetar skall få mer pengar än den som går hemma och latar sig. Varför skall man annars arbeta? Sverige har blivit ett parasiternas paradis, om du frågar mig.

 

För att alla som drabbas av Moderaternas förslag ska kunna gå in i arbete så krävs det att det skapas cirka 564.000 nya jobb i Sverige, då det är vad den nuvarande arbetslösheten ligger på (enligt ett internationell sätt att räkna). Om det inte skapas så pass många jobb, då innebär försämrade ersättningar ett hårt slag mot människor som inte kan förbättra sin situation. Jag ser ingen som kan rättfärdiga detta, även om det skapas ett antal fler jobb.

Det behöver inte skapas 564 000 nya jobb för att Sverige skall tjäna på det. Varje person som jobbar bidrar till välståndet och gör situationen bättre, och det tjänar naturligtvis även de fattigaste på. Om t ex 200 000 människor fick jobb skulle vi kunna införa gratis sjuk- och tandvård mm. Att lejonparten av mina skattepengar skall gå till att betala folks bidrag istället för till vård, skola och omsorg käns bara idiotiskt.

 

Detta gör givetvis att ditt exempel faller, och det visar också att du inte är riktigt påläst om hur systemet fungerar.

 

Nej, det gör inte att exemplet faller, fast jag borde ha gjort en anmärkning om saken. Jaha, så man kan undanta två personer, och? Varför inte alla? Och varför skulle det inte vara ett problem i ett större företag? Om jag äger ett företag så skall det väl vara upp till mig vem som arbetar där?

 

Man kan i förlängningen även se det som ett problem för de anställda. Om man efter 30 år som redovisor har tröttnat och känner att man vill byta jobb så innebär det samtidigt att man måste ge upp all sin anställningstrygghet, vilket gör att man blir fastlåst med arbete man inte trivs med.

 

Ditt försvar av ungdomsavtalen är intressant, och då speciellt med tanke på att en uppluckring av LAS inte leder till att företagets ekonomi förbättras. För att kunna anställa så är ju en av de mest grundläggande kraven att ekonomin tillåter, och det skapas istället genom lägre arbetsgivaravgifter och reformerat sjuklönesystem.

Med "ungdomsavtalen", menar du då centerns förslag om uppluckring av turordningsreglerna i LAS för folk upp till 26? Tja, det är jag på sätt och vis emot. Jag gillar inte godtyckliga gränser, som det rör sig om i det här fallet. Jag skulle hellre se en generell uppluckring över hela åldersskalan.

 

Hur som helst, jag är inte centerpartist och ser inte heller LAS som det stora problemet. De höga arbetsgivaravgifterna och medfinansieringen av sjuklönen är de stora problemen. I synnerhet det sista, som bara är ett sätt att spotta på småföretagen.

 

Så helt oense är vi knappast.

 

/Jakob

Link to comment
Share on other sites

Det blir en vinklad frågeställning när man använder ett ord som "utsatta" som en vag beskrivning för en grupp människor. Det är knappast givet att alla som är arbetslösa är särskilt "utsatta".

 

För mig är det uppenbart att den som arbetar skall få mer pengar än den som går hemma och latar sig. Varför skall man annars arbeta? Sverige har blivit ett parasiternas paradis, om du frågar mig.

 

Arbetslöshet är, enligt mig, alltid en utsatt position. En person som inte har ett arbete att gå till och saknar ekonomiska tillgångar är beroende av skattebetalarna och av politikernas "välvilja" om hur mycket pengar man ska få av den tidigare lönen. Vissa kan inom en kort tid återgå till arbete, andra blir avsaknaden av arbete mycket längre för. Den grupp som främst kommer att få ta konsekvenserna av en moderat politik är dem långtidsarbetslösa som inte har möjlighet att ta sig tillbaka av egen kraft. Det enda sättet att undvika detta är att få tillbaka alla arbetslösa (och sjukskrivna) i arbete.

 

Generellt sett ska det vara en märkbar skillnad mellan arbete och bidrag. Det är dock intressant var vi ska dra gränsen. Ska ersättningsnivåerna anpassas efter de lägsta lönerna för arbete? Då når vi en utveckling där vi skapar en ny fattigdomklass och som därefter också kommer att resultera i en negativa lönespiral, vilket i och för sig även Fredrik Reinfeldt är medveten om.

 

Det behöver inte skapas 564 000 nya jobb för att Sverige skall tjäna på det. Varje person som jobbar bidrar till välståndet och gör situationen bättre, och det tjänar naturligtvis även de fattigaste på. Om t ex 200 000 människor fick jobb skulle vi kunna införa gratis sjuk- och tandvård mm. Att lejonparten av mina skattepengar skall gå till att betala folks bidrag istället för till vård, skola och omsorg käns bara idiotiskt.

 

Givetvis skulle ekonomin i Sverige gynnas av att det tillkommer 200.000 nya jobb. Detta är dock ingen tröst för dem som fortsätter att gå arbetslösa och behöver försöka pussla ihop en omöjlig ekonomi för att desperat försöka överleva varje månad. Låt mig bara ta ett exempel:

 

Karl jobbar som undersköterska och tjänar cirka 17.900kr före skatt. Efter en tid får kommunen/landstinget för sig att skära ned på verksamhet, vilket innebär att Karl går lämna sitt arbete efter att ha jobbat i 2 år. Får han då inget nytt arbete så skulle det innebära att han fortsättningsvis endast får ut 65% av sin lön i arbetslöshetsersättning, om man följer Moderaterna. Det ger en bruttoinkomst på 11.635kr. Därefter får du räkna efter den skattesats som är aktuell för din kommun. Slutresultatet blir inte muntert. Betänk därefter också att Karl kanske har två barn att försörja.

 

Den enda trösten i en moderat politik är alltså 564.000 fler jobb.

 

Nej, det gör inte att exemplet faller, fast jag borde ha gjort en anmärkning om saken. Jaha, så man kan undanta två personer, och? Varför inte alla? Och varför skulle det inte vara ett problem i ett större företag? Om jag äger ett företag så skall det väl vara upp till mig vem som arbetar där?

 

Man kan i förlängningen även se det som ett problem för de anställda. Om man efter 30 år som redovisor har tröttnat och känner att man vill byta jobb så innebär det samtidigt att man måste ge upp all sin anställningstrygghet, vilket gör att man blir fastlåst med arbete man inte trivs med.

 

Med "ungdomsavtalen", menar du då centerns förslag om uppluckring av turordningsreglerna i LAS för folk upp till 26? Tja, det är jag på sätt och vis emot. Jag gillar inte godtyckliga gränser, som det rör sig om i det här fallet. Jag skulle hellre se en generell uppluckring över hela åldersskalan.

 

Hur som helst, jag är inte centerpartist och ser inte heller LAS som det stora problemet. De höga arbetsgivaravgifterna och medfinansieringen av sjuklönen är de stora problemen. I synnerhet det sista, som bara är ett sätt att spotta på småföretagen.

 

Så helt oense är vi knappast.

/Jakob

 

Visst kan arbetsrätten och turordningsreglerna betraktas som ett problem i ett större företag, men jag tror att om man kan tillvarata sina rättigheter så är det i verkligheten inte ett problem att hantera den regeln. Detta eftersom den som sagt medger undantag för alla, om det finns sakliga skäl till undantag. Det finns en lite missriktad uppfattning i frågan från många idag. Det är lite olyckligt, men beror säkert på att storföretagen hellre lobbar för borttagande än ansvarstagande och genomtänkande.

 

Det kan tyckas att det ska vara upp till företagaren vem som jobbar åt honom, och det är det också i grunden. Jag anser ju dock att vi ska kunna kräva ett ansvarstagande även från företagen, och då krävs arbetsrätt. Ska en person kunna sägas upp för att denne klagar på arbetsmiljön eller slåss för lagstadgade rättigheter via en fackförening? Jag är rädd för att verkligheten blir att människor sägs upp godtyckligt om vi slopar arbetsrätten. Redan idag ser vi flera exempel på företag som gör allt för att säga upp folk när de klagar på sådant som kan förbättras, men som anses kostsamt och obekvämt av arbetsgivaren.

 

"Inlå(a)sningen" är givetvis ett problem för den som vill kunna byta yrke, men egentligen är väl principen densamma. Om du är en bra revisor som kan "rädda" det nya företaget vid ekonomiska svårigheter så kan du få behålla ditt jobb, om din arbetsgivare är bra på att tillvarata sina intressen.

 

Bra att vi inte är helt oense. :-)

 

MVH

Link to comment
Share on other sites

För mig är det uppenbart att den som arbetar skall få mer pengar än den som går hemma och latar sig. Varför skall man annars arbeta? Sverige har blivit ett parasiternas paradis, om du frågar mig.

Så om man är sjukskriven och inte har möjlighet att arbeta, eller om man söker jobb i över ett år utan resultat trots att man verkligen vill arbeta och ha en lön (vilket inte bara är fullt möjligt utan även vanligt) så är man en parasit och förtjänar att få mindre pengar att leva för än vad hyran och maten kostar?

 

Det är en riktigt rutten inställning. Det är långt ifrån ett paradis att leva som arbetslös i det här landet.

Link to comment
Share on other sites

Arbetslöshet är, enligt mig, alltid en utsatt position.

Det är ett exempel på definition, men den är knappast uppenbar. Om vi ser det ur en rent språklig synvinkel är man generellt utsatt *för* någonting, och jag har svårt att se hur man är utsatt för en brist på arbete. Men för diskussionens skull har jag inget problem att köpa din definition, så länge vi vet vad vi pratar om. Men jag ser samtidigt en stor skillnad mellan någon som är arbetslös i största allmänhet och någon som är drabbad av sjukdom eller skada.

 

Generellt sett ska det vara en märkbar skillnad mellan arbete och bidrag. Det är dock intressant var vi ska dra gränsen. Ska ersättningsnivåerna anpassas efter de lägsta lönerna för arbete? Då når vi en utveckling där vi skapar en ny fattigdomklass och som därefter också kommer att resultera i en negativa lönespiral, vilket i och för sig även Fredrik Reinfeldt är medveten om.

Med tanke på att jag inte kan använda mina fredag- och lördagkvällar till några som helst nöjen eftersom jag arbetar då och likväl tjänar mindre än många arbetslösa så kan vi väl säga att den skillnad som nu råder mellan arbetande och arbetslösa är lite uppåt väggarna?

 

Givetvis skulle ekonomin i Sverige gynnas av att det tillkommer 200.000 nya jobb. Detta är dock ingen tröst för dem som fortsätter att gå arbetslösa och behöver försöka pussla ihop en omöjlig ekonomi för att desperat försöka överleva varje månad.

Så är det inte alls. Alla tjänar på att 200 000 nya arbetstillfällen dyker upp. Skatten skulle kunna sänkas, skolan skulle kunna bli bättre, sjukvården skulle kunna bli billigare etc. Det är en redig tröst även för de arbetslösa.

 

Det kan tyckas att det ska vara upp till företagaren vem som jobbar åt honom, och det är det också i grunden. Jag anser ju dock att vi ska kunna kräva ett ansvarstagande även från företagen, och då krävs arbetsrätt. Ska en person kunna sägas upp för att denne klagar på arbetsmiljön eller slåss för lagstadgade rättigheter via en fackförening?

Jag funderade på att nämna det, men tyckte att det var uppenbart att visst arbetsskydd måste fortsätta att gälla. Vi har t ex fortfarande lagar som förbjuder diskriminering, eller hur?

 

Så om man är sjukskriven och inte har möjlighet att arbeta, eller om man söker jobb i över ett år utan resultat trots att man verkligen vill arbeta och ha en lön (vilket inte bara är fullt möjligt utan även vanligt) så är man en parasit och förtjänar att få mindre pengar att leva för än vad hyran och maten kostar?

Det där var inte vad jag sade. Om sjukskrivna har jag inte sagt ett ord (fast det finns en hel del att säga om de skenande sjukskrivningarna i Sverige), och jag har egentligen inte utmålat någon som parasit. Däremot har jag sagt att Sverige är ett paradis för parasiter, och det står jag för. Personer som verkligen vill ha jobb och som inte tackar nej till jobb som de tycker att de är för fina för skulle jag aldrig kalla för parasiter. Men verkligheten är också sådan att många skulle kunna få jobb om de ville, men det är lättare att gå omkring med 80 % av den gamla lönen än att behöva gå till jobbet om morgonen, så de stannar hellre hemma. Parasiter, kallar jag dem.

 

Kul att det blev lite debatt! Vi får väl hoppas att inte alltför många livslånga hatrelationer föds på köpet...

 

/Jakob

Link to comment
Share on other sites

Det där var inte vad jag sade. Om sjukskrivna har jag inte sagt ett ord (fast det finns en hel del att säga om de skenande sjukskrivningarna i Sverige), och jag har egentligen inte utmålat någon som parasit. Däremot har jag sagt att Sverige är ett paradis för parasiter, och det står jag för. Personer som verkligen vill ha jobb och som inte tackar nej till jobb som de tycker att de är för fina för skulle jag aldrig kalla för parasiter. Men verkligheten är också sådan att många skulle kunna få jobb om de ville, men det är lättare att gå omkring med 80 % av den gamla lönen än att behöva gå till jobbet om morgonen, så de stannar hellre hemma. Parasiter, kallar jag dem.

ok, ok. men i din jakt på sk. "parasiter" så är det väldigt många andra som verkligen vill arbeta men antingen inte kan eller inte lyckas få jobb som får lida för det. Man kan inte tvinga ut en liten grupp människor i arbete genom att ta bort allas möjlighet till att leva. Då kommer de som inte kan arbeta, vars enda möjlighet till ett liv hänger på bidrag att bli helt utan alternativ. Vad ska de göra då tycker du? Svälta? Hamna på gatan? Begå brott? Dela ut laminerade tiggarkort i tunnelbanan? Har du någon lösning så säg till.

 

Borde inte det här säga sig självt?

 

Jag har känt väldigt många långtidsarbetslösa och har varit det själv, men jag har då aldrig träffat någon "parasit" som du beskriver. De kanske finns, men de är inte så vanliga som du verkar tro. Var hittar du dem någonstans? Hur många har du träffat?

Link to comment
Share on other sites

Mycket här i världen som är märkligt.

 

Men oavsett vad som sägs så vill ingen politiker som tror på utveckling ha en arbetslöshet under 4 %. Om så sker kommer riksbanken att börjar höja räntor och annat för att se till att marknaden återgår till det normala.

 

Och att sänka arbetsgivaravgifter ser jag inget fel i. Men jag tror inte det stimulerar till så mycket fler jobb. Jag tror däremot att det bidrar till högre marginaler åt företagare. Mer vinst att ta hem.

 

Annars skulle väl de som faktiskt har råd att anställa idag göra det? Inte sparka folk för att tjäna ytterligare 100 miljoner.

 

Här finns mycket:

http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=24322

 

Svt i sitt essä, men roligt är det :) Han har ball mustasch och underhållningen är på topp.

 

Och till sist, när man förlorar humorn och självdistansen. Då blir man fundamentalist. :)

 

ps.

http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=47048&a=541748&lid=puff_553780&lpos=extra_0

i synnerhet är väl kanske mer aktuellt än de andra.

ds.

ps2

han har faktiskty mycket ball mustasch

ds2

 

mera ps

de verkar ha plockat bort möjligheten att se programmen i sin helhet, men det finns lite roligt kina-Tv och fnn.

ds för sista gången :)

Link to comment
Share on other sites

Man kan inte tvinga ut en liten grupp människor i arbete genom att ta bort allas möjlighet till att leva. Då kommer de som inte kan arbeta, vars enda möjlighet till ett liv hänger på bidrag att bli helt utan alternativ. Vad ska de göra då tycker du? Svälta? Hamna på gatan? Begå brott? Dela ut laminerade tiggarkort i tunnelbanan? Har du någon lösning så säg till.

Naturligtvis skall inte ersättningsnivåerna sättas så lågt att man tvingas svälta eller hamna på gatan, det säger väl sig självt? Men nej, man kanske inte har råd med semestern, men det är det många som arbetar som inte heller har råd med.

 

Jag har känt väldigt många långtidsarbetslösa och har varit det själv, men jag har då aldrig träffat någon "parasit" som du beskriver. De kanske finns, men de är inte så vanliga som du verkar tro. Var hittar du dem någonstans? Hur många har du träffat?

Vi kan ju istället säga som så att jag har träffat väldigt många (ungefär hela min bekantskapskrets) som har harvat sig fram på okvalificerade jobb. Sitta i kassan på ICA, jobba på kafé, nattportier på hotell, kundtjänst på telia, dela ut morgontidningarna etc. Massor av personer som inte ens har gått ut gymnasiet men som ändå lyckas hitta jobb så att de kan hanka sig fram. Uppenbarligen går det ju att hitta jobb om man inte är så kräsen. Och det finns inget som hindrar en från att söka nya, mer attraktiva jobb medan man sliter på golvet.

 

Och jo, jag har träffat min beskärda del av parasiter också...

 

/Jakob

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Restore formatting

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Create New...