Jump to content

Recommended Posts

VÅLDTAGEN - synopsis

 

FREDRIK, 28, jobbar som vårdbiträde i Hallunda och är som man populär ibland gamlingarna. En kväll efter att Fredrik slutat jobbet så blir han rånad och våldtagen av en svart man. Efteråt så beger han sig hem där hans flickvän, LISA, 27, ligger och sover i sängen med deras dotter, ALICIA, 1 1/2 år. Lisa vaknar och frågar chockat vad som hänt, Fredrik ljuger och säger att han blivit rånad, ger dock ett osäkert intryck, varpå Lisa fattar misstankar och frågar ut honom ytterligare. Fredrik blir arg på henne men brister sedan i gråt, Lisa tröstar honom.

 

På morgonen säger Fredrik hejdå till Lisa och Alicia, som ska iväg till jobb och förskola, och efter det duschar han. Efter duschen sitter Fredrik tyst i lägenheten och tänker efter på vad han varit med om, det känns overkligt, som en mardröm. När Lisa kommer hem på eftermiddagen sover Fredrik, han har varken tvättat eller lagat middag, vilket han alltid brukar göra på måndagar. Fredrik och Lisa grälar, Alicia börjar gråta, Fredrik knuffar omkull Lisa på sängen och rusar sedan därifrån.

 

När Fredrik kommer hem igen är det natt och Lisa väntar på honom, rökandes en cigarett. Lisa vill att de ska prata ut, men det vill inte Fredrik, som går och lägger sig. Dagen efter sjukskriver sig Fredrik, magsjuk, säger han, och tar sedan bilen till Hallunda och går runt och tittar på människor, får syn på två svarta män och tror sig känna igen en av dem, följer efter dem men inser snart att han misstagit sig. På kvällen vill Lisa ha sex, men det vill inte Fredrik. Lisa frågar vad som är fel, Fredrik tvekar, ska han berätta? Men sen reser han sig upp och går ut i vardagsrummet och slår på teven, Lisa följer efter honom och ser på honom en stund, för att sedan gå och lägga sig.

 

Efter det ser vi hur Fredrik sitter i sin bil och tittar på några svarta män som står och pratar med varandra utanför Hallundas tunnelbanestation. På sätet bredvid Fredrik ligger en kniv och ett knogjärn.

Link to post
Share on other sites

Hej!

 

Ja, här ovan kan ni läsa synopsis till en novellfilm som går under arbetsnamnet ”Våldtagen" och som jag ska börja skriva i början av 2013, för att sedan regissera sommaren 2014, är väldigt nyfiken på vad ni tycker om det …

 

Det kan förstås tolkas som rasistiskt men det är absolut inte min avsikt, men med det sagt, jag tycker heller inte att man som författare ska vara rädd för att skriva om kontroversiella ämnen, det beror som sagt vad ens avsikt är, om ens avsikt är att utmåla svarta män som våldtäktsmän, då är det så klart fel, men om ens avsikt är en annan, ja, då är det rätt.

 

Hur som helst, jag vill göra en film som jag aldrig sett förut, en film om en man som blir våldtagen, som inte berättar något, inte ens för sin familj, som skäms och känner sig omanlig, tills hans sista utväg är att ta till det som män ofta brukar ta till när orden inte räcker till, våld.

 

Du kanske frågar dig varför det måste vara en svart man som våldtar en vit man? Ja, det beror på att det är baserat på något som jag upplevde för några år sen, 2008, närmare sagt, jag jobbade då som personlig assistent i Norsborg och jag jobbade ofta kvällar, varje kväll efter jobbet gick jag till Hallunda, där jag tog bussen hem till Tumba, där jag då bodde, och en kväll blev en man våldtagen av en svart man på samma väg som jag gick flera kvällar i veckan, det fick jag mig så klart att börja tänka, tänk om det hade varit jag, hur hade jag reagerat, hade jag berättat det för någon?

 

Det är det som intresserar mig med denna historia och jag känner att det vore fegt av mig att ändra hudfärg på våldtäktsmannen endast för att jag är rädd för att stämplas som rasist, rätt eller fel, det får tiden utvisa.

 

/Daniel

Link to post
Share on other sites
Slutet känns förutsägbart och platt. Kanske skulle huvudpersonen ha en bekantskap med en svart man han irriterat sig på (Dagislärare, Butiksanställd etc), och i slutet misshandlar han den här oskyldiga personen i vad som egentligen är missriktad vrede? Slutet du beskriver nu känns bara så snopet jämfört med hur pass intressant själva upplägget är, lite som att personen skulle vakna upp och allt vart en dröm.

 

Bra förslag, Tolin, har varit osäker på slutet. Tack!

 

En annan sak: En av mina brister som manusförfattare är att det mesta som jag skriver sker under några dagar, dvs, jag är dålig på tidshopp, har du några förslag så att man kan dra ut på händelseförloppet på, säg, en månad istället för en vecka?

 

/D

Link to post
Share on other sites

Att visa en längre tidslinje kan exempelvis göras med hjälp av klipp/scener som har olika väder, dygnstid och situation, samtidigt som man behåller en scen som är i nutid, som en slags återkommande flashforward.

 

Exempelvis kan man se Fredrik duscha som en återkommande grej mellan andra klipp/scener; han tar av sig kläderna; han tvålar in sig noga; han gråter i duschen; han sitter ihopkrupen under duschen; han skrubbar sig i underlivet, ångan stiger ur duschkabinen etc. - Den scenen är egentligen i nutid.

 

Mellan dessa klipp kan man varva annat som du nämnt; på kvällen när hustrun vill ha sex, på dagislämning på morgonen, på ett kafé när han får syn på potentiella gärningsmän osv. för att väva in händelser som sker fram tills tillfället när han börjar duschscenen.

 

Och så återkommer vi tillslut till duschscenen i nutid; som mycket väl kan vara några veckor senare "i upplevd tid", in extremis kan man ha höst/vinter istället för vår/sommar utanför.

 

Och när han väl kommer ut ur duschen har han bestämt sig för att ta tag i saken, t ex söka hämnd, söka förståelse, eller vilken väg som nu temat och storyn tar honom.

 

I hope I make sense.

Link to post
Share on other sites

För övrigt ett starkt ämne, med tanke på att det upplevs som tabu med våldtäkter mot män; det finns liksom inte, förutom på fängelser i USA :-/

 

Såklart kommer PK-diskussionen förmodligen gå het om att våldtäktsmannen gestaltas av en svart person, men det gick ju rätt bra för Ruben Östlunds "Play". Jag har inte sett den själv, men jag misstänker att om gärningsmannen inte görs helt endimensionell (i det här fallet kommer han kanske från ett krig/var barnsoldat/utsattes för övergrepp själv/...) så ger det ett mindre svart-vitt perspektiv. Eller så kan det vara en välartad person, om man vill bryta klichén på det hållet; en framgångsrik artist, en rik finansman, dvs inte ghetto/förort/kriminell eller något annat som inte skulle vara förväntat.

Link to post
Share on other sites

Ta någon funderare till på om det är nödvändigt med en svart gärningsman. Det kan lätt bli huvudinnehållet i diskussioner om filmen och ta fokus från det du vill förmedla, åtminstone om det inte är välmotiverat i manus.

 

Att "Fredrik ljuger och säger att han blivit rånad, ger dock ett osäkert intryck, varpå Lisa fattar misstankar och frågar ut honom ytterligare." behöver nog utvecklas mer. Har man blivit rånad är man skärrad och osäker vilket inte behöver ge orsak till misstanke. Kanske kommer Lisas misstankar såsmåningom när Fredrik drar sig undan.

Link to post
Share on other sites
Ta någon funderare till på om det är nödvändigt med en svart gärningsman. Det kan lätt bli huvudinnehållet i diskussioner om filmen och ta fokus från det du vill förmedla, åtminstone om det inte är välmotiverat i manus.

 

Att "Fredrik ljuger och säger att han blivit rånad, ger dock ett osäkert intryck, varpå Lisa fattar misstankar och frågar ut honom ytterligare." behöver nog utvecklas mer. Har man blivit rånad är man skärrad och osäker vilket inte behöver ge orsak till misstanke. Kanske kommer Lisas misstankar såsmåningom när Fredrik drar sig undan.

 

Det skulle kännas så falskt på något vis om jag skrev om det, har faktiskt heller inga problem med att göra en film med tvetydligt budskap, det är oftast sånt filmer som lämnat störst intryck på mig själv.

 

Jo, hennes misstankar kommer komma undan för undan men de startar där, har tänkt mig att Fredrik är rätt så macho av sig, med ett vilt förflutet, och att det är mot hans natur att bli så skärrad av ett vanligt rån, det är därför Lisa fattar misstankar.

Link to post
Share on other sites
För övrigt ett starkt ämne, med tanke på att det upplevs som tabu med våldtäkter mot män; det finns liksom inte, förutom på fängelser i USA :-/

 

Såklart kommer PK-diskussionen förmodligen gå het om att våldtäktsmannen gestaltas av en svart person, men det gick ju rätt bra för Ruben Östlunds "Play". Jag har inte sett den själv, men jag misstänker att om gärningsmannen inte görs helt endimensionell (i det här fallet kommer han kanske från ett krig/var barnsoldat/utsattes för övergrepp själv/...) så ger det ett mindre svart-vitt perspektiv. Eller så kan det vara en välartad person, om man vill bryta klichén på det hållet; en framgångsrik artist, en rik finansman, dvs inte ghetto/förort/kriminell eller något annat som inte skulle vara förväntat.

 

Nej, jag har inte heller sett ”Play” men jag har läst några recensioner, och jag måste erkänna att det är den som har fått mig att våga vilja göra denna film.

 

Jag förstår hur Du tänker, men hur visar jag det i bild? Det kan ju bli svårt, har inte tänkt mig att gärningsmannen ska återkomma.

 

Men jag fick en idé tidigare idag, Tolin föreslog att Fredrik skulle ta ut sin ilska på en annan svart man, då tänkte jag mig att gärningsmannen skulle återkomma i Fredriks POV.

 

Typ så här:

 

Den svarte mannen ser ilsket på Fredrik. Fredrik ser på mannen och helt plötsligt står gärningsmannen där. Fredrik slår ner honom och sparkar på honom när han ligger. Mannen försöker förgäves värja sig, men Fredrik sparkar honom medvetslös. Först efter att han sansat sig ser han vad han gjort, att han misshandlat någon som är oskyldig.

Link to post
Share on other sites

Tjena grabben!

 

Det låter som en intressant idé, men jag ser inte hur det skall hålla till en hel novellfilm. Själv ser jag en tiominutare framför mig. För att få till den längd du tänker dig behöver du berätta fler historier än bara Fredriks. Hur påverkas människor omkring honom, och vilken resa genomgår de?

 

Jag har några andra tankar också, men först undrar jag vad du ser som filmens kärna? Vad är det filmen verkligen handlar om?

 

Ha det gott!

/Jakob

Link to post
Share on other sites

Tjena själv! Går det bra med skrivandet? Vi kan ju höras på tfn snart och stämma av läget.

 

Det låter som en intressant idé, men jag ser inte hur det skall hålla till en hel novellfilm. Själv ser jag en tiominutare framför mig. För att få till den längd du tänker dig behöver du berätta fler historier än bara Fredriks. Hur påverkas människor omkring honom, och vilken resa genomgår de?

 

Tror du inte? Ja, du kan ha rätt, jag kanske skulle ge Lisa mer utrymme? Men som du vet, J, så har jag ju en försmak för filmer med långsamt tempo, är det bara något som intresserar mig, intellektuellt eller känslomässigt, så sitter jag ändå som klistrad trots att det egentligen inte är så mycket som händer.

 

Jag har några andra tankar också, men först undrar jag vad du ser som filmens kärna? Vad är det filmen verkligen handlar om?

 

Filmens kärna är Fredriks skam efter att ha blivit våldtagen. Just det, skam efter våldtäkt, har man ju sett många gånger förut, men aldrig ifrån en mans synvinkel, ja, inte jag iaf. Så det är det jag vill berätta om.

 

Men om man ska gå in djupare på det så kan man säga att det handlar om manlig självbild, en självbild som går i kras, och när det väl sker så vet personen ifråga inte hur man ska bete sig längre.

 

”En man ska knulla, inte knullas”, har jag en gång hört någon säga, men vad skulle hända om samma person som sa det skulle bli utsatt för en våldtäkt, hur skulle han handskas med det? Det är frågan som intresserar mig.

 

Vad är de andra tankarna? Har tänkt skriva ett nytt synopsis snart, ett längre, så jag tar gärna emot tips på saker och ting som kan utvecklas.

 

Simma lugnt!

 

/D

Link to post
Share on other sites
Tjena själv! Går det bra med skrivandet? Vi kan ju höras på tfn snart och stämma av läget.

Det har väl gått sisådär, men mest för att jag har jobbat en massa extra. Jag drar till Skåne i dagarna, men jag hör av mig när jag är tillbaka.

 

Tror du inte? Ja, du kan ha rätt, jag kanske skulle ge Lisa mer utrymme? Men som du vet, J, så har jag ju en försmak för filmer med långsamt tempo, är det bara något som intresserar mig, intellektuellt eller känslomässigt, så sitter jag ändå som klistrad trots att det egentligen inte är så mycket som händer.

Långsamt tempo för all del, men varje scen måste säga något nytt, och frågan är hur många saker du kan säga om Fredrik och hans öde.

 

 

Filmens kärna är Fredriks skam efter att ha blivit våldtagen. Just det, skam efter våldtäkt, har man ju sett många gånger förut, men aldrig ifrån en mans synvinkel, ja, inte jag iaf. Så det är det jag vill berätta om.

Det var det här som jag hade problem med. Du säger att filmen handlar om skam, men vad jag ser är en film om vad som får en människa att ta till våld. Jag tycker att en våldsam urladdningen på slutet förtar mycket av det som gör ämnet intressant. Jag förstår att tanken är att våldet blir ett sätt att hantera en ohanterbar situation, men jag tycker att det är en billig utväg. Problemet får på så sätt en alldeles för enkel (icke)lösning. Jag är mer intresserad av hur protagonisten faktiskt tar sig igenom problemet, dvs skamkänslorna efter våldtäkten. Våldsinslag är förstås inte fel, men det känns som att det finns en massa spännande grejer som väntar efteråt. Blir han hjälpt av att misshandla någon, eller driver det bara honom djupare i misären? Hur tar han sig då upp? Eller är han förstörd för livet? Filmen slutar liksom alldeles för tidigt.

 

Ha det gott!

/Jakob

Link to post
Share on other sites

Håller med jbergman här ovanför;

Det känns som en både svårare och intressantare väg att följa protagonisten genom skamkänslorna. Hur blir han bemött av sin fru, sitt barn, sjukvården, polisen osv? Finns det överhuvudtaget en mansjour att ringa? Tar han sig till en präst eller psykolog?(manlig eller kvinnlig)

 

- Hur fungerar han på sin arbetsplats? Han kanske bekänner/pratar/gråter ut med någon äldre herre/dam? Det vore ett intressant möte!

Link to post
Share on other sites
Håller med jbergman här ovanför;

Det känns som en både svårare och intressantare väg att följa protagonisten genom skamkänslorna. Hur blir han bemött av sin fru, sitt barn, sjukvården, polisen osv? Finns det överhuvudtaget en mansjour att ringa? Tar han sig till en präst eller psykolog?(manlig eller kvinnlig)

 

- Hur fungerar han på sin arbetsplats? Han kanske bekänner/pratar/gråter ut med någon äldre herre/dam? Det vore ett intressant möte!

 

Ja, det skulle kunna bli intressant, men jag tror ändå inte att det är rätt väg att gå. För är det något som är viktigt för mig som författare så är det realism, och det känns inte så realistiskt att Fredrik skulle berätta det för någon. Jag menar, tänk på hur många kvinnor som inte väljer att anmäla eller berätta om våldtäkter, och tänk sedan på hur stort mörkertalet faktiskt kan vara för män som blir utsatta.

 

Dessutom, om Fredrik inte berättar det så blir det hans egen skamfyllda hemlighet och en person med en sån blir per automatik ensam, något som jag personligen kan relatera till och som jag är intresserad av att utforska i mitt skrivande.

 

/D

Link to post
Share on other sites
Det har väl gått sisådär, men mest för att jag har jobbat en massa extra. Jag drar till Skåne i dagarna, men jag hör av mig när jag är tillbaka.

 

Ah ok. Ja, jag och tjejen åker till Helsingfors imorgon så jag kommer hem först på onsdag. Men vi hörs av snart, J.

 

Det var det här som jag hade problem med. Du säger att filmen handlar om skam, men vad jag ser är en film om vad som får en människa att ta till våld. Jag tycker att en våldsam urladdningen på slutet förtar mycket av det som gör ämnet intressant. Jag förstår att tanken är att våldet blir ett sätt att hantera en ohanterbar situation, men jag tycker att det är en billig utväg. Problemet får på så sätt en alldeles för enkel (icke)lösning. Jag är mer intresserad av hur protagonisten faktiskt tar sig igenom problemet, dvs skamkänslorna efter våldtäkten. Våldsinslag är förstås inte fel, men det känns som att det finns en massa spännande grejer som väntar efteråt. Blir han hjälpt av att misshandla någon, eller driver det bara honom djupare i misären? Hur tar han sig då upp? Eller är han förstörd för livet? Filmen slutar liksom alldeles för tidigt

 

Det är ju för att det ska bli en novellfilm, inte en långfilm, och eftersom jag ska bekosta det helt själv så vill jag inte krångla till det.

 

Jag förstår vad du är ute. Men det är inte riktigt min typ av film, vettu :)

 

Jag vet inte … Varför måste filmer besvara frågor, låta karaktärer övervinna problem? Borde det inte räcka med att ställa frågor, låta karaktärerna kännas som riktiga människor?

 

Det kan vara min stora brist, men det kan också vara min stora styrka, men jag förstår mig faktiskt inte på människor som skriver manus och gör film som inte särskiljer sig ett dugg ifrån allting annat som finns därute, nästan som om de jobbar efter en och samma manual, är endast utförandet som är lite, lite annorlunda. Vad är poängen, liksom?

 

Nåja, detta är inte riktat mot dig, J, utan jag sitter och skriver helt fritt här på kvällskvisten. Men jag börjar mer och mer förstå att mitt sätt se på film och berättande är rätt så annorlunda jämfört med många andras.

 

Jag minns t.ex. när jag pluggade på Manuspiloterna och vi diskuterade premisser, någon ropade ut: ”Girighet leder till ensamhet!”, och fick genast medhåll av några andra: ”Ja, det är en bra premiss.” Själv tänkte jag: ”Ja, om man gör en barnfilm, kanske.”

 

Det är väl det jag kan störa mig på, ofta när jag ser en film får jag intrycket att regissören ser på publiken som dumma små barn som måste upplysas, tycker det är rent ut sagt förolämpande, faktiskt :) Så när jag själv skriver manus så tar jag alltid för givet att publiken är smarta och klarar av att tänka efter själva, dvs, jag försöker ge dem den respekt som jag själv ofta saknar, och nej, jag säger inte att jag lyckas, men det är min ambition iaf.

 

/D

Link to post
Share on other sites
Det är ju för att det ska bli en novellfilm, inte en långfilm, och eftersom jag ska bekosta det helt själv så vill jag inte krångla till det.

Det ryms mycket på en halvtimme. Men så kände jag ju också att synopsisen sådan som den var bara var en tiominutare...

 

 

Jag vet inte … Varför måste filmer besvara frågor, låta karaktärer övervinna problem? Borde det inte räcka med att ställa frågor, låta karaktärerna kännas som riktiga människor?

Nja, jag menar inte att Fredrik måste komma ut på andra sidan fri från problemen, verkligen inte. Och visst skall karaktärerna kännas som riktiga människor, men då blir frågan: känns det verkligt att han väljer våld som utväg? De flesta välanpassade individer har ändå en ganska stark motvilja till att till våld. Det är därför jag menar att filmens kärna istället blir en fråga om våld, snarare än om skam. Det nuvarande slutet riskerar helt enkelt att ta fokus ifrån det du själv säger att du vill fokusera på. Som ett experiment, fundera på hur filmen kan sluta utan våldsinslag. Om det inte går, är det verkligen skam filmen handlar om?

 

Jag menar naturligtvis inte att de idéer du har leder till att det blir en dålig film. Det kan lika gärna bli tvärtom. Dock är det bra att veta vad det är man sysslar med och vad det är man vill uppnå.

 

Ha de gott!

/Jakob

Link to post
Share on other sites
Ja, det skulle kunna bli intressant, men jag tror ändå inte att det är rätt väg att gå. För är det något som är viktigt för mig som författare så är det realism, och det känns inte så realistiskt att Fredrik skulle berätta det för någon. Jag menar, tänk på hur många kvinnor som inte väljer att anmäla eller berätta om våldtäkter, och tänk sedan på hur stort mörkertalet faktiskt kan vara för män som blir utsatta.

 

Dessutom, om Fredrik inte berättar det så blir det hans egen skamfyllda hemlighet och en person med en sån blir per automatik ensam, något som jag personligen kan relatera till och som jag är intresserad av att utforska i mitt skrivande.

 

/D

 

Hur eller hur så måste han förhålla sig till sin fru och sitt barn, och sin arbetsplats: han ändrar uppenbarligen sitt beteende men som du skrivit synopsis så gestaltas skammen med en dusch, ett gräl, en cigg, och sen en jakt på förövaren. Det känns lite tunt, och blir som jbergman påpekar mer våldsfokuserat.

 

Nyckeln ligger kanske i grälet med sin fru, där man kan få det att till synes handla om någon världsligt och trivialt, medan det i själva verket är ett rop på hjälp. Men det skulle också kunna vara i situationer på arbetsplatsen (ett likaledes metaforiskt samtal med en äldre herre/dam) eller med sitt barn. Alltså behöver han inte avslöja sin hemlighet eller explicit säga vad som hänt, men du får ett utrymme att gestalta skammen. (Shit, vad pretantiöst det lät!)

 

Kör på!

Link to post
Share on other sites
Hur eller hur så måste han förhålla sig till sin fru och sitt barn, och sin arbetsplats: han ändrar uppenbarligen sitt beteende men som du skrivit synopsis så gestaltas skammen med en dusch, ett gräl, en cigg, och sen en jakt på förövaren. Det känns lite tunt, och blir som jbergman påpekar mer våldsfokuserat.

 

Nyckeln ligger kanske i grälet med sin fru, där man kan få det att till synes handla om någon världsligt och trivialt, medan det i själva verket är ett rop på hjälp. Men det skulle också kunna vara i situationer på arbetsplatsen (ett likaledes metaforiskt samtal med en äldre herre/dam) eller med sitt barn. Alltså behöver han inte avslöja sin hemlighet eller explicit säga vad som hänt, men du får ett utrymme att gestalta skammen. (Shit, vad pretantiöst det lät!)

 

Kör på!

 

Tack, daac, jättebra förslag. Ja, jag ska låta det vila i en månad ungefär och sen ska jag skriva ett nytt synopsis.

 

/D

Link to post
Share on other sites

Hemma igen! :)

 

Det ryms mycket på en halvtimme. Men så kände jag ju också att synopsisen sådan som den var bara var en tiominutare

 

Ja, det är ju ett första utkast, kommer ju skriva minst en till version innan jag börjar med scensynopsis, som jag kallar det.

 

Nja, jag menar inte att Fredrik måste komma ut på andra sidan fri från problemen, verkligen inte. Och visst skall karaktärerna kännas som riktiga människor, men då blir frågan: känns det verkligt att han väljer våld som utväg?

 

Varför skulle det inte göra det, med tanke på att män står för majoriteten av våldet i samhället? Som jag skrev tidigare så har jag ju också tänkt mig att Fredrik är en man med ett vilt förflutet och att våldet ligger nära under ytan.

 

Som ett experiment, fundera på hur filmen kan sluta utan våldsinslag

 

Men du har definitivt en poäng, J, och jag ska ta en rejäl funderare på om jag ska ändra slutet.

 

Det är därför jag menar att filmens kärna istället blir en fråga om våld, snarare än om skam. Det nuvarande slutet riskerar helt enkelt att ta fokus ifrån det du själv säger att du vill fokusera på. Som ett experiment, fundera på hur filmen kan sluta utan våldsinslag. Om det inte går, är det verkligen skam filmen handlar om?

 

Fast samtidigt, kan inte filmer ha fler teman än ett?

 

Två författare som har influerat mig är Charles Bukowski, som skrev noveller och romaner, och Harvey Pekar, som seriemanus, båda två skrev historier som känns hämtade rakt ifrån verkligheten, med ingen tydlig sensmoral.

 

Och det är kanske en fixidé som jag har men jag skulle vilja göra filmer som fungerar på samma sätt, många säger att det inte går, att film är annorlunda, men jag skulle ändå vilja försöka för jag känner att såna historier drabbar mig så mycket hårdare än såna som följer en tydlig dramaturgi. De känns sannare, helt enkelt.

 

/D

Link to post
Share on other sites
Skilsmässa och självmord.

 

Intressant helt klart. Närmare smärtpunkten också.

 

Men jag är något trött på självmord, har redan skrivit några manus som slutar på det viset och känner att jag tömt ut det ämnet. Men att Lisa lämnar Fredrik, det ändrar jag till, fick en bild i huvudet av hur Fredrik sitter ensam i lägenheten, med leksaker och smuttvätt runt omkring sig.

 

Tack, daac! Och, J. Ibland tar det ett tag innan kritik sjunker in på mig :)

Link to post
Share on other sites
  • 4 weeks later...

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Restore formatting

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

  • Similar Content

    • By Bylundjonas
      Hej. Jag har arbetat med ett synopsis som jag söker feedback på, det är på en sida.
      Filen är bifogad här: Alice the synopsis.pdf
    • By Morpheus
      Hei. Jeg heter Mohammed og er en spirende norsk manusforfatter. I tillegg er jeg ny her.
       
      Jeg vil først poste synopsiset på mitt siste manus, siden jeg ikke er sikker på hvor mange som leser eller gidder å lese et manus på norsk og se om noen synes historien høres interessant ut. Kommer til å poste manuset (28 sider) hvis det er noen som har lyst til å lese og gi meg tilbakemelding.
       
      "En gruppe foreldre for en sjetteklasse kommer sammen for å planlegge ungenes første avslutningsfest. Oppgaver og ansvar blir delt. Ros blir gitt. Så gir klasselæreren ordet til moren til tittelkarakteren, slik at hun kan informere de andre foreldrene om bursdagens hvor og når. Det hele ser ut til å gå fint til en av de andre foreldrene tar ordet og foreslår en tilsynelatende ubetydelig endring i skolens regler for bursdagsinvitasjoner.
       
      Motargumentene går først på prosedyre. Men snart handler det om helt andre ting: ansvar, makt, klasse, og hvor langt reglene, som var ment å forebygge klikkdannelse og ekskludering, skal kunne gå for å gripe inn i private valg og tvinge frem idealistiske resultater. Når det hele er over, er hver enkelt villig til å bruke Elis bursdag som slagmark hvor de må vise hvor de står. "
    • By Melina
      Hejsan! Jag är en 18 årig tjej som alldeles snart tar studenten,som gymnasiearbete hade jag visionen om att göra en dokumentärfilm, men med brist på tid så gjorde jag en liten promotionfilm åt klubben som jag hade tänkt göra en dokumentärfilm om. Men nu är mitt mål att göra den här dokumentärfilmen ändå, fast efter att jag tagit studenten. Jag har skrivit en synopsis här nedanför och jag skulle bli glad om du tog dig tid till att läsa det och kanske lämnar en kommentar om vad du tycker och tänker!
      Kram!
       
       
      SYNOPSIS
       
      Titel: GIRLFIGHTERS
       
      Syfte: Trots de hårda ord som denna tjejklubb har fått ta emot så har det gått med vilja och engagemang att få en enorm utvecklande klubb.
      Filmen ska även ha syftet att få svar på hur idrotts-Sverige (RF,SISU,ÖLIF..) ställer sig till denna tjejbrottarklubb och varför de gjorde som de gjorde/inte gjorde. Är anledningen till den skeptiska inställningen att de är en tjejklubb?
       
      Budskap: Fördomar och åsikter om Girlfighters BK har inte gjort klubben svagare. Snarare tvärtom.
       
      Form: Dokumentär
       
      Målgrupp:
      Nådd målgrupp kommer antagligen vara idrottsintresserade personer med en åldersbredd på ungefär 15-55 år.
       
      Men med tanke på en film som handlar om en tjejklubb som känner ett visst utanförskap så blir målgruppen personer som har blickarna mot ett jämställt Sverige....Män och kvinnor från 15år och uppåt. Hörselskadade och döva ingår i min målgrupp. (ska vara textad och med tal)
       
      Längd: 30 minuter
       
      Vi följer Girlfighters brottarklubb som är Sveriges första från grunden startade tjejbrottarklubb. Från att de startade år 2012 så har klubben utvecklats till en bättre och större förening. Det har dock inte bara varit en framgång. Girlfighters har hela tiden letat samarbeten för att skapa en gemenskap mellan olika brottarklubbar i Närke. Vad klubben får tillbaka är "Ni måste förstå att vi inte kan samarbeta, vi ser ju er som konkurrenter" och en annan säger i ansiktet till dom att Girlfighters kommer att läggas ned inom tre år. Girlfighters tränare, Linn, berättar om när hon var aktiv brottare i en annan klubb och som 13 åring blev avstängd från att träna där om hon skulle fortsätta vara tränare för Girlfighters brottarklubb. Vi väljer att ta kontakt med dessa personer som anses ha sagt detta, och vi tar även kontakt med Svenska brottarförbundet för att berätta om vad som faktiskt har pågått under ett antal år. Men trots den kritik som klubben har fått ta emot så har samtidigt fått mycket positiv feedback också, klubben har nu ett 20-tal tjejer som tillsammans tränar och tävlar. De lever för brottningen och har högre mål än någonsin. Målet är för 2015 att få 5 brottare uttagna till Sveriges största brottartävling, Glentons Mästarmöte. De lyckas få med alla fem brottarna till den stora tävlingen. Vi får bland annat följa Therese 10 år, klubbens absolut första brottare som nu har blivit uttagen till att få tävla på Glentons mästarmöte, nu är det bara att köra järnet för att visa vad Girlfighters går för. För tjejer kan de med.
    • By Erica87
      När frosten kom innanför huden
       
      Hon faller inte vackert, hon faller hårt.

       
      ”I natt skulle kylan tillslut tränga igenom skinnet, i natt skulle frosten komma innanför huden, in på självaste livet, in i mitt hjärta. Kylan skulle ta allt ifrån mig, min själ, mitt självförtroende, mina drömmar och min livslust.”
       
      Caroline är en olycklig ung kvinna som en natt börjar höra röster. Vi kastas in i handlingen direkt, den där natten då rösten träder in i hennes liv. Det är Johan som har kommit in i hennes hjärna och han har använt sig av svart magi och telepati. Johan är en ytlig bekant till Caroline och efter en nyårsnatt tillsammans så förändras allting. Caroline har en stor minneslucka och hon minns inte alls mycket, men minnena kommer sakta tillbaka och allting är mycket förvirrande för henne, hon får inte ihop hela historien.
       
      Strax efter att Johan har kommit in i Carolines hjärna så börjar han terrorisera, mobba och trycka ned henne, han försöker bryta ner henne till noll, precis som en psykopat bryter ner sina offer. Efter ett tag så styr Johan Caroline som en marionettdocka. Caroline hamnar så småningom på en akut psykiatrisk slutenvårdsavdelning.
       
      Parallellt med historien om hur Caroline försöker ta sig ur psykosen och den psykiska ohälsan får vi följa Caroline från början, i korta tillbakablickar från hennes barndom och ungdom, ända fram tills hon vid 21 årsålder börjar höra röster. Vi får se hur hon reser till olika ställen, har många killar, nya kompisar, festar, röker cigg och knarkar. Allt är ett virrvarr av lust och impulsivitet.
       
      Carolines barndom och ungdom är en blandad berättelse med sotsvarta händelser varvat med ljusglimtar. Det hela handlar om mobbning, upptagna föräldrar, föräldrarnas separation, utanförskap, ätstörningar, relationsproblem och en stor dos otur.
       
      Vi får följa Caroline genom landstingets vita och sterila psykiatriavdelningar, med hårda sängar och orangea filtar. När Caroline äntligen kommer ur psykosen så följer det en lång period av depression, sorg och självmordstankar.
       
      Sedan kommer vändningen, Caroline börjar skriva på en självbiografi om hela sitt liv, inklusive psykosen. Det förändrar allt, hon blir gladare, och börjar till exempel intressera sig för att köpa kläder igen. Hon är på väg åt rätt håll, hon börjar hitta tillbaka till livet igen. Hon blir äntligen medicinfri och går ner en hel del i vikt. Övervikt har varit ett stort problem för henne hela livet.
       
      Ett och ett halvt år efter psykosen bestämmer Caroline sig för att hon vill åka till Indien. Hon älskar att resa och har planerat att studera på distans därifrån. Det funkar bra. Ett tag. I härliga Goa tappar hon fotfästet på riktigt igen och förstår själv att det hela helt har urartat. Hon blir galen igen och lyckas på något mirakulöst sätt ta sig ända hem till Sverige helskinnad. Hon hamnar snart på en psykiatrisk slutenavdelning igen och hon är knäppare än någonsin. Psykskötarna är märkbart rädda för henne eftersom hon svär och skriker på sitt rum så fort hon är ensam. I korridorerna går hon och fnissar för sig själv. Hon är en regelrätt galning, i allas ögon, till och med i sina egna.
       
      Efter tvångsvård så börjar hon sakta tillfriskna och rösterna försvinner men en djup depression kommer som ett brev på posten. Caroline sväljer en massa tabletter med rom & cola och men hon överlever och någon vecka efter det så rakar hon av sig sitt långa, blonda hår. Allt är kaos och hon går upp mycket i vikt igen eftersom hon äter chokladbollar varje dag som tröst för helvetet som hon gått och går igenom.
       
      Håret växer sakta ut och med det gror något annat hos Caroline, nämligen en övertygelse om att hon minsann ska komma upp på benen igen, hon ska faktiskt överleva och hon vill leva. Hon och hennes mamma flyttar ifrån det olycksdrabbade huset på Öland och bosätter sig i en småstad i Blekinge. Samtidigt vävs de två parallella historierna ihop med varandra och vi får äntligen veta hur det gick till när Caroline och Johan träffades den där nyårsnatten.
       
      ”Och kanske är det bäst att bara glömma bort vissa saker. Att lämna det bakom sig och aldrig titta bakåt igen. Kanske finns det inget att förstå, inga förklaringar och det viktigaste är ändå nuet och framtiden.
       
      Slut dina ögon, rensa ditt hjärta, ta ett djupt andetag, låt allt det där blekna, och nu, njut bara av resan.”
       
      Baserat på den självbiografiska boken ”När frosten kom innanför min hud – en självbiografi om psykos” Av Caroline Erica Åström

    • By georgep
      Hej,
       
      Jag postar en synopsis (2 A4-sidor) skapat efter en novell jag har skrivit. Både jag och några läsare och kritiker var nöjda med novellen. Jag kunde inte släppa idén och för att kunna vara kvar i berättelsen kände jag att försöka skriva ett manus.
      Jag är medveten att jag inte följer så noggrant formatreglerna.
      Era synpunkter, speciellt kritiker, eventuella förslag, kan hjälpa mig revidera den och så småningom börja skriva ett manus.
       
      För dem som inte orkar läsa separat pdf-dokument lägger jag in texten till synopsis här nedan.
       
      Tack på förhand.
       
      George
       
      ------------------
       
      Falangstär. Giftig parfym av apelsinblommor
      Synopsis
       
      Premiss. Det finns ingen mening med livet. Det är bara vi som genom våra glada och ledsna
      upptäckter bygger den.
      Filmen börjar med bilder på protagonisten Mr. Grig Setraki, schweizisk ingenjör, hjärnforskare och
      uppfinnare. Han har tillbringat två jobbiga veckor i sin arbetsresidens i Pitesti-Rumänien där han
      var för affärer. Mr. Grig är en mycket pedant man som aldrig visar känslor. Efter två svåra veckor i
      Rumänien med stor heta dag och natt vaknar han trött tidigt på morgonen.
      Mr. Grig och sin assistent Miss P dricker kaffe på altanen och njuter av de få minuter innan hettan
      har inte hunnit lägga sig. 28 grader i skuggan känns nu som svalka. Grig bestämmer sig plötsligt att
      avvika från sin noggranna planering köra bil till en badort, Balchik, 50 mil bort på bulgariska sidan.
      På några minuter samlar han en handfull kläder i en snygg reseväska.
      Han börjar sin resa i sin röda Citroen. In i bilen ser de hektiska bilderna av livet på vägarna i
      Rumänien så som de betraktas i en tidtunnel. Bilen rullar genom Rumäniens vägar medan Grig
      betraktar flaschbilder av ett livligt liv.
      På vägen mot södra Rumänien tittar han uttråkad på den stora gråa tråkiga Rumänska Slätten.
      På sidan vägen dyker upp en stor, märklig reklamskylt som erbjuder ett besök i en genuint by
      Sfrijeni där man för bara 49€ får tillbringa en hel dag mellan bönder och deras herrar, greveparet
      Sfrijeanu i en miljö som ser ut som för 400 år sedan. Uttråkad tar han chansen att se vad det handlar
      om.
      Mr. Grig hamnar i byn Sfrijeni som visar sig skapat av på 90-talet av en före detta Säkerhetspolis,
      nu affärsman. Han möter riktiga bönder som pratar ett försvunnen rumänska och får tillbringa en
      timme i parets Slott. Grig småpratar med paret.
      Greve Sfrijeanu är en otuktad och arrogant man i över 50-år som bär en påhittad militär uniform.
      Mr Grig möter sin frun, grevinna Estella. Hon är tyst och visar en diskret elegans. Det är svårt att
      läsa ut hennes ålder. På hennes ansikte märks knappast en lätt brist på symmetri. Hon utstrålar en
      charm som är svår att förklaras. Man märker att Greven föraktar henne för hennes fina maner och
      missar inget tillfälla få henne skämmas genom att han spelar pajas.
      Mr Grig hamnar Grig i en dispyt med Sfrijeanu, när Grig påpekar några brister han sett i landet,
      vilket gör Sfrijeanu rabiat och kallar honom för landsförräddare.
      Bråket uplöses när Grevinnan Estella visar Grig hennes fabrik av parfymer från apelsinblommor.
      Sedan blir han inbjuden att besöka byn och äta på byns krog. Greveparets assistent, Galne Gheorghe
      visar honom runt. Galne Gheorghe ser ut som en hippie visar sig vara guru, präst och domare i byn.
      Väl i byn, som ligger i en skog av gamla ekar, samtalar Mr Grig med byborna. Det visar sig att
      ingenting är äkta i byn. Underjordshyddorna som som de 30 familjerna bor i är byggda i mitten av
      90-talet med stulna material. Ekarna var planterade och byborna är före detta stadsbor som blivit
      frestade av ett avtal av Greve Sfrijeanu. Mot en livslön fick de lära sig leva och agera bönder för
      turisterna. Inflationen i Rumänien slog till och deras löner var nu värda ”en flaska Coca Cola”.
      ”Bönderna” är fångar i byn men Greve Sfrijeanu såg till att de har tak över huvudet och mat från
      egen skörd.
      Kl 5 prick blir Grig utlovad att assistera en riktig rättegång i byns torg. Domare är Galne Gheorghe
      som skall döma en familjtvist där mannen har blivit förförd av en yngre kvinna, enligt mannens fru
      och dotter, en ”hora”. I sin tur tycker den unga kvinnan att de andra två kvinnor är de riktiga
      hororna. Båda vill ha mannen, farbror Bolovan, tillbaka.
      Rättegången håls under barhimmel på byns torg. Hela byn och greveparet är med. Gheorghe utropar
      domen, som lyder att kvinnorna är alla ”horor” av olika slag så som de själva önskade och döms att
      hjälpa varandra. Märkligt nog accepterar kvinnorna och lugnar sig direkt.
      En stor fest med mat och dans börjar just när kvällen kommer. Greveparet, Galne Gheorghe och Mr.
      Grig assisterar från en loge.
      Som en hyllning för höga gästen, börjar lilla folkbandet spela en vals. Mr Grig samlar mod och
      bjuder Estella. Han dansar klumpig. Mr Grig och Estella pratar strunt på flera språk. Hans ställning
      är korrekt och distant men han frågar henne om parfymen han känner är av egen produktion från
      apelsinblommor. Han träffar av en slump hennes arm och märker att den känns fräsch under hettan.
      Han tänker själv att den kvinnan som är så diskret och tillbakadragen har en mystiskt förmåga att
      framkalla en längtan till alla som möter henne. Troligen beror detta på nästan osynliga ojämnheter i
      hennes ansikte, är hans slutsats.
      Medan dansen fortsätter möter Mr Grig grevens grymma blick. Mr Grig får en ångestreaktion, ber
      om ursäkt och sticker i sin röda bil till badorten. Han åker en liten sliten fäja över bulgariska
      gränsen mitt på natten och fortsätter köra i mot badorten.
      Innan dagen gryr ser man honom liggande i bilen med ögonen öppna. Han ser trött ut. En åsna och
      en get närmar sig hans ansikte. Han vaknar trött och chockad och det tar en stund han förstår var
      han är. Han är framme på bergen framför lilla badorten Balchik. Han känner av doften av torr äng
      och från appelsinblommor. Upp på himmelen ser han blinkande en kod.
      Mr. Grig tillbringar en hel vecka hängande på stranden framför Hotell Oazis. Han ser ut inte kunna
      återhämta sig. På slutet av veckan kommer han i kontakt via e-mail med Galne Gheorghe. Han
      berättar att Grevinna Estella har fått en konstig stråke och ligger helt förlammad. Läkarna kunde
      inte hitta något fel i kroppen och skickade henne som ”frisk” hemma.
      Gheorghe berättar att Greven blev arg på händelsen då han sysslade med med formaliteter att
      förklara byn som autonomt område. Gheorghe får order att vara grevinnans assistent dag och natt.
      Han klär av och på henne och håller sällskap. Gheorghe kommet på ett sätt att läsa av hennes
      ögonblinkningar till meddelanden. Det första han tyder från henne är ”Ta mig härifrån”. Blygsam
      och rädd visar han lappen till Greven Sfrijeanu.
      Sfrijeanu sliter lappen i bitar framför Estella:s och Gheorghe:s och och utbrister uttråkad och arg
      ”Man kan inte få allt i livet”.
      falanster_synopsis_03.pdf
×
×
  • Create New...