Jump to content

Ingredienser i skräckfilmer?


Spejnar

Recommended Posts

Går sista året på media och ska ta på mig det svåraste jag någonsin gjort och kanske en av de svåraste sakerna man kan göra. Jag ska nämligen göra en skräckfilm och jag vet att många som är här har erfarenhet kanske rent av att göra skräckfilm.

 

Vad är det som en skräckfilm ska innehålle? Kom med all feedback ni kan komma på det uppskattas.

 

 

MVH

Fredrik

Link to comment
Share on other sites

Stämning är det som gör det hela enligt mig.

 

Visst blir jag rädd av vissa billiga bu-på-dig-effekter men det håller inte längre än effekten är lång.

 

Så en story som är bra lägger man som grund. Bra i skräck betyder att det är en story som motiverar sig själv. Måste inte vara verklig men man måste kunna relatera till det.

 

Tänk på välgjort ljud, musik effekter och dialog. Ja tänk på allt, för när något sticker ut så bryts stämningen.

 

Sen är jag nyfiken på om du ska göra en skräckfilm eller någon av dess otaliga subgenres?

 

jon

Link to comment
Share on other sites

Har snackat med en kille i malmö som har en ide och skriver manus så jag får helt enkelt arbeta efter det. ska försöka komma ner på studiebesök i malmö på svt och på zentropa i köpenhamn för att lära mig mer om ljus, ljud, stämning etc kommer bli sjukt intressant :) ska även maila med en professor från lund som håller på med amerikans film etc så de ska nog gå bra hoppas jag :P

Link to comment
Share on other sites

Bra ljud är viktigare än någonsin i just skräckfilmer, antagligen föra att i skräckfilmer vill man få effekten att man som tittare inte riktigt är på det klara med vad som händer. Man ser inte ordentligt, men saker kan antydas med ljud (eftersom man är mindre medveten om vilka ljud man hör, medan det man ser är tydligt).

 

Titta på en bra skräckfilm, t.ex. Dark Water, så märker du hur viktigt ljudet är.

Link to comment
Share on other sites

Skräck handlar enbart om manus, plantering och manus. Glömde jag nämna manus?

 

1. Plantera (dramaturgiskt) tidigt att något kusligt bosatt sig i huset borta vid kullen.

2. Skoja friskt om det.

3. Säg återigen att det kusliga bor vid huset. Återknyt till någon gammal myt.

4. Gå till huset. Tittarna vet att det är jättefarligt där.

5. Dra ut på innehållet. Visa A - men inte B. Skapa förväntan.

6. Skörda.

 

Ljudeffekter och skrämseleffekter i all ära, men de fungerar bara under några få sekunder. En väl uppbyggd skräckupplevelse baserar sig på ett långsiktigt planterande som till slut skördas. Gärna ordentligt men något väldigt oväntat. Rollkaraktären vaknar upp ur sin dröm eller "ser sig själv" är däremot allt för vanligt och därmed väntat.

 

Titta på The Blair Witch Project. Under första halvan av filmen bygger de upp förväntningar. Resten av filmen är det dags för skörd.

Link to comment
Share on other sites

En ödmjuk fråga: Varför är så många unga filmmänniskor intresserade av att göra skräckfilm? Jag undrar verkligen. De blir ju aldrig nånsin bra på svenska! I alla fall inte om man följer amerikanska mallar och det verkar nästan alla göra.

 

Vari består tjusningen och lockelsen? Att göra den första svenska skräckfilmen som verkligen blir bra? Det kan jag fatta. Effekterna?

 

Men inte ens Håfström med STOR budget (med svenska mått mätt) lyckades. Strandvaskaren skrämmer inte många... Så berätta! Varför vill man göra svensk skräckfilm?

 

Jag tror att anledningen till att det inte fungerar är att vi känner miljön och språket för väl, och är vana att se det på amerikanska. Om man istället riktade in sig på psykologisk thriller tror jag man hade mycket större chans att lyckas. Sen råkar jag vara av den uppfattningen att det är mycket läskigare!

Link to comment
Share on other sites

En skräckfilm har ju inte så mycket med stor budget att göra, Men det där beror förstås på från film till film, man behöver en riktigt jävla bra story och sen en regissör som håller samma klass, I sverige är det oftast en bra story och en dålig regissör, eller tvärt om. Att säga att Hollywood kan göra bra filmer för att dom har tillgång till större budget så har man nog fel inställning och kunskap, Blair with project är väl ett jätte bra exempel på det?

Link to comment
Share on other sites

Jag tycker inte The Blair Witch Project var bra alls. Svenska Det okända var i mitt tycke faktiskt bättre. Om man bara jämför de två.

 

Och om man behöver en bra regissör och ett bra manus, hur kommer det sig då att genren lockar så många nybörjare? Borde man inte börja med nåt "lättare"? Jag menar nu när det verkar väldigt svårt att göra en BRA svensk skräckfilm?

 

Jag tror tricket är att våga vara svensk i sitt förhållningssätt. I motsatsen till amerikansk alltså. Skapa nåt helt nytt och inte kopiera nån av alla otaliga skräckfilmer som redan gjorts.

 

En tanke bara.

Link to comment
Share on other sites

Monster och andra okända skräckinjagande varelser i alla ära, men tänk på att det som kanske skrämmer oss mest är det vi kan relatera oss närmast till: människan - vår största fiende. Det är dessutom enklare att bygga en intressant, realistisk berättelse på en ensam galning och få det att kännas trovärdigt än att bygga upp en verklig spänning kring slemblobban i brunnen.

 

Bygg din skräckhistoria på något som vi redan VET är farligt, det är så otroligt mycket mer effektivare än att låta oss bli övertygade om att slemblobban faktiskt är jätteläskig.

 

Annars är det nog bra att tänka på att det (tvärtemot?) är väldigt effektivt att INTE visa det som är farligt. Det som lurar runt hörnet..

Link to comment
Share on other sites

Jag tror faktiskt skräckfilm är rätt passé vid det här laget. Att skrika bu skrämmer ingen längre, ungefär som jag personligen tycker alla nya vampyrfilmer misslyckas.

 

Jag är på monic1s linje, att man skall göra något unikt svenskt för att apa efter amerikanskt blir inte bra, särkillt som konseptet är utchatat.

Link to comment
Share on other sites

Jag har inget strålande intelligent att skriva utan vill bara dela med mig lite av mina tankar kring skräckfilm. Håller just nu på att klippa ihop en anspråkslös skräckis som jag spelade in i somras. Filmen innehåller miljöer som jag var livrädd för när jag var ca två skitar hög. Bl a har min farfars gamla potatiskällare (läskigare än det låter) en central roll.

Jag har funderat mycket på just detta: vad är det som gör en skräckfilm läskig? Jag försökte t o m skriva en uppsats på ämnet när jag läste filmvetenskap i Lund ("En neoformalistisk analys av filmen Alien") men ämnet godkändes aldrig... :-)

Iallafall... som någon så klokt påpekade innan så tror jag att man måste lägga krutet på att skapa förväntningar. I min film har jag försökt jobba med detta genom att skissa upp en bakgrundshistoria och koppla protagonisten till denna (ganska löst). Sedan skördar jag (underbart uttryck!) medelst out-of-screen-ljud, skumma kameravinklar och allmänt otäcka ljud.

Hoppas ha eländet klart någon gång under hösten...

Link to comment
Share on other sites

Problemet är nog just definitionen "skräckfilm". Man försöker göra ngt utifrån uttjatade mallar som tillhör 20-talet. Well, well, försök göra en spännande film i expressionistik stil, så kommer du nog närmare de klassiska skräckfilmerna.

 

Varför göra skräck? Varför inte göra en psykologisk thriller istället? Mystery-movie? Vad som helst - gör en "Sleaser" - men försök aldrig, aldrig att göra en skräckfilm!

Link to comment
Share on other sites

min manus skrivare har nu uppdaterat mig och det är ingen "skräckfilm" utan det ska bli en psykologisk thriller.. sån med galning och sånna grejer som du sa :P

 

kommer många sånna filmer t.ex. gothika och the butterfly effect vilka jag tyckte var redigt bra

 

mvh

fredrik

Link to comment
Share on other sites

Ett stort problem för skräckfilmer är att de inte skrämmer alla, precis som en komedi, alla skrattar inte åt samma saker.

Utöver att en skräckfilm kan vara tekniskt dålig, dramaturgiskt osv så kan man aldrig styra riktigt hur människor kommer se filmen, i vilken miljö.

För tänk själv, hur många är poteniellt "skrämbara" när de sitter i ett ljust rum med 5 andra personer och snackar över innehållet och vad som funkar och inte. Hur ska man kunna sälja en illusion till människor som inte är i en mottaglig miljö eller i en sådan sinnessämmning för att kunna bli skrämd av innehållet?. Om man kunde styra när, hur och vart människor ser på en skräckfilm så skullen man kunna göra en större effekt. Det är bara att testa själv. Åk till någon ödslig eller avlägset hus och sätt dig i en stor sal eller stort förråd ensammen och titta på en skräckfilm. Den psykologiska effekten av att vetskapen av isolation och ensammheten i det stora och främmande miljön är bara skrämmande i sig. Att få visa en skräckfilm till en sådan utsatt person så skulle det nästan inte spela någon roll vilken skräckfilm det är så blir det ofta en effekt av osäkerhet eller rädsla.

Man kan bli förvånade hur vissa filmvana skräckfilmstittare jag känner som har blivid skrämd av vissa filmer mycket för den miljö och sinnesstämmning jag har försökt att sätta dem i.

Så hur kan man föröska styra effekten till de som kommer att se filmen i främsta hand? Dom som mest troligt kommer att se den på video men någon/några vänner i en soffa på en måttligt liten tv.

Att förlägga handlingen som sådant i en miljö vi känner till, en miljö nära oss (en slags identifikation om att det kan hända oss) detta ger en stor press på att göra den miljön väldigt realistisk då vi lätt kan ge upp vår "suspension of disbelief"(illusion av verklighet). Eller förlägga handlingen vid något som är för oss främmande(ger en osäkerhet) men då finns den stora pressen precis som på andra, att karaktären måste vi kunna känna med, helst "vara" på sitt sätt.

 

Man kan även anspela en del på våra grundläggande instinkter.

att äta, värma oss---->överlevnad.

 

Tänk på alla filmer med övernaturliga psykomördare hur man oftast inte får se deras ansikte i början av filmen eller hur de jagar sina offer.

Fort man få ta del av den typen av mördare i slasherfilmer som tex se deras ansikte eller avmaskera dom på något annat sett så tappar dom sin kraft att skrämmas (se på terror på elm street-då dom slutar att tro på freddy så tappar han sin kraft) Precis som med myter...förlorar sin kraft då man tar reda på dom.

 

Man måste bibehålla en känsla av spänning. Något måste hota hela tiden.

se på den totalt misslyckade norska skräckisen 22, fösta mordet in i filmen är på en arketypisk dum (blondin bara för att bygga vidare på fördomar) naken i duschen. Det kan tänkas dåligt då det inte ger indentifikation hos oss, för människor vill inte se sig själv dumma och då någon gör dumma val som inte motiveras av någon slags stress eller förvirring så blir vi irriterade. jaja

men redan vid första mordet får man se ansiktet på mördaren och sen så var alla spänning borta. ansikte funkar ju självklart i de filmer som handlar om mentalt rubbade personer som mördar utan något mystisk kraft...som tex thrillern American Psyko eller Psyko =)

 

bla bla

 

jag skulle kunna skriva på i evigheter om det här men jag orkar inte nu...

Jag skulle själv vilja göra en riktig skäckfilm i framtiden...

 

Men ett tips kan endå vara att om man själv har varit med om någon väldigt skrämmande känsla eller händelse, försök att återskapa samma känsla hos publiken. Den är nog det svåraste man kan göra som filmskapare, att skapa känslor, framför allt känslan av skräck. Men övning ger färdighet som man säger.

 

/Lars

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Restore formatting

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Create New...