GodeDoktorn

Tycker nog att din andra låt, "Jaseeeer!" var lite skönare. ;) Men humor i all ära.

Tänk på interlacing nästa gång - för att få bort "ränderna" i filmen. ;) Helt ok nybörjarfilm. Härliga motiv och skön musik. Dock lite laidback, men det är inget fel med det. Nästa gång kanske du vill försöka dig på någonting mer avancerat, t ex skriva ett manus och hyra in dig på filmplatser. Man lär sig alldeles otroligt mycket om man arbetar med alla dessa beståndsdelar: Manus, skådespelare, regi, varierade inspelningsplatser, ljus, ljud, förarbete, efterarbete osv. Jag föreslår dock att du skaffar en steadicam för att stabilisera upp kameran när du filmar, det gör en alldeles otrolig skillnad vid rörelser med kameran. Glöm inte heller bort att tänka på ljus när du väljer din inspelningsplats - vissa klipp i din film var lite väl mörka! Även ljudet var lite konstigt ibland (du kanske glömde att ta bort ljudspåret för filmen). Annars, som sagt, godkänt och trevligt resultat. :bire Kan du nämna några specifika punkter som du känner att du har utvecklats på när du har gjort din film?

Jagh hatar, hatar, hatar, hatar följande scen ur Swordfish: Följdaktligen hatar jag verkligen hela filmen. Det första jag störde mig på var att 1337 hackaren är en jävla fotomodell - har du någonsin sett en datornörd som någonsin har sett ut som något annat än så här? Och just den där scenen, när han liksom dansar, snackar med sig själv, och att hela "hacking" systemet går ut på att sätta ihop små 3d-kuber i en stor 3d-kub, att det är massa lampor som lyser i olika färg runtom honom. Exakt allt är fel med den där scenen + karaktären.

Piano-duellen i Legend of 1900 går inte att slå. Känslor, humor, snyggt foto, bra musik, bra skådespelare - och ett klimax som står obesegrat i någon annan musikinspirerad film. Filmen är svår att få tag på, men här är scenen iaf:

Sett filmen/dokumentären nu. Drog fram lite käk och kollade över en middag. Det passade den bra till. Jag gillar tv-spel, alltså gillar jag filmen. Den var inte bättre än bra och småkul. Övrig återgivelse överflödig.

Nämn dina favoritfilmer.

Det finns exakt ingenting i Casino Royale som var Bond. Jag kommer för att se Bond. Vad får jag? En usel actionrulle, uselt regisserad med överdrivna äctjånn-scener, dåliga skådespelare, pinsamt manus och usel handling + att filmen är uppdelad i 2 delar. Det enda positiva med filmen var att jag fick mig ett gott skratt efter pungtortyren (som i sin tur var lol men som inte fick mig att skratta på ett positivt sätt), då Bond i följande scen sitter i rullstol med en filt över knäna. Vad tänkte dom? Seriöst, vad tänkte dom? Skitfilm. De hade lika gärna kunnat döpa den till "Action Hero Movie" eller dylikt istället för att våldta Bond-sagan. Enligt mig. Edit: Ännu mer pinsamt var att när jag gick och såg filmen så tog jag med mig en kompis som jag skulle konvertera ifrån att inte gilla Bond till att faktiskt gilla Bond - fast besluten om att det inte går att misslyckas med en Bond rulle. Resultatet blev att kompisen beslutade sig för att alla tanklösa fördomar om Bond som dålig actionhjälte var korrekta, samt att mina egna höga tankar om Bond blev som bortblåsta. Filmen skämde inte bara ut sig själv, utan även mig på samma gång. Skandalöst. :p

Ingen har efterfrågat detta. Men den här tråden + nämnda guider verkar mer lämpade för folk som redan är inlästa på ämnet. Ett kompendium för samtlig fakta och enkla, lättläsliga instruktioner hade varit på sin plats. Jag själv vill gärna förstå vad det är jag har planerat att göra, innan jag gör det - att blint följa en guide känns som ett steg i fel riktning, även om den bevisligen fungerar i praktiken. Det känns som att vad man under sitt långa forskande har lärt sig på internet om 35mm adaptrar hade kunnat sammanfattas i en enkel FAQ. :p

Håller verkligen med.

Das Experiment är överraskande bra - "men" den är ju baserad på en verklig händelse. Är det bara jag, eller känns det lite som att filmskaparen snor en idé när den baserar storyn på verkliga incidenter, böcker, andra filmer eller dylikt? Speciellt ifall berättarstuket är väldigt okaraktäristiskt för filmskaparen.

Du kan ju försöka att sy ihop djurhår. Försök att hitta en hund som har "samma" hårtyp som dig och med tillräckligt långt hår för att kunna göra någonting av det. Gå till en djuraffär, kennel eller dylikt. Du får isf förvänta dig att betala för håret (jag hade iaf inte velat att min hund gick omkring med en kal fläck i veckor pga given anledning - inte gratis iaf). :) Lycka till!

http://forum.voodoofilm.org/showthread.php?t=20195

Det kommer så småningom.

Du har PM.

Skär av själva klacken på mitten, sätt den mot ögat på skådisen och smeta ut lite blod runtom. När du filmar ser du ut som att den sitter "i" ögat. Klipp ordentligt så märker ingen någonting. Klassiskt knep. Alternativt kan du sätta en slang bakom klacken som är fylld med fakeblod, och blåsa ut blodet ur andra änden samtidigt som du trycker/vrider klacken lite, så det ser ut som att det rinner ut blod ur ögat samtidigt.

Jag plockar några favvisar: The Ninth Gate (1999) En redan mystisk historia blandat med Polanskis egen, magiska berättarstil. Precis som med allt annat som är mystiskt sitter man ständigt med ett begär att få veta mer av vad som händer i filmen. Kittlar nyfikenheten. Ladyhawke (1985) Medeltidsdrama, med en nypa magi som inte sticker ut eller skär sig med berättelsen. Romantisk, vacker, spännande. En av de få filmerna med Matthew Broderick som jag seriöst uppskattar. The Deer Hunter (1978) Vad kan man säga? Jag har sett få filmer som har fångat karaktärer och story på ett så realistiskt sätt. Grymma skådespelare, grymt manus, grym regi. Ska man se en film, någon gång i sitt liv, är det den här. Fight Club (1999) Stilren, genomarbetad film som har det mesta en film behöver ha, t o m en klassisk narration av huvudkaraktären. Samhälskritisk story på ett sexigt sätt, välplanerat och intelligent skrivet manus samt en psykologisk twist. En film som fick mig att både skämmas och förundras. Bitter Moon (1992) Återigen, ett mästerverk av Polanski. Jag gillar den här filmen för att nyanserna skiftar så tydligt från början till slut; I början av berättelsen verkar allting vara så perfekt, och i slutet känns allting bara bisarrt och hemskt. Erotiken förstör på intet berättelsen. The Legend of 1900 (1998) Charmigt framförd, med ett underbart soundtrack som vävs samman med storyn på ett utsökt sätt. Trummar ibland på gränsen mellan verklighet och fantasi. Klart underskattad film.

Okej! Fast nu är det även så att jag skulle använda greenscreen i vilket fall som helst, vilket jag kanske borde ha förklarat tidigare. Boken skall liksom dyka upp över en annan scen och öppna sig själv i "luften." Så även om jag hade använt ståltråd, fiskelina eller dylikt så hade maskningen inte gjort någon märkvärdigare skillnad, och i detta fall tror jag att just en grön linjal fungerade lättare. Jag antar att du menar att boken ska öppnas i en scen, dvs att den ligger på ett bord eller liknande. Isf har jag ju ingenting att invända emot, även om jag i en sådan situation ändå inte riktigt förstår hur man isf skulle använda ståltråd just för att öppna boken. :q Fina reflektioner, i vilket fall som helst.

Det är väl enklare (och bättre) att helt enkelt keya ut färgen av en grön pinne? Varför skulle det vara enklare att maska, speciellt med hänsyn till motion blurret som uppstår när boken stängs/öppnas? Bara nyfiken på hur du tänker, jag säger inte att det inte hade fungerat. :) Erfarenhet går dock före spekulationer, har du prövat den här metoden själv?

Spekulationer undanbedes hädanefter, då jag redan är färdig med det här klippet. Om ni däremot har testat någon metod som definitivt funkar (bra), så vore det intressant att läsa om. @Farbrorn, pinnen stoppas in innanför framsidan av boken och tejpas fast, och används sedan som en "arm" för att lyfta (stänga) boken med alla sidorna. Man kan inte uppnå samma sak med ståltråd - isf får man liksom dra upp boken och sidorna. Jag kan inte tänka mig hur det skulle varit effektivare än en grön pinne - eller i mitt fall en grön linjal - förutsatt att boken ligger plant på ett bord och vinkeln är ovanifrån boken.

Ja, du verkade ju lära dig en hel del. Hoppas att du gör ett ordentligt filmprojekt snart! :) Du är spontant negativ överallt, verkar det som. Det börjar bli tröttsamt att läsa dina inlägg.

Som sagt, jag använde en "greenscreen pinne." Det fungerade fint. Jag har dock suttit och kämpat med Keylight i After Effects i snart 3-4 timmar, vilket har varit ett rent helvete. Nu är jag någorlunda nöjd även om jag vet att det ändå skriker av amatörhet och lågbudget. :l Resultatet antar jag att ni får se när jag presenterar mitt cirkelprojekt nästa månad.

Tunn rök som suger. Fast det beror förstås på ändamålet..

Jag kör nog på en grön sticka ändå. Detta eliminerar dock fladdrande sidor. :( Vinkeln gör att pinnen inte syns alls. Men det blir nog snyggt ändå, får vi hoppas på.

Min kära Mega99, som jag skriver är de för stora för att kunna uppnå sin fulla kraft. Istället för effekten av att faktiskt se jakten ur predatorns perspektiv får man känslan av en dålig kamereman. Reducerade skakningar hade varit ett plus, en billig steadicam hade kunnat göra tricket. ;)

Hur skulle jag koppla fiskelinan, föreställer du dig? P.S. Har ingen bordsfläkt i min ägo, tyvärr.