GodeDoktorn

Här har jag tecknat ner ett perfekt recept på blod: http://forum.voodoofilm.org/showpost.php?p=152783&postcount=41 Det är bra mycket billigare än teaterblod som finns att köpa. Just satsen som jag skriver ner i den där posten ger kanske ett resultat på 1 dl, men man får ju förstora upp satsdelarna på egen hand om man hade planerat att göra en större sats. Lycka till!

Vilken djävulsk bomb!

Byter du samtalsämne för att du saknade argument? Du har ännu inte lyckats framtyda exakt hur och vad det är som skulle kunna göra en film objektivt "bra" som film. När munthe gav svar på din fråga om hur han recenserar filmer som kritiker så går du till direkt personangrepp när han förklarar att åsikter, hans eller andras, fortfarande bara är subjektiva. Återigen, skärp dig nu. Filmbetyg = subjektivitet, aldrig objektivitet på det viset du vill tro. Sätter du ett likamedstecken mellan populäritet och hantverkarmässighet så är det ju något som är fel.

Ja, vi är på samma sida nu iaf. ;) Vad nördig man känner sig när man går in i sådana här diskussioner. - "Vad gör du på din fritid?" - "Njä, sitter och försvarar mina åsikter på internetforum.."

Popularitet kan inte jämställas med kvalitet, nej. Kvaliteten får man bedöma själv. Åsikter skapar inte filmen. Vad jag tycker om en film kan inte förändra filmen; Men hur filmen är, kan förändrar min åsikt om den. Förstår du nu vad jag menade?

Nej. Bara inte samma sak.

Objektivitet innebär att man observerar fakta. Om majoriteten av människor gillar en film så blir den logiska slutsatsen att "majoriteten gillar den här filmen," (= popularitet) inte att "filmen är obestridligt bra." Enklare än så blir det inte. Oavsett hur många människor som tycker en sak så blir det inte objektiv vetenskap ju fler människor som delar samma åsikt. Ifall 9/10 människor gillar lakrits så betyder det inte att den kvarvarande personen måste hålla med om att lakrits är gott bara för att han är i minoritet - till skillnad från exempelvis att Jorden är rund, som objektivt går att bevisa, där man inte kan ha en åsikt. Men film handlar just om subjektiva åsikter, och ingenting annat. Seriöst, det är vansinnigt att påstå någonting annat.

Vi släpper den diskussionen, jag känner ingen utveckling. :x Men summa sumaris: Kvalitet > Åsikt. Inte: Åsikt > Kvalitet.

Jag håller ju med dig. Vilken del är det som du inte begriper?

Exakt. Han är väldigt bra på att sälja sin musik, om inget annat. Jag förstår inte hur man kan ha så låga krav på exempelvis musik att man nöjer sig med trallmusik á la Gessle, och jag förstår inte hur man kan ha så låga krav på film att man bara bedömer filmers kvalitet efter populäritet och försäljningssiffror. Som du själv skriver: ;)

Subjektiv populäritet och objektiv kvalitet skiljer sig, självklart. Mycket riktigt. Objektivt sett är bedömning av filmer subjektiva. Sådana bedömningar kan dock aldrig förvandlas till objektivitet, oavsett mängd. Per Gessle blir ingen bättre musiker för att han säljer många skivor. Osv.

Även om jag tycker att det är lite fantasilöst att filma ett band som spelar låten "live" i musikvideos, så var det där riktigt snyggt för att vara inspelat med handkamera. Hade jag varit din mentor hade du fått ett MVG.

Vansinnigt snyggt. Bra låt dessutom.

Med andra ord: Åsikten skapar inte kvaliteten, kvaliteten skapar åsikten. Märker du någon skillnad här? :q

Vart köper man detta Derma Wax?

Du läste inte artikeln själv, så jag citerar åt dig: Alltså inte åsikter, nej, utan behov och krav. Men låt oss enas om att inte vara eniga. Du får tro att subjektiva begrepp blir objektiva i rätt mängd, bäst du vill; Jag vet att det inte är så och känner mig bekväm med att inte ändra rätt uppfattning om den saken.

Antalet människor som gillar en produkt kan inte svara för hur kvalitativ produkten är, hur du än vrider och vänder på det. Åsikter är subjektiva. Att påstå att en produkt är objektivt "bra" för att den har sålt mycket eller för att många människor gillar den är ju ren dumhet. Det kan endast svara för hur populär den är, inte hur "hantverkmässigt" bra den är.

Men skärp dig nu. Man kan aldrig mäta en produkt rent objektivt efter vad folk tycker om saken och hur många som gör det. Dummaste jag har hört på länge. :p

Varför fixar du inte någon jägare som kan skjuta av trädet med ett riktigt gevär och filma det, istället? Eller hur ser scenariot ut - ska skådespelare befinna sig i närheten av trädet samtidigt, eller? Är det vid en skog och ingen står inom riskzonen för att bli skjuten så är det ju lugnt. Annars blir det nog svårt att få till en snygg effekt utan pyrotekniska tillbehör, om du verkligen vill att det ska se ut som att trädet sprängs av. Det måste ju fortfarande komma lite rök och kanske damm från där smällen sker, och så måste ju själva barken fläkas upp på rätt sätt osv.. Har inga andra idéer. :x

Semantik. Att lyckas med att underhålla, och vara inställd på att underhålla, är två skilda saker. Underhållning kommer genom berättarstilen, inte tvärtom. Vilket är vad jag menade. Är vi på samma sida?

@jernby, det heter "rökbomb," men är i själva verket ingen bomb. Bomber exploderar; Rökbomber gör inte det. Man vill att en rökbomb ska brinna väldigt långsamt, för då blir det mer rök. Det är förstås ingen ursäkt till att inte vara försiktig under tillverkningen. Olyckor sker alltid, och den spisfläkt som jag en gång råkade smälta pga just en sådan olycka vittnar om just hur nödvändigt det är att iaktta alla säkerhetsfrågor. Tillverka allra helst blandningen utomhus, om det går. Jag har för mig att det fanns vissa färger som inte fungerade med blandningen, varpå röken förmodligen bara antingen blir mörk eller vit. Men röd färg ska nog fungera, med tanke på att färgen i filmen är röd. På tal om det, om du bara vill ha vit, tjock rök så är det bara att peta ur färgsatsen ur receptet. Kom bara ihåg att du måste följa receptet till punkt och pricka: Du kan inte använda "salpeter" som säljs i affären, utan du måste beställa kaliumnitrat från någon kemikalieleverantör, då kryddpåsarna i affärerna innehåller natriumnitrat som är ett helt annat ämne. Färgämnet måste också vara organiskt, i pulverform. Jag testade receptet en gång och gjorde bägge ovanstående misstag (i färgaffären gav dom mig bara pulverfärg, inte organisk sådan trots att jag frågade efter det), resultatet blev att det brann snabbt och varmt men utan vidare rök.

Det som motiverar mig till att vilja skapa är att jag faktiskt kan påverka människor med mina produkter. Om jag har en åsikt så kan jag förmedla den genom diverse konstformer, och därmed inge andra människor med samma känsla av den åsikten. Jag kan ge uttryck för mina bättre sidor, och därmed förhoppningsvis även inge andra med dessa. Skapande i alla dess former bör utnyttjas, inte bara för att ge en positiv erfarenhet, utan för att skänka insikter som binds samman med produkten av skaparen. Man kan genom sitt skapande påverka andra människor och därmed på något plan förändra världen. Om inte en film ger en särskild insikt om någonting, så är det sällan mer än en pizza-film (man slökollar på den över en pizza på lördags-eftermiddagen). Om man bara vill skapa film för att man vill underhålla, eller för att man tycker att det är skojigt, utan att utvecklas eller att ha ett syfte med sin film (för tanken är väl att visa film för andra människor?), så tror jag inte att man kommer att komma långt i filmvärlden och sitt skapande. Det går inte bara att ha en oslipad idé och slänga upp den på filmduken som ett klistermärke. Back on topic, någon? EDIT: Och, nej, försäljningssiffror kan aldrig någonsin representera en produkts kvalitet.

*Flämt!* "The Ninth Gate," för bövelen!

Gorse, vi analyserar ju stora regissörers och manusförfattares stil för att kunna peka ut vad som är bra i deras filmer, och sedan ta till oss den insikten. Diskussionen utvecklas. Nej, 99% av alla människor är inte "för dåliga" för att göra film. Nej, man bör inte skapa film efter vad man tror att folk vill se. Däremot är det troligt att många människor saknar förmåga att kunna bedöma hur man gör någonting intressant. Att bara filma, rätt och slätt, fungerar som regel inte, även om man har tekniken och kunskapen för att göra det. Finns det ingen berättarstil kommer förmodligen filmen ej heller att vara intressant, oavsett om du har en Arri-kamera eller en camcorder. Problemet är inte vad man ska berätta, utan hur man ska berätta det. Jag tror att man finner ett svar på den frågan om man börjar ifrågasätta hur man vill att åskådaren ska bli påverkad, vilka insikter man vill nå ut med, vilka känslor man vill frambringa, vilken erfarenhet man vill ge (inte att blandas ihop med budskap och sensmoral).

Roman Polanskis berättelser har sällan varit överdrivet märkvärdiga, och han är ändå hyllad som en av filmvärldens bästa regissörer. Det är berättandet som avgör berättelsen, inte tvärtom.