Simon W

Har du aning om vilket produktionsår filmen hade, ungefär? 70tal? 90tal? EDIT: Ser nu att du ju skrev att filmen senare utspelades i "nutid", så då får man förmoda att det är just "nutid" (typ senast 10 år tillbaka). Förresten... http://forum.voodoofilm.org/showthread.php?t=16076 :)

Ja, jag vet inte vad jag ska tro. Undrans om lilla farbrorn är ironisk, där i slutet?...

Ingen fara. Om detta dock är ditt första långfilmsmanus kan du nog räkna med att det inte blir rätt från början. Du kan däremot räkna med flera manusversioner innan det, till slut, blir så rätt det kan bli. :) Se bara till att lägga upp det här, så kan vi hjälpa dig att slipa det till gnistrande perfektion!

Tack :D. Gillar låten i andra Dirty Dancing-klippet. Jag minns mitt åttiotal... :) Bunny Rabbit... Huga. Den här scenen har jag nämnt tidigare i denna tråd. Första gången jag såg den började jag nästan gråta. Den var så stark. Sammanhanget och musiken klickar totalt!

Jag har nu "bytt" klipp. :)

Jag vet inte om det är för att jag är kille, men jag älskar det här. Jag ryser, gråter, skrattar, dansar och sjunger med när jag ser detta. :)

Hear hear!

Du kan förlora stöldgodset (och pengarna du la ut på det). http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=303653&previousRenderType=6 http://lagen.nu/1986:796

Ja, vi känner ju inte Sofie alls. Hon är bara en tjej som sitter i rullstol. Punkt. En schablon, en stereotyp. "Handikappad", inte "Sofie". Hon har förstås ett större liv än att vara handikappad och sitta och kämpa i en rullstol. Eller? Jag tror det är där du kan hitta det personliga, i hennes relation till andra, till annat. Fast som sagt är ju manusets poäng typ "En rullstolsburen känner utanförskap, och längtan efter något ouppnåeligt. Tar sitt liv i syfte att nå dit." Jag tror att om du inriktar dig mindre på vad du vill ha sagt med manuset, och mer på Sofie, så kan du lyckas bättre med det du vill ha sagt...

Jo, jag håller med. Det första du skrev var visuellt så det förslår, men (och jag kan nog inte förklara vad jag menar bättre) det du skrev skrevs inte från ditt perspektiv, utan storyns. DU hade inga värderingar, utan du redogjorde för vad man kan se. I väldigt poetiska ordalag, men ändock tydliga, på sitt sätt. Som sagt - det satte stämningen. "Självfallet får språket vara målande, men inte på bekostnad av det relevanta - storyn." I Skrytssons manus fick jag känslan av att språket var lite för introvert, inte extrovert (alltså visuellt förklarande). Lite för mycket inbyggda värderingar. Jag är lite vag, jag vet. :)

Jag fömodar att din poäng med manuset är att visa att rullstolsburna kan ha det tufft på grund av att de är rullstolsburna. Om du tar in andra orsaker för henne att ta sitt liv så går ju denna poäng med manuset förlorad. En kort sekvens kan säga väldigt mycket om en karaktär. Det är väldigt enkelt att visa att hon tex inte har några vänner. Hon knappar på sin mobil. På displayen står det "No Messages". Hon suckar tungt, darrar lite på läppen. Det räcker för att vi ska förstå att hon är ensam, eller nonchalerad, på nåt sätt refuserad.

Hmm, jag skrev att det bör vara avskalat... ;) Du menar nog samma som jag. Huvudaken är att det är tydligt hur det ska visualiseras. Vackert, poetiskt språk kan vara ett hinder för tydligheten. Självfallet får språket vara målande, men inte på bekostnad av det relevanta - storyn. Det var sent då jag skrev, och jag kanske gick lite väl hårt åt Skrytsons språk. Självklart kan man ha ett personligt språk, men inte alltför litterärt. Det bör tydligt framgå i manuset hur det är tänkt att filmen ska utspela sig. Det är manusets enda uppdrag. Känner man att man vill lägga in personliga inflikningar, tolkningar av händelser, underfundiga skämt i texten bör man syssla med noveller istället. Eller? Håller med i övrigt. Lite väl monoton sträcka fram till slutet. Visst har väl rullstolsburna i regel livskvalité? Dom är väl som vem som helst egentligen, ofta med vanligt socialt liv och familj, jobb. Om just Sofie inte har livskvalité kanske det borde framgå varför. Har hon inga kompisar? Är hon kass i skolan eller föräldralös? Självklart, hon är tonåring. Och det kanske räcker. Och om du redogör för fler anledningar för henne att sätta punkt, försvagas väl din poäng med manuset.

Har nu läst manuset ett par varv, och här kommer lite kommentarer, baserade på vad jag tycker, alltså inga absoluta sanningar. Jag tar upp sånt som jag vill poängtera. Storyn hade väl sina poänger. Ganska väl fångar du Sofies situation, men Tar upp lite saker i manuset som kan bli bättre och/eller tydligare. Du verkar ha skrivit mycket på vanlig prosa förut, för det är mycket ”prosaskrivning”. Tänk på att skriva det som är relevant i manusets olika scener. Första scenbeskrivningen: Människor går på en vältrafikerad gata i centrala Stockholm. Det är en kylig höstdag förstår vi av den gråa himlen och några av de förbipasserandes tjocka dunjackor. Mellan några moln kan vi alltjämt skymta en smal strimla av sol. Går dom på en vältrafikerad gata? Låter farligt. ;) Du menar kanske snarare att det är trottoaren som är vältrafikerad? Eller är det en gågata? Drottninggatan? Kan biopubliken förstå att det är höst utifrån grå himmel och dunjackor? Publiken läser inte manuset där det står: ”Det är en kylig höstdag förstår vi av...” Är det förresten viktigt att det är en höstdag? Det kanske räcker med grå moln, dunjackor. Då förstår vi att det är typ oktober, eller typ mars. För spelar det nån roll egentligen vilken årstid det är, bortsett att det är en kylig årstid? Försök strippa bort oväsentligheter. Skriv bara sånt som är relevant för scenen/storyn. ”Alltjämt” betyder ”fortfarande”. Vad menar du med att solen ”fortfarande” skymtar mellan molnen? Att det fortfarande finns hopp i all gråhet? Du kanske borde undvika att lägga in värderingar i manuset. För hur beskriver du egentligen att solen FORTFARANDE kan skymtas? Det kanske räcker att du skriver: ”Solen skymtar fram mellan molnen.” Det räcker. Skriv inte alltför litterärt. Manus ska främst vara tydliga. Språket får inte vara alltför vackert och poetiskt, om det hindrar att bilden blir tydlig. Stadsljud såsom bilar, motorcyklar och andra trafikerande fordon överröstar sorlet av prat. Hör man alltså inget sorl? Eller menar du att man inte kan förstå vad folk säger pga oväsendet från fordonen? Nu brukar ju "sorl" kännetecknas av att man inte kan urskilja ord... Det kanske räcker med ”På vägen kör bilar, bussar och andra fordon. SORL från folket på trottoaren.” (specificerade ljud skrives med stora bokstäver). Försök överlag vara rakare i ditt manusspråk. Det kan lätt bli an smula otydligt. En lätt kollision sker när den inte öppnas för Sofie som åker rakt på. Nu skrev du samma sak två gånger, kändes det som. Skriv hellre: ”EN SMÄLL när Sofie åker rakt in i dörren”. Det räcker. Vi förstår ju av sammanhanget att den inte öppnades som den skulle. Förenkla. Försök kanske förtydliga hur hon åker fram med sin rullstol. Ibland blir det lite väl mycket finlir som inte riktigt går fram visuellt. Hennes händers arbete på hjulen är kanske dessutom något som kan lämnas till storyboarden? Det är mer småsaker som gör att manuset känns lite ofokuserat, men jag kan inte sitta och bena ut allt. Skulle ta för mycket tid. Du har fått lite tips från mig vad gäller manusskrivandet. Förenkla. Språket bör vara tråkigt, avskalat, ganska känslokallt, distanserat. Det betyder inte alls att storyn därigenom blir tråkig, avskalad, distanserad. Inte i mina ögon iaf. Nej, det är ju storyn i sig som ska stå för det sorgliga, det vackra, poetiska, eller det roliga, spännande. Det är endast i repliker du kan vräka på med fina poetiska formuleringar, tvetydiga kommentarer. Och känslor. Inte i övrig text. Enligt mig. Visst, du får formulera dig som du vill, men aldrig på ett sätt som skapar frågan ”Hur i jesu namn ska detta visualiseras?” Hej hopp. Oj vad man kan skena iväg när man är är trött! :)

Tomten finns. Går under namnet "Mr Lordi" nuförtiden.

Såja. Nog vet jag att hon inte är bunden med rep. Tanken med den "nya" termen är att en som inte kan gå inte ska ses som "bunden" till sin rullstol, utan "buren" av sin rullstol. Den "klubbade" termen är rullstolsburen. Fråga handikappsombudsmannen om du vill. Sydsvenskan borde veta bättre. Det om detta.

Och vet ni vad - manuset skrevs i förväg, INNAN dom spelade in scenerna!!! :p

Bara så du vet - det heter "rullstolsburen" numera, inte -bunden. Ganska stor skillnad i innebörd. Du sa att all kritik välkomnas! :) Ska kika på det vid tillfälle!

... som ju framförallt är en refrängstrof i en låt med Louis Armstrong. ;)

... Nu är det ju inte King som gjort filmen, eller ens skrivit manuset. 1408 är en ok novell av King. ;) 1408 av Mikael Håfström var också helt ok. Ganska tät och så. Cusack var bra i ensamt majestät. Många schyssta scener. Men efter att jag sett den kändes det inte så mycket i maggropen som en rysare bör göra. Kändes ganska platt.

Såg några avsnitt. Ruskigt fint gjort, och ruskigt fin natur! Såg "Den blå planeten" då det begav sig. Riktigt schysst den också... Det var väl också BBC?

Var det den som gick på TV, producerad av BBC?

Ja, vad handlar filmen om? Jag är fortfarande lite frågande. Är det tänkt att det är diverse parallella historier? Om det är ett synopsis du skriver bör du berätta hela filmens handling, inklusive slutet. Det är lite svårt att veta om storyn är intressant om man inte får ta del av den. Som diverse upptakter kan det väl bli bra, men det beror ju på vad som komma skall. Skriv ner hela filmens handling, så mycket du har.

Ja, det är ju skillnad på krigsfilm och krigsfilm... Men en sak jag ogillar generellt är när inledningen till en bombastisk film ska vara jättebombastisk, när man kan göra tvärtom. Ett exempel på en film med sån trist öppning är Twister, där det var förödande vindar med skräp och titelbokstäver som flög omkring mot kameran... Jag skulle hellre ha visat löv som vispade omkring i en vacker dans. Förstår du hur jag menar? Vore jag du, skulle jag ha visat en stillsam man som lungt och metodiskt sitter och rengör sitt vapen - som en kontrast mot förestående krigsaction. Fokusera på den lilla människan, vardagslivet, innan man fokuserar på att det är KRIG, och att döden lurar bakom hörnet. Detta kan ju också vara en bra introduktion av en karaktär, som gör en mer känslomässigt involverad. Att det är krig kan man ju visa utan sekvenser med framryckande trupper, minor som sprängs och luftvärnseld. EDIT: läste nu ditt ovanstående inlägg, och du verkar vara inne på samma spår som jag. ;)

Prova googla kanske? Sök på "frigolit".

Precis. Det lät som Fatboy Slim på Rohypnol.