Simon W

Min syster Paula kompade Ola Salo när han sjöng "O Helga Natt" en jul i Rottne (där hon är kantor).

När en kompis syster ringde till radioprogrammet "Upp till tretton" (med Ulf Elving, på åttitalet) - och kom fram, till Ulf, i direktsändning - då blev hon så panikstressad att hon inte lyckades välja mellan "Hej!" och "Hallå!", så hon körde nån sorts medelväg: "Hejdå" Ulf blev också ganska paff.

Jag förstår. Du har det tufft. Jag var okänslig som gav luft åt min positivism. Ber om ursäkt. Och du - allt är inte bra i mitt liv, men jag gläds ändå åt det jag har. Att må bra är ingen last.

Tips - vik resåren ner över tyget. Blir mjukare.

Åja. Det beror väl på "paketet"? :)

I second that! :D

En liten undring bara. Vad/vem är ett forumtroll? OLSON månne?

haha...

Jodå, det gills. Expressen (eller var det Aftonbladet?) hade ju på 90-talet små "Jag mötte Lassie"-notiser. Såna kan vi ha här också, typ: "Min brors fd flickvän hyrde en lägenhet som tidigare hade hyrts av en moster till en som nu bor granne med Gurra G". Sånt är lite kul också. Jag menar - Keanu Reeves!! :) Efter konserten kom hon fram till oss när vi stod och snackade. Hon hälsade på oss alla och var ganska trevlig (och kortväxt). En stund därefter gick hon till den stora hopen autografjägare som trängdes vid staketet vid scenkanten... Jag och frugan kände oss ganska VIPiga. :D

Vill man hålla fånigheterna till ett minimum kan man ju låta bli att nämna allmänt känt folk från sin bransch.

Ja, det kan ju vara kul att få tokskryta lite om man halv-/helkänner nån kändis. Eller om man råkat på nån kändis som gjort nåt kul eller upprörande mot en, eller som du gjort nåt kul med. * Min tremening Johnny Forsman, som jag träffat en gång, på en släktträff, var back i Skellefteå AIK när dom 1978 tog sitt första, och hittills enda, SM-guld i hockey. * Knut Bergren, känd från Idol 2007, var värd på bröllopet när min syster Miriam gifte sig 1994 i Lidingö. * 1989 var det "Djurgårdens Dag" eller nåt på Gröna Lund, när jag var där med familjen en regnig sommardag. Några djurgårdare stod på nån liten scen (bredvid attraktionen "Hully Gully", om ni minns) och Tommy Engstrand höll igång med lattjo frågor. Sedan fick man komma fram och skjuta tre skott på Rolf Ridderwall. Jag tog mod till mig, gick fram till kön av småglin. Pratade lite med Tommy (han hade taskig andedräkt), greppade sedan klubban. Vid de två första skotten sög pucken fast i den regnvåta plywooden (pucken typ rullade fram till Rolf), men det tredje... Det tredje skottet for som en raket upp i hans högra kryss! Damn shit! (Jag låter bli att tro att Rolf reagerade sent med flit). Tommy undrade imponerat vilken hockeyklubb jag spelade för, men jag sa att jag inte spelade hockey. Sen frågade han var jag kom ifrån. Skellefteå sa jag. Det var lite kul. Jag fick pucken. Vette fan var den är. * Min frus lillebror spelade bas på Carolas vårturné. Med Carola. På scen. Med Carola. Häggkvist.

Jag vet inte om jag är skeptisk till konst i sig. Konst kan ju vara både underhållande, upprörande och rent utav intrikat. Min skepticism gäller främst konst, i förlängningen (vissa) konstnärer (som självklart till fullo gått in i rollen som "svår konstnär"), som får publicitet när dom gjort något som nog tog en kafferast att fundera ut, och en eftermiddag att tota ihop... Tex mina tidigare exempel (som självfallet inte skulle rendera något beröm alls, egentligen). Jag skulle dock aldrig, med bibehållen självrespekt, kunna ta emot beröm för kadaverkonst eller exkrementkonst. Inte utan att gapflabba i alla fall. :D Jag tycker det är väldigt mycket pseudo- och kvasi- inom konst i allmänhet. Ingen konst.

Kan kanske hiv-smittat männsikoblod vara en svaghet hos vampyrer?... Fast de är ju odödliga, så hiv-blod kanske bara smakar lite trist, utan sjuklig följd. För att upprepa något som min lilla favorit Eddie Izzard körde med i nån scenmonolog. Om ett kors tappar översta spetsen blir det ett T. Om man då sätter sin tumme längst upp blir det ett kors igen, eller hur? Räcker det då egentligen att, gärna retfullt, endast forma sina pekfingrar till ett kors när en vampyr kommer smygande?

Kan det månne jämföras med kallingar med taskiga resår? Håller inte något på plats.

Jag vet. ;) Så är det ibland i film. Tex i Star Wars. Om "size don't matter" när nånting ska flyttas med the force, varför inte bara tex krascha ihop imperiets stora Star Cruisers? Det vore väl enklast?

Köpte just på Willys (3 för 99:-) Natural Born Killers Cop Land True Romance Ska bli kul. Har bara sett NBK och CL tidigare. Senaste filmen jag såg var Taxi Driver. Fantastiskt bra! Stark och minimalistisk. Paul Schrader fick verkligen till det, liksom Scorsese.

Då vet jag vad jag ska beväpna mig med när dom kommer! Måste var enklare att kasta en näve vitlöksdoppade dartpilar mot dem än att påla hjärtat och/eller halshugga dem... Fast i och för sig är väl vampyrer, enligt vissa, väldigt snabba, och de har nog ett duktigt luktsinne. Så det kanske inte kommer finnas tillfälle att kasta pil på dom...

Om man doppar en pil i vitlök och skjuter en vampyr tex i benet - är det dödligt, tro?

Vet väl inte om "Stairway" passar till vigslar... ;) Nångång hörde jag en väldigt vacker tolkning av "För kärlekens skull", av Ted Gärdestad. Endast två nylonsträngade gitarrer. Kanske skulle passa. Apropå mygga på prästen, så är det ju ofta så att prästen har en mygga, och snackar ut i högtalarna i lokalen. Koppla in dig i det systemet och iaf prästen är kirrad. Däremot tror jag inte brud och brudgum kan fångas upp i denna mick.

Vitlök är nånting dom avskyr som pesten, och därför håller sig borta från. Men jag tror inte det är dödligt för dem.

För all del, men tänk på att de i kyrkbänkarna, och förmodligen också brudparet, nog inte vill ha en kameraman rantandes omkring under vigselakten, i jakt på kameravinklar. Det stora ögonblicket där och då är kanske viktigare än att det till varje pris blir fångat på film så varierat som möjligt. Mitt tips är: Håll låg profil. Kanske du kan låna en extra kamera av någon, och ställa den typ snett framför brudparet, på stativ, för sig själv, registrerandes hela alltet. Din kamera placerar du på stativ snett från sidan, med dig vid ratten. Du panorerar mjukt mellan brud, brudgum och präst, zoomar in på detaljer. Helbild, halvbild, närbild. Att sedan köra med långsamma klipp mellan dessa två kameror kan kanske bli fint. Den andra kamerans bilder kanske man filtrerar till schysst kornigt svartvitt eller sepia...? Kan bli stämningsfull kontrast kanske. Redogör med brudparet vad de vill. Vad gäller mick... så har jag ingen aning. Men underskatta inte eko. Det "hör till" vad gäller kyrkor. I regel är det endast brudparet i fråga som tycker det är kul att titta på sin egen vigsel i efterhand, så du behöver faktiskt inte bryta nacken för att göra det "intressant" (du bör nog iaf låta bli att klippa till lättklädda brudar då och då). För egen del, när jag gifte mig, körde vi bara med fotografering under vigseln. Vi ville att minnet skulle vara den största länken till den händelsen (eftersom minnet är ganska bra på att filtrera bort hostningar, barngråt, prassel från psalmböcker, knak i kyrkbänkar, samt det faktum att man troligtvis svettades ymnigt.) VI är jättenöjda med detta val. Lycka till!

Pelle hade hamnat uppe i ett högt träd, och han var fasligt höjdrädd. Han fick dock inte klättra ner. Han fick inte lyftas ner, eller hoppa, eller falla. Trädet fick inte fällas... Hur tog Pelle sig ner?

Du menar alltså att man inte ska glädja sig när man känner sig glad och nöjd, utan tänka "snart går allt åt skogen", och deppa och oroa sig jämt? Det är såna stackare som får hjärtinfarkt i förtid. Äsch, njut av de stunder i livet som är njutbara. På vem då? ;)

Tack! :) Jo, jag är förbi ibland också. Har släkt både i Jakobsberg och Lidingö, och polare lite varstans. Det var i Stockholm jag lärde mig om "höger i rulltrappan"... ;)

Åja, förmultnandet tar också tid. ;) Nå, jag förstår hur du menar. Men eftersom det finns något som heter hjärndöd, som alltså endast innefattar medvetandet, ej kroppen, och är liktydigt med död (man slår av respiratorn), så är det medvetandet som för mig är själva "livsklockan".