Simon W

Ungefär som när du är död alltså?

Tid finns inte för den som sover djupt.

Det är bara på morgonsidan du drömmer, när din sömn inte är så djup. Under djupsömnen tidigare är du så medvetslös du kan vara utan att vara död eller i koma. Du drömmer inte, känner inte, inget finns. ... Men vad finns bortom universums slut? Ingenting? ;)

Var det bara du i salongen? ;) Första och enda gången jag gått på bio ensam var våren '96. De Tolv Apornas Armé. Lite udda känsla. Efteråt brukar man ju i regel ta en stund att kommentera filmen med sitt sällskap, men nu var det bara jag... Men kanonbra var den! Senaste filmen var Star Wars ep. III. För kanske sjunde gången. Det var ett tag sen senast. Fortfarande den bästa av de tre nya. Mest allvar, nerv och en äkta känsla av "nu är det kokta fläsket stekt!".

Ja, dessa två stora detaljer glömde jag här och nu. Facket är lite väl enkelspåriga ibland. Hmpf.

Jag jobbar på ÖoB, och är medlem i Handels. Jag vet inte riktigt vad jag tycker. Det är skillnad från fall till fall. Till exempel tycker jag att det var otroligt trista översittarfasoner när facket tryckte till den där lilla stackars salladsbaren till konkurs. Det var en liten sketen bar, och de trummade på stora trumman och gapade om kollektivavtal. Futtigt. En butikskedja tycker jag dock borde ha en mer "seriös" hållning gentemot sina anställda, dvs skriva på kollektivavtal. De som inte är anslutna till facket har ingen anledning att lägga ner sitt arbete bara för att kollegor strejkar. Såvida de inte också vill ha högre lön (tex 100% OB på söndagar sitter fint ;)).

Saxat från en annan tråd...

Oj. Det där är självklart för mig. Trots att jag är skelleftebo. :) Gillar inte Shirley Clamp. Det låter enerverande när hon sjunger. Blev mycket större stjärna än hon borde.

Klas. Jo, mycket knas har gjorts i religionens namn. Mycket knas har också gjorts i den lokala kulturens namn. Alltför ofta har dessa två flutit samman. Med religionen som förevändning och/eller vapen fick kyrkan/makthavarna massan att foga sig till att göra "det rätta, som är bäst för samhället".

... och sedan beskrev jag många kristnas gud. Men jag förstår hur du menar. Men det gäller nog kanske främst fundamentalister, synes det mig. Deras religion är prickfri in i minsta detalj. Tur att de inte är så många, totalt sett. Synd att de hörs mest. ... Men om du syftar på den gud som den stora massan vardagskristna tror på (den gud som kan kritiseras), då är det så. Kan du förklara varför en någorlunda gemensam gud är farlig i dina ögon? Bara så du vet - jag sitter inte och är arg/irriterad på dina åsikter. Endast intresserad. Faktiskt.

Den Gud du beskriver är inte min Gud. Min Gud har inte alla rätt, min Gud kan kritiseras. Och många som är kristna brottas med Gud, kritiserar och spyr galla. Detta är inte att synda heller, utan en del av att vara kristen. Ungefär som man kan spy galla över sina föräldrar ibland. Det betyder inte att man inte älskar dem. Hur muslimer och judar upplever sin Gud vet jag inte. Ville bara säga det.

Kikade igenom denna tråd... Som sagt, jag tror inte på ödet. Inget är förutbestämt. Varför skulle det vara det? Jag är inte fri att begära skilsmässa. Eftersom jag älskar min fru är det helt omöjligt. Men om de yttre omständigheterna ändrades - att hon helt plötsligt blir helt rabiat och omöjlig att älska, då tar jag kanske ut skilsmässa. Visst kan jag lyssna på "vilken musik jag vill". Jag kan slå på lite Schostacovich när jag känner för det, eller Dylan om det känns schysst, eller Earth Wind & Fire. Men vad är det som formar min sinnesstämning till att vilja välja ditt eller datt? Jag tror mer på miljö än arv när det gäller utformandet av ens karaktär. Jag tror att min omvärld utformat min personlighet. Men jag tror dock på det personliga ansvaret. Man kan inte skylla på taskiga lågstadieförhållanden om man som vuxen i stressat vredesmod dräper någon. Men det kan vara en förklaring. I min ungdom "analyserade" jag mitt liv fram och tillbaks, och märkte att i stort sätt allt hos mig har sin förklaring och anledning i min omgivning. Nåja. Detta är som sagt inget jag lever efter, bara något jag kan se i retrospektivet. Inget som jag känner att jag måste "slåss för". Det är bara ett synsätt som jag förmodar att folk kan förstå. Omvärlden påverkar mig. Alltså påverkar jag min omvärld. Däri ligger mitt största ansvar som människa. Mitt enda ansvar.

Kanske inte, men det skulle inte skada. Det blev ju inte katastrofal målskillnad iaf, som för Linköping. :)

Fan också! :( ;)

Poster

Gillar också Myggan visuellt, men jag tycker det märks ganska starkt att idé och manus till Myggan kommer från två killar som tror att allt dom rör blir till guld (dom är ju så framgångsrika inom TV).

Jag tror jag tiger också.

Det var typ det jag syftade på. Och visst var hela alliansen ombord på det tåget, inte bara moderaterna? Våga tala klarspråk. Nångång.

Att hårddra (som jag ser det): Vänster vill hjälpa dig när du misslyckas. Höger vill hjälpa dig att lyckas.

Såja Jernby. Låt Carbe vara intresserad av politik. Alla som bryr sig om politik kan förhålla sig till det. I second that, Munthe. :)

Abborre

Här ska jag redogöra för vad jag tyckte vad det största problemet med vänsterregeringen: De lyckades aldrig få fart på den svenska ekonomin (alltså få fart på företagandet, få ner arbetslösheten = generera pengar till statskassan). Istället gjorde de en massa nedskärningar på områden de säger att de vurmar för - sjukvård, äldreomsorg, skola. Sjuka hette "friska" och skulle arbeta. Äldreboenden lades ner och gamlingarna tvingades flytta hem (trots att de var för sjuka, och starkt värdesatte gemenskapen på äldreboendet), för att tas om hand av en hemtjänst som inte fick mer resurser. Istället för att få fart på arbetsmarknaden (och få in pengar till statskassan) satsade de stora resurser (från denna statskassa) på en massa arbetsmarknadspolitiska åtgärder - bara för att göra så att folk får nåt att göra samt, inte minst, för att frisera arbetslöshetssiffrorna. Jag har, efter alla dessa år av vänsterstyre, ett mycket större förtroende för högerns förmåga att få fart på företagandet = minska arbetslösheten = mer pengar till statskassan. Sånt tycker jag är en bra plan. Eller är jag dum? Jag röstade på Folkpartiet Liberalerna.

Jason

Vafan?! Hur fräck får man vara? Grrr... Elfälla? Fyll en flaska med piss istället, och ställ vid fönstret.

Jovisst, men film är för mig en mycket mer mångfacetterad upplevelse än "konst". Och film (och litteratur) är också så mycket mer en prestation och upplevelse på längden och på djupet än vad "konst" är. De "konstverk" jag hasplade ur mig här tidigare tog mig typ 30 sekunder att rapa fram (och dess uppenbarelse skulle ta ca 30 sekunder att se, refelektera över och förstå), men att skapa en film, eller "bara" ett manus kräver så mycket mer. Samtidigt är det väl inte "prestation" som ska ligga till grund för hur pass bra konsten är, men det som kräver mycket av skaparen, kräver också i regel mer av åskådaren (och då tänker jag främst på filmer som vill utmana lite... inte tex Under Belägring). Självklart kan film vara konst, men denna konstform ger i mina ögon, så oändligt mycket mer än "vanlig" konst någonsin kan ge. Men jag tycker inte att konstnärer ska lägga av, eller att man borde sabotera konstutställningar. För mig räcker det om jag slipper gå på en massa konstutställningar och hänfört, förljuget säga "nä vad underbart starkt han fångat tingets innersta väsen, och bla... bla bla... snack snack... bla." Konst försvagar sällan mina knän. Konst bringar sällan upp mina ögonbryn i fascination. Konst får mig sällan att gråta, eller skratta (annat än hånfullt), reflektera flera timmar efteråt... Men film klarar av detta.