Simon W

Hahaha! Klockrent Nemo!

Det är i alla fall inte fel. En film ska tjäna sina syften, inte verklighetens. En liten händelse från verkligheten (en tant som råkat köra ner i en grop vid ett vägbygge), kan gärna blåsas upp till något helt annat i manusform (en kvinna kör ner i en grop vid ett vägbygge - och möter allehanda underliga personer och varelser därnere - förvildade barn; pinnsmal knarkboss, med storskalig knarkproduktion precis under polishuset (vilket dom inte vet); kloakvarelser utan ögon; ödlor med gristrynen; blå hårlösa katter. Om det varit jag som skrivit detta manus, så skulle nog skriva "baserat på verkliga händelser".

Jag har nu köpt och burit upp vårt nya golv... Tre trappor... Orkar knappt hålla upp armarna och skriva detta... Men jag är skitnöjd att det är gjort! :D

Jo, och det beror nog på att hans förmåga var det centrala i storyn för mig. Jag visste inte riktigt var det skulle ta vägen. Jag tror jag ska behålla Grete... Så angående Grete: Kan hon vara en besvikelse för Jack, på det sätt som redogörs för, utan att hon blir en besvikelse för oss? Hur gör jag det bäst? Gretes roll ska utvecklas en smula. Men hon ryker om det inte klickar.

Ja, det är ju just det. Då kanske det sista alternativet är det säkraste? Att man återgår till pre-nittiotalet? Bankdosor då, eller vad dom kallas? Alltså en sån man använder (iaf jag) när man pysslar med sitt bankkonto via nätet. Dom är väl ganska idiotsäkra?

Har aldrig läst Nietzsche. Vet inte direkt vad han står för. Kan dock dra mig till minnes en liten kul aforism: "Gud är död" - Nietzsche "Nietzsche är död" - Gud Jag förstår, och håller med. Nånstans blev jag låst vid att göra historien så trolig som möjligt, med realistiska människor och miljöer. Men nu när jag funderat ett tag förstår jag att hela alltet måste innebära en mer främmande, skruvad värld. Som det är nu så är det i stort sett naturalistiskt ända tills Jack blir nerklubbad av gamlingarna. Inte så bra. Det har känts som att det centrala i storyn skulle vara Jacks förmåga och dess uttryck. Men nu funderar jag på att göra det till en sidogrej, ett lattjo predikament. Jag har nu en annat historia (med lite skumraskaffärer på geriatriken, en mer komisk Morgan, mer dråpligheter, svart komik). Denna historia är mer övergripande, i vilken Jacks förmåga har en viss funktion. Och lita på att det ska bli crazy! :) Jag ska lägga ut en synopsis snart. Måste dock koncentrera mig på att lägga golv ett tag, och annat renoveringsstrul. Jag har lite svårt att ha inspiration/motivation till både renovering och manusskrivning samtidigt... och den stackars renoveringen har fått stå overksam ett tag nu. Men nu är det förbanne mig dags! Är så less på all renovering - det blir ju aldrig klart (särskilt eftersom du knappt får nåt gjort!)... Åja, det är väl inte så mycket kvar.

Vad tror du/ni det kan komma för alternativ? Kanske... ... att ett lösenord leder till en obskyr och/eller personlig fråga, vars svar leder till inmatning av lösenord nummer två. ... att webbkameran läser av iris. ... att man trycker tummen på en liten smidig fingeravtrycksavläsare. ... att man topsar sig själv, och stoppar in denna i en dna-analyserare. ... att man istället för internet använder bankbok, postväsendet, samt vanlig telefon när man gör ärenden och umgås med fjärran folk. Vad kan bli framtidens melodi?

Ta inte det Olson skriver på allvar. Nånsin.

Musköter fanns redan på 1500-talet.

Mitt lösenord är nio bokstäver. Är det för svagt? Detta lösenord, som jag ofta använder, är initialerna hos de första nio orden i en viss låt, vars text jag länge missuppfattade. Knepigt att lista ut, men väldigt lätt för mig att komma ihåg.

Förtrollad (Enchanted) (på bio i lördags). Den var faktiskt ganska kul. Väldigt skoj idé. Amy Adams var utmärkt som "tecknad flicka a'la Disney". Fångade alla manér på pricken. Storyn var söt. Simpsons - the Movie (i soffan igår). Ja, man är ju en liten fan av Simpsons, och i långfilmsform funkar det fint. Storyn var lite ofokuserad då och då, men upphörde aldrig att vara skoj! Infallen tycks aldrig sina hos dessa manusförfattare.

Gorse, du verkar vara på samma spår som jag: Deras livscykel och beteende tyder inte på nån hemplanet... för vad skulle dom göra där?

Den här ser kul ut! Wachowskis nya. http://www.imdb.com/video/trailer/me60811758

En sak som för mig litegrann talar emot att de har en hemplanet med ett fungerande samhälle och allt, är hur de reproducerar sig. En värdvarelse är en förutsättning, som det verkar. Kan det finnas värdvarelser på en hemplanet (eller begagnar de sig av gamla och sjuka aliens i detta syfte)? Eller innebär varje tillblivelse av en alien, alltså befolkningens fortlevnad, att deras ägg på ett eller annat sätt förs ut i rymden, hamnar hos nån sorts civilisation, befruktar dessa varelser, föds som aliens, reser tillbaka till hemplaneten. Det känns lite långsökt. Deras fortplantning kanske inte förutsätter en värd. Men det kanske krävs när de är i en främmande miljö.

Det har jag aldrig haft. Borde nog nångång... :D Jovisst funkar det. Men vad är då meningen med det kraschade skeppet, the derelict? ... Har andra varelser kommit till LV-426 för att hämta hem krigsmateriel (alienägg att skicka till fienden som fina brevbomber - pow!), och råkat få problem när piloten råkade bli smittad, och fan... skit också. Men samtidigt så var ju piloten liksom fossilerad, som det lät. Förmodligen legat där länge, länge. Varför har inte aliens kommit och... röjt upp? Är aliens så pass intelligenta, egentligen? Har de ett "samhälle" tro? Eller är deras hela civilisation utspridd över galaxen? Såsom sporer i universum, med små kolonisvampar här och var? Finns en hemplanet fortfarande, eller är det miljontals år sedan en alien senast satte sin fot där? Jag hoppas att jag får se en hemplanet som är schysst skum. Jag vill inte ha gamla vanliga "landa -->iiihhh! -->fly"-konceptet (med eventuellt lite pang-pang). Äh, alienmonstrena är väl cenobites från Hellraiser! Det vore väl kul att bunta ihop de två filmserierna också!? (ironi) Ja, det har väl sagts att det var nåt sexuellt där. Scott var väl fascinerad av att det skulle va nån sorts sexuell dragning mellan Alien och Ripley där i slutet. Så varför inte? Facehuggerns metod innebär ju dessutom en extremt brutal våldtäkt. Jag har alltid halvt om halvt tänkt att alien för upp svansen för att typ klyva henne, eller kasta henne upp i taket eller nåt. Fast visst vore det smaskigare med nån sorts weird våldtäkt. Well, jag vill väl inte försvara en ganska kass story, den är ruskigt tunn. Men det är väl nåt med att aliens, när de utvecklas i sin värds mage, på nåt sätt implementerar värdens karaktäristika till sig själv. I ettan är monstret upprätt - människovärd; i trean snarare på alla fyra - hundvärd. Det har alltså skett en genetisk överföring mellan värden och varelsen *. Denna överföring kanske går åt båda håll. Inte på det sätt att Ripley i trean får aliensymptom, men att det finns alien-dna nånstans i hennes celler, blod... Och hon var ju nummer 8. Det var sju misslyckade kloningsförsök dessförinnan... Nä, fan vad lövtunt. Kloning av Ripley kan inte innebära att man får fram två varelser - Ripley och en alien... Och att minnen fanns kvar... Äsch, jag ger upp. * Så hur kan överföringen av dna ha gått till? Alienbebisen ligger ju i magsäcken. Magsäckens insida räknas som kroppens utsida (liksom hela mag/tarmkanalen). Där finns inget dna, bara schysst syra och halvsmält rymdkrubb... Hmm. Man kan kanske anta att facehuggern har fler uppgifter än att bara köra den långt ner i halsen. Vi vet att den ger värden syre medan den sitter där. Man kan spekulera i att "snoppen" har små hullingar, som litegrann river i matstrupens insida, och gör att lite blod sipprar ner i magsäcken. Detta blod är livsviktigt för alienembryot, eftersom utan det kanske det inte kan utvecklas till något. Embryot behöver en blueprint att följa för att kunna anta en funktionell form... I trean hade dom ju på tapeten att första alien skulle komma ut ur en jätteoxe. Det vore mycket intressant att få se DEN alien! Förresten - var inte den alien som just kommit ut ur hunden alldeles för välutvecklad? Såg ju ut som den fullstora i skala 1/4. Jag saknade larven.

Åhå. Jag trodde det var Cameron som skrev Aliens; att han adapterade en annan story han grunnat på ("Mother"), och att han skrev ett typ 30-sidigt treatment, och sedan manus, medan han väntade på att få loss Arnold till inspelningen av Terminator. Visst, Cameron kallade det ett "writing assigment", men som jag fattade det var Cameron ändå upphovsman till storyn till tvåan. Jo, jag har också svalt Quadrilogy-boxen. Varför säger dom ingenting där om att Hill skrev outline till Aliens? Eller så var kanske inte det Hill skrev så toppen... Och jag tycker Dan O'Bannon och Ronald Shusett förtjänar respekt. Jag menar - Ridley Scott såg ju gärna att O'Bannon fanns till hands under produktionen, ganska hands-on dessutom (han designade väl face huggern?). Visst, deras manus sög antagligen, men det var ändå något som fick mycket i rullning. "Star Beast" var en habil arbetstitel; titeln "Alien" kom O'Bannon på senare. Självklart menar Hill att O'Bannon/Shusetts manus var kasst. Det gör ju Hills prestation större. Men Hill/Giler förde in Ash och företagsnojjan. Ett genidrag.

Ja, det var ju en liten travestering...

Jag uttalar alla orden som jag vill/ska.

Javisst, men det var väl inte så att jag kände att det behövde ventileras. David Lindelof gjorde det liksom åt mig.

The Cool, the Bad, the Fool, the Fat Some Have Guns Beautiful Betrayal Western Promises A Colt and a Whisky Snakebite Constant Gunpoint

Vi hade inventering igår. :D EDIT: I förrgår, ser jag nu...

"That Same Old Western"

... Men med lite jobb kanske denna story kan fås att funka. Jo. Jag håller med om att jag har lite problem med vad allt ska leda till. Medan jag skrev kände jag det också, men tänkte typ att "det nog löser sig ändå". Jo tjena. Ja, jag tänkte väl att hans olika pillerknaprande i början också var kopplat till läkarstudierna - dels medicintester (som vissa, främst läkarstuderande, ägnar sig åt), dels behovet av amfetamin för att klara av det påfrestande tentapluggandet. Men självklart borde hans bakgrund komma fram mer handfast i storyn. Vi får se vad man kan klura ut. Trevligt. Jag har dock en idé som kanske litegrann kan förklara deras handlande, men det innebär en rejäl omskrivning av storyn. Ja, Morgan är ju en som specialiserar sig inom psykiatri och sånt, och dessutom tillsammans med Jacks syster. Morgan finns i en nära krets, trots att han är ganska stöddig. Men det går ju alltid att göra så att Morgan hör talas om Jacks nya talang via andra kanaler. Systern kanske. Ja, det var väl eftersom han var så "galen" i sitt utspel. Och dessutom var det väl Morgan, tillsammans med Sölve, som "såg till" att han blev intagen, fascinerade som dom är, vill studera Jacks förmåga. Och samtalsterapi är en ganska vanlig behandlingsform på psykiatriska avdelningar... Jag har gjort lite research (och kanske missförstått allt). Det är inte tänkt att det ska vara hundra procent naturalistiskt (ifall nån trodde det). Jag menar - varför blev Bruce Willis karaktär inlåst i början av De tolv apornas armé?. Lite samma scenario här, tänkte jag. Tanken var väl snarare att Morgan skulle snubbla över Grete när han kikade runt på nätet, på jakt efter eventuell dokumentation av liknande fall som Jacks. Nja, det är väl tänkt att det ska byggas upp genom scen 21-26. Skit ska jag inte ge dig. Okej, låt vara att två heter Rikard och Ola - de är ena sluskar "trots det". Nåja, det är ju inte nödvändigt att deras namn ska uttalas nångång. Det kändes onödigt att spä på tanken att invadrare är det ständiga hotet mot "vår svenska idyll". Glömde skriva det... Nå, jag tänker mig att de är lite lomhörda och samtalar/diskuterar högt med varann. Pickupen brummar. Manovar på bilstereon. För all del. Tänkte få något sagt, typ. Jack behöver bara se på Grete för att förstå att hon inte på något sätt är den som hennes följeslagare tror hon är, och som hon vill ge sken av. Så Grete är en besvikelse för Jack. Men det kanske inte borde vara en besvikelse för oss... ... Ville bara passa på att få ut en tanke: Sök inte er gud i kyrkor, förlita er inte på andras ord, utan förlita er på er själva. (Och med "gud" menar jag inte nödvändigtvis bibelns Gud, utan det som vem som helst vill tro på - religiöst eller inte) ... Sen gillade jag också skarpt bilden av en brinnande stavkyrka mitt på norska kalfjället. Tja, kanske hade Rikard och Ola framstående, rika föräldrar som självklart tror sina söner. Vad är Verner och Beata vittnen till? De märker inte ens att Jack hoppar av (det glömde jag nog skriva). De fortsätter som om inget hänt. Visst är Angelica lite vittne till vad som utlöste det hela. Men Jack och hon är "två förvirrade mentalpatienter, potentiellt våldsamma". Löpsedeln skriver sig själv. Jo. Men å andra sidan är Jack inte vem som helst för dem, typ. Jag tänkte nånstans att Jack ser det rädda barnet i den stöddiga knarklangaren; ser den sorgsna analfabeten i mc-killen. Han ser genom deras tuffa, tjocka masker. Fint va? ;) Det är inte tänkt att detta manus ska beskriva vår värld, utan en lite vriden, lite smågalen. Tänk Terry Gilliam, eller Jeunet. Jadu, just ögat har han ju inte fått reda på, och varför skulle han få reda på det?.. Måste nog skriva om det. Tänkte väl mest att storyn skulle ta en liten vändning - att det visade sig att Morgan till slut avundades och ville på något obestämt sätt sno åt sig Jacks förmåga. Men det kan man ju beskriva utan att Morgan ska "sikta in sig" på just Jacks panna. Fast det är ju en ganska logisk handling om Morgan greppar Jacks huvud då han vill ta hans förmåga. "Huvudet" är ju det som psykiatriker jobbar med (både sitt eget och patienternas). I Jacks huvud ligger förmågan, och Morgan kan inte förklara denna förmåga vetenskapligt - och just därför han vill ha samma förmåga. Typ. Jacks förmåga: Jack ser hur människor känner sig, vilka vi är, längst därinne. Tex en man som förlorat sin fru i en flygolycka kanske kan skratta glatt på midsommarfesten ett halvår senare, men likafullt skulle han se tragisk ut i Jacks ögon - tung, rynkad panna; ringar under sorgliga ögon. Detta är den känslostämning som präglar just denna persons inre liv. Men om det visade sig att hon överlevt, och dyker upp, ja då slits han upp från förtvivlan till lycka. Hans mentala ben bär plötsligt igen. En glad person - som verkligen är en glad person - ser hysteriskt glad ut. Allas ansikten är en överdriven fysisk manifestation av deras innersta sinnesstämning. Jack ser den person vi är - den vi är när självkännedomen kommer tassande då vi ligger vakna i sängen. "Själlösa" djur har vita ögon... bortsett katter (bara en liten personlig tanke, kattägare som man är. ;)). En vaken människa har vanlig ögonfärg, en katatonisk har gråare ögon, en död har helt vita ögon. Det är tänkt att Jacks syner mest bara ska vara snabba POV-klipp då och då. Glimtar.

Sablar också! Jag som hyste hopp...