Simon W

Jag tycker som sagt att Martin Freeman skulle kunna funka riktigt bra. Han är 36, och skulle förstås kunna sminkas för att se lite äldre ut om det vore nödigt. Christopher Lee är ju bara nio år äldre än Ian Holm. No prob!

Jo, men nu kommer han vara kring 80 vid inspelningen. He has aged a day or two. Men det kan nog funka. Om man vill, så går det.

God Jul. Och Gott "The End".

Suck. Du kunde ha skrivit "Ja, det är det", istället för påpekningen i versaler. God jul.

PM:a Munthe vetja.

Jo, visst vore det fint med Ian, men han är faktiskt 76 år nu. Kan bli knepigt att få det att funka. Men kanske. Han lär ju iofs få utstå lika mycket sminkning som John Rhys Davies gjorde som Gimli... ... Det var så sant. Vilka stackare ska få äran att spela Torin, Dvalin, Balin, Dori, Oin och Gloin och alla de andra. Fun times in the make-up trailer! ;)

Men vem ska spela Bilbo då? Jag (liksom många andra), röstar på Martin Freeman (Tim i the Office (orginalet)). Han ÄR ju Bilbo! Eller kanske Will Farrell.

Lättklädda småtjejer kanske?

I februari kommer en långfilm som handlar om Morgan Pålssons öden och äventyr i Afrika... Morgan Pålsson, ni vet - den bortskämda, patetiskt cyniska utrikeskorrespondenten i Hipp Hipp (humorserie som gick på Svt). Jag gillar Anders Jansson och Johan Wester skarpt, och tror detta kommer bli skitkul! :D

Har nu läst manuset. Ganska skoj, med lite småputtrig livsvisdom. Vad gäller formateringen brukar jag använda manusprogrammet Celtx för att få det korrekt. Se det som ett tips. Väldigt enkelt att använda är det också. http://www.celtx.com/ Och dialogerna kan slipas, visst. Men frågan är om det är nödvändigt. Det verkar ju inte vara ett "naturalistiskt" manus. Nej, det är nonsensfågelnamn och krystade situationer med fåglar som liknar fd flickvänner, samt fd flickvänner som plötsligt dyker upp i skogen, och det är väl inte så vanligt med killar i 30-årsåldern som heter Ove och Leif (eller?)... Så då kanske inte replikerna ens bör vara naturliga. Med rätt tonfall kan nog dessa repliker låta helt ok. Men om du vill slipa på dialogerna så tycker jag nästan du ska göra det åt andra hållet. Ta ut svängarna mer. Denna replik känns dock alltför krystad och väldigt styltig, även i detta manus: "Har du tänkt på hur många fåglar som förekommer i olika uttryck i svenskan? Muntergök, olyckskorp, glad som en lärka, fyllkaja, turturduva. Är det inte konstigt?" Jovisst är det så att fåglar existerar mycket i svenskan (ta en tupplur, tuppa av, få pippi på något, göka, osv), men det känns skumt att Leif nämner det helt plötsligt. Det känns som det är "manusförfattaren" som talar, inte "Leif", om du förstår vad jag menar. Ett tips. Vore det kanske mer intressant om du istället har några repliker kring det lite mysko talessättet "Bättre en fågel i handen än tio i skogen"? I rådande situation känns det nog mer naturligt och inte taget ur luften. Du kan nog få fram samma poäng ändå.

Garden State Riktigt bra! Välskrivet framförallt. Kul med en annorlunda Natalie Portman.

Elf, med Will Farrell. Riktigt kul, fin och tänkvärd.

Har äntligen fått min "nya" dator!

Nej, jag menade att diskussionen var över. Och du var ju inte ute efter att diskutera heller (om än du slängde ut frågeställningar), utan bara att uppväcka måhända slumrande actionfantaster. Inte? Nu är det väl marknadens "behov" som ofta styr vad den får, liksom jag förmodar att många filmskapare gör sina filmer eftersom de har ett inre behov att göra det. Eller vad menar du?

Dåså.

Jag antar att eftersom Hollywood är så bra på det, och har de budgetar som krävs för att göra en riktigt fet actionfilm, så finns det varken behov eller lust eller mening att göra svensk sådan.

En trailer som funkar, för mig iaf... http://www.uip.se/cloverfield/publicTrailer.jsp

Oj då. Fullständigt kaos? 10 timmar? Njao, jag tror nog att typ 100 sidor manus borde räcka utan problem. Kanske 120. Okej, jag tänker mig att manuset och storyn även innan denna misshandel ska vara lite skruvat. Jag tänkte "komma överens" med publiken att nästan vad som helst kan hända, "detta är inte ett verklighetstroget manus/film". Därför kan också pensionärer slå ner unga i denna story. Men jag ska nog förstärka anledningen. Som en ironi i förväg, tänker jag mig att Jack, om han hade sitt tredje öga redan i denna situation, skulle vända på klacken och springa när han mötte pensionärerna, och klara sig. Det är tänkt att vi inte ska förstå varför han reagerar som han gör. Det är först i efterföljande scener, då vi genom Jacks POV ser det han ser. Det är alltså endast tänkt att det är i relativt kort glimtar genom Jacks POV som vi ser det han ser. I annat fall ser alla tämligen normala ut. Det har du rätt i, och det har jag tänkt ska framgå i manus. Jack ska vara väldigt skrämd, ha svårt att acceptera. Tro sig drömma, hålla på att bli galen, vad som helst. Stackars Jack...:) Ja, Morgan är ju tillsammans (kanske gift) med Jacks syster Marie. Och dessutom arbetar han ju inom sjukvården. Han finns i omgivningen. Kommer och går som han vill. Ja, att han med vilje knuffar flickan är kanske inte nödvändigt. Snarare att han vänder tvärt för att springa hem, och råkar knuffa till en flicka med för honom knäppt utseende. Det ska vara lite crescendo, som du skriver, med en grand finale i hennes fulnaiva uppsyn. Okej. Kanske snarare att de lämnar honom, eftersom han gapar och skriker, värjer sig från deras fula uppsyn, agerar oregerligt. En kombination kanske. Som det är tänkt så tror Jack att han är galen. Han (råkar) skada andra eftersom de ser så konstiga ut. Jack är inte rationell. Men vissst kan jag lägga in lite scener där han sitter med sina läkarböcker och läser febrilt. Jag förstår, och ska tänkt på det när jag skriver manus. Ja, på något sätt. Lite som ett offerlamm som accepterar sitt öde. Han tänker nånstans att "så här är det, jag är sjuk, dessa människor kan kanske hjälpa mig". Jag tänkte lite schysst limbo för Jack här på mentalsjukhuset. Och Grete är den huvudfaktor som till slut får Jack att bestämma sig för att rymma, att lägga till "de andra intagna och Morgan". Angelica är nog också en inspiratör till rymning. Angelica är den enda människan som ser ganska normal ut, och dessutom småsöt. Därför behöver Jack henne. Ville också i detta läge ha en liten high-point för Jack, lite idyll. Som pajar rejält. Det hemska som händer Angelica är en sidohistoria, samtidigt som det var på det sättet jag skrev bort Angelica ur storyn. Vill, som också du, fokusera på Jacks färd till Norge. Kul att du säger det! Min tanke är att uteliggaren ska vara relevant. Religioner? Den "frälsning" Jack sökte var falsk. Grete var en bluff, visade det sig (som kanske många av de självutnämnda frälsare som finns därute vårt samhälle). Bort från rättvisan, bort från alla monster. Han är på väg till... ja det ska jag fundera ut. Tillbaka till mentalsjukhuset kanske? Eller kanske ska han skaffa sig en mångfärgad trikå och fara iväg och bekämpa brott? Jack har accepterat sin talang, förstår den och dess syfte. Jack drömmer om Angelica. Tror hon är i fara, vill rädda. Irrationellt, igen. Ja, på något sätt. Betänk att de flesta internerna inte är de elakingar i Jacks ögon som "vi" ser interner som. Många fängelsekunder är under genomsnittet i begåvning. Jag tänkte spetsa till detta, göra dem tillstora barn nästan. Göra fängelset till nån sorts fristad. Jo, det har hänt. Men scenen med sjuksköterskan ska rimma med samma scen i början, så vi och Jack ska fundera ett slag om det har hänt. Men det har det förstås. Ett dundertack för dina kommentarer! Inspirerande!

Okej. Då vet jag. Känns dock lite svårt att få med alla olika viljor och vändningar som storyn innefattar på ett A4. Men det går kanske. Om jag ska vara ärlig har jag inte stor vana att skriva synopsis. Jag brukar ha storyn under behandling i huvudet flera veckor, ofta månader, tills jag hittar något jag kan få ner i åtminstone en outline. Men en synopsis kan kanske som sagt synliggöra sånt man inte tänkt på. Nu slår det mig att jag, när jag skriver ner en synopsis, outline eller treatment, i regel utelämnar karaktärernas viljor och motiveringar. Detta pga att jag förstås inte skriver ut sånt i manus (utan endast hintar genom repliker, handlingar, känslouttryck), eftersom det är fuskigt och orimligt. Detta sitter så djupt i mig att jag utelämnar sånt också i treatmentskedet. Självklart ska man skriva ner motiv och viljor i ett treatment, eftersom det ju ska beskriva manuset, storyn...

Ja, jag tar väl och förklarar då... Ett synopsis på ett A4 kan förstås inte förklara allt som ett manus berättar. 1. Varför blir han misshandlad av just pensionärer och varför blir han misshandlad? "Varför inte pensionärer" tänkte jag. Alltför ofta blir pensionärer misshandlade av unga, så jag tyckte det var lite annorlunda att ha det tvärtom (som sagt är det tänkt att manuset ska vara lite "skruvat"). Det är tänkt att Jack ska möta dem på väg hem från puben, då Jack är ostadig av diverse piller och alkohol. Gubbarna tar upp hela trottoaren när de möts, men en väjer i sista momangen när Jack kommer gåendes. "Ursäkta mig" säger gubben. Jack svarar inte. Gubbarna klubbar ner honom eftersom han var ohövlig. 2. Varför vill dom rymma? I fallet Jack: Morgan och viss personal är på honom, liksom andra intagna (kom ihåg att alla ser totalt galna ut i Jacks ögon), och dessutom vill han uppsöka Greta (som han tror kan hjälpa honom). I fallet Angelica: Angelica vill slippa träffa sina föräldrar, särskilt sin pappa (du förstår nog om du läser treatment). Angelica är verkligen SEDD av någon, och denne övertygar henne att utsidan är en bättre miljö för tillfrisknande. 3. Vad händer med Angelica? När menar du? I slutet? 4. Hur ska Morgan ta Jacks förmåga? Och varför gör han inte det när Jack är i koma andra gången? Morgan kan självklart inte ta Jacks förmåga. Det är bara något Morgan fått för sig, manisk som han är. I början av manuset är det tänkt att Morgan ser Jack som en med nåt sorts posttraumatiskt stresssymptom, senare förstår Morgan att det faktiskt är på riktigt. Morgan blir ännu mer intresserad, i forskningssyfte. Och till sist visar det sig att Morgan är fett avundsjuk på Jack för hans röntgenblick, något som självklart en psykiater skulle kunna ha nytta av. Andra gången Jack är i koma är Morgan själv intagen på psykiatrisk avdelning. Han blev galen till slut. 5. Först blir han intagen på en psykiatrisk avdelning sen hamnar han i finkan för han inte anses vara psykiskt sjuk? Första gången har inte Jack begått något brott, utan uppvisar endast symtom som tyder på grav psykisk sjukdom. För att skydda honom själv och andra tas han in. Andra gången har han begått ett par brott (misshandel, bilstöld), och en §7-undersökning skulle nog inte visa att han är galen, eftersom han inte är det. Men eftersom läkaren som utförde den är osäker på sin sak genomförs en efterföljande rättspsykiatrisk undersökning. Med samma resultat. I detta skede är dessutom Jack mer van vid sin talang, inte lika "galen" i sitt utspel. Så är det tänkt att det ska framgå i manus. Men det är bra att du tar upp det, eftersom det ju självklart kan finnas nåt jag förbisett. :)

Åhå. Några specifika nystan? Tror du att ett manus, där man ju kommer karaktärerna miltals närmare, kan råda bot på "inte tillräckligt spännande"? Ja, nu var det ju iofs nånting ditåt jag hade tänkt, om man ser det på ett visst övergripande sätt. Lite vag där... Vi får se om jag kastar ut uteliggaren på gatan igen. :) Som jag ser det: Huvudproblem: Jack har fått nån sorts skada som gör hans omkrets extraordinär och skrämmande, även tidigare vänner. Han vill bli kvitt denna "talang". Dessutom blir han efterlyst, och i slutet jagad. Huvudantagonist är Morgan, i egenskap av monster, med ett påträngande, senare maniskt intresse för Jack. Är det för svagt huvudproblem? Vad saknas i så fall?

Se där. Varför sa du inte det på en gång? :) Det är ju detta treatment jag vill ha som grund för kommentarer. Varför tror du att du inte kunde se nåt driv i detta treatment? Jo, jag har sekvenser i storyn som jag vet inte direkt driver historien framåt. Kanske främst uteliggaren. Om det är en allmän uppfattning i kommande kommentarer att denna sekvens bör ryka, hur än intressanta tankegångarna är, så ryker den. Kill your darlings. Som sagt, dess existensberättigande i storyn är endast teoretiskt, inte praktiskt. Så att säga. När jag funderade ut storyn, så hade jag alltid för ögonen: "Vad är karaktärens motivation att agera si eller så", och jag försökte alltid hitta starka anledningar för folk att handla si eller så. Jag värdesätter dina kommentarer, och ska fundera på att skriva typ tio kortfattade rader som redogör för storyn. Kan ju knappast skada.

Jag förstår. Jag tycker dock själv att mitt treatment har ett ganska bra driv, som gör att man gärna vill veta vad som ska hända. Eller? Ja, det ska visa sig mer generellt hade jag tänkt mig. Manuset ska handla om människors innersta sidor, den osminkade personligheten. Och tanken är att Jacks talang ska sätta igång en massa händelser, röra upp en slumrande omvärld, få folk at ta steget, handla - och detta bara på grund av att Jack ger dem en skymt av vilka de verkligen är. Jag tror att detta samtal med uteliggaren kan ge en schysst aspekt på storyn. Om du vill kan jag ta bort den meningen från filmens synopsis. Den är inte jätteviktig för storyns framdrivning, liksom andra saker jag utelämnat här till skillnad mot treatment. Okej. Jag förstår hur du tänker. Jag tycker dock att jag kan se den röda tråden. Jag tycker historien håller ihop någorlunda, men jag är inte övertygad. Jag kan bli lite hemmablind i det här stadiet, så andras synpunkter kan hjälpa mig mycket. Vi är alla olika. Treatment eller outline är mitt förstadie till manusskrivandet.

Alright. Ifall dessa 13 sidor blev för svårgreppbara, så får jag väl sno ihop... ... ett synopsis: Jack är en ambitiös läkarstuderande som tjänar extra med att testa nya mediciner åt läkemedelsföretag. Efter en fest blir Jack brutalt misshandlad av ett gäng pensionärer. Jack hamnar i några dagars koma. När han vaknar ser alla människor minst sagt konstiga ut i hans ögon - deras ansikten är en överdriven fysisk representation av deras personlighet. Onaturliga, omänskliga drag. Han blir väldigt skrämd av sina syner. Jacks stöddige svåger Morgan, som utbildar sig till psykiater, finner Jacks tillstånd väldigt intressant. I Jacks ögon ser Morgan ut som en elak jävel. Ute bland folk går det på tok för Jack. Diverse incidenter gör att han häktas, och blir kort därefter intagen på en psykiatrisk avdelning. Där träffar han Angelica, som är självdestruktiv, och ganska vacker. Morgan har gjort lite efterforskningar, men bara funnit en notis om en kvinna i Norge, Grete, som tydligen ska ha ett otroligt öga för folks inre liv. Jack vill få kontakt med henne, tror att hon kan hjälpa honom, men Morgan avråder starkt, och de som bestämmer säger nej. Jack blir frustrerad. Jack försöker resonera logiskt, men sjunker djupare och djupare ner i tron att han blivit galen. Jack och Angelica blir vänner, och bestämmer sig att rymma under en utflykt, vilket de gör. Morgan blir väldigt upprörd, vill att polisen ingriper, men det gör de inte. Morgan ger sig ut själv och letar. Jack och Angelica försöker lifta, men det slutar med att Angelica kidnappas av tre elaka killar. Jack skyndar efter, och finner dem just när de ska börja våldföra sig på henne. Angelica blir katatonisk av killarnas gärningar. Jack kommer och slår ner dem, och tar deras bil. Jack tar henne till en stuga, där de övernattar. Nästa dag ser Jack att han har ett tredje öga, i pannan. Blir skrämd och fascinerad. Jack tar Angelica till en akutmottagning, efterson hon fortfarande är katatonisk. Bär henne sista biten, eftersom bensinen tar slut. Köper en pizza, och ser i samma veva på TV att de tre misshandlade killarna är funna, vid liv. Jack blir skärrad. Förmodar att han torde vara misstänkt. Jack träffar en uteliggare som berättar om hans syn på människans tillkortakommanden. Jack snor en bil och beger sig mot Norge. Väl där hittar han till slut Grete, men det visar sig att hon driver en liten sekt, och att hon är en falsk, självcentrerad människa, utan någon som helst talang liknande Jacks. Jack blir upprörd, de blir alla upprörda på honom. Jack lämnar dem. Ett barn till en sektmedlem bränner ner kyrkan de håller till i. Jack åker tillbaks till Sverige, men fastnar i ett blåstest, jagas, men undkommer. Övernattar i ett älgtorn. Drömmer om Angelica, tror hon är fast i mentalsjukhusets klor, att hon har sjunkit ner i galenskap. Ger sig av på en gång, vill rädda henne, men blir fasttagen av polisen. Hamnar i fängelse, eftersom han tekniskt sett inte lider av en psykisk sjukdom. Morgan blir upprörd. Angelica kommer på besök, hon mår bra, till Jacks förvåning. Jack trivs i fängelset, ser igenom de intagnas farliga uppsyn. Ett par månader in på det avtjänade straffet kommer Morgan på besök. Han är väldigt arg och frustrerad. Vid besöket visar det sig att Morgan med våld vill ta Jacks förmåga, eftersom den förstås skulle vara väldigt schysst i Morgans yrkesutövning. Han vill se det som Jack ser. I processen faller Jack, och landar illa. Faller än en gång i koma. Vaknar tre år senare, fri. Han har avtjänat sitt fängelsestraff "i sömnen". Och alla ser återigen normala ut. Nu, Rabies, skrev jag ett synopsis enligt http://www.voodoofilm.org/ordlista/term/synopsis och inte ett så kortfattat 10-raders som du beskrev för MikeX i hans planteringstråd. Men om du vill så kan jag väl...

Treatment: In Absurdum, 13 sidor. Jack är en ambitiös läkarstudent, som på grund av mysko kemikalier i kroppen och en kraftig smäll i bakhuvudet hamnar i en kort koma. När han vaknar upp ter sig dock världen väldigt annorlunda ut. I alla fall de människor han möter. Om det är något i storyn som känns oklart, så fråga mig hur jag tänkt. Eftersom detta är ett treatment är det förstås många detaljer jag inte tagit upp, men om det är något i storyn jag kanske förbisett, så vore det toppen om jag fick veta det innan jag skriver manus. Det är just därför jag lägger ut ett treatment först, INNAN jag lägger ner mååånga timmar på att skriva manus - jag vill gärna i alla fall känna att storyn är helt låst, att den "klickar", innan jag sätter igång med manusarbetet. Så kommentarer mottages tacksamt, och har ni inget att tillägga så sätter jag igång på en gång med att skriva långfilmsmanus! :) Det är tänkt att manuset ska vara lite skruvat, lite a'la Terry Gilliam. På _Nemos_ inrådan har jag numrerat de olika scenerna. Fast det jag har numrerat är ju inte rena scener, utan snarare avsnitt. (Ibland har jag flikat in avsnitt i efterhand, och då bara numrerat dem med ...b, ...c. Detta eftersom det kändes knöligt att numrera om en massa efterföljande avsnitt.) Så nu kan eventuella kommentarer enkelt kopplas till det som kommenteras!