jbergman

http://forum.voodoofilm.org/showthread.php?t=4865 /Jakob

Nej. Du bör ha upplösningen 720*576 på materialet. Om inte, så har ni gjort fel någonstans på vägen, men det har inte med kameran att göra. /Jakob

Att det är så få röster kanske betyder att många tycker som jag, nämligen att det inte spelar någon större roll? Det känns dumt att rösta när man varken fått höra för- eller nackdelar med förslaget. Det blir liksom att välja mellan alternativ mellan vilka man inte kan se någon egentlig skillnad. Jag tror att debatt borde föregå omröstning, och blir det ingen debatt kan man lika gärna låta det vara som tidigare. /Jakob

Ja, du kan söka manuspengar, men då bör du redan ha en välrenommerad producent involverad (eller vara jävligt känd på egen hand). Så du kan ju försöka sälja din idé till något produktionsbolag. Att på egen hand fixa bidrag utifrån ditt treatment skulle jag inte ge mycket för. Alltså, det finns en hel del att jobba på även efter att "manuset är klart". För det första kanske inte manuset var så bra som alla trodde att det skulle bli... Mitt tips är att du skriver färdigt manuset innan du ens överväger nästa steg. Och gör manuset så bra det bara kan bli. Lycka till! /Jakob

Men de kluriga tvådimensionella filosoferna diskuterade länge förekomsten av en tredje dimension, nämligen tiden. De resonerade som så att för att bestämma möte med varandra var de tvungna att ange x-koordinat, y-koordinat och tidskoordinat. Teorin förklarade också övertygande hur skilda ytor kunde uppta samma plats vid olika tidpunkter. Nöjda i hågen kopplade de upp sig på nätet och förklarade att alla som trodde att döden var den tredje dimensionen var obildade sällar, för det visste ju alla numera att det var tiden som var den tredje dimensionen. Med plattländska hälsningar, /Jakob

Ja? Men tycker du verkligen att det är ett problem? Det är väl fullt rimligt att jag, om jag anordnar en föreläsning och bjuder in folk till den privata lokal jag hyrt, får bestämma om jag vill tillåta filmning eller ej? Precis som att folk som kommer hem till mig inte får tugga tuggummi. Jag är värd, alltså är det jag som bestämmer. /Jakob

För att fortsätta lite grann på mina tidigare kommentarer så tror jag att mitt problem med blomplockardelen av filmen är att den är en avslutad helhet som följs av ett förväntansvakuum. På ren svenska: i början av filmen presenteras protagonistens mål som att enbart få tag i en fin blomma åt sin mor, och då detta åstadkoms är alla problem lösta och alla frågor besvarade. Sedan fortsätter filmen och introducerar ett nytt problem... Vad som behövs är att en fråga presenteras i ett tidigt stadium som besvaras i filmens senare del. Ponera att flickan skulle säga rakt ut i början av filmen att hon inte vet om mamman kommer att tycka om att få blommor (som sagt, bara ett exempel), då har vi den frågan att grunna på efter att blomman plockats, vilket bär oss vidare genom filmen. Ett annat exempel skulle kunna vara att Stampe efter att blomman plockats ryser och säger något om att dealen med blomväktaren inte kommer att sluta lyckligt, då inpräntas en farhåga hos publiken som upprätthåller engagemanget. Som tittare vill man ha spänning; man vill ha frågor som väntar på att besvaras. /Jakob

Bakgrunden är att jag för en tid sedan skrev, regisserade och producerade en liten kortfilm. Den är finansierad av mig själv och en annan kille genom vårt gemensamma handelsbolag, men ingen av de medverkande fick någon ersättning. Vad som nu har hänt är att huvudrollsinnehavaren vill göra en engelskspråkig version av filmen för att lättare nu ut internationellt emedan han tror att filmen kommer att kunna vinna priser. Han har även erbjudit sig att ta hand om produktionen, regin och översättningen, men med tanken att jag skall stå som manusförfattare. Till saken hör att filmen är minst sagt lättproducerad. En dv-kamera, lite ljus, en lägenhet och ett ettårigt barn är allt som behövs. Filmen är nästan enkom en monolog framför orörlig kamera, förutom ett ordlöst animerat parti. Nu till frågan: hur ser rättigheterna ut för remaken, och hur bör jag göra för att behålla dem så långt det går? Borde jag försöka se till att få hoppa in som regissör men att slippa alla praktiska bestyr? Borde jag stå för kostnaderna och därmed kunna betrakta både originalet och remaken som en och samma produktion? Exakt hur arrangemanget skall se ut är inte bestämt; än så länge är planerna vaga. Jag vet alltså inte om planen är att göra om hela filmen, eller endast monologdelen. Alla tips och tankar tas tacksamt emot! /Jakob

Jag tänkte mig mer att ta en bild från nätet och göra om den, som att sätta på den en tomteluva i jultid. Nä, visst, fast om du lägger till musik eller grafik till klippet så... Jorå, redaktörn är en lättlurad typ. ;) Jo, och där håller jag som sagt i stort med; vad jag ville få fram är att frågan är avhängig definitionen av "kreatör". Det är så lätt att tänka på världen i dess gamla form, där underhållning skapades av en producentelit som satt i sina elfenbenstorn för att sedan konsumeras av den okreativa massan. Och så är det ju inte längre. Men det om det. Nya tekniska landvinningar har alltid lett till nya konstformer, så det finns ingen anledning att tro att detta skulle förändras. Ett av teknikens framsteg på senare år har gjort att befintlig "konst" (något skapat: foton, filmer, musik etc.) har blivit lättare att manipulera och återanvända. Där man förr fick sitta och klippa ut bilder tidningar för att bygga sitt kollage, kan man nu klippa ut element från alla medier och använda för att skapa något nytt. Och idag finns dessutom så mycket mer att välja på. Exakt vad denna "konstmetod" skulle ge för resultat går naturligtvis inte att förutspå, inte minst eftersom den har fått traggla sig fram i kriminalitet under de år den existerat. Visst har metoden att sampla andras låtar för användning i sina egna fortsatt att existera även efter de första fällande domarna, men den har begränsats till ett litet skikt av alla musikskapare, nämligen dem med rejäla budgetar och utan vilja att sticka ut och vara obekväma. Hur dagens musiklandskap sett ut om det varit fritt fram att sampla andras låtar lär vi aldrig få veta, men det hade varit intressant att se. Så frågan bör kanske inte gälla hur stor andel av befolkningen som är kreatörer, utan hur stor andel av kreatörerna som önskar att de fritt kunde använda andras konst i sin egen? Hur många skapare av mash-ups skulle vi ha om det var fritt från förbud, och skaparna kunde tjäna pengar och anseende på sina verk? Hämmar lagen kreativiteten? Ja, självfallet. Vad nuvarande lagstiftning innebär är ett förbud mot viss konst, och förbud har en tendens att vara hämmande. Jag svamlar. /Jakob

Hehe, jag hade glömt bort att det skulle vara strömavbrott också... Så visst, i just det här fallet blir det rätt jobbigt att spela in på natten, vilket jag ser att jag även skrev i mitt första inlägg i tråden (med nästan två år på nacken). De flesta nattscener är dock inte begränsade på det viset. /Jakob

Jo, det förstod jag, och på den punkten håller jag väl i stort med, men faktum kvarstår att den nya tekniken (hemdatorer m.m. för skapande, och internet för distribution) har gjort att kreatörerna/producenterna har blivit långt fler de senaste decennierna, och den tidigare knivskarpa gränsen mellan producent och konsument har luckrats upp avsevärt. Men din kommentar leder också in på frågan om vem som skall räknas som "kreatör". Det jag skriver här och nu är en kreation, och jag är dess skapare. Om jag skrivit i en tidning hade jag kunnat kräva stålar för skrivandet. Den som tar en bild från nätet och gör om den till sin forumsavatar har skapat något. Den som lägger upp ett foto på nätet är onekligen en kreatör, etc. Sett på det sättet blir kreatörerna rakst fler. Min poäng är att det inte behöver handla om så avancerade saker som Lessigs exempel. Ta fan-fiction som exempel. Det går att hitta tusentals historier på nätet som är fan-fiction, och så gott som alla dessa är "olagliga", och det har hänt att sajter har tvingats stänga efter påtryckningar. /Jakob

Jag gillar att det är ett lyckligt slut, men så är jag också en riktig sucker för lyckliga slut. Men jag tycker att det skall vara sött på riktigt, och inte så här parodiskt sött, som Stampe mycket riktigt påpekar att det är. Mammans sista replik i synnerhet går över gränsen, och när vi väl har sett blomman i vasen behövs ändå inga fler ord. Det blir bara en tragglande avslutning. En av mina kommentarer på första utkastet känns dock än mer relevant nu, och det är att det är ont om kopplingar mellan blomplockardelen och resten av filmen. Med det förlängda slutet känns det som att först se en film som handlar om att plocka en blomma, men sedan tar den filmen och slut, och så kommer lika mycket till om något helt annat... Jag överdriver lite, men du fattar säkert poängen. Jag kan tänka mig att man antingen expanderar blomplockardelen lagom mycket för att få in en del föraningar om att förhållandet mellan flickan och hennes mor inte är det bästa, eller så bantar men blomplockardelen en aning. Det går att skära ned i springandet fram och tillbaka till cykelvägen. Vad gäller gosedjuret vill jag påpeka att jag gillade fladdermusen mer än kaninen, och det är just för att en fladdermus är ett så mycket mer otippat gosedjur. Ser jag en liten flicka med en ful fladdermus i famnen tänker jag på en gång att "jävlar, den här tjejen har en god historia med sig", vilket hookar mig mer i en film än om gosedjuret bara är en vanlig gammal kanin (eller hund, björn, säl eller whatever. /Jakob

Nu vet jag inte exakt vad du tänker dig ingå i begreppet "mashups och remixes", men det finns ju en hel del exempel på skapande som inte alls är särskilt obskyrt. Hur många filmer finns det på YouTube? Hur många av dem innehåller olovligen upphovsrättsskyddad musik, eller skulle kunna göra det? Hur många texter finns det inte på nätet som är illustrerade med bilder som är "stulna"? Hur många fan-fiction-noveller ligger inte ute på nätet? Etc. Faktum är att även denna diskussion, tillsammans med YouTube-klippet innebär en slags "remix", där vi dels skapar nytt innehåll och dels bygger på befintligt innehåll. Lessigs lösning, att man skall satsa mer på öppna licenser, som Creative Commons, för att skapa en alternativ marknad, ser jag dock knappast som en fungerande lösning, då även den innehåller idén om att skaparen av ett verk fortsätter att ha kontroll över sitt verk långt efter attt det skapats, och det tror jag inte är framtiden. Det är alltid intressant att jämföra dagens regler för användning av upphovsrättsskyddad film och musik med citaträtten. Den senare stadgar att jag får använda förhållandevis långa stycken text i min egen så länge jag hänvisar till källan. Och jag behöver inte fråga om lov, och det finns inga begränsningar för vad jag kan göra med texten, t ex lägga ut den på nätet till allmän beskådan. Om jag däremot skriver en filmrecension har jag inte rätt att använda så mycket som en filmruta som illustration (i alla fall inte utan att fråga om lov). Jag tror att alla inser att lagen är skev någonstans. /Jakob

Alltså, särskilt svårt är det ju inte. Det blir bökigare iochmed att man måste släpa med lampor och strömförsörjning, men att fixa snygga nattscener med tre redheads är oftast ingen konst. /Jakob

http://www.voodoofilm.org/ordlista/?c=1 /Jakob

Din fråga är alldeles för öppen för att de skall gå att ge så många konkreta tips; men du bör börja med att fundera på vilken historia du egentligen vill berätta. Vill du långt åt det komiska hållet, eller vill du dra åt det tragikomiska som är novellens kärna? Vill du göra en film som bygger på sin punch-line, eller en film som bygger på kvinnans förälskelse och hennes dramatiska utveckling? Vill du ha en tyst eller snackig film? Du kan ju t ex fundera på om kvinnans skall arbeta ensam i butiken eller har någon annan där också. Båda sätten funkar men ställer olika krav på historien för att det skall fungera. Vad gäller slutet så skulle jag antagligen ha avslutat filmen så snart som möjligt efter att arkitekten smetat smör över ritningen, men exakt hur beror helt på vilken historia jag vill berätta. Såvida du inte verkligen vill ha med kvinnans reaktion på slutet så skulle jag inte låta henne veta vad som har hänt, för det tillför egentligen ingenting. Tja, blandade tankar... Lycka till! /Jakob

Jag kan bara citera ur Bruce Campbells självbiografi: "The cameraman slapped on a wide-angle lens, grabbed the board at either end and ran like hell." Huruvida det är möjligt eller inte har jag ingen aning om. /Jakob

Gaska upp dig, det är ju VM i konståkning! /Jakob - ser gärna på konståkning men ogärna på hockey...

På det hela taget gillade jag filmen, men därmed inte sagt att den var perfekt. Kameran var ofta onödigt skakig, och det förekom ett flertal klipp som var långt ifrån rena. Ofta kändes klipp dessutom onödiga, dvs att det hade varit bättre att fortsätta i samma vinkel. Det tidiga klippet där vi ser klockan han tittar på , till exempel, varför? Den typen av grejer gjorde att filmen andades nybörjare; men det betyder ju bara att det kan bli ännu bättre nästa gång. /Jakob

XM2:an har inga XLR-ingångar, och om du nu vill ha XLR-ingångar förstår jag inte vilken relevans kameramicken har. Om du har gått ned i krav borde du skriva det. /Jakob

Hehe, lustigt att du nämner just hans/sin-felen, för det var något som fick mig att behöva läsa om en del stycken för att över huvud taget förstå vad som hände. Så visst bör man eftersträva språklig korrekthet. Om det inte varit för att jag gillade premissen hade nog språkfelen fått mig att sluta läsa halvvägs - så känslig är jag. /Jakob

Fast bensinen behöver han ju i bägge scenerna? Om han inte behövt den i den scen som inte användes hade han inte behövt döda rövaren, utan kunde helt enkelt bara ha gett honom bensinen. (Ålrajt, vid det laget hade knappast rövarens motiv klarlagts, men så här i efterhand kan vi väl konstatera att det var soppan han var ute efter.) Och att döda någon för att man vill sno något från denne kommer jag nog alltid att se som "ondare" än att döda någon som vill sno något från en. Det senare är ju bara självförsvar... Men ondska och godhet å sido, så är det desperationen jag gillar med den scen som användes. Man fattar att läget är desperat när någon som i övrigt verkar vara en reko människo (plockar upp Anja och farsan) är redo att döda någon för lite soppa. På samma sätt är det ett större (eller skall jag säga mer kraftfullt?) tecken på desperation att tvingas till exempelvis kannibalism än att tvingas försvara sig mot kannibaler. /Jakob

Skada sig kan de göra inomhus också. De borde vara fastspända. Med hjälmar och knäskydd och suspensoarer (för pojkarna). Kanske vid någon slags träningsmaskin så att de kan få motion utan alla de risker som okontrollerade rörelser (som lek) medför. Då uppmuntrar vi god hälsa samtidigt som vi minimerar riskerna för skador. Tänk på samhällsnyttan! Och barnen! /Jakob

Min åsikt är att den version som användes är bättre eftersom den berättar att huvudkaraktären är beredd att döda för att få tag i bensin, medan den förkastade versionen bara säger att huvudkaraktären är beredd att döda för att försvara sin bensin från en tjuv. Det är ju liksom det som är skillnaden mellan scenerna... Enda anledningen att föredra den scen som inte användes i filmen är om man hellre vill se en "godare" huvudperson, men varför man skulle vilja det vet jag inte. Huvudkaraktären blir då mycket ointressantare, och framför allt känns situationen inte alls lika desperat. /Jakob

Det jag vill se hos vilken nyhetskälla som helst är naturligtvis nyheter som jag inte hittar någon annanstans. Om jag skall vara specifik hade jag gärna sett tips om filmfestivaler, dels sådana som man kan skicka in sin film till (vilket man vill veta i god tid innan anmälningsdatum är passerat) och dels sådana där man kan se andra amatörfilmer. I allmänhet kan väl sägas att det mesta som är intressant för filmskapare på amatörnivå är av intresse, men om informationen är sådan att man enkelt kan få den från dagstidningarnas webbsidor blir det genast mindre intressant. Att däremot få veta att man har en månad på sig att göra en film med sin mbiltelefon och skicka in den till en internationell filmtävling tycker jag är intressant, och det är även sådant jag själv tipsar om på forumet de gånger jag stöter på informationen. /Jakob