TomStac

Jag kan verkligen rekommendera Olex Kalynychenko, en kameratekniker från Ukraina. Hans hemsida finner ni här: http://www.geocities.com/russiancamera/index.htm Hans e-post är: olex@a-teleport.com Han figurerar ganska friskt på detta forum: http://www.cinematography.com/forum2004/index.php? Under den senast tiden har jag haft mycket privat korrespondans med honom både angående KRASNOGORSK 3 och KINOR-16 CX-2M. Jag har nog aldrig stött på en så hjälpsam människa. Han är snabb med sina svar och är alltid mycket saklig. Han verkar ha en lång erfarenhet av rysk kamerateknik. Hans specialitet är service, reparation och modifiering av kameror. Bl.a. erbjuder han kristall-synk modifiering av KINOR-16. Jag skall definitivt skicka min KINOR till honom. Många har gjort det i USA och Europa och alla hyllar honom som seriös. Mitt intryck av honom är att han är en entusiast lika mycket som affärsmänniska, vilket gör att han bjuder på sina kunskaper generöst. Jag har haft en ganska intressant korrespondans med honom angående vikten av att kalibrera filmtransporten (kameraverket) i K-3:an. Om det är någon K-3 ägare som är intresserad kan jag vidarebefodra en del av denna info. Skicka mig i så fall ett PM. Informationen är värdefull och bör gagna fler än mig.

Ordet "svår" har en något negativ innebörd. Men för mig kan svår också betyda: Djup och faschinerande. Jag skulle vilja lyfta fram några regissörer i denna kategorin: Tarkovskij, Elem Klimov och David Lynch. Höll på att lägga till Ingemar Bergman, men han är faktiskt inte så svår eftersom han ofta lägger in humor i sina filmer (i alla fall under hans guldålder 50-och 60-talet). Tacka vet jag rysk film! Den är mångbottnad och bra. Den har ett vedmod över sig som jag verkligen kan relatera till. Tyvärr har jag inte sett så mycket rysk film (om man jämför med Hollywood) men det är verkligen något jag skulle vilja fördjupa mig i under de närmaste åren. Rysk film har ett filmspråk som är svårt att ta till sig och kan därför kategoriseras som "svårt".

Aj, aj. Jag skrev fel. THE VISITING skulle den heta. Se: http://www.imdb.com/title/tt0427392/ Ja, TV-serien INVASION var faktiskt riktigt bra och påminner en del om konceptet bakom bodysnatching.

[citat=mixmack]Nån som vill lämna åsikter om en scen i "Predator 2" också? Scenen där Harrigan kör in sin fräna frisbee i yautjans mage? En av mina personliga favoriter, men kändes det inte lite uppenbart att det var det som skulle hända?[/citat] Jag tycker att den sista halvtimmen i Predator 2 är RIKTIGT BRA!! Hela vägen. Det blir bara bättre och bättre för varje minut. Jag vet att många inte kommer att hålla med mig, men jag rankar nog Predator 2 högre än Predator 1, mest för att Arnold inte är med :).

[citat=jmalmsten]Spielberg kom fram också. Det är en regissör som jag verkligen fått upp ögonen för efter War of the Worlds,,, (här kommer det igen, jag tycks vara en av de få som gillade, rentav hänfördes av den filmen). Han är på många vis dagens hitchcock men han saknar lite av det som gjorde hitchkrokens filmer lite stela och framför allt pratiga...[/citat] Jag gillade faktiskt också WAR OF THE WORLDS, även om jag kanske inte blev hänförd. Denna film är ju ganska typisk för Spielbergs produktion i sin helhet i det att hans filmer är så ojämna. Mannen har verkligen en känsla för science fiction som få har (jag älskar A.I.) men samtidigt så blir han tyvärr lite väl sentimental i vissa scener, så också i WAR OF THE WORLDS. Slutscenen är lite väl sötsliskig när hela familjen blir återförenad. Det är som om Spielberg är rädd för att göra annat än lyckliga slut. Vad han dock är bra på det är att regissera barn, något t.o.m. Kubrick erkände honom för (och därför ville att han skulle regissera det mesta av A.I.). Den bästa är utan tvekan NÄRKONTAKT. Det är en av få filmer som verkligen fick min fantasi att gå igång som tonåring när jag såg den på bio när den kom. A.I. är väl den film som närmast kan ges epitetet "mästerverk", men det är nog mest för att Kubricks ande ligger över filmen och därför känns filmen inte som en Spielberg film, utan snarare "så som jag tror att Kubrick hade velat att jag hade spelat in A.I.". För mycket orespekt för sin egen skapande förmåga, men också det som krävdes för att han skulle göra en riktigt bra film under sin senare period. De filmer jag har sett och tycker om i följande innebördes ordning (de jag har i samlingen har ett *): 1. Närkontakt av Tredje Graden* 2. A.I. Artificial Intelligence* 3. Jakten på den Försvunna Skatten 4. Jaws 5. Indiana Jones och De Fördömdas Tempel 6. Duellen 7. Saving Private Ryan 8. E.T. 9. Shindlers List 10. Minority Report* 11. Jurrasic Park* 12. The Lost World* 13. War of the Worlds* 1-4 i listan är riktigt bra. Som jämförelse tycker jag att James Camerons rullar TERMINATOR, ALIENS, TERMINATOR 2 och THE ABYSS lätt går att peta in efter #4 och innan #5 i Spielberg-listan.

Räknas måtten från papprets vänsterkant?

[citat=Anna_Dea]Jag tycker du ska rikta dig in på Psykologi, filosofi, humanskbeteende osv. Och lär dig känna dig själv. du är ung. Börjar du nu med det så kommer du en stor erfarenhet med människor osv om ca: 7-8 år, då kan du börja söka filmutbildningar och lära dig om tekniken.[/citat] Håller faktiskt med Anna_Dea här (kors i taket ;)). Jag får bara ta mig själv som exempel. Jag har drömt om filmyrket sedan tonåren men hade jag satsat på det då hade det bara blivit knas. Jag var iofs hyfsat brådmogen men saknade framför allt erfarenhet och förmåga till samarbete. I mina senare yrkesval och genom personliga studier har jag lärt mig olika ämnen inom humanoria (idéhistoria, religion och filosofi) och beteendevetenskap (ledarskap, psykologi och sociologi). Det är först nu, som 40-åring, som jag känner att jag är tillräckligt mogen att angripa filmmediet. Nu säger jag inte att du skall vänta lika länge som mig; när jag ser 18-åringar idag slår det mig alltig hur mycket mognare de är i jämförelse med hur jag var. Men filmyrket är av ett slag som kräver livserfarenhet och framför allt människokännedom. Och faktum är att de är olika sidor av samma mynt. Du kanske skall ge det 3-5 år, eller något...

Nemo! Jo jag tänkte på det när jag skrev inlägget, men eftersom filmen trots allt är en syntes av alien- och predatorserien så tycker jag i alla fall att det inte är ett helgerån att låta en kvinna vara hjälte i AVP. Men du har en poäng där att man redan arbetar från undrläge som kvinnlig hjältinna i förhållande till Ripley. De manliga karaktärerna/skådespelarna i Predator-filmerna är inte alls lika genomtänkta och karismatiska som Ripley/Sigorney. Därför är det ganska lätt för en ny manlig skådis att axla manteln. Mixmax! Jag älskar båda serierna. Men jag tycker att Alien-serien är mer genomtänkt och mer "konstnärlig" i jämförelse med Predator-serien som lägger sitt krut på coolhet och underhållning. En Predator-film är den ultimata popcorn-rullen. Sedan, jämför man monstren i respektive serie så är de ju båda två filmhistoriens bästa genom tiderna, men Predator-monstret blir ändå vinnare tack vare dess design och det faktum att den är en kulturell varelse; en krigare till skillnad från urskillningslös mördarmaskin. En predator är en karaktär i sin egen rätt, vilket gör att filmerna blir bra ändå trots svaga mänskliga motspelare. Alienmonstret är förvisso mer mystiskt och subtilt monster och gestaltar människans rädsla för ondskan; den är en modern adaption av medeltidens demon. Detta gör den till en mer laddad symbol och därför mer skrämmande "karaktär". Men trots detta har jag tagit till mig Predatorn mera.

Livet är fyllt med synkronistiska sammanhang. Typiskt då att jag mitt i en disskussion om Pulp Fiction här på Voodoofilm råkar komma se en scen från sagda film i mitt arbete (ett behandlingshem för missbrukare). Det är scenen när John Travoltas och Uma Thurmans karaktärer kommer till 50-tals restaurangen. Här ser vi ett exempel på hur en regissör och två duktiga skådespelare med små medel kan förmedla en attraktion mellan två främlingar. Som tittare dras jag med i deras flörtiga dialog och undrar vad som kommer att hända härnest. Det ligger i ordvalen, i mimspelet och i ögonen. Minimalistiskt men ändå träffsäkert! Man kan nästan tro att skådespelarna är kära i varandra på riktig med tanke på det naturliga spelet.

Grabbar, grabbar!! Är det något jag älskar att se på film så är det tjejer med stora vapen :) Ni visste säkert att huvudkaraktären i Alien var tänkt att vara manlig från början. Vilket genidrag det var att låta en kvinna spela den rollen. Hade Alien-sagan blivit bättre med en manlig alien-protagonist? Det har ju blivit tradition i Alien-universum att låta en kvinna vara den sista överlevande.

Har tyvärr ingen digitalkamera (;)) så ni får nöja er med en länk till en databas med alla filmer: http://www.minhembio.com/Videofilur/film Måste dock förtydliga att det är hela familjens filmsamling! Därav ganska mycket barnfilm... Där finns ockå en flik kallad "Galleri" där ni kan kika på min hemmabio (tvärr inga originalbilder).

Jag ger den nog en 3:a eller på sin höjd en 4:a.... Angående listan kan jag väl acceptera filmerna, i synnerhet eftersom BLADE RUNNER fick vara med :). Men en sak förstår jag inte: Armageddon!!??

[citat=Anna_Dea]Jag är extremt kritisk mot vad konst är i film. Om film är konst som du säger så kommer jag aldrig göra en film med konst. Mina mål med att göra filmer är att fånga publikens känslor. Ingen film som skulle vara en motsvarighet till att kolla på en tavla som är subtil. film är först och främst riktat till publiken. Annars kan fråga sig själv varför man gör film. [/citat] Där går en stark skiljelinje mellan oss i så fall. Film kan antingen vara ren underhållning, rent konst eller ha komponenter av både och. Det är väl upp till regissören att välja vad den vill göra. Det finns en del rent underhållande filmer som är bra, ibland riktigt bra faktiskt, och det finns en del rena konstfilmer som är mästerverk. Men personligen tycker jag att film gör sig bäst om den kombinerar dessa två ytterligheter i en så nära jämn balans som möjligt. Men om det måste överväga åt något håll föredrar jag filmer så är mer konstnärliga än underhållande. Vad får dig att tro att konst inte skapar känslor hos betraktaren förresten? Tvärtom kan den skapa mycket starkare känslor än i en film där man får det övertydligt förklarat hur man skall känna. En duktig regissör försöker manipulera åskådaren indirekt. Jag fann Lost Higway vara en av de mest skrämmande filmerna jag har sett, i synnerhet under den fösta halvtimmen. Lynch skapade denna stämning på ett mästerligt sätt tycker jag. Cameron försökte manipulera mig att känna för karaktärerna och deras kärlekshistoria på ett högst sötsliskigt sätt, något som fick mig att ta avstånd och bara känna mig upprörd. Titanic känns kitchig helt enkelt. %2$s skrev: och sen smittat? Behåll dina egna subjektiva åsikter om det där för dig själv. Vs. %2$s skrev: Det är först och främst du som person som lägger ut dina tankar och åsikter över saker. ens personlighet brukar spegla ganska mycket hur man använder sina argument och innehållet i dem. Basic psycologi. Jaha :D

Till Anna_Dea, Varför skall jag behöva läsa analyser och förklaringar från en regissör när filmen förklarar sig bäst själv? Så du menar att det inte skall räcka att se filmen för att få ha rätt att ha en uppfattning om den? [citat=Anna_Dea]Den här intervju säger mer om hur Cameron är som regissör. Släng gärna upp något med Tarantino som säger han har en bättre syn på film än Cameron.[/citat] Varför skall jag behöva lägga upp en kvick kommentar från Tarantino angående filmskapande? Skulle jag letat hade jag säkert hittat något tillräckligt intressant, men varför skall jag det när det räcker att jag tittar på filmerna från respektive regissör för att förstå skillnaden? Jag måste dock medge att det var ganska intressant att läsa Camerons syn på manuskrivande och filmklippning. Jag kan förstå hans teser men jag är mera av anhängare till Hitchcocks uppfattning att man i manuset skall kunna se den färdigklippta filmen. För min egen del vill jag skapa filmen i manus- och storyboardarbetet. Det hör till min personliga läggning att göra så. Vissa föredrar improvisation på plats. Jag känner mig mest säker om jag är till 110% förberedd och har filmen i mitt huvud. Men det är jag... Angående karaktärer och skådespeleri i Pulp Fiction vs. Titanic så förerar jag PF alla gånger. Varför det? Jo de känns äkta, mer levande och framför allt mer mångbottnade. Tarantino slänger inte känslor över publiken och kräver att de skall uppfatta filmen som han vill. Bra konst är subtil och ger en personlig upplevelse av verket. Därför är Titanic en DÅLIG film. Behöver jag verkligen förklara detta mera tydligt än så? Var har du fått det från att en miljard människor har tagit till sig Titanic till sina hjärtan? Det är möjligt att en miljard har sett den, men att alla per automatik skulle tycka om den? De flesta som jag känner avskyr filmen. Och ta bara alla trådar som du har skapat eller smittat med dina prettoanalyser av Titanic på detta forum. Nästan alla här har väl sett filmen. Men skulle man utgå från responserna på dina inlägg så talar statistiken ganska mycket mot din tes att folk per automatik tar filmen till sig. Det omvända kan man väl säga om Pulp Fiction, i alla fall bland cineaster. Det känns som att du är något av en "lone ranger" i ditt korståg mot Tarantino och PF. Och även om det skulle vara som du säger (vilket jag starkt betvivlar) så har jag väl rätt att avfärda och kritisera en film utan att få min karaktär ifrågasatt. [citat=Anna_Dea]ta t.ex R. De niro. Hans roll i Jackie Brown är ju bland hans sämsta roller i 90-talet.[/citat] I det här exemplet är jag dock benägen att hålla med. Jag är inte alls förtjust i Jackie Brown. Jag orkade inte ens se hela filmen...men jag skall ge den ett nytt försök. När jag såg den var jag inte speciellt imponerad av Tarantinos filmer och tyckte liksom du att han var överskattad, tills jag såg RESERVOIR DOGS och KILL BILL. I synnerhet KILL BILL fick mig att inse vilket geni Tarantino är. Sedan dess har jag sett om PULP FICTION och har helt reviderat min syn på den. [citat=Anna_Dea]Sen att du avfärdar att Titanic INTE är historiskkorrekt är bara löjligt. [/citat] Här får du verkligen hjälpa mig på traven. Var i mina inlägg har jag gjort ett sådant påstående? Försöker du verkligen anstränga dig att förstå vad jag skriver?

[citat=trancedanne]Tomstac: Har du glömt True Lies? Ganska förvånad att du har Titanic före den :P[/citat] Ah..glömde den. Den var ju....ganska kul :)

Jo, jag kan hålla med om att Cameron rör sig inom en betydligt intressantare genre än Tarantino. Jag älskar också Sci-fi!! Kriminalhistorier har aldrig varit min kopp av te, men jag kan inte ignorera Tarantinos talang som historieberättare. Cameron kommer till korta i jämförelse. Cameron är mera av samma typ av regissörer som George Lucas, Steven Spielberg och Roland Emmerich. Alla av dem har gjort bra, effektsprakande och underhållande filmer. Men det känns som att de lägger mycket energi på ytan och lite grann tappar innehållet i processen. Fast jag föredrar personligen George Lucas och James Cameron framför Spielberg och Emmerich. Jag ser t.o.m. fram emot att se Camerons närmaste alster, vad det nu må bli. Här är min rankinglista av Camerons alster: 1. Terminator 2. Aliens 3. Terminator 2 4. The Abyss 5. True Lies 99. Titanic Har inte sett Pyraha 2 ;) Är det någon som har sett Roger Cormans underbart charmiga STAR WARS-ripp-off THE BATTLE BEYOND THE STARS? James Cameron byggde alla modeller i denna film. En av de bästa filmer som Cameron har kommit med är STRANGE DAYS. Cameron skrev manus och producerade och Kate Bigelow regisserade, vilket var ett bra val eftersom huvudfokus låg på story och karaktärer, inte svulstiga specialeffekter. David Lynch är väl en av få regissörer i Hollywood som fortfarande fattar att film är ett konstnärligt medium. Vad han än sätter händerna på blir i alla fall intressant att titta på, även hans STRAIGHT STORY som måste anses vara hans mest "normala" film. Rankinglista: 1. Eraserhead 2. Blue Velvet 3. Wild at Heart 4. Lost Highway 5. Dune 6. The Straight Story Har ännu inte sett: Elefantmannen, Fire Walk with Me eller Mullholland Drive.

[citat=gorse]Jag visste inte att det finns en från 90-talet. IMDB hittar bara från 56 och 78. [/citat] Kolla in: http://www.imdb.com/title/tt0106452/ Den hette bara BODYSNATCHERS. Såg den på TV för några år sedan och kan säga att den inte alls är lika bra som remaken från 70-talet. Såg också på IMDB att man är på väg att göra en ny remake som skall heta INVASION.

[citat=TomStac]Missförstå mig inte. Jag har inget emot romantiska filmer. Men Titanic är inte speciellt romantiskt film. Den är sentimental och saknar trovärdighet. Jag engagerar mig inte det minsta i karaktärerna och sitter bara och hoppas på att båten skall ramma idet förbannade isberget någon gång så att filmen kan ta slut. Romantik är MYCKET svårt att få verka äkta. James Cameron kan definitivt inte skapa en äkta romantisk känsla, bara sentimentalitet, liksom Spielberg.[/citat] Måste bara tillägga att kärleksrelationen i Terminator mellan Sara och Reese känns både mer äkta och adekvat för handlingen. Där fick gubben till det ;)

Det finns två nyinspelningar, en från slutet av 70-talet och en från 90-talet (tror jag). Jag har inte sett Don Siegels original men den från 70-talet är riktigt bra och ganska tidstypisk.

Flyttat från V för Vendetta-tråden. Har lagt till lite oxå. [citat=Anna_Dea]Du får utveckla gärna vad som gör [Tarantino och Lynch] mer kompetent än James Cameron? [citat=TomStac][Ja, du. Att vara filmregissör är att vara hantverkare och konstnär. Bra film är en god avvägning mellan konst och underhållning. James Cameron är mycket kompetent om man ser till hantverket, till det tekniska kunnandet. Men han faller till korta när det gäller det konstnärliga.[/citat] Har du ens läst om vad han har för syner på hur en film ska berättas? Om du vill så kan jag skriva av en 10 sidors intervju från Titanic: Making of, så kommer du garanterat ha en annan åsikt sen. Karln är ljusår före Tarantino och Lynch. [citat=TomStac]Just i skillnaden mellan David Lynch och Tarantino å ena sidan och Cameron på den andra skulle jag vilja säga att det konstnärliga skulle definieras av: Originalitet och en lust att utveckla filmkonsten. Jag pratar alltså inte om utvecklandet av filmtekniken (där Cameron uppenbarligen är långt framme) utan av själva sättet att berätta en historia..[/citat] Vad har Tarantino gjort för lust att utveckla en filmhistoria mer än hur Pulp Fiction är gjord? Cameron är ju känd för att sätta sig in som en i publiken. t.ex när Jack målar av rose i titanic och vi ser unga rose öga förvandlas till den gamla rose. Vi förflyttas med, och känner vad Rose känner. Det är ju ett exempel på hur Cameron är långt före vad som gäller Tarantino och Lynch. Vad har de gjort för liknade i sina berättelser? [citat=TomStac]Nu är Lynch och Tarantino helt olika typer av regissörer och deras filmer inte av samma kategri (men det var ju du som tog upp deras namn så...)[/citat] Ja, men de har två olika stilar som jag skarpt ogillar. särskilt Tarantino. [citat=TomStac]James Camerons Terminator var på ett sätt ganska nyskapande. Aliens var också ett fräscht incitament i Alien-serien, men även i detta fall tycker jag att det är stor skillnad i Ridley Scotts förmåga och Camerons. Alien är en betydligt bättre exempel på en film som balanserar konstnärlighet och underhållning optimalt. Aliens är i första hand en underhållande film, och det är också något som James Cameron säger om filmen: "Vi ville främst skapa en bra actionfilm"....)[/citat] Och ditt syfte med inlägget är? när du redan besvarade alltihop med att det var menat från början som en action-film. Sen är det en annan historia att folk tycker mer om aliens än alien. [citat=TomStac]Om vi nu skall jämföra Titanic (som du håller så hårt om ditt hjärta) och exempelvis Mullholland Drive och Pulp Fiction så är ju Titanic träig i sitt skådespeleri, har ointressanta karaktärer och story, är klyschig, sentimental, och lägger för mycket fokus på objekten och specialeffekterna framför storyn och karaktärerna. Allt i Titanic är svart och vitt, inga grånyanser; ergo den saknar problematisering och därför djup.[/citat] Tycker det är ganska så roligt att du säger det är ett träigt skådespelari. dicaprio fångar verkligen rollen som Jack. Öppen, ödmjuk, ärlig och fri från sina demoner. Ingen av vi känner dicaprio, men han är INTE alls sådär privat. Det är just rollen han spelar som blev till liv tackvare han. Kate Winslet fångar ju samtidigt Rose också med hennes infångade värld. I efterhand så undrar jag om det finns någon som passar bättre. Båda skådespelarna fångar varandra. Det skapas en stämning runt om dem som är otroligt svårt att fånga in. Cameron fångade verkligen in karaktärerna. Ta till exempel innan isberget ska ramma Titanic, och rose säger till Jack att hon ska hoppa av med *edit* honom. Hela biosalongen rycktes med och tänkte inte alls på att Titanic kommer sjunka. Sen vad för historia vill du ha med ett historiskt faktarik händelse om Titanic? Sen verkar du verkligen glömma hur Cameron fångade in alla karaktärer hur de va på RIKTIGA titanic! Kolla in de tidigare Titanic filmerna så kommer du se en så otroligt stor skillnad. och tro mig. Det är inte tackvare SFX! Och dels är Camerons Titanic den enda som är historiskt korrekt. I de tidigare titanic filmerna så sjönk hon hel, i Camerons så bryts hon på mitten, som hände i verkligheten. Och sen handlar Camerons Titanic i 2 timmar om människorna ombord Titanic, och den sista timmen är ju när den sjunker. SÅ det är knappast för lite fokus på storyn och karaktärerna. Sen känns bara sjukt att du säger det har en ointressant story och karakärer nu när den är den mest inspelade filmen i världen. och jag tror det är knappast för det är häftiga SFX i filmen. Och sen när har PF intressanta och djupa karaktärer? Pf är ju känt för att ha vardagliga människor i vardagliga situationer. Sen läs manuset och se filmen. Skådisarna gör ju ingen jättebra prestation. Släng om rollerna och de skulle få samma resultat i det hela. Lynch gör ett någonlunda bra jobb med sina filmer. Stör mig bara på hur han vill berätta dem. och sen hur folk väljer och vilja se det som något ultra bra. Och för att jämnföra hur ett bra jobb att berätta en historia med Gangstrar alá Pulp fiction, Så pissar Martin Scorseses Goodfellas, Casino och Mean Street på PF. Kan skriva av intervju om du SKA läsa den. Tänker inte skriva den om du bara ignonerar den sen. 10 sidor a4 tar ett tag att skriva av.[/citat] Här följer mitt genmäle på följande citat: "Har du ens läst om vad han har för syner på hur en film ska berättas?" Jag behöver inte läsa eller höra vad han säger om filmskapandet. Det är säkert bra ideér, det betvivlar jag inte. Men det räcker att jag ser hans filmer för att inse att han har sina klara begränsningar. "Vad har Tarantino gjort för lust att utveckla en filmhistoria mer än hur Pulp Fiction är gjord?" Att berätta en film i okronologisk ordning och väva ihop olika sido-historier som han har gjort i denna typ av filmgenre tycker jag är att utveckla filmkonsten. Att beskriva yrkesmördare, gangster och betalda boxare som helt vanliga människor utan att falla i den vanliga fållan att demonisera dem (återigen; avsaknad av svart och vitt), trots att deras handlingar är barbariska, det är utvecklande för filmkonsten (eller i alla fall ambitiöst). Tror du att det var en slump att Pulp Fiction vann priset för bästa film och manus i Cannes det året? "Cameron är ju känd för att sätta sig in som en i publiken." Vad är det för unikt med det? Alla regissörer är väl också publik av och till... "Och ditt syfte med inlägget är?" Att ge ytterligare bevis för att Cameron i första hand vill underhålla än att berätta en historia med substans. De filmerna som har haft mest substans och där man har sett Cameron vilja framföra ett budskap är Terminator och Terminator 2 (i synnerhet den senare). Men rollen som röst för en idé tycker jag bleknar i jämförelse med herrarna Tarantino och Lynch. Sedan så är Terminator-filmerna betydligt mer underhållande än något som Tarantino och Lynch har gjort, vilket gör dom till höjdare i alla fall :) "Tycker det är ganska så roligt att du säger det är ett träigt skådespelari." Jag erkänner. Det var ett dåligt sätt att beskriva skådespeleriet på. Överspel är mer passande... Men det kan man inte klandra skådespelarna för, som har gjort bra ifrån sig i andra filmer. Det är James Cameron som inte ger publiken en sekund av tvekan att misstolka vad han vill förmedla. Subtilitet...ha! "Det skapas en stämning runt om dem som är otroligt svårt att fånga in. Cameron fångade verkligen in karaktärerna. Ta till exempel innan isberget ska ramma Titanic, och rose säger till Jack att hon ska hoppa av med honom. Hela biosalongen rycktes med och tänkte inte alls på att Titanic kommer sjunka." Billigt och övertydligt trick att manipulera publiken med: "Ja men, de älskar ju varandra in i döden!!!" Missförstå mig inte. Jag har inget emot romantiska filmer. Men Titanic är inte speciellt romantiskt film. Den är sentimental och saknar trovärdighet. Jag engagerar mig inte det minsta i karaktärerna och sitter bara och hoppas på att båten skall ramma idet förbannade isberget någon gång så att filmen kan ta slut. Romantik är MYCKET svårt att få verka äkta. James Cameron kan definitivt inte skapa en äkta romantisk känsla, bara sentimentalitet, liksom Spielberg. "Och sen handlar Camerons Titanic i 2 timmar om människorna ombord Titanic, och den sista timmen är ju när den sjunker. SÅ det är knappast för lite fokus på storyn och karaktärerna." Så du menar att det egentligen är ointressant om skeppet sjunker eller inte för själva historien? Det är ju allmänt känt att det har varit en pojkdröm för James Cameron att göra en filmatisering av Titanics undergång. Han har försökt klämma in ett drama mitt i allt detta, fullt medveten om att det egentligen är Titanic och dess öde som är huvuddramat. Kärlekshistorien känns extremt krystad. Den "sociala infallsvinkeln" känns minnst lika krystad. Det handlar till sist om att James vill ge den mest optimala, realistiska och historiskt korrekta redogörelsen för hur Titanic förliste. Allt annat är bara sidospår och det känns verkligen så när man ser filmen. "Och sen när har PF intressanta och djupa karaktärer? Pf är ju känt för att ha vardagliga människor i vardagliga situationer." Ja, och det är dess styrka. Se ovan. "Sen läs manuset och se filmen." Har läst vissa scener i manuset och jag tycker att det har överförts mycket väl till vita duken. "Skådisarna gör ju ingen jättebra prestation. Släng om rollerna och de skulle få samma resultat i det hela." Skämtar du? "Så pissar Martin Scorseses Goodfellas, Casino och Mean Street på PF." Skulle inte vilja använda så starkt uttryck, men visst...Scorsese spelar i en annan division. Men det tar inte bort originaliteten från Tarantino för det. Jag ser mera fram emot vad Tarantino skall göra. Scorsese är ju bara trött idag. "Kan skriva av intervju om du SKA läsa den." Det behövs inte. Inget som han säger kommer att ändra min upplevelse av Titanic. Vill bara poängtera att jag tycker om hans filmer fram till lågvattenmärket i hans karriär.

Nu är i alla fall jag trött på all denna off-topic. Låt oss nu återgå till en disskussion av V för Vendetta. Måste köpa filmen SNART!!! Edit: Har flyttat större delen av detta inlägg till Regissör vs. regissör-tråden.

....och PS2 spelen tog ju ett tag att utveckla tills de hade nått full blomning. Tror ni att PS3:ans första spel kommer att visa maskinens fulla potential? För detta krävs i längden Blu-Ray skivor.

Edit: Hela inlägget är flyttat till tråden Regissör vs. regissör.

[citat=Munthe]Jag skulle inte köra kameraoriginal i en projektor om jag hade tänkt använda resultatet i en kortfilm. [/citat] Tack för varningen! Jag kommer dock att köra på en LW-analysprojektor, som är en klon av KODAK Pageant. Pageant-projektorerna sägs vara skonsamma mot filmen jämfört med många andra. Jag måste också se om resultatet blev bra så att det är värt att satsa dyrbar telecine.

[citat=Uppsala BildTeknik]Nej, den är inte inspelad på en K3. Den är inspelad på 16mm film med en K3 kamera. [/citat] O.k. ;) Jag ville bara lyfta fram att man även med en K-3:a kunde få ganska bra resultat. Jag kanske borde ha sagt (fast det framgick ganska tydlig av länken) att K-3:ans originalobjektiv inte användes utan istället en 10-100mm zoom utvecklad för den professionella KINOR-16 CX-2M, ett objektiv som är en sovjetisk klon av Zeiss 10-100mm objektiv och som många på cinematography.com anser vara en mycket lyckad konstruktion.