Christian van Caine

Förstår inte riktigt frågan? Ska du spela in själv (vilket jag förutsätter iom vad det här är för forum), eller menar du spela av exempelvis DVD-skivor? Det är enligt lag fullt acceptabelt att göra kopior för personligt bruk, men det är inte lagligt att sprida kopiorna. TROR det gäller fortfarande i vart fall, har alltid varit så förut. Dom skriver gärna i anti-piratskyltarna i början av skivorna att filmerna i stort sett enbart får avnjutas i ensamhet av den som köpte dom, helt i ett avskilt rum utan något som helst läckage av mediet till någon som inte köpt den...helst beläget i en parallell dimension...men det är rent skitsnack. Till och med sånna som jag som är för upphovsrätt tycker dom skyltarna är direkt förolämpande mot allt vad intelligens heter >:-( I verkligheten kan man kortfatta det med att man inte får visa filmer man köpt/hyrt/fått/laddat ner/knyckt etc för allmänheten, bara inom slutna sällskap. Vill man av nån anledning dock visa upp filmer eller musik för allmänheten så går det absolut att fixa, men kräver att man har ordning på sina papper & tillstånd.

Ett enkelt svar, förmodligen ingen som testat. Sett enbart till specarna så ser den dock inget vidare ut. Mitt intryck är att den känns som en megalomanisk diktafon.

Väl rutet :-)

Det beror på. När man köper en sån så är det (oftast) huvudsakligen två saker man är ute efter, utan inbördes rangordning; Bättre kontroll över nivåer, samt en DI-box, i det här fallet även kallat avbalanserings-steg. Kontrollen säger sig självt, de flesta kameror är bedrövliga med sånt, men avbalanseringen är lite speciellt. När man skickar signalen korta vägar, som exempelvis när micken sitter på kameran, så är det inte så stor risk att kabeln tar upp nåt direkt jobbigt ur etern (dvs radiosignaler), möjligen nalle-störningar.Faktum är att kablarna från själva boxen sannolikt är lika långa, eller ibland längre, än vad mick-kablarna är i vilket fall. Men när signalen ska färdas längre, säg en meter & uppåt, vilket det GARANTERAT blir om man bommar ljudet, så tar obalanserade kablar, dvs såna som går till minitele-kontakter, upp radiosignaler som går rätt in på tape. Har man en sån där box, eller vilket avbalanseringssteg som helst, så går signalen snällt fram balanserat (genom trepoliga XLR-kontakter, eller i sällsynta fall, fullstora stereo-tele-kontakter) hela vägen fram precis innan kameran för att avbalanseras precis innan, där riskerna är som minst. Hur mycket bättre det sen låter beror helt på, till skillnad från vad de flesta tror så låter ärligt talat inte balanserade signaler bättre än vanliga tele-kablar. När man balanserar en signal så skickar man kortfattat samma signal genom två vägar, för att sen föras samman igen (mer komplicerat än så, men för att hålla sig enkelt :) ). Då försvinner de flesta störningar längs vägen, men i gengäld så får man en (visserligen förbannat låg) distorsion i signalen som påminner om den man får ur transistorförstärkare av B-typ, men mycket mycket lägre. Obalanserat, dvs den typ som bla använder 3,5-kontakter, har inte nån sån distorsion alls, men istället har man mycket större problem med radiostörningar. Det är känsligare med kabelkvalitén när man kör obalanserat, men mitt råd är, om du är osäker, att köra med bara sladd direkt in i kameran ett tag & se, skulle du sen tycka att det blir för mycket störningar så vet du med säkerhet att du behöver en sån box, tycker du det låter bra, & tycker du har kontroll så det räcker, så behöver du den bevisligen inte :-) Själv körde jag en Röde NT3 på batteri med vanlig XLR-till-Tele-kabel under två års tid i början av min karriär utan några påtagliga problem.

Det finns två mickar jag skulle rekommendera för sånt, Shure SM57 & SM58. Jag har använt 57:an till en porträtterad intervju i en långfilm jag fick klart för ett tag sen. Den funkar på avstånd upp till 15cm ifrån, & har humant med handljud, men med ganska smalt frequensspektrum som behöver filtreras en del i posten. Huvudsakligen avsedd för trummor men funkar även väldigt bra till mycket annat, bla många röster. 58:an har betydligt bredare frequensspektrum, men måste snudd på vara mot läpparna för att funka bra. Ursprungligen avsedd för sång, men funkar väldigt bra till mycket annat, framför allt gitarrförstärkare, klockor & tal åsså. Båda är egentligen avsedda för musik, främst live men även mycket studio, men funkar åsså bra till billigare dokumenteringar. Det finns många mycket bättre mickar för intervjuer, men dom kostar en helt del. Vill du ha ner handljudet ännu mer så bör du använda en mjuk vante på mickhållar-handen. Hade själv en stickad vante med kort plysch-päls när jag använde min första recorder, en Microtrack I för en massa år sen. Ful som ett kok stryk, men inte så mycket som tillstymmelse till handljud :-)

Min personliga åsikt är att det vore dumt att släppa lös ren inspirationsmusik här, skulle förmodligen bara sluta i ett ändlöst hävdande av olika personers musiksmak. Som det är nu så kan individuell smak faktiskt poängtera hur olika stilar funkar till olika filmer, men kan lätt balla ur om man försöker utanför redan etablerade låtar...

Nu löste det sig :-) Lagt till lite, bla fr Matrix (Juno Reactor), Alias (Laibach), Single White Female (Front 242) & Ghostbusters (Tompson Twins) :-)

Huh? Får det inte att funka...

Genom hela filmens historia har alla framsteg mötts med imbecillt gnäll om "effekt före historia", ett ändlöst jävla bakåtsträvande efter något man känner till för att slippa ta ett steg mot en okänd framtid. Vissa format har dött pga att de uppriktigt var dåliga format, två-färgad 3D var ett format jag aldrig saknat, & lukt-tv var något av det vidrigaste jag någonsin haft det tveksamma "nöjet" att testa... Sen finns det tekniker som gav en sjukt bra dimension & interaktivitet till filmen, men som inte klarade sig med tiden. Två bra exempel var Sensurround (finns i varianterna extrema subwoofers ut mot likalen eller helvetiska woofer-vibratorer i sätena), samt ett fomat jag inte kunnat hitta namnet på som går ut på att man har extremt rörliga säten som syncas/triggas av filmen. Sensurround har jag bara testat hemma hos en kompis som hade några Sensurround-soffor, men det var grymt underhållande de första två filmerna! Sen fick min röv Harley Davidson's syndrom... (för den som inte åkt tidiga Harleys, dom hade ingen stötdämpning & var MILT sagt inte riktigt lämpade för långfärds-åkning...). Att vara fastspänd i den ena av ett par av sätena i bion som fanns på Liseberg när jag var liten var alltid det mäktigste jag någonsin gjort...första gången... Efter två filmer lärde jag mig att aldrig se om en sån film, efter runt 5 stycken hade tekniken ingen effekt alls på mig längre. Jag har inte sett en polariserad 3D-film än, bara sett den tvåfärgade varianten än (har ett minne av att jag testade en kompis system till datorn med glasögon han kopplade till en box, men om jag inte minns hur det var så har det i praktiken inte hänt.), men rent intellektuellt måste tekniken motsvara surround 5.1//7.1/10.2 ifråga om ljud, & det finns inget som ger mig en sån frihet till berättande inom film! Jag skrev ett svar till några kompisar på Facebook om just det här, så istället för att återuppfinna hjulet kopierar jag allt rakt av: %2$s skrev: ******: Indeed! Har iof bara sett 3D-film med pissiga röd/blåa glasögon, men teorin bakom bör gå att översätta rakt av till hur surround-ljud översätts mot real life sound, & det finns inget som ger mig sån frihet till skapande & berättande... i jobbet som just surround! Minns när DOlby ProLogic blev vanligt hemma under mitten av 90-talet, för att inte långt senare bytas ut mot diskreta Dolby Digital 5.1. Många filmer som aldrig var avsedda för formatet mixades plötsligt om för att låta stort & tufft i surround...med resultatet att det lät fan istället... Känner samma sak med att försöka rulla på i samma gamla hjulspår med 3D-film. Svårare att få till bra, men bör korrekt hanterat kunna ge en otrolig dimension :-) All teknik har alltid börjat som publikfriande häftighets-ökare, för att senare falla in i normalitet, med tidigare tekniker som senare effekter. För bilder har exempelvis svart/vitt, blödande kontraster & grova grains ofta använts till att porträttera inre resor, timejumps & liknande, inom ljud använder jag ofta inspelningar i olika kvalitet för att skapa dynamik & dimension, samt gömda skiften från surround till mono (& tillbax) för att skapa fokus på scener :-) Målet inom alla filmer är att skapa en inbillad interaktivitet mellan filmen & åskådarna. Filmformat typ IMAX var ett steg närmare, surroundljud ytterligare ett (även om de flesta fegar ur alldeles för mycket), & nu kommer polariserad 3D som nästa steg :-)

Med risk att låta pessimistisk, det är tyvärr inte mycket du kan göra för att få bort ljudet när kameran är på stativet. Vad du dock kan göra är att hålla dig till statisk filmning med stativet, & köra all panorring med handkamera.

Nej, en Shure SM-58. Den enda mick jag känner till, även om det finns fler, som klarar av såpass extrem urskiljning. Dock måste den vara VÄLDIGT nära munnen om det ska höras nåt speciellt alls.

Jadu, sånt där är inte helt lätt... Nu har jag inte sett exakt hur det ser ut där, men enda alternativet jag kan tänka mig på rak arm är att spela in extremt närmickat med en Shure SM-58. Det är en av de absolut mest använda mickarna till live-musik på grund av sin förmåga att separera ljudkällan, oftast sång, i högljudda miljöer.

Folk försöker gärna komma undan, men deras filmer plockas ner alternativt får ljudspåret raderat när de blir påkomna. De flesta som är seriösa där nu använder fri musik från ett klippbibliotek som YouTube erbjuder. Är inte public domain, men är fritt licensierat för visningar på just YouTube. Väldigt många andra, exempelvis Weebl, Cyriak, Vovin & jag gör sin egen musik. Jag är för upphovsrätt, men ser ingen som helst anledning att VoodooFilm skulle ta på sig rollen som musik-polis. Har filmerna väl kommit upp på YouTube eller Vimeo så är det deras uppgift som ägare av servrarna att se till att lagar följs, vad som sen länkas vidare, exempelvis här, ser jag som samma sak som streaming; Länkar & inget annat.

Inom musik så delar Cubase, Pro Tools LE & Logic tronen mer eller mindre tillsammans, även om det finns många fler som åsså används flitigt professionellt. Inom film så är Pro Tools HD, Nuendo & Pyramix de program som dominerar. Pro Tools HD HAR (past tense) varit standard, de är fortfarande störst, men dom har nu enorm konkurrens, & många studios, bla min egen, är helt baserade på Nuendo, eller exempelvis Good World i Malmö, Pyramix. De per facto regerande standarderna nu är OMF & AAF, vilka är något som kallas Edit Decision Lists. På pappret ser musik & ljudläggningsprogram ganska likartade ut, men i praktiskt användning är det enorm skillnad. Många av de funktioner som gör livet så mycket enklare i film skulle man aldrig någonsin använda inom musik, exempelvis video-streamers (används till eftersync & dubbing) & liknande. Å andra sidan, även om de flesta ljudläggar-program funkar hur fint som helst till musik (till Nuendo är i så fall expansionen NEK en god idé), så kostar de oftast åtminstone fyra gånger så mycket. Minst. Pyramix har mig veterligen ingen variant för musik, men Steinbergs Nuendo ligger på runt 20.000:- kontra deras Cubase som ligger mellan 1000:- till 6000:- (finns att få med en enkel version tillsammans med viss hårdvara, oftast olika ljudkort). Prislappen på DigiDesigns Pro Tools HD börjar på över 100.000:- inklusive hårdvara (den enda som funkar till PT tyvärr...), Pro Tools LE måste man (vad jag vet) köpa med hårdvara, & brukar ligga på mellan 2000-6000:-.

Well, såna ljud de har i bilspel är inte lätta att hitta. De består av en sjuk mängd små fragment som, med olika audio-motorer & algorithmer, puzzlas ihop till en dynamisk helhet i realtid beroende på vad som händer i spelet. Såna ljud special-inspelas ofta för enskilda scener, så jag har inte sett särskilt mycket av dem, mitt råd är helt enkelt att spela in själv. Vet att Sound Ideas har släppt en Porche 911-cd åsså, men har inte lyssnat igenom den. Är dessutom svindyr. Nu vet jag iof inte exakt vad det är för racingbil du är ute efter, men de flesta jag har åkt/spelat in har låtit mulligt & sexigt utanför, men haft mer vanligt konsumentbils-ljud inuti.

Man vinner alltid i ljudkvalitet på att använda stativ (så länge man tänker på vad man gör...) eftersom man kommer längre ifrån kameran & därför minskar kameraljudet, men är motivet rörligt & man är ensam & inte har nån som kan hantera micken samtidigt så blir det inte helt kul... Har aldrig letat efter nåt sånt där, aldrig haft behov av det, men rent spontant skulle jag rekommendera att kolla på http://www.scandinavianphoto.se!

Har du över huvud taget sett de tre första filmerna??

Glömde kommentera hjärtat... Resten av honom är biologiskt, utan hjärta som kan cirkulera blodet i kroppen skulle all levande vävnad, inklusive hjärnan, dö inom sju sekunder. Visst, nekrotiseringen tar längre tid, beroende på typ av vävnad, men döden inträder LÅNGT innan dess. Finns alltid nån gnällspik som kan tänkas gnälla på varför maskinerna inte gav honom ett mekaniskt hjärta istället. Ingen som någonsin jobbat med teknik skulle någonsin ställa en så dum fråga. För det första, ur biomekanisk synpunkt, varje ny mekanisk del kan drabbas av slitage & börja strula. Hans hjärta låg innanför bröstvärnet, & var därmed både skyddat från ytterliggande faror, samt kan läka sig självt. För det andra, ur teknikers synpunkt; If it ain't broken, don't fix it. Att byta ut något bara för sakens skull, speciellt i en sån här fråga, är enbart korkat. SKa man byta ut något så ska det vara en av tre orskaker: Ett: Delen är trasig. Två: Delen är undermålig/utdaterad/passar inte ihop med nya delar. Tre: Uppgradering. Hans hjärta var inte skadat, det var 100% kompatibelt med resten av kroppen, & slutligen kan inget mekaniskt hjärta i världen stå sig emot ett friskt biologiskt ett som både kan reparera sig självt automatiskt samt reglerar sig självt fristående utifrån kroppens behov.

Hoho, den här tråden var underhållande! :-) För det första, om vi börjar med RoboCop, så finns det all orsak att cybernetisera en f.d. levande människa än att göra en robot, precis som är fullständigt uppenbart i filmen; en människa kan ta levande & genomtänka beslut, en robot gör bara som den är tillsagd, vilket betyder att den kan bugga ur nåt så in i helvete....vilket en även gör när den förvandlar en executive till schweizerost i början. Samma sak med Marcus. Robotarna kan aldrig fungera seamless ibland människor & kan därför inte infiltrera dem. Det kan en cybernetiserad & chippad f.d. människa göra perfekt eftersom han inte bara förstår människorna perfekt, han är (var) en. På frågan om han inte borde känna nåt... Med all respekt, det var inte en särskilt slug fråga. Exempelvis, om vi börjar där; hur känns din lever idag? Mjälten? Det finns redan nu MÄNGDER av människor med stora delar av skelettet utbytt mot titan, & om en enda av dem skulle känna sin nya "reservdel", så skulle operationen bevisligen ha misslyckats kapitalt! Jag har aldrig tänkt på frågan förut eftersom den har varit fullständigt uppenbar, men om du endå tar upp den; det finns två orsaker till att göra en så omfattande transition till bionisk människa. För det första, skulle han, vilket han blev, bli avslöjad & måste fly med informationen han hunnit samla in, så är han jävligt svår att varesig sänka eller hålla kvar. Sen är den psychologiska aspekten. Om han skulle få för sig att "I'm a man! I am no number!" så skulle maskinerna klappa honom lite nedlåtande på huvudet & säga "Haha, you're a serial number". Jag tro inte dom väntade sig att han skulle vända emot dem så snart han insåg sin nya natur :-) ...som precis alla planer involverande ofrivilliga, levande individer så finns dock alltid risken att de inte gör som de är förväntade, vilket var fallet med Marcus som helt enkelt gav sina nya artsfränder fingret & vände tillbax till mänskligheten. Om än bara i tanken.

Det är framför allt två saker som gör en mick bättre lämpad för film än andra. Det första är att den har en mycket mer neutral karaktär som inte är anpassad för att mixas med andra instument utan bara vara så tydlig som möjligt (& samtidigt låta snyggt :)), det andra är att de är MYCKET tåligare än en vanlig studio-mick av samma ljudmässiga kvalitet. Vidare använder man ofta mickar av typen Lobar, oftast kallade Shotgun eller Rifle. Det är super-njure-mickar med en förlängning med räfflor som gör den mycket mer riktad, & den här typen mickar används extremt sällan inom musik. Det är mycket snack bland hemmapulare om att vissa microphoner skulle passa bättre än andra till olika kameror. Det är, med ett undantag, bull. Vad som bestämmer om man kan amvända en mick eller inte är enbart om den kräver extra strömförsörjning eller inte, kräver micken 48V phantommatning (strömförsörjning via mick-kabeln) så måste mediet man spelar in på kunna leverera det, klarar sig micken utan så kan den användas till precis vad som helt som kan ta emot en mick. Olika tillfällen kräver olika mickar, bara för att en mick är avsedd för filmarbete måste inte automatiskt betyda att det inte kan finnas en som egentligen är avsedd för musik som skulle kunna vara bättre vid ett givet tillfälle. De flesta mickar jag använder på location är ursprungligen studio-mickar :) Kanske är fördomsfull, men av ditt svar gissar jag att pengar inte är något som finns i överflöd. Min stora favorit heter Sennheiser MKH416. Den har droppat till 10.000:- (min kostade 20 för några år sen :( ), men det är ju fortfarande inte precis budgetnivå. Den billigaste, som faktiskt kan klassas som bra, heter Röde NTG-2. En sån ligger på ungeför 2.500:- vad jag vet, & bör ligga på runt 3.000:- med enkelt vindskydd & hållare. Den är kanske inget du kommer hitta på en kommersiell inspelning, men för sitt pris får man väldigt mycket för pengarna! Har en själv liggande i studion, tyvärr fick jag den efter jag redan köpt min första 416 så jag har inte använt mitt eget ex till nåt annat än slap-back vid skottljudsinspelning, men sånna har tjänat mig troget när jag fortfarande höll på på lågbudget-nivå :)

Vet inte exakt vilken film det är, men scenen kommer från den Grekiska eposet Odysséen.

Dark City, Se7en, Once Upon A Time In The West, Cube, Star Wars 4-6, 13'th Floor, Stalker, Re-Animator, Alien 1 & 3, Hellraiser, samt Saving Private Ryan är filmer som påverkat mig väldigt mycket! Även Matrix Reloaded, som en av väldigt få rena cyberpunk-filmer kan användas som schysst referens :-) Vet att det är ett antal, men faktum är att de allihop har påverkat mig väldigt mycket på olika sätt :-)

Vet inte riktigt...tycker den känns lite platt. Svårt att säga efter bara en trailer, men mitt intryck just nu är ganska svalt.

Ingen som helst vits med stereo till sånt. Spelar du in konkreta ljud i mono så kan du leka hejvilt med panoreringar, sånt leker jag med på daglig basis. Men spelar du in i stereo så förlorar du all kontroll över stereomixen. Låter dock redan som du förstår problematiken med stereo ganska väl :-) Faktum är att mono kan vara sjukt bra även i extremt vida settningar! Jag har bla själv just designat en hel lokal full med festande folk som hurrar & klappar takten till en av de större rollerna när han dansar. På grund av pressat schema kunde jag inte sätta upp en bra A-B stereouppmickning (två mickar brett isär riktade rätt fram) med tillräckligt kontroll, & X/Y-stereo (mickarna är perfekt korsade i 90° från varandra) hade varit alldeles för snävt för den enorma lokal scenen porträtterade, så jag spelade in hela gänget med en & samma Sennheiser 416-mick på en tagning & klippte upp det till full surround i posten istället. Blev grymt bra! Nu säger jag inte att stereo är dåligt, tvärt om så kan det vara pricken över i många gånger. Vad jag säger är att man aldrig ska underskatta mono, & om man är det minsta osäker så är det alltid bäst att välja mono framför stereo eftersom man garanterat kan använda materialet då :-) Å andra sidan, väldigt avlägsna & reverbstarka ljud tenderar ofta vinna på att spelas in i stereo, speciellt om de inte finns etablerade bildmässigt i scenen. Fortfarande kvarstår problemet med att de kan få andra ambianc-ljud att stå isär för mycket, men rätt använt kan de ge ett fint liv åt saker & ting :-)

Nah, särskilt lik 416 är den inte, skulle nog mer jämföra med de Audio Technica-mickar jag testat men med mindre förstärkning i det område som ligger emellan lågmidden & midden. Det är inte en dålig mick, kostar ju inte jättemycket heller, men mot rena high-end prylar står den sig fortfarande inte så bra. Inget fel i det dock, man får endå tänka på att en sån här bara kostar sketna 6 lapp, medans både exempelvis Shoepps CMIT 5, Sennheiser MKH 416/60, AKG (minns inte modellbeteckningen) osv kosta över 20 per styck! Då skulle jag mycket hellre jämföra med Sennheisers K6-ME66. DEN står verkligen med hela nyllet fullt av snor & tårar i skuggan av en NTG-3 :-)