gorse

Norbet: Ja, fysik kommer jag ihåg lite av. Lite fusk är det kanske då jag hade bra betyg i fysik i skolan. Men det var mest mekanik och vågrörelselära jag kommer ihåg bäst. Jacobsteel: in manick är förbluffande lik min bräda, men mycket snyggare. En del delar är ju gemensamma. Särskillt gillade jag de dubbla vinkeljärnen. Tebax från en veckas semester på gotland och åter till min bräda med styrketräningsvikter. När man ligger i tält hinner man tänka mycket innan man somnar. Vad som höll mig vaken i tältet var just handtaget, eller var man nu håller handen. Jag tycker att små handrörelser, särskillt i lodrätt rotation, överförs alldeles för lätt. Visseligen reduceras de med lite träning. Jag är inte helt säker på om jag förstår behovet av denna gimbal-led. Om man ledar upp antiskakapparaten på detta viset blir just balansen oerhört kritiskt, vilket vi redan sett. Men, gimbal-leden innehåller ju ingen dämpning alls utan kraften överförs ju helt förlustfritt direkt till hela anordningen. Fast hur skall man annars styra kameran? En sådan leksak i jätteformat hade de på ungarnas sportscamp och man kunde stå fastspänd innuti den och snurra i alla tänkbara riktiningar. Kul, men helst inte direkt efter maten. Enligt wikipedia-sidan är uppfinningen just till för att ge rotationsfrihet i alla riktningar. Är denna gimbal-led till för att ge extra rörelsefrihet? I så fall känner jag inget behov av den för ögonblicket. Men, däremot det vore läckert om handtaget vore avfjädrat och isolerat så att handskak inte överförs till antiskakanordningen. Med gimbal-led tycker jag det blir lite för kritiskt med precision och prestanda, lite ungefär som man måste ha ett dyrt stativ för att kunna panorera hackfritt. Med ett enbent stativ panorerar man hackfritt för en bråkdel av priset. Appråpå fjärrstyrning så låg det en fjärrkontroll till min kamera i lådan. Det hittar man antagligen bara i en semesterkamrera :-)

Är det enda kontakterna? Leta efter en liten rektangulär kontakt, ett par 3-4 mm lång och ca 1,5 mm bred. Fota av den och lägg in den hit.

En sida som google hittade föreslog "a gentle shaking" och det löste problemet. http://www.pechorin.com/m/2004/07/12/Sony_Dig8_HandyCam_Error_C3140-215806.html http://www.pechorin.com/m/2006/02/23/Sony_Dig8_HandyCam_Error_C3140-255972.html Experimentet utföres på egen risk.

Varför komplicera saker och ting så mycket? Ioch för sig animerade jag med ett mycket enkelt captureprogram och en webkamera. Jag ritade svagt med blyertspenna en linje på bordet. Dela in linjen med punkter utmätta med linjal. På skärmen satte jag en punkt med en whiteboardpenna. Denna punkt fick fungera som sikte (så inte bilden hoppar runt hur som helst) som jag riktar mot en fix punkt. I mitt fall fick det bli figurens öga. Sen var det bara att flytta webkameran efter punkterna på linjen och rikta in kikarsiktet mot min fixa punkt. Det funkade.

Jag funderar över om det (för mig i alla fall) skulle vara efektivare att hyra inte bara kameran utan en operatör som kan sköta den också. Den dagen jag filmar långfilm sätter jag nog in en annons i voodoofilmforumet och frågar om en kameraman med kamera vill vara med i min film. Klart.

Det var väl de som hoppade in nakna en gång? De kommer jag ihåg. Ja, vad hette de?

Hon tävlar med hästar. Det stod i hennes presentation. Hon har spelat in sig själv medan hon rider och vill bränna det på DVD. (Men jag vet inte svaret).

Jag har en städkvast i städskåpet som har skaft av aluminiumrör och en låsanordning på mitten så man kan justera skaftets längd genom att skjuta in det ena röret i det andra. Man låser positionen genom att vrida till låsvredet på mitten, ungefär som en jättemutter. Det kanske vore nått? Så här har jag resonerat kring min skakdämpare. För att det skall bli lite begripligt får vi damma av skolböckerna. Vikt är den kraft som föremål dras mot marken, statiskt tex när den ligger på bordet. (Bordet utövar en motkraft mot föremålet, lika som vikten. Annars skulle föremålet ramla genom bordet.) Utan gravitation har inga föremål någon vikt (i vila). Börjar man snurra och accelerera saker blir det lite mer komplicerat och återkommer till det. Massa är den "vikt" föremål har, varken vi har graviation eller inte. Ett kilo järn är ett kilo järn varken vi är i rymden eller i köket. Detta är väsentligt när man accelererar saker. Ett föremål med mer massa behöver mer kraft för att accelereras än ett föremål med liten massa. Det är jobbigare att kasta en stor sten än en liten, även i rymden. Det går trögare. Så här har jag tänkt med ovanstående i åtanke: Om man flyttar ut tyngpunkten utanför kameran, så blir den trögare att rubba ur läge. Ju tyngre ju trögare. Aha, det är ju bra. Vi fäster kameran på 10 kilo järnvägsräls. Ja, det fungerar men är ganska opraktiskt. Men om man flyttar ut tungdpunkten en halvmeter utanfär kameran kanske man kan pruta på vikten. Ja, det fungerar också. Okay, jag provade att fästa godtycklig vikt i andra ändan av pinnen, enligt de bilder jag sett på internet. Jag fäster vikten upprätt platt på brädan. Ok, förbättring så länge jag stod still. Men en häftig ändring av läget så tippade konstruktionen. Jag flyttade handen på träregeln så övre halvan vägde lika mycket som undre halvan, dvs om jag håller skakdämparen horisontelt skall det väga gämt. Funkade det? Nej, vid hastiga rörelser pendlar kontruktionen. Men var håller jag handen? Jag håller den inte på mitten på pinnen. Alltså, blir det olika moment på överdelen och underdelen fastän de väger gämt. Det går olika trögt. Här kommer massan in. Ny experimenterande: Jag väger kameran (med band och det som nu skall sitta på kameran). Mindre än ett halvkilo väger min semesterkamera. En XL-kamera väger säkert mer. Med alla skruvar, vinkeljärn och ett kasserat stativhuvud kommer jag ganska nära ett halvkilo. Så jag fäster kameran på en ny träregel, och en halvkilosvikt i nedre ändan. Jag håller handen på mitten av pinnen. Nu börjar det likna något. Jag kan gå och springa med skakdämparen. Totalvikt lite över ett kilo. Kanske inte superstabilt men bättre. Spelar längden någon roll? Tja, ju längre desto större moment. Dvs nått sorts förhållande mellan avståndenet från tungdpunkten (där jag håller handen) till yttervikterna. Det var här jag byggt fel i början. Nu har jag samma moment både över och under min hand. Är träregeln för lång är det lätt att själv snubbla på den eller stöta den i marken, är den för kort måste man hänga på mer vikter för att uppnå samma tröghet (tröghet är vad som håller kameran stilla). Jag bestämmer mig helt ovetenskapligt för 90 cm längd. Jag är själv ca 180 cm. Jag ökar på nedre vikten till ett kilo och skruvar fast en halvkilos vikt nära kameran. Totalvikt är knappt 2,5 kilo med alla skruvar. Jag skruvade fast tre skruvar i bottenvikten så manicken kan stå av sig själv när jag inte håller i den. Någon tröghet runt lodaxeln har jag inte alls. Pinnen hänger lite snett pga en enkilosvikt på sidan av träregeln. Så dum jag är. Vikten har ju faktiskt ett hål i mitten för att sitta på en skivstång. Jag bestämmer mig för att fästa vikten horisontellt istället. Nu får jag den nedre vikten centrerad och vikten gämnt fördelad runt lodlinjen. Jag behöver inte justera tyngdpunkten alls, utan det blir ju rätt av sig själv. Nu blev det en liten fiffighet också. Genom att sticka in träregeln i hålet och sätta i en skruv expanderar trät och klämmer fast vikten mycket hårt enligt samma princip som ett yxskaft. Men jag tog med en bricka för säkerhets skull. Denna del blev jag mycket nöjd med. Kamerans placering i andra ändan tycker jag inte blev så superkritiskt. Sätter man kameran så dess centrumpunkt befinner sig någotsånär i närheten av lodlinjen så är man i hamn. Man kan placera vinkeljärnet på lite olika sätt. Jag valde att sätta vinkeljärnet åt sidan så jag kan vända hela skakdämparen och fästa kameran uppochner för marknära tagningar. Den halvkilosvikt jag barlastade kameran med, satte jag på motsvarande sida (enligt bilderna). Totalt hamnar nog tyngpunkten ungefär innanför träregelns tvärsittsarea. Men det går utmärkt att vända kameran så dess undersida passar exakt mot vinkeljärnet. Det är bara en fråga om var man borrar hålet. Det enda som inte är riktigt stabilt är just rotationen kring lodlinjen eftersom det enda tröghetsmoment jag har är den cirkelformade vikten i nederdelen. Föralldel, det fungerar ju som det är. Det är mest min egen hand som skakar kameran i rotationled. Jag är lite otålig och sätter ett kvastskaft precis ovanför "handtaget" jag täljt ut. Nu kan jag "hålla i" rotationen i lodled och det hjälpte mycket. Lite kommentarer till filmen som Norbert referererar till; Den stöder mina ideer och det var synd att jag inte såg den på en gång. Dock har jag en invändning mot vad de säger. Det är inte balansen som ger stabilitet. Det är tröghetsmomentet. Det är trögt att ändra kamerans possition varvid mycket instablitet reduceras. De har valt att isolera handen från skakdämparen med nån klurig ledanordning som tillåter kameran att ha vilken position som helst. Då blir det otroligt kritiskt att momentet är exakt lika i alla lägen, både statiskt och dynamiskt. Med någon sorts dämpanordning skulle det blir mindre kritiskt. Om man skulle stöta på stabilizern på handtaget kommer den rörelen att överföras nästan odämpat till kameran, bortsett från trögheten som de redan byggt in. Om jag skall vara lite kritiskt tycker jag glidecam-anordningen är onödligt komplicerad och med för mycket justeringsmöjligheter. Man kan ju hålla på och justera sig vanvettig innan man får den att fungera. De nedre vikternas position borde inte behövas justeras alls, med samma resonemang som ovan. Däremot antalet vikter eftersom tillverkaren inte vet vilken kamera som kommer att sitta på den. I slutet av filmen visade de något som bekräftade mina misstankar: Apparaten är inte 100% i balans. De visade hur kameran själv antog lodrät possition, alltså tyngre i nerdelen. Den avikelsen är antagligen försumbar eftersom glidecamen uppenbarligen fungerar. Jag är ändå ganska nöjd med min konstruktion, men det är frestande att fundera ut ett handtag som inte överför mina handrörelser och låter trögheten få verka ännu friare. Men då blir den inte så enkel längre och framförallt inte längre nästan löjligt billig. Skulle jag glömma min skakdämpare i skogen gör jag snart en ny. (tjo vad långt det blev)

Norbert, kvastskaftet sitter fast ihålet. Jag hade ingen borr som passade exakt så jag fick tejpa ett varv för att den skulle sitta fast. Jag håller i manicken i den lodräta delen där den smalnar av (för att få lite skönare grepp). Det funkade skapligt. Dock kräver det lite koncentration då blev det något ostadigt i lodrät rotationsled. När jag satte ett kvastskaftet blev det stadigare när jag håller i kvastskaftet med vänsterhanden. Jag satte skaftet symetriskt först, ifall jag ville växla med höger och vänster hand. Men jag var helt kass på att hålla med vänster hand. Min är också ett förlängt handtag enligt principen att flytta ut tungpunkten utanför kameran. Man jag funderar lite över möjligheten att hålla manicken enbart i kvastskaftet med båda händerna på vardera sidan. Men skaftet sitter en 10 cm för högt för det förnuvarande. En del andra experiment jag gjorde, mest för min bom, erfor jag att det är svårt att balansera ut en kamera med pinne, tycker jag. Väger det helt gämnt kan kameran hamna i vilken possition som helst, till och med uppochner. Har man något mer vikt i underkant så stannar konstruktionen i upprätt läge, men kan gunga om man gör för hastiga rörelser. Tillsvidare håller jag mig till enkel lösning och till mycket billigt pris. Dock har jag lite mattsvart sprayfärg och en del överbliven grepptejp till grabbens innebandyklubba. Då kanske designen inte blir så ful.

Om det är vikten det hänger på, så kan man förståss välja större eller fler vikter om man orkar bära den. Om det är själva fästet för kameran så tror jag det. Det blir nog lika stadigt som vilken pinne som helst. Jag skulle tro att en XL-kamera skulle bli mycket stadigare än min flugvikts-kamera. Jag har funderat på fler alternativ till fäste, och man kan säkert sätta dubbla mindre vinklar (en på varje sida) och en topp-platta om man är på det humöret. Förutsättningen är förståss att man nöjer sig med pinne, inte en hel väst. Jag har följt de byggideer som funnits på forumet, på internet tex homebuilstabilizer, och egna funderingar (kanske inte så många egentligen). De flesta funderingar jag haft är redan uppfunna visade det sig. Det enda nya egentligen är priset vilket också syns på designen. Att kontruktionen är stryktålig kan jag lova. Om vinkelbiten håller för takstolarna på mitt hus lär den hålla för en kamera. De har en Canon XL1 på jobbet. Jag skall låna den efter semesten och prova. Anliggningsytan på en Canon-kamera är inte större än min fästplatta. Men har man råd med en XL-kamera har man säkert budget till lite snyggare prylar. (den som inte orkar kolla alla bilder så är det bara den sista som visar hela ekipaget). Men, jag repeterar min fråga återigen: Vad är bästa strategin för att springa med en viktpinne?

Nu har jag spikat billigt igen. En sån pinne med vikt i ena ändan kostade inte mycket. Bräda, 6 kronor metern. Vinkeljärn ca en femma. En tumskruv med vingmutter och två tyngdlyftningvikter ur min skrotlåda. Nu råkade min pinne få ett huvud från ett kasserat tre-ben och en tvärhandtag av kvastskaftet som ändå skulle kastas. Ett första försök blev inte så dumt, men jag behöver nog öva innan det blir perfekt. Jag skickar klipp när jag listat ut min nya dator fungerar. Själva fastsättningen av kameran finns det lite fler bud på, därav så många bilder av just detta. Min kamera väger inte månag gram, så jag tyckte det blev mycket bättre att barlasta båda ändar av pinnen, därav vikten i överändan. Ett halvkiló uppe och ett kilo nere. http://www.ida.liu.se/~gse/stabil Vad är bästa strategin när man går med en sån här pinne? Det var inte så lätt, men helt klart en förbättring mot utan pinne.

Nehejdu. Vad dumt. Brukar funka. Jag hittade den från http://www.atvidaberg.se/brukskultur/index2.html och bildsida till höger, åtvidabergsbilder i databas, östergötland i bilder. Prova igen lite senare. Det är ett projekt med rätt begränsad buget. Länsmuseet länkar också hit.

[citat=dt52810]Att kameran är NTSC är jag mest orolig över eftersom jag inte förstår mig på elektronik,tv-system etc.[citat] Destå större skäl till att avstå. 1. NTSC är skit enligt min mening. Passar inte på en enda fläck här i sverige. Även om din TV klarar NTSC så är det många apparater som inte gör det. Sen är det färre linjer och sämre färger i NTSC. (NTSC står för Never The Same Color). Det blir lite som att köpa en saab för vänstertrafik i ett land där det endast finns volvos för högertrafik. 2. USA har 110 volt 60Hz medan sverige har 230 v 50 Hz. En del laddare ställer själv om sig mellan 110/230v och då kan det folja med proppkonverter. Annars är det nån form av transformator som gäller. Jag är lite osäker vad som gäller nu, men jag köpte min transformator på teknikmagazinet. Problemet med transformator är att de sällan klarar så stora effekter, men en kamera borde inte dra så mycket. En ny laddare är rätt dyr särskillt SONY. 3. Utanför EU är det moms och skatt varken det är gåva eller inte, utan det är värdet som avgör. Dock kan saker slinka igenom för att tullen är lat eller upptagen. http://www.tullverket.se/se/ vet mer. Citat: "För att du ska slippa betala tull och moms för en present som du fått från någon utanför EU gäller att: det är en enstaka försändelse avsedd för dig eller din familjs personliga bruk och försändelsens värde inte överstiger 500 kronor." 4. Inte en susning. Men jag har en del NTSC-prylar (barnens videospel, och en Sony minDV) och jag har gett upp allt vad NTSC-grejor. Det är bara kuckel och strul. Jag köpte en ny semesterkamera fastän NTSC-kameran är mycket bättre. Kort som skall stoppas i datorn verkar inte fatta NTSC ostraffat. Jag har fortfarande inte fått färg i en Hi8-kamera :-( Sen tycker jag det är lite märkligt att läsa i en och samma tråd "skiter i pengar" och "skiter i garanti". Låt inte snålheten bedra visheten. Går kameran sönder så är av med alla pengarna. Har du så gott om pengar? Sen har flera redan kommenterat hur lätt det är att bli blåst. Händer även vakna personer. Köpte nyss en fotbollströja till grabben från england. Var väl inte helt skärpt då hemsidan såg skysst ut. Tröjan kom, men trycket lossnade. Vi skickade tillbaka tröjan och nu svarar de inte på email och svarar aldrig på telefonen.

Låter som vi är väldigt överens. Om jag inte var tydlig så gjorde du det tydligt ialla fall.

När fan blir gammal är allt möjligt. Men om jag blir moderator tror jag det blir svårare för mig att säga vad jag vill. Nu representerar jag bara mig själv och om jag kallar någon dum i huvudet så behöver inte voodoofilm skämmas för det. Fast å andra sidan kommer jag ihåg ganska många inlägg...

Jo, det är ritkigt. Man jag menade just att man kan inte skriva "han tänker..." utan man får just beskriva hela rasket, kanske ungefär som du skriver. Men att blanda in tankar i film är lite nödlösning tycker jag. Hur ofta ser man tankar i biofilm? Jodå, det förekommer men inte lika frekvent som i amatörmanus. Samma sak med flashbacks, minnen etc. I mitt första exempel tog med just det jag ser i amatörmanus, symboliseringar, tankar, bekrivningar som inte syns i bild (nyskilld) och jag de synpunkter på det. Men allt går om viljan finns, det är bara tensoldater och små barn som inte går.

dags att uppa denna tråden igen med ett nytt tips. Le voyage dans la lune eller resan till månen från 1902 finns på http://www.archive.org/details/Levoyagedanslalune Se och lär filmtrix. :-) Inte nog med det. Battleship Potemkin http://www.archive.org/details/BattleshipPotemkin

jmalmsten, vilken version tittade du på? Jag laddade ner båda men jag tycker nog 1929 år version var snäppet skarpare fast det är MPEG1. I den större MPEG2 tycker jag det är blödande kanter och blödande färger eller brister mitt omdömme nu?

Jag kollade just scenen med dödskallemasken och jag får nog erkänna att när denna film var ny måste det varit helt magnifikt att se den. Jag kunde faktiskt föreställa mig dess storslagenhet fast tiden satt sina spår.

Jag vet inte riktigt vad ni menar med LJUDLÖS men utan ljudupptagning blir det inget ljud alls. Men om ni menar mjuk rörelse så är väl diverse kärror, rullbrädor och räls hyggliga förslag tycker jag. Jag blev rätt nöjd med min vanliga 3x4 cm bräda, ett vinkeljärn, två tunglyftningvikter och en skruv med tum-gänga och en tillhörande vingmutter. Jag fäste kameran i överändan av brädan med vinkeljärnet och skruven och vikterna i nederändan. Ju tungre ju bättre, men också jobbigare att släpa på. Kostnad bortsett från vikterna, tja, 6 kronor för en meter bräda, en femma för vinkeln och några kronor till för skruven. Konkuerar utmärkt funktionellt med de bygganvisningar som funnits på forumet, men kanske inte riktigt med utseendet. Håller väl lite samma stil som min räls av trä. :-)

Jag skulle tro att kamerahyran eller inköpet av kameran är den lilla biten i budgeten. Skall man inte ha någon mat, bensin, ljus och ljud med i filmen? Skall man inte ha någon handhållen stabiliserare, räls, bom? Behöver man ingen rekvesita till filmen?

Dit jag ville komma är att jag sett många manus som försöker beskriva saker som inte alls gör sig på film, eller att man förklarar sig i manus. Då är det ett dåligt manus. Jag kom en annan sak man inte heller kan skriva i manus. "Han tänker på sin sjuka mor". Mors. Hur skall man filma det? Då kanske regisören får hitta på. Dock är jag inte helt säker på att skådespelaren skall hitta på eller regisören skall hitta på saker i filmen. De skall tolka det de ser i manus. Men är manuset ihåligt kanske de tvingas att hitta på. Det är därför jag tror knepet med att skriva manus är att talangen att berätta måleriskt genom att beskriva det som skall bli filmen, varken mer eller mindre. Jag tror jag i någon mycket tidigt inlägg här i forumet provade lite olika manusdetaljer i forumet, varav en var nått i denna stilen (fritt efter minnet): Ext:natt Långgatan En bruksgata med 1700-talshus i bruksmiljö. Husen är låga, faluröda och gatan är grusad. Gatubelysninen är sparsam i sekelskiftesstil. Det är mörkt i krum och språng. En katt ränner fram utefter husväggen. En ensam flicka i 14-årsåldern går på avstånd mitt i gatan där det är som mest upplyst och närmar sig. Flickan flackar oroligt med blicken utefter de mörka husväggarna. En fågel lyfter från ett träd med ett flaxade ljud. Från ingenstans står plötsligt en man och blockerar vägen för flickan. Mannens ansikte går ej att urskillja. Nertoning. I inlägget jag skrev var nått i till med ovan, med och utan fågeln som lyfter, och jag undrade vilken som var bäst. Nästan alla gillade när fågeln var med.

Jag skulle nog snarare säga att manusskrivande är ett sätt att skriva berättelser som går att filma. En roman tex kan utan problem beskriva tankar och känslor och händelser som är ganska abstrakta, tex beskriva att en person är nyskilld. Det är saker som är svårt att filma. Helt ovetenskapligt spekulerar jag i om manusskrivning är just vad du säger en utvecklad form att skriva berättelser för film. Sen kanske jag hade lite svårt att se någon egentlig skillnad mellan vilcans exempel. Båda duger nog till film, men det andra exemplet gillade jag också bäst. Ett exempel på hopplöst manus är; INT: Vänthallen i Centralstationen. Vänthallen är tom. Tomheten skall symbolisera ödet. En man sitter i vänthallen och stirrar rakt fram. Han är nyskilld och ruinerad. Han heter Kjell. Kameran panorerar och vi klipper till närbild. Han tappar sin näsduk. Det skall symbolisera det förlorade hoppet. Kameran byter vinkel och gör en åkning. Vad är det för fel med exemplet?

http://kartor.eniro.se/

Jag hittade mitt eget manus om mannen som mötte döden, och jag hade formaterat korrekt. Tydligen hade jag haft ideer om vinklar och klipp för jag hade med blyertspenna antecknat till tusen i marginalerna, tycligen i klotterstil. Nu långt senare begrep jag inte ett skit vad mina anteckningar betyder. Jag såg inte alls ens mina egna visioner. Min slutsats är att inte ens egna antecknar är till direkt nytta och man får hitta på något annat. När "Batman begin" kom, köpte jag en serietidning med samma namn. Denna tidning var i mina ögon snudd exakt ett bildmanus. Redan anslaget i serietidningen gjordes en kameraåkning över tre bilder. Aha! När jag läste tidningen var det ju nästan frame-by-frame från filmen. Saken är klar. Det är så här man skall göra. Man skriver berättelsen på papper och fokuserar på berättelsen så den blir bra och håller vatten. Man ritar bildkompostionen på rutor på papper. Är man kass på att teckna så får mobilkameran vara tecknare när man rekar platserna.