Gå till innehåll

Ny våg av svensk genrefilm


TomStac

Recommended Posts

[citat=Micke E][citat=Munthe]Robert Rodriguez hade ju sänkt den där budgeten rejält eftersom han producerar, skriver manus, klipper, komponerar musiken, gör specialeffekter, ljudlägger och mixar, fotograferar och regisserar. Annars skulle det ju inte bli "A Robert Rodriguez Flick". jag saknar lite fler såna där galna "one man shows" i svensk film. Alla är så snälla och lydiga här. Ingen tar för sig. Alla står artigt i kö.[/citat]

 

Jag gillar flera av RRs filmer å skulle åxå vilja se fler såna enmansteam i Sverige.

MEN

det florerar onödigt mycket disrespect mot de kunniga filmhantverkare och filmkonstnärer som finns i Sverige. Med hjälp av dem, genom att samarbeta, kan filmen lyfta mot nya höjder.

Hitlermethod-regissören kan stå där å vifta tvärsäkert å kommandobestämma å skrika sig trött men kommer aldrig att förstå vilka möjligheter å kvaliteter han missar...[/citat]

 

Jag tycker att metoden man använder för att uppnå en intressant film som lever ett tag är helt ointressant. Vill man leka Hitler eller Beppes Godnattstund betyder ju ingenting om inte resultatet blir intressant.

 

En filminspelning är inte en arbetsplats där människor ska känna att dom existerar på trivsam rutin, nio till fem. Det ÄR en krigszon och hur man utkämpar kriget är helt individuellt.

 

Rodriguez gör det på ett mjukt men bestämt sätt. Många kan enligt min erfarenhet uppfatta det som värre när en regissör man uppfattar som en polare på samma nivå plötsligt är tvungen att fatta ett obekvämt beslut. Hitler-killen kommer ju knappast med en iskall överraskning när det obekväma ska levereras eftersom han leverera obekvämheter hela dagarna.

Länk till kommentar
Share on other sites

[citat=Munthe] Många kan enligt min erfarenhet uppfatta det som värre när en regissör man uppfattar som en polare på samma nivå plötsligt är tvungen att fatta ett obekvämt beslut. Hitler-killen kommer ju knappast med en iskall överraskning när det obekväma ska levereras....[/citat] Vad skiljer det från en normal arbetsplats? En vanligt konsultfirma lever väl i samma krigszon fast på en annan flank?

Länk till kommentar
Share on other sites

Sex veckors extremt arbete. Människor som ofta inte känner varandra flockas kring att lösa en enormt svår uppgift och det slutar oftast med att människor gråter när det är över för att pressen varit så stor. Och sedan sågas eller hyllas det du gjort i rikspressen. Få arbetsplatser har förmågan att skapa så mycket spänningar som en filminspelning. Det kan vara fruktansvärt roligt och en ren jävla mardröm.

 

På min senaste film vaknade jag varje natt klockan halv fyra på morgonen, kastade på mig kläderna och sprang mot ytterdörren. På vägen insåg jag att jag faktiskt låg och sov och inte skulle upp ur sängen på flera timmar. Man är ett slags extremfokuserat nervvrak under en inspelning. Det tillståndet skulle man bara klara under en kortare period och det påminner nog utan att skämta ganska mycket om det tillstånd människor i väpnad konflikt lever i. Att jobba på en sån arbetsplats 365 dagar om året skulle skicka en till dårhuset väldigt fort.

Länk till kommentar
Share on other sites

Det har du en poäng i. Fast på en konsultfirma börjar man om efter sex veckor. Fast man slipper bli sågad i rikspressen utan enbart av kunden. (Nu är jag inte helt seriös om någon skulle tro det. Jag tvivlar inte ett ögonblick på Martins ord. Vad jag menade var just att även den tillsynes sjysstaste chefen kanske tvingas såga av ens fotknölar. Då duger det inte att vara mjuk.)

Länk till kommentar
Share on other sites

Lönearbete kan vara tufft. Utan tvekan. Minröjning och långfilmsarbete är lite speciellt bara. :)

 

Vissa inspelningar är såklart en räkmacka. Men mellan varven har man bara lite för mycket att göra och lite för få resurser att genomföra dem och om man har otur är man omgiven av skeptiker utan visioner i den svåraste stunden.

Länk till kommentar
Share on other sites

Det skrivs så mycket i den här tråden så jag hinner inte läsa allt.:)

 

Jo visst är det alltid krig på en inspelning. Men ger man sig faen på att alla ska vara kompisar så underlättar det. Saker på plats som skapar irritationer o frustration kommer alltid existera. Men tricket är att dölja de frustrationerna o ge sig faen på att det ska bli som man vill i huvvet och sen ha ett leende på läpparna och vara alla tillmötesgående. Då blir alla gladade o lägger ner sig mera. :D

 

/Ola

Länk till kommentar
Share on other sites

Att ha ett bra moraliskt skyddsnät i stressade lägen underlättar.:) När ens lillebror slår en i baken var 5e minut och hojtar Crash n Burn, så känner man sig genast mycket tryggare. Han gör det och han är stark som fan, så det gör faanimej jävligt ont! Men går man runt bekymmrad och sen får en fet smäll på baken så vaknar man till och man inser att allt kanske inte är så jäkla märkvärdigt. Brorsan är den enda runner på mina inspelningar som får störa mig när han vill.

 

Jag brukar alltid ha mycket vänner runt omkring mig, det verklighetsförankrar allting på inspelningen och det blir lättare att vara sig själv och folk slutar snabbt klaga för allting blir snabbt familjärt. Att ha min lillebror där underlättar enormt, för han är som en teddybjörn som alla snabbt börjar umgås med.:) Simo kommer alltid få vara med på mina inspelningar, så länge det funkar o får hojta crash and burn hur mycket han vill, bara inte slå mig på baken för mycket alltså!

 

/Ola

Länk till kommentar
Share on other sites

Visst vore det kul o köra en one man show som Rodriguez, men man måste ju ha de pengarna, utrustningen och all kunskapen som man kan lära sig.:) Själv skulle jag vilja prova på för jag är faktiskt musikalisk av mig, spelar mycket synth o gitarr, kan inte ett smack om noter o kompositioner. Men kan skapa med känsla, det gjorde John Carpenter.:) Skrev musiken själv till kortfilmer jag gjorde när jag var yngre. Men kan desto mindre om mixning och först o främst har inte tillgång till studio.

 

Jag klipper, storyboardar osv, kontrollerar det mesta och är medveten om alla aspekter. Vägrar att fota själv, för då tappar jag koncentrationen från skådespelarna.

 

Man måste ha pengarna och utrustningen för att klara av det. Hade jag mega studio som Rodriguez, skulle jag definitivt prova o göra mer saker själv.

 

Som Micke säger, alla vill ju vara en auteur. "Stavade jag rätt på auteur" Det innebär ju integritet och en viss respekt från branchen eventuellt. Att göra en bra film är ju prio nr 1. Håller med Munthe att manus är inte det viktigaste, för man kan ju lättare göra ett kasst manus bra än att göra ett bra manus bra. Det fuckar man lätt upp med dåligt skådespeleri och dåligt foto. Medans ett dåligt manus kan man styra upp med kreativitet.:)

 

Men jag gillar faktiskt att joxa med detaljer. Det är ärligt, jag är konstnär först och karriär människa sen.

 

Får se vad som händer, jag har ju inte etablerat mig med långfilm än..:)

 

/Ola

Länk till kommentar
Share on other sites

[citat=paulakoski]Man måste ha pengarna och utrustningen för att klara av det. Hade jag mega studio som Rodriguez, skulle jag definitivt prova o göra mer saker själv. [/citat]

 

Fast Rodriuez började som en "one man show" för att han inte hade råd att anställa folk. Och det som är unikt är att han fortsatt nu när han har en stor studio och jobbar med superstjärnor. När han åkte till Hollywood försökte han ju ett tag jobba med fotografer, ljudmixare och andra klippare men han vantrivdes fruktansvärt mycket och tyckte att hela filmprocessen blev för långsam och seg. The Faculty är ju gjord på traditionellt sätt. Rodriguez fick inte ens operera kameran på den filmen. Det var efter det som han åkte hem till Austin och fortsatte sin enmansshow.

Länk till kommentar
Share on other sites

[citat=Munthe][i Sverige.

En filminspelning är inte en arbetsplats där människor ska känna att dom existerar på trivsam rutin, nio till fem. Det ÄR en krigszon och hur man utkämpar kriget är helt individuellt.

 

[/citat]

 

Jag vet inte vad du har för inblick i arbetslivet utanför filmindustrin men jag arbetar i bilindustrin och jag kan säga att här finns ingen "trivsam rutin, nio till fem" Att kalla det krigszon det jag jobbar med är nog att vara orättvis mot de människor som blir utsatta för beskjutning och bomber. Men jag upplever dagligen att människor får söka läkarhjälp för psykiska och fysiska skador från min arbetsplats. Dessa människor som totalt krashat in i väggen är inte bara arbetare utan även chefer, ingenjörer och konsulter som har med oss att göra. Jag är rädd att detta förekommer i fler yrken och även tydligen i filmbranschen, otäckt tycker jag .

Länk till kommentar
Share on other sites

Jo, jag sa ju sen i mitt nästa inlägg att vanligt lönekneg kan vara väldigt tufft. Jag har haft en massa yrken.

 

Jag har haft jobb där jag blivit knivhuggen, pistolhotad och indragen i misshandel med rättegångar som följd. Ingenting mot en tuff långfilmsinspelning. Den psykiska pressen på regissören (och ofta de kreativa yrkesrollerna) är betydligt högre på en långfilmsinspelning.

Länk till kommentar
Share on other sites

[citat=Munthe]Jo, jag sa ju sen i mitt nästa inlägg att vanligt lönekneg kan vara väldigt tufft. Jag har haft en massa yrken.

 

Jag har haft jobb där jag blivit knivhuggen, pistolhotad och indragen i misshandel med rättegångar som följd. Ingenting mot en tuff långfilmsinspelning. Den psykiska pressen på regissören (och ofta de kreativa yrkesrollerna) är betydligt högre på en långfilmsinspelning.[/citat]

 

Oj, knivhugg och pistolhot är mycket mer än man ska tåla!

Jag tror att just kreativa personer är känsligare för psykisk press.

Folk som är mer matematiskt teoretiskt lagda har oftare en fömåga att se mer kallt och praktiskt på arbete i en grupp. De som är på något sätt mer konstnärliga tar allt mer personligt. Detta är i alla fal något som jag lärt mig på en projektledar utbildning. Det kan då vad jag ser vara väldigt svårt att leda ett filmteam med massor av konstnärliga och kreativa människor som vill mycket. Särskilt om inte viljorna drar åt samma håll och man måste välja väg.

då kan säkert många reagera med allt från tvärtystnad till vredesutbrott.

Länk till kommentar
Share on other sites

[citat=Stefan_holst]Oj, knivhugg och pistolhot är mycket mer än man ska tåla!

Jag tror att just kreativa personer är känsligare för psykisk press.

Folk som är mer matematiskt teoretiskt lagda har oftare en fömåga att se mer kallt och praktiskt på arbete i en grupp. De som är på något sätt mer konstnärliga tar allt mer personligt. Detta är i alla fal något som jag lärt mig på en projektledar utbildning. Det kan då vad jag ser vara väldigt svårt att leda ett filmteam med massor av konstnärliga och kreativa människor som vill mycket. Särskilt om inte viljorna drar åt samma håll och man måste välja väg.

då kan säkert många reagera med allt från tvärtystnad till vredesutbrott.[/citat]

 

Nja, den där förklaringen köper jag inte. Den känns lite som den är skapad av revisorstyper som ser ned på kreativa människor med visioner om jag ska vara helt ärlig. De absolut tuffaste människor jag känner - de hårdaste cheferna med mest projektledarjärnkoll är alla chefer inom film. Du kan ju kika lite på bakgrunder på några av svensk films största producentprofiler. Är det några som är riktogt tuffa så är det en del producenter jag jobbat med inom reklamfilm som har en förmåga att kliva in och hugga av benen på matematiker som inte förstår nåt annat än siffror. De flesta producenter i den nischen av film är resultatsinriktade och väldigt kreativa.

 

Det tunga med en långfilmsinspelning är verkligen inte kreativa viljor som kolliderar (det är ju bara roligt och inspirerande) utan sekundjakten mot klockan, enormt pressade inspelningscheman där man verkligen vill få ett bra resultat även om tiden och resurserna är emot en. Från manus till distribution är vägen kantad av miljoner kritiska lägen. Gör man bort sig och dribblar bort bollen så slutar det oftast med att man aldrig gör en film igen.

Länk till kommentar
Share on other sites

[citat=Munthe]

Det tunga med en långfilmsinspelning är verkligen inte kreativa viljor som kolliderar (det är ju bara roligt och inspirerande) utan sekundjakten mot klockan, enormt pressade inspelningscheman där man verkligen vill få ett bra resultat även om tiden och resurserna är emot en. Från manus till distribution är vägen kantad av miljoner kritiska lägen. Gör man bort sig och dribblar bort bollen så slutar det oftast med att man aldrig gör en film igen.[/citat]

 

Då kan jag säga att allt det du räknat upp här kan lika gärna gälla ett bilprojekt. Känner igen allt! Skillnaden kanske är att om man misslyckas med ett bilprojekt så får man också ta den psykiskt tunga bördan att 5000 familjer blir drabbade av arbetslöshet.

Snart hoppar det väl in någon hjärtkirurg här och talar om pressen av att få ett hjärtsjukt barn att överleva.

 

Eftersom denna tråd handlade om "Ny våg av svensk genrefilm" och jag har bidragit med att styra det åt Monty Pytons sketch där man skulle vara lycklig om man fick bo i en kartong mitt på vägen så drar jag mig till baka!

Vill du Munthe ha sista ordet är det OK.

Länk till kommentar
Share on other sites

[citat=Stefan_holst]Eftersom denna tråd handlade om "Ny våg av svensk genrefilm" och jag har bidragit med att styra det åt Monty Pytons sketch där man skulle vara lycklig om man fick bo i en kartong mitt på vägen så drar jag mig till baka!

Vill du Munthe ha sista ordet är det OK.[/citat]

 

Ha, ha! Den som aldrig varit på en gala-lunch vet inte vad den pratar om.

 

Extremt rolig sketch. En favorit. :)

Länk till kommentar
Share on other sites

Nej jag vill ha sista ordet och jag vill göra det yttersta jag kan för att mitt nästa inlägg efter detta ska vara borttaget. Ska se imorn, Max ska hjälpa mig och filmar mig för videodagbok som vi lägger upp på nätet just för att visa hur censuren på Voodoo film fungerar.:)

Länk till kommentar
Share on other sites

Dra åt helvete jävla wannabees!!! pretto kvinnor "kvinnor gillar stockholmare o säga, jag säger jänter", jag är bästast och focus på kameran vill max ha. Den som inte vill vara med i bild borde ducka!!!:) Do it... do it now!!

 

Final Cut kommer ta över jävla världen. Alla som skriver på voodoofilm är jävla snusmumrikar, de flesta av er iaf. Förutom Munthe o alla andra trevliga. Fuck off, eat my dust. Fuckheads!

 

/Ola

Länk till kommentar
Share on other sites

[citat=paulakoski]Dra åt helvete jävla wannabees!!! pretto kvinnor "kvinnor gillar stockholmare o säga, jag säger jänter", jag är bästast och focus på kameran vill max ha. Den som inte vill vara med i bild borde ducka!!!:) Do it... do it now!!

 

Final Cut kommer ta över jävla världen. Alla som skriver på voodoofilm är jävla snusmumrikar, de flesta av er iaf. Förutom Munthe o alla andra trevliga. Fuck off, eat my dust. Fuckheads!

 

/Ola[/citat]

 

Så kallat "fyllesnack"?

Länk till kommentar
Share on other sites

Aw crap! :O

 

Nu kan jag inte ta bort inlägget själv heller eftersom du har citerat det.:) Såg på materialet förut när vi filmade oss själva skapa de där galna inläggen. Iaf jag ber om ursäkt om nån tog illa vid sig av det jag skrev.:)

 

 

 

 

 

Ola

Länk till kommentar
Share on other sites

Eftersom det e 1:a maj idag så vill jag passa på att nyansera diskussionen tidigare om pressen kring skapandet av film...

 

Svenskar är ofta alldeles för lydiga, toklojala, rädda och underdåniga mot regissörer å andra auktoritetspersoner, chefer av alla slag.

Man är rädd att förlora jobbet, inte få löneförhöjning osv osv.

 

Men det är klart - vi har inte haft allmän rösträtt i mycket mer än 90 (?) år å det feodala statarsystemet försvann först för 60 år sen... Slavmentaliteten sitter kanske delvis kvar i våra huven... Därför blir undertecknad lite låg när jag hör professionella filmarbetare berätta att de inte fått utlovad betalning, pressas till att jobba olagligt mycket m.m.

Många vågar inte protestera av rädsla att inte få fler jobb!

Så hålls förtrycket hemligt.

Otäckt å orättvist är detta att det är filmarbetarna som får betala för prispressen i filmbranschen. En professionell arbetsledare idag kan ju inte bara vara en konstnärlig psykopat utan måste ju känna till gällande regler å arbetslagstiftning!

 

Nästan lika illa är det när erfarenhet å kunnande föraktas av nykläckta arroganta regissörer som inte inser att de bör lyssna å lära av de gamla filmarbetarrävarna.

 

Å jag vet att det är betydligt erfarnare regissörer än jag som tycker att en konstnärlig ledare som tillåter sitt personliga helvete göra tillverkningen av en film till en krigszon gör ett mycket dåligt, kontraproduktivt jobb.

 

Jag anklagar ingen för nåt, gör bara ett förstamaj-statement =)

 

M.E.

Länk till kommentar
Share on other sites

Heja Micke! Första maj är kul.:)

 

Jag som är på nollbudgetnivån gör alltid mitt bästa för att hålla en trevlig samvaro på mina inspelningar. Oavsett budget eller vad man än gör för projekt, så underlättar det för alla om man är välplanerad och ser till att alla har trevligt och alla har kul. Alla problem går att lösa o det är ingen ide att stressa upp sig för nåt, då blir alla andra desto mer stressade. Om man själv är arg o stressad hela tiden kan det lätt sluta upp med kaos och det sprider sig genom filmtruppen och alla blir stressade. Själv mår man då dåligt och folk tar en inte på allvar och man löper risk att förlora sina kontakter. Jag skriver detta baserat på min egen erfarenhet. Att ha kul när man gör film, det måste väl alla ändå håll med om inte låter så dumt. :)

 

/Ola

Länk till kommentar
Share on other sites

Upp til kamp emot...allvrligt...dom stackars filmarbetarna sippar på en kafftår då kjell sundvalls assistent flaggar för övertid då tagningen drar ut på tiden!

Att spela in film är ett konstnärligt arbete som kan vara förjävligt ansträngande,dra ut på tiden,inte hålla den utlåvade tidsramen,etc men det här inga nyheter för filmarbetare som förstår den kreativa gärningens svårigheter.du får det att låta som arbetet kan likställas med gruvbrytning i sibirien vintertid!Låt oss för helvete slippa dessa kommunistvinklar på ett så pass viktigt konstnärligt forum som detta!!

Länk till kommentar
Share on other sites

[citat=kingen]Upp til kamp emot...allvrligt...dom stackars filmarbetarna sippar på en kafftår då kjell sundvalls assistent flaggar för övertid då tagningen drar ut på tiden!

Att spela in film är ett konstnärligt arbete som kan vara förjävligt ansträngande,dra ut på tiden,inte hålla den utlåvade tidsramen,etc men det här inga nyheter för filmarbetare som förstår den kreativa gärningens svårigheter.du får det att låta som arbetet kan likställas med gruvbrytning i sibirien vintertid!Låt oss för helvete slippa dessa kommunistvinklar på ett så pass viktigt konstnärligt forum som detta!![/citat]

 

Hihi! Jag kan inte förstå hur detta kan reta någon...

 

- Kjell Sundvalls inspelningar är knappast representativa för the DARK side of filminspelning...

 

-Anställer man mänskor e man en arbetsgivare å då måste man följa de lagar som stiftats av riksdagen å de regler som förhandlats fram mellan div organisationer. =)

-Det är demokrati - inte kommunism.

 

-Sedan så får ju gruvarbetare betalt å kan betala sin hyra m.m. De filmarbetare jag talat med som blivit blåsta fick problem med sånt å hamnade hos inkasso m.m.

Allt orsakat av filmarkåt producent å regissör som inte skött sin budget. Film till varje pris !

 

(OBS! Detta handlar inte om nollbudgetfilm med polarna - utan om proffsproduktioner.)

 

- kingen - jag såg att du är ambitiös skräckfilmsskapare uppe i Luleå, vad säger du om lönsamhet, bidrag m.m.???

Länk till kommentar
Share on other sites

[citat=Micke E]-Anställer man mänskor e man en arbetsgivare å då måste man följa de lagar som stiftats av riksdagen å de regler som förhandlats fram mellan div organisationer. =)

 

-Sedan så får ju gruvarbetare betalt å kan betala sin hyra m.m. De filmarbetare jag talat med som blivit blåsta fick problem med sånt å hamnade hos inkasso m.m.

Allt orsakat av filmarkåt producent å regissör som inte skött sin budget. Film till varje pris !

 

(OBS! Detta handlar inte om nollbudgetfilm med polarna - utan om proffsproduktioner.)[/citat]

 

Gränsen är väl flytande. Även filmer med noll eller mycket liten budget kan ha höga (läs "proffsiga") ambitioner. Vi har ju amatörteater i detta land. Den är ju inte dålig teater bara för att skådespelarna inte får betalt. Varför kan vi inte ha amatörfilm på samma premisser som i teatervärlden och med samma höga ambitioner?

 

Om man var tvungen att anställa folk eller betala avtalsenliga löner så fort man ville göra bra film så hade vi gått miste om många bra filmer och en hel del talanger hade aldrig blivit upptäckta, både bakom och framför kameran.

 

Att göra independentfilm kräver ju oortodoxa metoder både tekniskt och budgetmässigt för att ro projekt i hamn. Skall independentfilmen inte få leva längre då? Tillhör inte konsten, oavsett form, alla medborgare?

 

Så länge medarbetare och skådespelare går med in i ett projekt under dessa premisser, vad är problemet? Det finns annan form av belöning än reda pengar. Att vara med i en independent B-film kan vara starten på en framgångsrik filmkarriär för många inblandade, om den når uppmärksamhet. Det ligger väl i allas intresse, som är inblandade i en filmproduktion (även obetalda amatörer) att göra sitt bästa för att filmen skall bli en succé. Om den slår så är väl det en tillräcklig belöning?

 

Sedan är det högst beklagligt att producenter inte har betalat löner som har varit utlåvade från första början, men det är inte det jag pratar om här. Det måste vara politiskt korrekt och tillåtet att göra film men ren entusiasm och stolthet att ha gjort ett bra jobb som enda belöning.

Länk till kommentar
Share on other sites

Delta i konversationen

Du kan posta nu och bli medlem senare. Om du har ett konto, logga in nu för att posta med ditt konto.

Gäst
Skriv ett svar...

×   Klistras in som rik text.   Återställ formatering

  Endast 75 max uttryckssymboler är tillåtna.

×   Din länk har automatiskt bäddats in.   Visa som länk istället

×   Ditt tidigare innehåll har återställts.   Rensa redigerare

×   Du kan inte klistra in bilder direkt. Ladda upp eller sätt in bilder från URL.


×
×
  • Skapa nytt...