TomStac Postad 1 maj 2006 Författare Postad 1 maj 2006 Sedan så tycker jag att Munthes liknelse eller METAFOR om filminspelning vid en krigsskådeplats är ganska bra, i alla fall så förstår jag hans resonemang. Jag har ett förflutet som yrkesmilitär och det lilla jag vet om en filminspelning så förstår jag att allt måste styras av en person som högsta ansvar (befälhavaren) vilket förhoppningsvis är regissören, och att han delegerar ansvar och ger uppgifter (order) till DP, stundkoordinator, produktionsdesigner, producent, klippare, etc. Dessa har ofta manskap under sig som gör jobbet. Regissören har en vision, yttryckt i manuskripet (befälhavarens stridsplan), och hans underställda har ett visst utrymme av kreativ frihet att nå fram till målet och att utföra den i visionens anda (planens anda). Krigsplanering handlar om att göra en realistisk plan, gärna med några reservplaner, men samtidigt att vara flexibel nog att kunna ta beslut på plats som går ifrån den ursprungliga planen. Det är väl det som Munthe mest menar är likt en krigskådeplats; att man aldrig kan vara säker att verkligheten rättar sig efter ens förväntningar, att man alltid måste vara beredd att ta beslut som svar på förändringar och överaskningar. Timing är framför allt viktigt i striden, och jag misstänker att detsamma gäller för filminspelningar; tidsfaktorn är av yttersta vikt. Befälhavaren är den som går upp först och lägger sig sist. Jag gissar att detsamma gäller för regissören.... 0 Citera
Micke E Postad 1 maj 2006 Postad 1 maj 2006 STORT GRATTIS FÖR TILLÖKNINGEN!!! Jag håller med dig i det du skriver. Vi skriver dock om olika saker. :-) Självfallet ska amatörfilm, och kan s.k. independent b-film göras utan löner m.m. osv Militär-liknelsen eller -metaforen e ju ofta använd i filmsammanhang å funkar rätt ok i många sammanhang. (Speciellt då man ser en glatt ruffsig, barfota Peter Jackson framför sig som befäl. :-)) Cheers! 0 Citera
Munthe Postad 2 maj 2006 Postad 2 maj 2006 [citat=Micke E]Eftersom det e 1:a maj idag så vill jag passa på att nyansera diskussionen tidigare om pressen kring skapandet av film... Svenskar är ofta alldeles för lydiga, toklojala, rädda och underdåniga mot regissörer å andra auktoritetspersoner, chefer av alla slag. Man är rädd att förlora jobbet, inte få löneförhöjning osv osv. Men det är klart - vi har inte haft allmän rösträtt i mycket mer än 90 (?) år å det feodala statarsystemet försvann först för 60 år sen... Slavmentaliteten sitter kanske delvis kvar i våra huven... Därför blir undertecknad lite låg när jag hör professionella filmarbetare berätta att de inte fått utlovad betalning, pressas till att jobba olagligt mycket m.m. Många vågar inte protestera av rädsla att inte få fler jobb! Så hålls förtrycket hemligt. Otäckt å orättvist är detta att det är filmarbetarna som får betala för prispressen i filmbranschen. En professionell arbetsledare idag kan ju inte bara vara en konstnärlig psykopat utan måste ju känna till gällande regler å arbetslagstiftning! Nästan lika illa är det när erfarenhet å kunnande föraktas av nykläckta arroganta regissörer som inte inser att de bör lyssna å lära av de gamla filmarbetarrävarna. Å jag vet att det är betydligt erfarnare regissörer än jag som tycker att en konstnärlig ledare som tillåter sitt personliga helvete göra tillverkningen av en film till en krigszon gör ett mycket dåligt, kontraproduktivt jobb. Jag anklagar ingen för nåt, gör bara ett förstamaj-statement =) M.E.[/citat] Micke, vad har du rökt...and can I have some too? Vilka är dom där "dark side"-filmarna? Statarsystemet var f ö inte feodalt. Vi hade inte krigsherrar som delade på Sverige för 60 år sedan. 0 Citera
kingen Postad 2 maj 2006 Postad 2 maj 2006 Kan börja med att berätta att jag är fullt medveten vad det innebär att vara arbetsgivare.Har en egen rörelse inom en annan konstnärlig versamhet sedan många år där jag har anställda från och till. Rent generelt kan jag säga att jag ogillar bidrag,mina produktioner bekostar jag alltid med eget kapital då jagtycker att detta ger mig den konstnärliga frihet jag måste ha. Håller för närvarande på parrarelt med två långfilmer som alldrig tycks bli klara mycke tack vare att jag envisas med att bekosta rullarna utan någon annan ekonomisk inblandning en min egen.Vidare pröjsar jag alltid medverkande i mina rullar(utom nära polare som jag förväntar mig ska ställa uppdå dom vet jag gör hade gjort det utan att blinka för deras skull) Sen finns en klar fördel med betalda medverkande dom vet att det inte är nån ide att börja skruva sig å bängla med mobiltelefoner efter 21/2 timmes tagningar! Vad gäller lönsamhet så är min ambition att lyckas sälja rullarna och förhoppningsvis göra en förtjänst som täckar rullarnas kostnader och möjliggör fortsatt film produktion,då på helt egna ekonomiska fötter. Ska ärligt medge att jag blir gärna mångmilionär på mina b-skräckisar HA HA 0 Citera
Munthe Postad 2 maj 2006 Postad 2 maj 2006 Angående Mickes tidigare inlägg: Jag tror att unga regissörer hemskt gärna vill höra vad äldre regissörer har att säga. Tyvärr är de flesta äldre rävar helt stängda mot yngre förmågor eftersom alla är livrädda att någon ska ta jobbet ifrån dom. Så blir det när man hänger upp allt på märklig logik om vad som är "värdefullt" och understödjer det med ett nappflaskesystem som bygger på gamla kompisskulder. Gamla rävar är ett konstigt ord. Gamla harar passar bättre. 0 Citera
Micke E Postad 2 maj 2006 Postad 2 maj 2006 [citat=Munthe] Micke, vad har du rökt...and can I have some too? Vilka är dom där "dark side"-filmarna? Statarsystemet var f ö inte feodalt. Vi hade inte krigsherrar som delade på Sverige för 60 år sedan.[/citat] - Första-majja såklart. Du verkar behöva. Jag bjuder när vi ses nästa gång :-) - inga namn här. men även vi lågbudgetfilmare kan ju alla hamna där i prispressens namn. - feodalism i meningen livegenskap under en patron. pejstat ur wikipedia : Statare var, fram till att det så kallade statsystemet avskaffades år 1945, en typ av gifta lantarbetare, som arbetade på någon annans (patronens) jord och fick en stor del av sin lön in natura (ersättningen kallades stat). . . . Förhållandena, särskilt med avseende på det boende som erbjöds i statarlängorna, var mindre goda. Detta berodde delvis på att många av längorna inte var byggda med stockväggar utan med plankväggar, vars isolering föll ner till undervåningen. Det ledde till att övervåningarna blev mycket dragiga. Detta var ett modernare sätt att bygga, men fungerade i de här fallen dåligt och innebar en dålig bostadsstandard. Under året var statarna närmast livegna på godset. ... de utsatta förhållandena för statarna att uppmärksammas, och krav restes på att avskaffa systemet. 0 Citera
Micke E Postad 2 maj 2006 Postad 2 maj 2006 [citat=Munthe]Angående Mickes tidigare inlägg: Jag tror att unga regissörer hemskt gärna vill höra vad äldre regissörer har att säga. Tyvärr är de flesta äldre rävar helt stängda mot yngre förmågor eftersom alla är livrädda att någon ska ta jobbet ifrån dom. Så blir det när man hänger upp allt på märklig logik om vad som är "värdefullt" och understödjer det med ett nappflaskesystem som bygger på gamla kompisskulder. Gamla rävar är ett konstigt ord. Gamla harar passar bättre.[/citat] Trist ifall det är så. I inlägget tidigare menade jag iofs kunskap från erfarna filmarbetare, fotografer, ljudtekniker, attributörer, sminköser, klippare osv... OCH mer nätverkande tror jag på. 0 Citera
TomStac Postad 2 maj 2006 Författare Postad 2 maj 2006 [citat=Micke E]I inlägget tidigare menade jag iofs kunskap från erfarna filmarbetare, fotografer, ljudtekniker, attributörer, sminköser, klippare osv... OCH mer nätverkande tror jag på.[/citat] Som nybörjare hoppas jag verkligen på ett nätverk. Hur skall ett sådant kunna komma till stånd? Ett initiativ från er garvade rävar skulle uppskattas högt! Jag menar, jag (och många andra av oss här) har mer att lära mig av ert gerilla-filmande än av etablerad och statligt sanktionerad filmproduktion. 0 Citera
paulakoski Postad 2 maj 2006 Postad 2 maj 2006 När det kommer till Mats Helge så delar han verkligen med sig av allt o lite till! Men han är från independent världen också.:) Själv delar jag också gärna med mig av allt jag lär mig på vägen till de som jag själv känner jag kan lita på. Om jag lyckas o bli gammal och på nåt vis vart etablerad i filmbranchen o möter ungdomar som vill lära sig nånting och jag känner nåt suspekt att det kommer bli ett otacksamt utnyttjande av de erfarenheter jag delar med mig, då kommer jag garanterat hålla truten jag också. Annars lugnt.:) /Ola 0 Citera
paulakoski Postad 2 maj 2006 Postad 2 maj 2006 Tomsac: Jag skrev hur du enkelt kan skapa ett nätverk tidigare i tråden.:) Själv visste jag inte att byggt ett nätverk först jag redan gjort det, det viktiga är att våga och ta kontakt med folk och ha en bra grej som kommer löna sig med sig. Ta kontakt på ett ärligt sätt och inte bara för att nätverka. Det är helt meningslöst, roligare o lära känna nya människor. Jag nätverkar egentligen inte, jag tycker det bara är kul att lära känna nya människor och i mina produktioner hjälper vi varandra och jag för att skapa nåt bra för hela truppen. Det är kul att lära känna andra regissörer och filmfolk. Speciellt om de är inne på att göra samma sak som en själv. Då kan man både förhoppningsvis ha det trevligt och göra ett utbyte. Jag har inte använt uttrycket nätverka först på sista tiden när flera kommenterat att jag är bra på det. Att tänka nätverka enbart för att bygga kariärr är INTE helt o hållet vad jag håller på med, jag är också entusiast.:) 0 Citera
paulakoski Postad 2 maj 2006 Postad 2 maj 2006 Alla verkar ha olika behov att uppnå en prestige nivå, speciellt i alla dessa olika politiska debatter som pågår i alla filmtrådar på alla filmforum. Om man inte har ett så stort behov att alltid ha rätt så kan man focusera sin energi på att vara kreativ istället. Är inte det viktigast, att först o främst göra bra film? Tid är viktigt som faen, man måste ju ägna tid åt sin kreativitet! Jag vill inte tjata på folk tills jag blir 50 år. För då kommer jag inte hinna bli duktig filmare innan jag dör.:) /Ola 0 Citera
gorse Postad 3 maj 2006 Postad 3 maj 2006 Det har kanske en del att göra med att uppnå acceptans. Men jag tror att bästa sättet att få respekt är att visa respekt så är den saken avklarad. Jag tror en bra start för nätverk är kanske just detta forum. 0 Citera
Munthe Postad 3 maj 2006 Postad 3 maj 2006 [citat=paulakoski]Tid är viktigt som faen, man måste ju ägna tid åt sin kreativitet! Jag vill inte tjata på folk tills jag blir 50 år. För då kommer jag inte hinna bli duktig filmare innan jag dör.:)[/citat] Alla tjatar. Hela tiden. Film är absolut ingenting annat än tjat. Om man är lyckligt lottad gör man film 10% av tiden. Och det blir aldrig lättare. Ju mer etablerad man blir desto omständigare blir det att göra film. När man är ung kan man ju filma och ha kul med kompisar. Det håller inte när man fått in foten och ska leverera. 0 Citera
tuco Postad 3 maj 2006 Postad 3 maj 2006 [citat=Micke E] FilmSverige verkar titta dregglande över sundet på det internationellt mer framgångsrika Danmark. De har ju en ännu mindre nationell publik, men gör ofta så bra å intressanta filmer att de uppmärksammas internationellt å därmed drar in xtra deg. [/citat] Det verkar som danskarna är mer intresserade av att se dansk film än svenskarna av att se svensk film. Men samma debatt som i Sverige om att det görs förmycket film är även här med. Just nu finns det även endast en långfilms konsulent och det är svenska Lena Hansson. Däremot finns det andra stödformer. Som tex Talentudvikling: http://www.dfi.dk/filmstoette/talentudvikling/talentudvikling.htm Sen finns ju även deras Filmverksted där man kan ansöka om utrustning. Här i Köpenhamn finns det tex 2st Sony HDCAM med pro35, 2x S16mm Aaton, ett gäng Avid´s + Nitris, liten Pro Tools mixsalong osv... Så det är ett sätt för nya (och gamla) förmågor att komma över okej utrustning. Men att få ekonomiskt stöd från DFI är mer eller mindre omöjligt om man inte gått Danska Filmskolan. Även när det gäller Talentudviklingen. 0 Citera
paulakoski Postad 3 maj 2006 Postad 3 maj 2006 [citat=Munthe][citat=paulakoski]Tid är viktigt som faen, man måste ju ägna tid åt sin kreativitet! Jag vill inte tjata på folk tills jag blir 50 år. För då kommer jag inte hinna bli duktig filmare innan jag dör.:)[/citat] Alla tjatar. Hela tiden. Film är absolut ingenting annat än tjat. Om man är lyckligt lottad gör man film 10% av tiden. Och det blir aldrig lättare. Ju mer etablerad man blir desto omständigare blir det att göra film. När man är ung kan man ju filma och ha kul med kompisar. Det håller inte när man fått in foten och ska leverera.[/citat] Först filmar man med sina kompisar för att man är tvungen, sen filmar man med dem för att det är kul och sen får man använda dem som är bäst.:) Min strategi för framtiden är att ha kul på inspelningar så att alla är kompisar och samtidigt leverera bra. Men jag förstår vad du menar, jag har inte kommit i dina sits än heller.:) Så det är ju svårt att säga både om man kan ha kul o undsätta sig den tiden man behöver. Men man kan ju ändå alltid hoppas och jag planerar för det som nån slags målsättning. Tex vilka från sitt nätverk vill man ha runt omkring sig när det blir på allvar.:) 0 Citera
Munthe Postad 3 maj 2006 Postad 3 maj 2006 [citat=paulakoski]Men jag förstår vad du menar, jag har inte kommit i dina sits än heller.:) Så det är ju svårt att säga både om man kan ha kul o undsätta sig den tiden man behöver. Men man kan ju ändå alltid hoppas och jag planerar för det som nån slags målsättning. Tex vilka från sitt nätverk vill man ha runt omkring sig när det blir på allvar.:)[/citat] + att man också bör ta i beräkning vilka som vill ha en själv med i sitt nätverk när det blir på allvar och man måste leverera. Man ser dom mest dramatiska vänskapskrascher ofta på den absolut lägsta nivån bland filmare. Ibland räcker det med vänliga och uppmuntrande skriverier för att nån ska få hybris och sedan kraschar vänskapsrelationerna. Arbetsvänskap och privat vänskap är två helt olika saker med olika spelregler. En personlig vän förväntar man sig ställer upp "above and beyond the line of duty". I en affärsmässig (ja, film är faktiskt affärer även när man jobbar på nollbudget och går på minus på alla produktioner) vänskapsrelation måsta man ta hansyn till att alla har behov och är med i leken för någon form av långsiktig eller kortsiktig vinning. Ta bara det gamla berömda B-filmsgänget från Lidköping som under 80-talet producerade rikliga mängder genrefilm. Där blev folk närmast dödsfiender i vissa lägen när det mer och mer började handla om pengar i kombination med egon. Man ska ta lärdom av sånt där. Man får lära sig av historien. 0 Citera
paulakoski Postad 3 maj 2006 Postad 3 maj 2006 [citat=Munthe][citat=paulakoski]Men jag förstår vad du menar, jag har inte kommit i dina sits än heller.:) Så det är ju svårt att säga både om man kan ha kul o undsätta sig den tiden man behöver. Men man kan ju ändå alltid hoppas och jag planerar för det som nån slags målsättning. Tex vilka från sitt nätverk vill man ha runt omkring sig när det blir på allvar.:)[/citat] + att man också bör ta i beräkning vilka som vill ha en själv med i sitt nätverk när det blir på allvar och man måste leverera. Man ser dom mest dramatiska vänskapskrascher ofta på den absolut lägsta nivån bland filmare. Ibland räcker det med vänliga och uppmuntrande skriverier för att nån ska få hybris och sedan kraschar vänskapsrelationerna. Arbetsvänskap och privat vänskap är två helt olika saker med olika spelregler. En personlig vän förväntar man sig ställer upp "above and beyond the line of duty". I en affärsmässig (ja, film är faktiskt affärer även när man jobbar på nollbudget och går på minus på alla produktioner) vänskapsrelation måsta man ta hansyn till att alla har behov och är med i leken för någon form av långsiktig eller kortsiktig vinning. Ta bara det gamla berömda B-filmsgänget från Lidköping som under 80-talet producerade rikliga mängder genrefilm. Där blev folk närmast dödsfiender i vissa lägen när det mer och mer började handla om pengar i kombination med egon. Man ska ta lärdom av sånt där. Man får lära sig av historien.[/citat] Bra skrivet Martin!:) Jag har själv i mina nollbudget produktioner sparkat medarbetare redan innan produktion, senast på Some Diggin en riktigt duktig tekniker som jag arbetat med tidigare, men kände detta kan bli strul och fotografen hade ingen personkemi med den personen. Då valde jag att ta bort personen med förebyggande syfte. Självklart ska jag ta det du skriver i beaktning om det blir ännu seriösare produktioner. Tur att jag har en brorsa iaf som är filmintresserad, han kan man aldrig sparka och den enda personen jag kan riktigt lita på till 500%. Bröder är bra att ha, för de måste man lita på och kan skälla på och vara hemsk mot, men i slutändan vet man att de alltid ändå finns där och faktiskt gör sitt jobb.:) /Ola 0 Citera
sw33t Postad 3 maj 2006 Postad 3 maj 2006 [citat=John]En snabb tanke! Varför ser Svenskar så ogärna svenskfilm! Och vad kan man göra åt det? För ett av de stora problemen med svenskfilm som jag ser det är lönsamheten.[/citat] Vet inte om det har besvarats ännu men härmed erkänner jag min lättja och går inte igenom alla sidorna. Frågan är snarare, varför ser inget land sina egna filmer? Det vill säga med en nästan i nästa mening. Men saken är den att länder med en imponerande kraftig filmindustri som t.ex. Thailand, Kina, Japan är det oftast de amerikanska filmerna som säljer röven av de inhemska. I asien finns det dock ett litet underbart undantag som heter (Syd)Korea som självmant stänger ner intaget av utländsk film för några månader ibland för att pusha för de egna storverken, det är därför det går runt så många dvder med titeln om publikrekord på koreanska filmer här i utlandet. Sedan har vi ju Bollywood som nu till och med börjar göra egna remakes på USAs bekostnad som t.ex. en indisk Fight Club. 0 Citera
hea Postad 3 maj 2006 Postad 3 maj 2006 [citat=tuco][citat=Micke E] FilmSverige verkar titta dregglande över sundet på det internationellt mer framgångsrika Danmark. De har ju en ännu mindre nationell publik, men gör ofta så bra å intressanta filmer att de uppmärksammas internationellt å därmed drar in xtra deg. [/citat] Det verkar som danskarna är mer intresserade av att se dansk film än svenskarna av att se svensk film. Men samma debatt som i Sverige om att det görs förmycket film är även här med. Just nu finns det även endast en långfilms konsulent och det är svenska Lena Hansson. [/citat] My god! Är Lena Hansson i Danmark och ställer till det nu! Även danskstackarna är härmed rökta...He, he... 0 Citera
TomStac Postad 3 maj 2006 Författare Postad 3 maj 2006 [citat=Munthe]Ta bara det gamla berömda B-filmsgänget från Lidköping som under 80-talet producerade rikliga mängder genrefilm.[/citat] Kan du rekommendera några titlar från denna produktion? Som en kommentar på den senaste diskussionen inser jag mer och mer att independentfilmare i Sverige, och i synnerhet de som verkar inom genrefilm, måste stödja varandra och sluta se varandra som konkurrenter. Eftersom vi saknar många av de resurser, i synnerhet professionella, som den etablerade filmen har så innebär det att vi måste förlita oss på varandra. Vi måste se bortom våra egon. Kritik måste vara konstruktiv, inte nedsättande. 0 Citera
paulakoski Postad 3 maj 2006 Postad 3 maj 2006 Helt rätt Tomstac, det finns ju faktiskt inte ännu någon konkurrens i Sverige.:) Om det blir en konkurrens är det tråkigt om det blir det regissörer emellan, men definitivt produktionsbolag. Även om det som det är i Sverige oftast samma sak. Bättre om vi ändå kan samarbeta o utvecklas tillsammans. 0 Citera
paulakoski Postad 3 maj 2006 Postad 3 maj 2006 Munthe syftar till Mats Helge Olsson och Anders Nilsson mfl. Den mest kända titeln är ju Ninja Mission. "Fortfarande enligt min åsikt den bästa svenska actionfilmen och vad jag förstått fortfarande mest framgångsrika" De filmer som Mats Helge producerade med David Carradine i huvudroller är också riktigt bra, Animal Protector och Fatal Secret är mina favoriter. De filmerna är utan tvekan väldigt bra, välkoreograferade och spännande actionscener och mycket explosioner.:) Jag gillar också blood tracks. Hans Hills have eyes kopia i snöyran.:) Russian Ninja och The forgotten wells finns på dvd, men är inte lika välgjorda. Beror kanske mycket på vad snabbt o billigt producerade de är. Höjdpunkterna är: underbar musik och oftast riktigt bra actionscener. De båda filmerna producerades samtidigt. Jag har själv god kontakt med Mats Helge, han är nästan som en mentor till mig och har lärt mig otroligt mycket om filmskapande från honom. Han har även en egen hemsida: http://www.matshelge.com Det har legat lågt på forumet ett tag, men i snack tråden finns mycket kul att läsa för den som vill back-tracka.:) Känns som jag ligger bra till eftersom jag samarbetar med en producent från Lidköping, som känner Mats Helge och jag är själv från Värmland. /Ola 0 Citera
paulakoski Postad 3 maj 2006 Postad 3 maj 2006 Hittade en gammal intervju med Martin Munthe för dvdforum. Det är roligt att läsa och kul att se vad duktig och bra han är på att svara på frågor. Även bra på att vara självkritisk. Alla egenskaper som jag själv oftast saknar i intervjusammanhang.:) Martin är som en liten ambassadör för oss genrefilmare. Var på besök hos honom häromdagen eftersom jag befinner mig i Stockholm för tillfället. Det var trevligt och jag måste säga att jag verkligen är en fan av honom inte bara för hans verk utan även för att han faktiskt bara egentligen är en vanlig kille med stor entusiasm.:) Länk: http://www.dvdforum.nu/?act=shoart&id=249 /Ola 0 Citera
Munthe Postad 4 maj 2006 Postad 4 maj 2006 Det sista jag vill vara är ambassadör för en grupp filmare. Ni får sköta ert eget snack. Jag har egentligen bara två mål: 1. Producera oberoende film efter egna idéer. 2. Tvinga det svenska bidragsystemet på knä när jag får tid över. :) 0 Citera
gorse Postad 4 maj 2006 Postad 4 maj 2006 Martin, jag tror paulakoski försökte uttrycka sin uppskattning för dig helt enkelt. Att du finns. 0 Citera
Recommended Posts
Delta i konversationen
Du kan posta nu och bli medlem senare. Om du har ett konto, logga in nu för att posta med ditt konto.