Ny våg av svensk genrefilm

[paulakoski]

Jag tycker du är fortfarande en ambassadör "menar inte diplomatisk rövslickare" eftersom du är en av de independent filmare som faktiskt gör nånting, visar det och sen får ut det i världen. En inspiratör som kan kicka igång andra filmare att göra saker. Sånt är väldigt viktig, det behövs fler än Mats Helge och nya independent hjältar för våran generation.

 

.:)

 

/Ola

[Munthe]

Okejdå :)

 

Känner mig nog bara lite obekväm när jag får smicker bara.

[hea]

NÅGOT ÄR RUTTET I SFI-STATEN SVERIGE

 

Spelet kan börja:

 

HORATIO:

What art thou that usurp'st this time of night,

Together with that fair and warlike form

In which the majesty of buried Denmark

Did sometimes march? by heaven I charge thee, speak!

 

På taket till Filmhuset vandrar en sliten och trött vålnad – kanske i Bengt Ekerots bleksminkade skepnad (döden i ”Det sjunde inseglet”) – som söker förtälja att något är fel, mycket fel med det svenska bidragssystemet för filmskapande. Ja, till och med ruttet…

 

Det har nu utsetts en ny VD för svenska filminstitutet – Cissi Elwin med en svindlande produktion av ”Bullen-filmer” i tv bakom sig.

 

Som ny långfilmskonsulent har tillsatts en herre vid namn Peter ”Piodor” Gustafsson som säger sig vilja ha mer ”djärva” svenska filmer i stil med ”Billy Elliot”. (Man kan stillsamt undra vad stackars Billy gjort för att förtjäna detta öde…?) Konsulenten ifråga har anmärkningsvärt nog en bakgrund inom animationen, vilket ytterligare gör gåtan större kring hans brist på animerade visioner…hepp…

 

Och i kulisserna smyger - likt den intrigerande och maktfullkomlige Claudius i Hamlet - den aldrig avgående Peter Hald, vice vd och avdelningschef för produktionsstöd. (Man kan godmodigt undra vad det tjänar för storartat kreativa och utvecklande syften att ha kvar den besuttne Hald tid efter tid?)

 

Och likt det hov fyllt med dimridåer och lömska ränksmidare som vår prins Hamlet tvingades orientera sig i, är Svenska Filminstitutet en statlig institution ordnad som en stiftelse - vilket innebär att saker och ting inte behöver genomlysas särskilt väl om man inte vill. Något som kan vara mycket behändigt när det blåser kalla vindar runt Kronoborgs slott (läs Filmhuset på Gärdet).

 

Men kommer någon att lystra till den svenska filmens hemsökande vålnad? Och kommer någon vidare att ta detta olycksbådande varsel på allvar?

 

Dock, låt oss nu för ett ögonblick få lite comic relief i sann shakspeareansk anda:

 

Det har tidigare gjorts den mycket underhållande och pedagogiskt geniala jämförelsen mellan korvproduktion och filmproduktion, den s.k. ”Korvmodellen”: Tänk Er att vi har en bransch med korvfabrikörer. Plötsligt får några av dessa korvfabrikörer stöd av staten för att göra sina korvar. Medan de övriga bara kan se på hur några av konkurrenterna kan brassa på sin korvproduktion. Man kan då, helt rationellt, undra: Varför fick några av dessa korvfabrikörer stöd och inte de andra? Gjorde de utvalda korvfabrikörerna bättre korv? Men vem bestämde i så fall att dessa korvfabrikörer gjorde bättre korv än de andra korvfabrikörerna? Utifrån vilka kriterier gjorde dessa korvfabrikörer bättre korv? Vidare kan man undra: Tänk om de som blivit utvalda bara gör en typ eller några fåtal typer av korv – låt säga wienerkorv och prinskorv, hur går det då för de korvälskare som vill ha andra korvar? Tänk om staten inte uppmuntrar produktion av Chorizo, hur gör jag då för att få min svenska chorizo? Det hela blir ännu mer underhållande om man tänker sig premisserna att det bara får vara två speciellt tillsatta personer som får bestämma över vilka korvar som får produceras. Då gäller det minsann att man har en väldig tur om man inte får sina korvar brända…

 

Åter till prins Hamlets plågade huvud, dessa frågor skulle förmodligen radas upp i hans hjärnas vindlingar om han tvingades att försöka förnuftigt reda i den degenererade filmmaktapparaten:

 

# Är det överhuvudtaget försvarbart att tillämpa ett stödsystem vars absurditet och närmast Kafka-liknande väsen tydliggörs i ”Korvmodellen”?

# Vore det inte väldigt på tiden att man började diskutera begrepp som ”utvärdering” och ”utveckling” på mycket bredare front när man talar om Svenska Filminstitutet och dess roll för främjandet av svensk filmproduktion. Och vore det inte ytterst önskvärt om SFI själva hade en mycket mera drivande roll i någon form av utvärdering och självrannsakan av den egna verksamheten.

# Vilken roll spelar media i debatten kring utvecklingen av svensk film. Media har en tendens att gärna gotta sig i och tjäna stålar på den mera ”glamorösa” sidan av filmens värld. Men rapporterar media verkligen på ett tydligt och initierat sätt till den läsande allmänheten hur det svenska filmsystemet är uppbyggt och i praktiken fungerar?

# SFI finansieras av skattepengar. Dvs. de som får stöd att göra film får lite av Dina egna pengar. Då kan man ju fråga sig: Om du själv vill göra film, kan inte Du få lite av Dina egna pengar?

# Är det helt uppåt väggarna att börja fundera i lite andra banor - om det inte går att skapa ett annat system som skulle kunna vara mer kreativt främjande och som öppnade upp för en mycket mer blomstrande filmproduktion där inte allt behövde dras i en slowmotion-artad långbänk hela tiden?

# Har politikerna någon skyldighet att förstå att egenproducerad film främjar sitt land och skapar ett mervärde på alla möjlig plan och områden och att det inte går att underskatta?

 

Ja, hur länge skall Sveriges filmskapare likt Hamlet genomgå dessa kval av grubblande över det ruttna i filmstaten ? Och frågan är: kommer man gå till handling mot detta usla system eller skall man förgås av frustrerade tankar, drivas till vansinne eller bara tyna bort?

 

Och slutligen, innan ridå:

 

PRINCE FORTINBRAS:

Let four captains

Bear Hamlet, like a soldier, to the stage;

For he was likely, had he been put on,

To have proved most royally: and, for his passage,

The soldiers' music and the rites of war

Speak loudly for him.

Take up the bodies: such a sight as this

Becomes the field, but here shows much amiss.

Go, bid the soldiers shoot.

 

A dead march. Exeunt, bearing off the dead bodies; after which a peal of ordnance is shot off.

[kingen]

En liten händelse att begrunda:

Befinner mig på det så kallade "kronan"-området i luleå för att avyttra en massa filmskräp på den av kommunen ditplasserade "återvinningsstationen,när

detta är gjort slår dig mig att :just ja,på detta område ligger ju även filmpoolen(nord) borde glida dit å köpa ett par dvcam band till min dsr 300(stora dvcamband inte i var mans sortiment i vår lilla stad).

Glad i hågen går jag in till filmpoolen och möts av en trevlig tjej,jag förklarar mitt ärende och tjejen ropar efter ansvarig person som strax uppenbarar sig.

-eeh jo jag skulle villja köpa ett par dvcam-band modell stora..

 

Mannen tittar på mig med misstänksamma ögon,säger:

-Villken produktion?

vafaen menar han tänker jag och säger:

-eeh,hur menar du,jag tänkte bara köpa ett par band till min camcoder,ingen särskilld produktion tror jag!

Mannen:

-Vad heter produktionsbolaget?

-va? säger jag

mannen upprepar sin fråga och ser uppfodrande på mig,jag uppger vårt lilla produktionsbolags namn varpå mannen ser på mig misstänksamt och säger:

-Er har jag alldrig hört talas om och vi sammarbetar inte med er i nån produktion vad jag vet så det går inte!!

jag stirrar på på mannen helt jävla mållös,tror inte att det är sant,säger

-men,jag vill ju bara köpa ett par band?

Mannen:

-Det förstår du väl att det inte går!?

En kort sekund stirrar jag på mannen varpå jag vänder mig om och drar,det slog mig plötsligt att :just ja vafan trodde jag,vi är ju faktiskt i filmpool sverige!!!/kingen

[StenR]

kingen, det var ju ett sanslöst bemötande på FPN. Hmm, är inte klart när man läser på deras webbsajt vilka som kan hyra teknik (och köpa band), stöttade projekt betalar ju bara moms+avgift så varför kan man inte övriga filmare köpa till fullt pris? Du får väl ta dig till Umeå då, på Filmcentrum så räcker det ju att vara betalande medlem...

[draags]

[citat=Munthe][citat=gorse]Appråpå manus, hälften av alla inlägg här på forumet går ju i princip ut på att dramaturgi är skit, och manus-skolor suger och mallar är förutsägbart. Jag har länge funderat på om det är samma människor som har en viss förkärlek till genrefilm? (duckar) Om det är nästa generations svenska film-makare så förstår jag att det kommer inte bli bättre i framtiden, utan det är Martins ord som gäller för mycket lång tid framöver.[/citat]

 

Fast jag skrev ju ingenting negativt om manus. Självklart måste man ha bra manus om man ska göra bra film. Det jag skrev är att det finns en övertro på manus. Jag ser det inte som att vi har brist på duktiga dramaturger i sverige utan brist på duktiga filmberättare. Människor som kan ta en scen i ett manus och överföra manusets idé till en starkt engagerande filmscen. Det är mycket svårare än man tror. Och jag tror att övertro på manus som räddaren i nöden är lite farligt. Man måste ine att det finns andra viktiga delar i en filmproduktion alltså. Och jag förkastar verkligen inte manus. Skitbra manus är väldigt, väldigt viktigt.

 

De genrefilmare jag känner i Sverige som har gjort långfilm är bland de petigaste manusmänniskor jag träffat. Johannes Pinter skrev Sleepwalker i mer än tio år. Anders banke är känd för att revisionera och utveckla manus under lång, lång tid. Det tog många år och mycket manusbearbetning att få till Storm. Om man tror att genrefilmare inte bryr sig om manus har man ingen koll. Regissörer som Moodysson däremot skriver knappt manus. Iallafall inte enligt traditionen och verkligen inte efter "mallarna".[/citat]

 

 

Ursäkta men du någon som helst aning om huruvida Lucas skriver manus eller ej?

 

Fucking Åmål är skriven direkt efter mallen.

 

Att vara petig är inte synonymt med att vara duktig .

 

Av de du refererar till här så är Storm det enda manus som håller. Frostbiten är nog bland det sämsta som gjorts i Sverige tex.

[Munthe]

[citat=draags]Av de du refererar till här så är Storm det enda manus som håller. Frostbiten är nog bland det sämsta som gjorts i Sverige tex.[/citat]

 

Sett ur retoriskt perspektiv är det ointressant att läsa någons åsikt baserade på den egna smaken följt av påståendet att den egna smaken är "sanningen". Helt objektivt är ditt inlägg retoriskt svagt och ointressant i en annars spännande debatt.

 

Lukas Moodysson (för det är väl honom du menar och inte George Lucas?) skriver inga mallmanus längre. Det är nog ganska många svenskar som kommer att ha svårt att ta till sig det och riktigt smälta "den nya" Moodysson med "Ett hål i mitt hjärta" och "Container". Jag tror att han själv blev lite skraj av att bli för folklig och "Lukas" (eller Lucas) med alla i hela landet.

 

Och jag har aldrig någonsin sagt att petig och duktig är samma sak. Om du läser mina inlägg en gång till så ser du att jag inte är någon större förespråkare av petighet över huvud taget. Det jag hade invändningar mot var fördommen att genrefilmare i Sverige inte jobbar igenom sina manus. Det var ett påstående som saknade faktagrund. Det är inte alltid proffsigt att vara petig. Att kunna leverera är jäkligt viktigt. Särskilt om man pysslar med genrefilm och förväntar sig leva på det.

 

Jag skulle t o m vilja sträcka mig så långt att påstå att Anders och Johannes är jäkligt begåvade men i regel tar dom alldeles för lång tid på sig att utveckla projekt i den nisch av branschen dom befinner sig i (rysare med specialeffekter på låga budgetar utan stjärnor). Den typen av film måste göras snabbt. Nu är båda värda oerhörd respekt för att dom orkar slita som djur i så många år för att ändå få möjligheten att göra en typ av film här som i USA (och andra länder) produceras på en pisskvart.

[louis cyphre]

Av de du refererar till här så är Storm det enda manus som håller. Frostbiten är nog bland det sämsta som gjorts i Sverige tex.

 

Hm, Storm alltså. Filmen var snygg men att manuset höll?!! En film som knappt knyter ihop en enda tråd och drar upp massa fåniga barntrauman vilkas uppgift är att desperat försöka ge karaktärerna djup. Ett fel många filmer har i Sverige. En sorts låtsasdjup som tydligen går väldigt bra hem hos svenska producenter. Karaktärerna i vilken hollywoodfilm som helst har mer djup än påklistrat fåneri. Speciellt när de måste visa det i tillbakablickar... Suck!

 

Frostbiten är däremot ganska tight dramaturgiskt sett.. Att du inte gillar den har nog mer med smak att göra än att det är ett dåligt hantverk.

[louis cyphre]

Alltså, actionscenerna var inte så snygga... Eller vissa var ju kanske rätt soft, men fighterna var väldigt tråkigt filmade.

 

De skulle tjänat på att öva på actionfilmspråk innan eller helt enkelt pröjsat ett bfotogäng att sköta de scenerna... För action är ju skitsvårt. Vilket antagligen är en anledningen till att det inte görs så mycket genrefilm. Det är lätt att klaga på genrefilmer och hävda att det är fånigt med action, skräck osv när man själv fegar med att filma pratande huvuden. Vilket de flesta kan lära sig rätt fort.

[draags]

[citat=louis cyphre]

Frostbiten är däremot ganska tight dramaturgiskt sett.. Att du inte gillar den har nog mer med smak att göra än att det är ett dåligt hantverk.[/citat]

 

På vilket sätt är Frostbiten ganska tight dramaturgiskt skulle jag gärna vilja veta.

[draags]

[citat=Munthe][citat=draags]Av de du refererar till här så är Storm det enda manus som håller. Frostbiten är nog bland det sämsta som gjorts i Sverige tex.[/citat]

 

Sett ur retoriskt perspektiv är det ointressant att läsa någons åsikt baserade på den egna smaken följt av påståendet att den egna smaken är "sanningen". Helt objektivt är ditt inlägg retoriskt svagt och ointressant i en annars spännande debatt.

 

Lukas Moodysson (för det är väl honom du menar och inte George Lucas?) skriver inga mallmanus längre. Det är nog ganska många svenskar som kommer att ha svårt att ta till sig det och riktigt smälta "den nya" Moodysson med "Ett hål i mitt hjärta" och "Container". Jag tror att han själv blev lite skraj av att bli för folklig och "Lukas" (eller Lucas) med alla i hela landet.

 

Och jag har aldrig någonsin sagt att petig och duktig är samma sak. Om du läser mina inlägg en gång till så ser du att jag inte är någon större förespråkare av petighet över huvud taget. Det jag hade invändningar mot var fördommen att genrefilmare i Sverige inte jobbar igenom sina manus. Det var ett påstående som saknade faktagrund. Det är inte alltid proffsigt att vara petig. Att kunna leverera är jäkligt viktigt. Särskilt om man pysslar med genrefilm och förväntar sig leva på det.

 

Jag skulle t o m vilja sträcka mig så långt att påstå att Anders och Johannes är jäkligt begåvade men i regel tar dom alldeles för lång tid på sig att utveckla projekt i den nisch av branschen dom befinner sig i (rysare med specialeffekter på låga budgetar utan stjärnor). Den typen av film måste göras snabbt. Nu är båda värda oerhörd respekt för att dom orkar slita som djur i så många år för att ändå få möjligheten att göra en typ av film här som i USA (och andra länder) produceras på en pisskvart.[/citat]

 

 

Jag kan instämma med dig, jag beundrar alla människor som sliter hårt oavsett om de är begåvade eller ej.

Nu menar jag självklart Lukas.

 

Jag har varken sett hans Container eller Ett hål i mitt hjärta och jag kan undra vad du menar med "mallmanus" alltså vad är din definition av detta.

 

Angående tråden tycker jag att det är bra att man vågar göra den typen av film, framförallt beundrar jag Stor gänget - kanske för att jag själv gick sthlm´s filmskola med dem ;-)

 

Däremot hr jag svårt för en film som Frostbiten som i efterhand ska vara "komisk" för att regi och skådespelarinsatser haltar rejält. Jämför den med en film som Polanskis Vampyrernas natt som troligtvis inte hade förhållandevis så fet budget och de tekniska hjälpmedel som finns idag.

[Munthe]

[citat=draags]Jag har varken sett hans Container eller Ett hål i mitt hjärta och jag kan undra vad du menar med "mallmanus" alltså vad är din definition av detta.[/citat]

 

Se dom så försttår du vad jag menar. Se särskilt bakomfilmen på Ett hål i mitt hjärta där Lukas Moodysson ber ett gäng extremt frustrerade skådespelare få "handlingen" att fortskrida. Skådisarna tycker att regissören inte vill fatta att dom är just skådespelare och att dom inte vill axla ansvaret för "handlingen" utan behöver regi och struktur. Filmen hade ju inget manus alls. I det fallet menar jag med "mallmanus" 120 sidor scenbeskrivningar och dialoganvisningar. Ska man utveckla det så menar jag den där typen av trista svenska filmmanus (Storm) som är en Bullens Brevfilm levererad med någon slags "amerikansk dramaturgi".

 

[citat=draags]Angående tråden tycker jag att det är bra att man vågar göra den typen av film, framförallt beundrar jag Stor gänget - kanske för att jag själv gick sthlm´s filmskola med dem ;-)[/citat]

 

Jag beundrar dom också. Jg önskar bara att dom slapp dra ett projekt som Storm så helvetes länge och genom "godkänningsapparaten". Jag tror att det skulle bli mycket bättre film då. Kreativitet och fantasi frodas i nuet.

 

[citat=draags]Däremot hr jag svårt för en film som Frostbiten som i efterhand ska vara "komisk" för att regi och skådespelarinsatser haltar rejält. Jämför den med en film som Polanskis Vampyrernas natt som troligtvis inte hade förhållandevis så fet budget och de tekniska hjälpmedel som finns idag.[/citat]

 

Varför ska man jämföra den med en av världens bästa regissörers bästa filmer? Var ligger logiken i det? Isåfall ska väl Storm jämföras med The Terminator? Jag vet vilken film jag tycker är bäst av dom två.

[louis cyphre]

På vilket sätt är Frostbiten ganska tight dramaturgiskt skulle jag gärna vilja veta.

 

Att dramturgin fungerar. Hur ska jag utveckla, den håller rakt igenom. Kanske inte skitbra manus, men dramaturgin fungerar iaf.

 

Det gör den inte i Storm. Men visst, jag gillar absolut vissa delar av Storm. Att de använder droger utan moraliska pekpinnar tex. Väldigt ovanligt i svensk film. Jag tycker det är otroligt roligt när sfi släpper igenom kontroversiella saker. När han, huvudkaraktären, senare tar kokain är det ju iofs tydligt att man ska tycka att han gör något dumt men det är absolut inte lika moraliserande som annars i svensk film.

 

Men dramaturgin fungerar inte... Varför lyfta tråd efter tråd som man aldrig gör något av?

[Munthe]

Jag tycker nog att dramaturgin "fungerar" i Storm men den gör det med ett slags besvikelsens förutsägbarhet. Det riktigt svaga med Storm är (förutom de femtioelva linjeövetrampen) castingen och karaktäriseringen som inte hör hemma i filmens form. Huvudpersonen känns som nån slags Måns & Hannes konstruktion inslängd i en film som till ytan verkar vara en hjälteberättelse men som inte alls är det utan bara en helt vanlig svensk diskbänksrealism i stilistisk förklädnad. Sedan är det kanske en personlig preferens men jag tycker att Jonas Karlsson som djävulen är lika respektingivande som Rickard Olsson i Bingolotto. Eva Röse hade kunnat funka bättre om hon hade fått spöa upp lite folk. Men det fick hon ju inte. Kanske för att det i grunden är en Bullens Brevfilm. Att den är en Bullens brevfilm är såklart förklaringen till det bra mottagandet. Frostbiten är ju inte det utan en rysarkomedi (och det är ingen efterhandskonstruktion - filmen började faktiskt på manusstadiet som en barnfilm om vampyrer).

[playtime]

Jäkligt intressant diskussion. Sitter och skriver en uppsats om det nya filmavtalet och har absolut funnit en del guldbitar här som är värda att citera.

 

Jag håller helt och hållet med Munthe om att det i Sverige finns en regel om att allting måste kosta en speciell summa, och allting annat är helt orimligt. Utomlands har jag förstått att det inte är på riktigt samma sätt. Jag har arrangerat en del festivaler och har disskuterat detta med andra inom svängen som sagt samma sak. Bara en sådan sak som sponsring är nästan uteslutet, eller att få köpa något till rabatterat pris. Nej, allting ska kosta så och så mycket och behöver dom och dom grejerna till detta och dittan och duttan.

[playtime]

Sen är det ju så att en films filmstöd 2004 i genomsnitt låg på drygt 20%. På detta tillkommer visserligen en den förhandsköp från TV-kanaler som ingår i filmavtalet (som alltså köper rättigheter i institutets satsningar). Så säg drygt 25%. Jag har aldrig gjort kommersiell film i hela mitt långa liv men som lekman tycker man ju förståss, att om kan man göra film av 100% av finansieringen så kan man väl göra film av 75%?

[Munthe]

Vilket filmstöd räknar du då? Bara SFI hoppas jag. För sedan har du ju filmpoolerna (med Film i Väst som den starkaste), Nordisk Film & TV-fond, EU Media, SVT och en rad andra skattemedelsfinansierade instanser.

[playtime]

[citat=Munthe]Vilket filmstöd räknar du då? Bara SFI hoppas jag. För sedan har du ju filmpoolerna (med Film i Väst som den starkaste), Nordisk Film & TV-fond, EU Media, SVT och en rad andra skattemedelsfinansierade instanser.[/citat]

 

Nu tog jag fram mina papper (kulturdepartementets promemoria ang det nya filmavtalet) och såg att jag har missmunnit (är detta ett ord?) mig rätt rejält. Producenten svarade för 22%, förhandsstödet 28%, insats från TV-företag 11% (i detta räknas också de insatserna som sker avtalsmässigt), regionalt stöd 12%, internationell medproducent eller stöd 13%, förskott av biografdistributör 7%, övrigt 7%.

 

Jag reviderar därmed mitt tidigare inlägg och finner istället att stödet motsvarar drygt 40%. Jag vill också passa på att citera Anders Birkeland som i Teknik och Människa 2/05 sade: "Tyvärr har det blivit en trend att visa att det går att göra film för pengar lågt under normalbudget. Men det är mycket skitsnack. Att göra film är ingen lekstuga."

 

Att göra film är ingen lekstuga menar Birkeland, det krävs en massa miljoner riktiga pengar!

[Munthe]

[citat=playtime]Att göra film är ingen lekstuga menar Birkeland, det krävs en massa miljoner riktiga pengar![/citat]

 

Anders Birkeland är dum i huvudet. And you can quote me on that.

 

När han drev uthyrning av filmstudio och kameror var det inte en jävel som hade råd att hyra till hans överpriser och han har en meritlista av oändligt trögproducerade filmer gjorda för skitmycket pengar och som har bombat med fenomenal styrka och med filmhistoriska proportioner. Med ett enda undantag och det råkar vara Såsom i Himmelen. Sverige är det enda landet i VÄRLDEN där man kan totalbomba ekonomiskt i tjugo år, sedan göra en enda film som går väldigt bra och sedan fortsätta totalbombningarna och fortfarande bli tagen på allvar. Utan ett bidragssystem som handlar om gamla kompisar och tjänster/gentjänster skulle vi aldrig se personer som Birkeland florera i debatten.

[kingen]

När man förstår hur mycket svensk film gör av med utan att ha några krav på

sig att ta igen pengarna får det en att sannerligen ta sig för pannan!

Att till exempel ge rickard hobert 15-20 miljoner så att han kan spela in nån slags "glädjekällan" smörja är ju att medvetet kasta pengarna i sjön!

 

Är nästan 100% säker på att sk"b-filmsproducenter" i USA hade fått ihop en

tre-fyra schysta rullar som var och en hade dragit in dyligt belopp;utan att

ge avkall på det rent filmiskt viktiga.

 

När man sen läser den statistik du redovisar så måste det ju innebära att

filmsverige lever på bidrag,med andra ord: filmbranchen i sverige finns inte

däremot existerar nån slags bidragsberoende filmverksamhet,som förvisso

försörjer en och annan(genom bidrag)men sånt kan inte tas på allvar

 

Utan en reell ekonomisk verklighet att förhålla sig till så är jag rädd att vansinnet fortgår!Sätt upp ekonomiska mallar för bidragssökarna!

[Munthe]

"bidragsberoende filmverksamhet" - bra ordval. Och Anders Birkeland tycker inte att det är någon lekstuga? Ha, ha, ha.

[playtime]

[citat=kingen]

Utan en reell ekonomisk verklighet att förhålla sig till så är jag rädd att vansinnet fortgår!Sätt upp ekonomiska mallar för bidragssökarna![/citat]

 

Sen är det ju att så denna situation, att filmen behöver/får statligt stöd, den delar vi med resten av Europas länder. Man ska inte kasta skit på staten för att dom bidrar med pengar till svensk film, däremot kanske man skulle göra någonting åt det något felstyrda klimat där allting måste och ska kosta en jävla massa, och där sådana som Birkeland får komma till tals och minsann klargöra att film inte är någon "lekstuga". Sen kan man ju fråga sig om konsulentsystemet fungerar som det skall.

 

Det jag har märkt när jag har satt ihop min uppsats om förarbetet till filmavtalet är väl att folk gnäller så in i helvete. Alla etablerade filmare skyller på att dom får för lite pengar. Andledningen till varför det görs så dålig film är alltså på grund av kulturministern och finansministern. Andledningen till att det finns för lite pengar är också för att man inte punktskattar dvd, vido, betal-tv. Ju mindre biobiljetter som säljs desto mindre pengar till svensk film - därav blir det också sämre film. Biografbranschen säger å andra sidan att det svikande biotittandet är på grund av att vi berättarmässigt ligger i en svacka. Typ.

[Munthe]

Det skulle vara jättekul att få läsa din uppsats när den är klar! :)

 

Det har av någon kosntig anledning blivit en europeisk tradition att låta staten ta hand om filmproduktionen. Många europeiska länder brottas med exakt samma problematik som vi. Nästan alla europeiska regissörer jag träffar berättar ungefär samma stories i lite olika varianter.

 

Det är sorgligt eftersom vi europeer är originalentreprenörerna bakom den märkliga uppfinningen film. Méliès, Lang, Murnau, Sjöström och andra kämpade med film när det inte var det minsta rumsrent eller fint. På den tiden var det en härlig lekstuga av galna idéer upptåg och vansinniga tekniska påfund. Och filmen sågs ned på medan teatern betraktades som en seriös konstform. Man får rulla fram till långt efter kriget och in på 60-talet för att se de första stegen mot en stadsmonopolisering av filmen. Filmreformen. Staten ser till att bara "kvalitétsfilm" produceras. Jag tycker att filmen upplever ett slags medeltid i europa just nu (med några få undantag - Luc Besson med sitt bolag är ett undantag).

[playtime]

[citat=Munthe]Staten ser till att bara "kvalitétsfilm" produceras. Jag tycker att filmen upplever ett slags medeltid i europa just nu (med några få undantag - Luc Besson med sitt bolag är ett undantag).[/citat]

 

Nja, riktigt så är det väl inte? Poängen med reformen var att STÖDJA kvalitetsfilm. Utanför det är det en helt fri marknad som staten inte lägger sig i. Vem som helst fick producera Åsa-Nisse. Filmreformen möjliggjorde mycket - i sin tid. Bland mycket så upplöste den de monopola ställningar som hade verkat sen år noll med SF, Sandrews etc. Systemet med att varje såld biobiljett ger pengar till svensk film tycker jag är genial. Speciellt i en tid då amerikansk film dominerar totalt. Men nu tror jag inte detta är rätt plats att disskutera filmreformen i sig, det finns både negativa och positiva sidor med den.

 

Däremot, om man nu skall disskutera filmens finansiering, så tycker väl varenda kotte i landet att staten fortfarande efter 100 år inte riktigt tar filmen på allvar. Filmen får väla sådär 250 miljoner om året, scenkonsten får 1,3 miljarder. Operan får 350 miljoner. Någon här som varit på Operan de senaste åren!? Någon som sett en svensk film på sistonde?

 

Jag vill dock tillägga att allt kulturellt statligt stöd blir stoft om man exempelvis gör den - fysiskt smärtfulla - betraktelsen att cancerforskningen i Sverige självklart inte kommer upp i dom summorna från statligt håll.

 

En annan intressant jämförelse är USA där man hittat en - bokstavligen - gyllene medelväg mellan konst och kommers. Det ligger i landets natur. Det totala amerikanska stödet för kulturell verksamhet i USA uppgår till drygt en miljard om året. Detta i ett land där den inhemska filmen bara inom deras egna gränser omsätter sådär 70 miljarder om året. Sen finns det mer privat kapital i USA än i resten av världen.

[Munthe]

Ja, visst var det meningen att stödja svensk film. "Värdefull film". Det resulterade i en stadig nedgång i besökststistiken sedan SFIs grundande trots att vi blivit nästan dubbelt så många i landet sedan dess. Visst, vi har fått TV som konkurrens om tittarnas uppmärksamhet men nedgången är stadig även nu och för varje år. Stödet funkar dåligt. Kanske just för att man måste inse att det inte går att veta vad "värdefull film" är för något.

 

Jag tycker inte att man ska ge filmreformen alltför mycket cred för den "nya våg" som dök upp på sextiotalet med t ex Bo Widerberg. En huvudsaklig anledning till den nya filmen låg mer i tiden. En anda som inte gick att stoppa. Man gjorde film med dom nya ljuskänsligare filmsorterna och med de nya lättare kamerorna som tillät mycket mer handkamera. Den nya vågen började ju bland annat i USA med Cassavetes första film. Ibland känns det som att politiker vill ta credden för mycket av det där när det istället handlar om tidsanda i kombination med tekniska framsteg.