Från Novell till Manus

[KurtCobain]

Hejsan igen. Har skrivit en novell här och tänkte göra den till ett filmmanus.

Har lite problem hur den ska filmas, så behöver massa ideér. Har redan några få men man får aldrig för många ideér.

 

tack på förhand // Vazze

Tankar 1.doc

[Adam88]

Hej!

 

Först: det är ett fint ämne du skrivit om. Annorlunds känslor.

Jag själv har just avslutat filmandet och påbörjat klippandet av en film som också handlar om det, fast med en helt annan vinkling...

 

Jag ser bilder framför mig om hur du skulle kunna filma detta...

 

Den består ju av mycket tankar och då tänkte jag att man kunde ju göra som en slags flashback då han minns tillbaka till sista middagen med faimiljen, när han slåg av datorn (dröja kvar vid Tom Hanks på skärmen) och så vidare...

 

Även Voice Over kan användas på ett effektfullt sätt.

 

en sak jag bara inte förstod - är det frihet att bli slagen till döds (antar jag att det var) bara för att man har annorlunda känslor??

 

Bra skrivet. Hitta några (små) fel bara ;)

Jag är en människa som gillar att anmärka :P

 

Lycka till!

[KurtCobain]

Tack för svaret =)

 

Hade också tänkt lite på de här me flshback o voice over så de får nog bli det.=P

Haha, aa döden skulle liksom kännas som en frihet. Inte att just bli slagen men att denna killens liv är så jobbigt att döden till slut känns som en frihet.

[Adam88]

då förstår jag bättre...

fast jag hade nog uttryckt mig lite annorlunda... :)

[KurtCobain]

Okej, men det ska funka hoppas jag iaf. =)

Tänkte lite på det här med Voice Over.

Istället för att ha en berättar röst kan man höra hans tankar. Som två olika röster. Så de inte blir så konstigt. =)=P

[KurtCobain]

Hejsan, nu är novellen äntligen ett filmmanus. läs o skriv vad som är bra och va som är mindre bra. =D, skriv också va ni tycker för övrigt =P=),

 

Tackar =D

Tankar manus.doc

[tomasz1985]

Kurt... Temat är för uppenbart och framfört med dialog, inte genom handling. Sen vet man hela tiden vad som ska hända och det händer faktiskt i slutet. En twist skulle passa bra där, att något oväntat händer. Varför utvecklar du inte din idé och skriver ett längre manus där huvudkaraktären och handlingen etableras mer?

 

Min 50 öring.

[Adam88]

[citat=KurtCobain]Okej, men det ska funka hoppas jag iaf. =)

Tänkte lite på det här med Voice Over.

Istället för att ha en berättar röst kan man höra hans tankar. Som två olika röster. Så de inte blir så konstigt. =)=P[/citat]

 

 

Jaja. En berättande röst hade inte jag tänkt mig.

Jag menade just att han skulle tänka med sin "egen" röst...

 

Vad menar du med "som två olika röster"?

[Adam88]

Bearbetning som sagt Kurt.

 

När vi har den här flashbacken så gillar jag inte riktigt att det är voice over... måste det vara det? inte på alla klippen i alla fall. Jag tror det skulle förstärka känslan...

[KurtCobain]

Ni har nog rätt, det skulle behöva bearbetas en del.

 

Ska lägga till lite fler scener och kanske ändra en del. En del av voice overn ska bort.

 

Lägger snart upp version 2.

 

Så skriv gärna igen =D.

 

Tackar

[gorse]

För en radioteater kanske det är bra. Men film?

 

Mitt förslag (som inte är direkt bra heller) för första scenen som jag inte ritktigt förstår var det är, eller vilken miljö det är eller inte ett enda dugg, så jag hittar på;

 

INT KORRIDOR - NATT

 

Korridor i en skola. Långa rader av förvaringsskåp för böcker och ytterkläder. Väggstora fönster. Utanför fönstren syns ungdomar i grupperingar. Det är liv och rörelse. Bland skåpen är det folktomt och nersläckt.

En pojke går fram till ett skåp. Han är ca 14 år, har jeans, slitna sportskor och träningsoverallsjacka. Okammad. Pojken sätter en nyckel i låset men avbryter sig. Det står "bögjävel" ristat på skåpdörren. Pojken suckar och öppnar dörren. Tar ut några saker ur skåpet för att lägga i sin skolväska.

 

En fågel flyger upp och träffar glaset i fönstret med en duns. Pojken vänder sig mot fönstret och iaktar särkillt en gruppering av ungdomar i munkjackor utanför på gården. Pojken drar sig undan så de inte skall se honom, men fortsätter att iakta ungdommarna i munkjackor.

 

POV

Ungdomarna syns "runt hörnet" av fönsterkarmen. De samtalar och gestikular. När någon av dem vänder sig spanande mot fönstret, backar vi undan utom synhåll. När vi åter kikar ut runt hörnet mot ungdomsgrupperingen så upplöses grupperingen.

 

FADE OUT.

 

NÄSTA SCEN - FADE IN.

 

bla bla bla

[sir_flint]

Jag läste inte hela manuset, men gillar ide´n. den behövs bara bättras på lite.

Försök att undvika att skriva vad det är vi ser "vi ser pojken..."

Skriv istället vad det är som händer.

"Pojken står i hallen" (eller vad det nu är du ska skriva)

Försök att berätta din story genom handling istället för berättarörst.

Berättarröst är bra och snyggt att ha, men det måste också finnas förklaring till det då.

 

Fortsätt kämpa så tror jag det blir en toppen film.

 

MVH:

Roger Öberg

[Adam88]

[citat=sir_flint]

Försök att undvika att skriva vad det är vi ser "vi ser pojken..."

Skriv istället vad det är som händer.

"Pojken står i hallen" (eller vad det nu är du ska skriva)[/citat]

 

 

Detta förstår jag inte Rogga.

 

I manus benämns kameran som Vi. (alltså publiken - det Vi Publiken ser.)

 

Har precis för mig att det till och emd står något om det i filmskolan.

[tomasz1985]

Det är en format regel att man inte skriver "Vi ser" i Hollywood, i Sverige tror jag inte någon bryr sig.

[Adam88]

[citat=tomasz1985]Det är en format regel att man inte skriver "Vi ser" i Hollywood, i Sverige tror jag inte någon bryr sig.[/citat]

 

 

Det låter bättre på svenska än på engelska ;)

 

Men det är nog så.

Jag personligen (om det nu inte finns någon regel i Sverige) tycker att man kan skriva "Vi ser" för det är ju trots allt vad vi ser... Eller? :s

 

 

EDIT: det sista där är öppet för alla och ingen direkt fråga till Tomasz1985 :D

[gorse]

I nästan varenda bok jag hittills läst brukar det stå att vi inte skall ska skriva "kameran följer skådespelarna", utan vi skall skriva "vi följer...".

Ett manus står inte och faller med om man skriver "vi ser..." eller inte. Faktum är att det är precis vad vi gör. Dock kan jag tycka det är lite fult om man skriver "vi ser..." i var och varannan mening, ungefär som när vi skriver "sen gjorde jag så, sen gjorde jag si..".

 

Tror inte det är någon regel, utan mest en estetisk petitess. Är manuset skitdåligt lär det inte bli bättre av att man inte skriver "vi ser..." och är manuset skitbra så kvittar det då med.

[Clown]

[citat=Adam88][citat=sir_flint]

Försök att undvika att skriva vad det är vi ser "vi ser pojken..."

Skriv istället vad det är som händer.

"Pojken står i hallen" (eller vad det nu är du ska skriva)[/citat]

 

 

Detta förstår jag inte Rogga.

 

I manus benämns kameran som Vi. (alltså publiken - det Vi Publiken ser.)

 

Har precis för mig att det till och emd står något om det i filmskolan.[/citat]

 

Jag tror att man kan skriva "vi ser" men jag tycker, precis som sir_flint, att det ser snyggare ut om man skriver som hans exempel. (Själv så skriver jag nog ofta "vi ser" dock :))

[KurtCobain]

Trodde inte heller först man skulle skriva "vi ser" men så läste jag manuset till American Pie och där har de skrivit det så jag antog att man gör så =P.

 

http://www.dailyscript.com/scripts/american-pie_production.html

[sir_flint]

oki. regler hit och regler dit.

egentligen så är inget av delarna rätt eller fel tror jag, Jag tror många proffs skriver "vi ser pojken stå i hallen".

Det är olika på olika manus man läser, men jag själv föredrar att skriva vad det är som händer istället för att beskriva i detalj vad kameran "ser" och hur den rör sig.

Har läst många manus från nybörjare där deras första manus inehåller en massa kameravinklar/ kamerarörelser osv.

För mig som regissör/kameraman blir det jobbigt att läsa allt sådant, och jag kan tänka mig att det är lika jobbigt för alla dom skådespelarna som får läsa allt det tekniska.

I detta fallet så handlade det ju bara om början på en mening "Vi ser"

Men när går man över sin gräns?

 

Som sagt. Alla får göra som dom vill, (man har "lärt" sig olika sätt att arbeta på)

 

Jag själv undviker allt som har med kameran/vi och göra. =)

 

MVH:

Roger Öberg

[jonkanon]

Har inte läst manuset men lägger mig i "Vi ser" debatten.

 

Anledningen enligt mig att man ska undvika "Vi ser" har dels med hollywood modellen att göra. Men hollywood har modellen av en anledning. Nämligen att man inte ska tappa flytet.

 

Så när de läser "Vi ser" första gången kanske de ignorerar det (eller också inte). Men när det upprepas tänker de "amatör" och slänger det i papperskorgen.

 

Att skriva "Vi ser" inbjuder till distans. Man upplever inte historien när man läser, man betraktar. Och den distansen kan få den som läser att anse att det inte går att relatera, för att det finns en distans.

 

Och ju mer konkurrensen växer och ju fler manus som landar på skrivbordet åt lektören, desto viktigare är det att inte bete sig amatörmässigt, ifall det finns proffs som går att välja på.

 

Manusförfattarens roll är inte att föreslå hitan och ditan hur regissören ska jobba, eller fotografen. Utan man ska leverera en historia som berör och att få någon att vilja producera den.

 

Men låt säga att ett manus ska bli film, budgeten ligger på 20 miljoner. Vad tror ni de väljer för manus. För de som då väljer att följa de förslag till regler som finns brukar i regel ha kommit förbi sin "jag gör som jag vill"-fas och dessutom kunna hantverket. Många gånger hittar man också bättre historier bland dessa manus.

 

Givetvis är en bra historia viktigare än alla formateringar, regler och stavfel. Men frågan är bara om någon orkar läsa färdigt för att upptäcka den bra historien.

 

Ett exempel är en Svensk film som gjorde bra ifrån sig på bio (nämner inte vilken). En kille skrev ok historier men riktigt bra dialog. Han formaterade som en kratta. Innan de gjorde filmen plockade de in honom och utbildade honom hur man skriver manus, så de kunde få ett manus som gick att skicka till regissör osv... Så de som seriöst vill jobba med manus kommer förr eller senare få lov att lära sig hur det fungerar.

 

Jag tror att om vissa lärde sig hantverket bättre så kanske deras manus skulle bli film. För det görs ju onekligen mycket skit.

 

nog nu,

 

jon

[Pace]

Trådarna för novellen och manuset ihopslagna.

[sir_flint]

Jag håller helt klart med dig Jon.

Seriösa människor som arbetar med manus/film har större chans att komma in på marknaden och kanske visa sitt manus för ett större produktionsbolag.

Men man får också inte glömma att det finns folk där ute som försöker, det finns folk som utvecklas, det finns folk som tror dom är bäst efter dom skrivit sitt första manus/ spelat in sin första film osv.

 

Grunderna/mallar och tips bör man ta vara på om man vill bli bättre inom mediumet film.

För det är faktiskt ett Media vi levererar till tittaren.

Då ska det inte finnas någon distans som Jon säger, man ska komma så nära in i storyn som det bara går.

 

Kanske har detta blivit ett för stort samtalsämne men kanske får det några att inse att höja sin nivå och lära sig mer om hur man skriver, berättar osv.

Eller så kastar dom bara tipsen ner i sopptunnan och då får det gå som det går.

 

Lycka till alla glada filmälskare.

[gorse]

Jag som oftast blir förebrådd att tjata om regler hela tiden håller med om att man skall skriva rätt formaterat etc. Men just vad det gäller "vi ser..." är jag inte lika övertygad. Det är fult, det håller jag med om, men det är bättre än "kameran åker..." vilket jag tycker är mycket vanligare.

 

Jag tror de flesta amatörmanus lider av mycket större fel än just "vi ser..."-skrivandet. Att storyn är tunn, bekrivningarna är för litterära, och det står känslor, tankar och släktrelationer i manus är vad jag tror är största skälet till soptunnan. Är manuset rätt formaterat och storyn är skysst och man vill gå vidare till högre höjder är jag helt övertygad att man kan ta den hjälp man behöver för att språkgranska manuset.

 

Jag begriper inte riktigt kritiken av "vi ser..." när det finns manusbrister som är mycket mycket större. Det blir nästan som att klaga på att min rostiga folkvagn som jag tänker tävla STCC med, har nya men felmärkta däck och har man felmärkta däck har man inte en chans att vinna någon biltävling (fastän de andra teamen kör riktiga STCC-vagnar med kompletta stall, megaekonomiska resurser och allt). Att hänvisa till Hollywood känns i mina ögon lite skrattretande. Är det verkligen allvarligt menat?

 

För att återgå till ämnet; Jag tror fortfarande berättelsen är för tunn. Det behöver mer miljöbeskrivningar, personbeskrivningar (ålder etc), tydligare konflikt och framför allt ett mer visuellt framförande.

Ide och historia är okay men att bara bli ihjälslagen känns lite tunt. Kan man finna nått motiv till varför "han" gav upp eller lät sig bli slagen utan motstånd så blir det mer spännannde. Nu saknas sympati, utan det blir bara uppgivet. Att bli slagen skulle istället kunna vara en vändpunkt, och sen låta det utvecklas till antingen hämd eller självmord.

[tomasz1985]

Och ett enkelt substitut för "vi ser" är att använda POV eller skriva "Janne ser".

[vetgirig]

[citat=gorse]Jag som oftast blir förebrådd att tjata om regler hela tiden håller med om att man skall skriva rätt formaterat etc. Men just vad det gäller "vi ser..." är jag inte lika övertygad. Det är fult, det håller jag med om, men det är bättre än "kameran åker..." vilket jag tycker är mycket vanligare.

[/citat]

 

 

"vi ser" och "kameran åker" skulle jag aldrig tänka mig att skriva i ett manus. Både är helt felt att skriva - manusförfattarens jobb är att skriva en historia inte tala om för regissören hur historien skall filmas. Det går att skriva ett manus utan att använda dessa uttryck och trots det få regissören att göra en kameraåkning precis när man vill genom att beskriva vad som händer i scenen och inte vad publiken ser.