Hur filmskadade är ni?

[Smörgåsmannen]

Film för mig betyder mycket, inte bara att göra den, utan också att se på den. Förr kunde man se lite hjärndött på en film, men jag förstår i dagsläget inte riktigt vad jag faktiskt tittade på, då. Var det ett samlat intryck av allt som hände där på vita duken? Försökte man tolka själva historien? Eller satt man bara och försökte hänga med i textningen? Jag har faktiskt ingen aning. Men det är inte mycket bättre nu. Sanningen är den att, är inte en film tillräckligt bra, så har jag svårt att bara luta mig tillbaks och fångas upp av den. Oftast så fastnar tankarna på andra saker, som hur de har filmat just den där scenen, huruvida de gjorde det i "post" eller om de byggde upp scener för att filma på det där sättet. Nog för att det bringar mycket bra med sig att syssla med redigering, men ibland känns det bara som det går till överdrift. När man på senare tid istället börjat allt mer med kamera, och hantering av dessa så har man istället (också) lagt ögat på detaljer i bilden, hur bra kamera de filmar med etc. det ska kollas på i princip allt man ser, vare sig det är en helt vanlig TV-serie, en video på youtube, eller en gammal 70-tals film publicerad av Warner Bros.

 

Så.. hur filmskadade är ni? Och vad har ni för ovanor? Söker ni efter glapp i manus? eller varför inte felstavningar i textningen? Kanske försöker ni också avgöra om kometen i Smallville lagts in i efterhand, eller om de helt enkelt väntat på en att falla ned. Nä, jag ska inte stoppa orden i munnen på er. Nu är det eran tur! :)

[Tolin]

Tycker inte det skadat alls att ha en insikt i processen bakom en film eller tv-serie, utan snarare tvärt om. Sitter jag och ser på en film och inte kan ta tankarna från skådespelet, dialogen, klippningen eller effekterna, ja då är det helt enkelt något som inte sitter helt hundra med filmen. Sen att jag kanske reagerar och säger "Aha! Där bröt de mot 180-gradersregeln men har försökt dölja det genom att flippa klippet i post" (Har jag lärt mig att inte påpeka längre ;) ) så betyder det inte att ingen annan märker eller känner av att något inte sitter helt hundra, utan snarare att jag uppmärksammar det av den enkla anledning att jag känner till processen bakom och lärt mig känna igen det.

 

Sen kan det också vara så att om jag sitter och funderar över ljussättningen utan att direkt se något fel med det, så är filmen helt enkelt inte intressant nog och där andra kanske skulle slutit ögonen för en stund, börjat nagla på nån gammal sårskorpa eller vad det nu kan vara, så sitter jag och försöker ta till mig av det estetiska i filmen, helt enkelt för att jag har ett intresse inom just det.

 

När jag ser på skräckfilmer bland annat kan jag komma på mig själv med att ha svårt att ta fokus från att försöka identifiera blood squibs eller andra filmrelaterade saker, men misstänker att detta helt enkelt blivit ett naturligt försvar mot att låta mig skrämmas av det jag ser. Så ja, om jag ska kalla mig filmskadat i nån aspekt så är det just skräckfilmer :bire Men samtidigt så vet jag att om en skräckfilm lyckas skärra mig så är det en riktigt bra gjort skräckfilm.

[Davio]

Såklart man är filmskadad, jag generellt går inte på bio nu annat än branschfolk för folk blir irreterad på mitt svar på frågan "Vad tyckte du om filmen då", där man börjar bryta ner filmen i olika termer, filmteknik och scener.

[daarco]

Jag försöker att bara se det positiva när jag ser en film första gången, och jag ser bra filmer jag verkligen vill se (och förväntar mig är bra).

Exempelvis "The Dark Knight Rises" kommer bli en sån upplevelse : )

[Munthe]

Om jag har ett val så skulle jag aldrig ha undertexter i bild. Så filmskadad är jag.

 

Det går inte att se klippning om man samtidigt sitter och läser texter i nederkant av bild.

[MrOddwick]

Har upptäckt hur många skitfilmer och skådespelare det finns. Ibland önskar man att man var lyckligt ovetande...

[Désirée]

Jag stör mig på felöversättningar i textningen.

 

Och dåliga repliker i svenska filmer - väldigt vanligt.

 

Men annars är jag inte så mycket för att störa mig, utan njuter mest.

 

Sällan har jag chansen att se en film i ett svep, så då roar jag mig med att försöka fundera ut vad som ska hända.

 

Ibland, efteråt, när man sett hela filmen, kan jag fundera på vad som funkade och vad som inte funkade, och varför.

[Isabella]

När jag kollar på tv serier så lägger jag märke till klaff fel och att ljuset alltid kommer bakom håret.

I skit filmer så stör jag mej på extra dimman och röken.

vissa manusskript detaljer

Jo jag är medium yrkesskadad

[Mr A]

Jag har börjat i princip transkribera händelser på duken som om jag skrev manus till det i mitt huvud. Samtidigt som jag ser på filmen.