manus: En liten smak av livet, 3 sidor

[jbergman]

Min polare satt och stal internet igår, så då skrev jag den här lilla historien under tiden. All respons är välkommen.

 

En liten robot ser dagens ljus, men allt är inte frid och fröjd.

 

/Jakob

En liten smak av livet.pdf

[daac]

Välskriven, spännande läsning, men inget avslut. Jag lämnar texten med frågan om vad roboten gjorde vid datorn, vilket känns futtigt.

[jbergman]

daac: Tack för kommentaren!

 

Roboten raderar sitt program och alla spår av det på datorn, så den tar väsentligen livet av sig av sorg. Det blev kanske för otydligt.

 

 

/Jakob

[daac]

Det var en av tankarna som jag hade, men tycker det är för drastiskt för en enda kväll. Jag tänker att den ser detta för första gången och varför analyserar den då inte vad som händer först?

 

En annan tanke var att kopplade in sig mot datorn för att försöka skapa sig en partner.

 

Det kan räcka med något kort för att förtydliga det:

 

(...)

Roboten stannar upp och tittar på skärmen.

 

INSERT: Datorprompt med texten "Do you really want to Delete the whole project? (Y/N)"

 

Ljudet av en knapptryckning följt av ett BIP.

(...)

[bcaroll]

Jag gissade nog vad roboten gjorde men jag skulle nog förtydliga det. Förslaget från daac är ok men jag gillar att man inte vet vad som hänt förrän det är försent. Kan man inte tänka sig att datorn fortfarande fungerar men att när Kia lyfter datorn står det något på skärmen om att den raderat alla program.

 

Det finns också som daac skriver utrymme att förlänga plågan för roboten lite.

 

Igår så jag om en gammal klassiker "Electric Dreams" och storyn påminner lite om ditt manus.

[jbergman]

Tack daac och bcaroll för era kommentarer. Ja, något slags förtydligande av slutet kan nog behövas, men som bcaroll påpekar så vill jag i så fall att det visas i sista scenen, och inte medan det sker. Att roboten agerar lite väl plötsligt håller jag också med om. I huvudet hade jag att roboten drevs till självmord på grund av sin egen otillräcklighet, oförmågan att ge Kia vad människor kan ge henne, och det är knappast något som kommer fram i manuset.

 

Electric Dreams har jag inte sett, men det låter som något att spana in.

 

Tack igen!

/Jakob

[daac]

Man skulle kunna avsluta direkt efter BIP:et -enligt mitt förra inlägg- kanske med tilläget att "Dioden släcks".

 

Fast då missar man Kias respons.

 

Å tredje sidan är det robotens känslor som är i centrum, inte hennes, trots att hon är skaparen.

 

Å fjärde sidan... så kommer du nog på något som passar bäst till slut ;-)

[Mr A]

jag tycker att det är väldigt imponerande att du har lyckats skriva en väldigt rörande berättelse på bara tre sidor.

 

Dock har jag några anmärkningar och förslag:

 

1. Jag tycker du borde beskriva hur scenen ser ut kortfattat för att ge oss grepp om när detta ska utspela sig (Idag? Framtiden?) Första paragrafen är redan rätt så tjock som den är, men jag tycker du kan helt enkelt bara dela in den i två:

 

På en arbetsbänk ligger verktyg och elektroniska

komponenter. En liten insektsliknande ROBOT, stor som en

hand, med sex ben och ledad kropp och en liten kamera som

huvud, står orörlig.

 

En ansluten sladd leder till en laptop,

framför vilken KIA, 25, sitter. Söt, glasögon, flottigt hår

i en tofs i nacken. Hon har suttit här ett tag.

 

2. Är det nödvändigt att ge Adrian ett namn? Han fyller mer en funktion bara än faktiskt påverka berättelsen som en 'karaktär'.

 

3. Jag tror nog du borde ge den en sida till för att få fram din tänkta motivation till varför roboten väljer att ta livet av sig. Så som det ser ut nu ser det mer ut som om den är kär i Kia och tar livet av sig för att hon har en kille.

[Désirée]

En fin liten historia, om än med sorgligt slut.

 

Det fanns två saker som jag reagerade negativt på.

 

Det första var beskrivningen av Kia. Varför ska alltid tekniskt kunniga tjejer på film vara söta, ha glasögon och ha ovårdat hår? Suck, suck, suck! Om det varit en kille, skulle du beskrivit honom som söt, med glasögon och flottigt hår? Teknikskt kunniga tjejer ser faktiskt inte annorlunda ut än andra tjejer.

 

Det andra jag reagerade på var att jag nog tycker att roboten borde ha försökt få Kias uppmärksamhet lite mer först och känt sig mer övergiven innan den tog det drastiska beslutet.

 

Ett annat alternativ hade varit att tydliggöra allt som roboten ville göra, men inte kunde, och därmed låta detta bli sista droppen. Roboten behöver ju inte nödvändigtvis bli deppig för att den inte kan äta bröd och inte kan gå i naturen, men jag gissar att det var det du hade tänkt dig. Låt roboten isåfall visa det tydligare. Låt dess mimik för glad och deppig bli mycket mer konkret.

 

Annars skulle jag säga att det är bra jobbat.

[jbergman]

1. Jag tycker du borde beskriva hur scenen ser ut kortfattat för att ge oss grepp om när detta ska utspela sig (Idag? Framtiden?)

Tanken var att den skulle utspela sig i nutid, men kanske skall man slänga in någon lite futuristisk detalj.

 

2. Är det nödvändigt att ge Adrian ett namn? Han fyller mer en funktion bara än faktiskt påverka berättelsen som en 'karaktär'.

Egentligen inte, det var bara för att lättare kunna referera till honom. Alternativet är ju att kalla honom MANNEN eller RAGGET...

 

3. Jag tror nog du borde ge den en sida till för att få fram din tänkta motivation till varför roboten väljer att ta livet av sig. Så som det ser ut nu ser det mer ut som om den är kär i Kia och tar livet av sig för att hon har en kille.

Precis, lite utveckling behövs.

 

Varför ska alltid tekniskt kunniga tjejer på film vara söta, ha glasögon och ha ovårdat hår?

Det ovårdade håret är för att hon har suttit där länge och inte brytt sig om att duscha. Om man sitter och stirrar på en datorskärm länge blir man lätt torr i ögonen, och då är glasögon bekvämare än kontaktlinser. Och söt i någon mån lär hon ju vara eftersom hon lyckas släpa hem Adrian. Att dessa faktorer sedan aggregeras till en klyscha tycker jag inte nödvändigtvis är dåligt. Med ett manus på tre sidor och ingen dialog är tydliga symboler ett plus.

 

Faktum är att jag hade tänkt mig att Kia varken har glasögon eller flottigt hår i de andra scenerna, fast det har jag helt missat att skriva, så det var bra att du poängterade saken. Jag har tillbringat ett år på KTH, så jag vet mycket väl att tekniskt kunniga tjejer inte skiljer sig utseendemässigt från de mindre kunniga.

 

Om det varit en kille, skulle du beskrivit honom som söt, med glasögon och flottigt hår?

Jag hade nog använt ordet "stilig" istället för "söt".

 

Det andra jag reagerade på var att jag nog tycker att roboten borde ha försökt få Kias uppmärksamhet lite mer först och känt sig mer övergiven innan den tog det drastiska beslutet.

Javisst, slutet kommer för plötsligt och måste bli tydligare. Här är både jag och alla som kommenterat manuset ense.

 

Stort tack för era kommentarer och vänliga ord!

/Jakob

[Désirée]

2. Är det nödvändigt att ge Adrian ett namn? Han fyller mer en funktion bara än faktiskt påverka berättelsen som en 'karaktär'.

 

En sak som jag fick lära mig när jag fick ett kortfilmsmanus producerat var att det är trevligare för skådespelarna om deras karaktär har ett namn. I detta fall hade två av tre karaktärer ett namn, så regissören gav den tredje ett namn också. Inget av namnen nämns i filmen.

 

Så jag tycker att det är helt rätt att Adrian har ett namn.

[Désirée]

Det ovårdade håret är för att hon har suttit där länge och inte brytt sig om att duscha. Om man sitter och stirrar på en datorskärm länge blir man lätt torr i ögonen, och då är glasögon bekvämare än kontaktlinser. Och söt i någon mån lär hon ju vara eftersom hon lyckas släpa hem Adrian. Att dessa faktorer sedan aggregeras till en klyscha tycker jag inte nödvändigtvis är dåligt. Med ett manus på tre sidor och ingen dialog är tydliga symboler ett plus.

 

Faktum är att jag hade tänkt mig att Kia varken har glasögon eller flottigt hår i de andra scenerna, fast det har jag helt missat att skriva, så det var bra att du poängterade saken. Jag har tillbringat ett år på KTH, så jag vet mycket väl att tekniskt kunniga tjejer inte skiljer sig utseendemässigt från de mindre kunniga.

 

Tydliga symboler är bra, absolut, men jag tycker man ska akta sig för clichérna.

 

Ska jag vara riktigt tyken och krass skulle jag kunna säga att clichéer inte är annat än latmansjobb för en som inte orkar tänka ut en karaktär själv, men det är inte riktigt så enkelt. Problemet, tror jag, är att när vi som skriver tänker ut karaktärer så blir det lätt stereotypa bilder utan att vi alltid reflekterar över det.

 

Till exempel så får kvinnor som man tänker sig som intelligenta glasögon för ens inre öga. Glasögon har länge varit symbol för någon som är kunnig och klok. Number förekommer den symbolen mest på gamla män och unga kvinnor som man vill ska ge ett intelligent intryck. Precis som flickor med blont hår var snälla i sagorna, och flickor med mörkt hår var eleka och dumma; och cowboys med vit hatt är hjältar och svart hatt skurkar; kvinnor med utsläppt hår är frigjorda, uppsatt hår motsatsen.

 

Själv suckar jag bara när jag ser kvinnor med glasögon på film, för det är så givet vad som kommer: hon är intelligentare än han.

 

Vad jag menar är att du kan vara precis lika tydlig med att hon suttit länge vid skärmen, utan att hon har glasögon och smutsigt hår. Jag tror du får fram samma sak genom att hon ser trött ut, gäspar, sträcker på sig och "rullar" axlarna osv. Det kan vara mitt i natten, eller rent av gryning. Och helt plötsligt skulle mitt intresse stiga, för jag skulle få intrycket av en unik karaktär.

 

Genom att använda sig av clichéer fastnar vi lätt i fördomar och förutfattade meningar utan att vi inte alls tänkt oss det.

 

Jag hade nog använt ordet "stilig" istället för "söt".

 

Ja, ja, tjejer är söta, killar stiliga. Flickor köper prinsessklänningar och killar piratkostymer. Är det viktigt för storyn att hon är "söt" (som rosa sockervadd och långa ögonfransar)? Tjejer som inte är söta kan också få en dejt.

[jbergman]

Själv suckar jag bara när jag ser kvinnor med glasögon på film, för det är så givet vad som kommer: hon är intelligentare än han.

Okej, det är en enkel sak att stryka. Själv har jag haft glasögon sedan lågstadiet, och alla i min familj har det, så jag tänker väl inte så mycket på det. Och min syster doktorerade nyligen, så hon var nog smartare än jag...

 

Är det viktigt för storyn att hon är "söt" (som rosa sockervadd och långa ögonfransar)?

Ja, jag tycker det. Att Kia är söt/snygg/vacker/vän/skön/tilltalande bidrar i mina ögon till avståndet mellan dem, i stil med premissen för "Skönheten och odjuret". Min tanke är att Kia har ett helt liv utanför tekniknörderiet, till skillnad från roboten, vars hela värld är Kia.

 

Sedan kanske vi lägger olika värderingar i ordet "söt". Med risk för att låta korkad så tycker jag att de flesta tjejer är söta, så jag kunde lika gärna använda adjektivet "vanlig"...

 

/Jakob