Låt den rätte komma in.

[Eibon]

jag står fast vid mitt tidigare uttalande.

 

läs boken, glöm filmen. suck, dom kunde vågat mer.

[Danell]

Äntligen en bra svensk film. Gillade den skarpt och tyckte det var riktigt skönt att de vågade göra den filmen de ville göra. Det behövdes absolut inte mer.

 

Sen kan jag störa mig lite på (enligt mig) vissa små brister som gör att den inte når toppbetyg. Men helt klart en av de bästa svenska filmer på länge!

[MovieMaker]

Och varför har jag inte hört talas om den här filmen förrän nu?

Aja, då vet jag vad som måste ses snart nog, för att se om den är så bra som ni säger..

 

I´ll be back

[_nemo_]

Min recension av filmen:

 

Låt den Rätte Komma In

 

Höga förväntningar är farligare än vampyrer.

 

Jag läste boken ”Låt den rätte komma in” för ett par år sedan och blev helsåld, - ”En av de bästa vampyrberättelserna någonsin”, var ord jag slängde ur mig. Ord som jag fortfarande håller fast vid, boken är otroligt jävla bra.

 

Sen börjar det snackas om en filmatisering, höga förväntningar redan då, sen får man reda på att det satsas ordentligt, ännu högre förväntningar. Sen när den väl visas för första gången under Göteborgs filmfestival så hör man bara lovord, plus att filmen vinner pris för bästa film.

 

Sen har lovorden och priserna fortsatt att regna över filmen, runt om i hela världen. Förväntningarna var på topp igår när jag väl satt där i biomörkret och filmen startade.

 

Som många nu redan vet så handlar filmen om 12-åriga Oskar som bor i Stockholmsförorten Blackeberg, hans föräldrar är skilda och han mobbas i skolan, inget toppenliv alltså. Men en dag träffar han den nyinflyttade Eli ute i lekparken, hon har flyttat in i lägenheten bredvid Oskar tillsammans med sin ”pappa” Håkan. Hon har knappt några kläder på sig när de träffas men verkar inte frysa, dessutom luktar hon konstigt. De börjar träffas mer och mer och en kärlekshistoria startar samtidigt som folk börjar mördas i trakterna. Men deras kärlek är inte möjlig, för Eli är inte en vanlig flicka, hon är en vampyr.

 

Jag slutar berätta om handlingen där, eftersom det här är en film som vinner på att du vet så lite som möjligt när du väl ser den, jag kan t.ex inte tänka mig att filmen kommer att göra fans av boken supernöjda, du gillar nog filmen mer om du inte läst Lindqvists roman innan. För som oftast kommer filmen inte i närheten av boken. Denna gång är det ganska långt ifrån. Vissa saker som tagits bort eller ändrats under förvandlingen till ett filmmanus förstår jag mig inte på alls.

 

Men vi börjar med det positiva i filmen. Det första jag då tänker på är rollprestationerna, där Kåre Hedebrant som Oskar, Per Ragnar som Håkan och Lina Leandersson Eli är riktigt, riktigt bra. Scenografin, foto och musik är i toppklass.

 

Oskars och Elis relation är rörande, där har Tomas Alfredson verkligen fått till det, jag älskar t.ex scenen där Oskar kramar Eli efter att hon kräkts, eller då han frågar chans på henne. Det unga kärlekstemat är perfekt.

 

Men sen slutar faktiskt lovorden för min del. Lovorden förvandlas till frågor.

 

Regissören Tomas Alfredsons sega berättartempo tycker jag personligen drar ner filmen, visst, det är stämningsfullt, men det gjorde även att filmen kändes onödigt lång. Men trots sina nästan två timmar så hann de inte fördjupa sig i några karaktärer. Vem är Eli egentligen? De ger små ledtrådar men som lär vara omöjliga att få grepp om för de som inte läst boken, detta får mig att undra vilka filmen egentligen riktar sig till. Vem är Håkan? Samma här, nu tror man bara att det möjligtvis är Elis pappa, inget mer. Elis och Håkans förhållande i boken är genialiskt, här, ingenting. Det är även många fler som fått en minskad betydelse i filmen, som t.ex alkoholisterna. Det är riktigt synd. Det försvunna pedofiltemat är även det riktigt synd att de tagit bort.

 

Förutom det sega berättartempot så finns det även en hel del onödiga scener med i filmen, de med Oskars pappa kunde t.ex ha tagits bort helt och hållet, de drog bara ner tempot och hade nu inget att göra med resten av filmen.

 

Jag har som sagt väldigt svårt att komma på vilken målgrupp denna film passar för egentligen. Vilka människor har producenterna, regissören och manusförfattaren siktat in sig på?

 

Varför ha med massa småsaker som inte säger ett skit för de som inte läst boken? Det är med där, men säger ingenting. Som t.ex scenen där Eli sätter på sig en klänning, har du inte läst boken fattar du ingenting där. Ta bort eller utveckla.

 

Varför marknadsförs den som en skräckfilm? Många unga lär bli riktigt besvikna.

 

Sen finns det en massa konstiga saker i filmen som jag inte blir klok på. Varför har de använt sig av feltagningar ibland? Varför står Håkan och ska tömma en man på blod i en upplyst dunge bredvid en väg och cykelbana?

 

Nej jag slutar här. Det börjar bli allt för spretigt och jag har förmodligen fokuserat allt för mycket på det negativa. Men för att försöka sammanfatta allt det här så vill jag säga att det här är en riktigt snygg film, med bra skådespelare. Handlingen är rätt så svår att fucka upp med en så bra förlaga, men de hade ändå tyvärr lyckats ganska bra med det.

 

Höga förväntningar är en films värsta fiende, det vet jag. Jag tror aldrig en film som jag haft höga förväntningar på faktiskt lyckats leva upp till dem. Inte heller denna, tyvärr. Men jag rekommenderar er ändå att se filmen, men läs även boken sen för att verkligen kunna se storheten med John Ajvide Lindqvists berättelse om ensamhet och en vampyr i Blackeberg.

 

Betyget landar till slut på 3 av 5.

[Team_fagott]

den här sk ses, lätt.

[LastonFilm]

Såg filmen i går och jag gillade inte vad jag såg. Jag hade verkligen hoppats att få kunna lägga till denna film till min väldigt, väldigt korta lista över svenska filmer som jag gillar.

 

Det mest negativa med filmen var tempot. Det sega tempot gjorde filmen stundtals tröttsam att se på. Det fanns en hel del som jag hade velat klippa bort för att få ett snabbare tempo och en bättre film.

 

Två saker som var väldigt positiva var för det första effekterna. Mina förväntningar på effekterna lutade mer åt låga, så jag blev positivt överraskad av att de såg välgjorda ut.

Det andra positiva var Lina Leanderssons (Eli) rollprestation. Hon var egentligen den enda, enligt mig, som utmärkte sig bland skådespelarna.

 

På det stora hela så är jag besviken på filmen. Även fast jag inte har läst boken så var mina förväntningar ovanligt höga för en svensk film. Betyget slutar på 2/5, då Lina Leanderssons rollprestation hjälper filmen upp på en tvåa.

[lilla_farbrorn]

Såg också filmen igår och var väldigt förväntansfull. Trodde jag skulle få se "En av de bästa svenska filmerna på riktigt, riktigt länge". Jag tycker som LastonFilm, jag blev riktigt besviken. Långsam och stundtals faktiskt rätt dåligt filmat och klippt.

 

Oskar var inte alls rätt för rollen och övertygade inte. Alldeles för snorig och ful unge och varför står han och gapar, liksom äter vattnet i simhallen? Jag fick intryck av att han var vagt utvecklingsstörd och det störde mig alldeles för mycket eftersom det krockade så hårt med min bild av honom från boken.

 

Visst kan jag ge cred för en del häftiga scener, men i överlag är filmen knappt sevärd. För den som läst boken är det en fullkomligt meningslös film då allt djup och den atmosfär Ajvide Lindqvist byggt upp boken är borta. I boken tyckte jag Elis "vårdnadhavare" var en av de mest intressanta karaktärerna, något de sågat bort totalt i filmen.

 

 

Hela biografen reagerade starkt med både usch och skratt när man fick se närbilden på Elis stympade könsorgan, vad var egentligen syftet med det klippet? Det kan ju inte tillföra någonting alls ifall man inte läst boken.. nä klipp bort och kör scenen då Oskar får se ur Elis ögon från hennes barndom. Könsklippet blev bara ett stort vafan? i publiken.

 

 

2/5 här med.

[LastonFilm]

Jag hade gärna sett en annan regissör, annan manusförfattare och vissa andra skådespelare.

 

Ser fram emot den amerikanska versionen. Regissören skulle väl bli han som regisserade Cloverfield.

[Desecrated]

all vampyrfilm utom hammers rullar suger mer eller mindre :)

 

amen!

[henrikp]

Filmen har massor av snygg yta - miljöerna är fantastiskt tidstrovärdiga och fotot är grymt i mina ögon. Oftast riktigt bra skådespelare.

Men vad sysslade regissören med? Vad hände med personregin? Och varför slarva bort alla tillfällen till att bygga framåtrörelse, stämning och spänning?

Man bygger inga relationer mellan vare sig de två huvudrollsinnehavarna eller mellan publiken och huvudrollerna under de första 20 minuterna. Det hade så lätt kunnat åtgärdas.

 

Och nog för att slutet i boken är väldigt "amerikanskt", men att ta bort nyckelsekvenserna och göra slutet helt odramatiskt var bara big failure.

 

[henrikp]

all vampyrfilm utom Hammers rullar suger mer eller mindre :)

 

Är inte det att göra det lite väl lätt för sig? ;)

[jmalmsten]

Detta trodde jag inte... Har inte läst boken (brukar aldrig vara bra idé att läsa boken innan filmen), men i kort mening. Ojsan.

 

Jag var ju från början negativt inställd till filmen som jag skrivit här förut. Blotta tanken på en kombination av Svensk barnfilm och Frostbiten fick mig att rysa av unken lukt. Att svenska filmindustrin gjorde praktfiaskot Arn och släppte den strax innan hjälpte ju inte heller.

 

Men så började ju lovorden som nemo nämner att droppa in. Från både kritikerhåll och filmnördsidor... så där väcktes lite nyfikenhet. Tillräckligt för en biobiljett.

 

Efter ett tag blev det lite mer nyanserat i recensionerna (här också). Så mina förväntningar kom aldrig så högt... och jag har ju läst ganska vackra ord internationellt om både Arn och Frostbiten.

 

Men nu när jag sett filmen själv så måste jag ju säga att jag är riktigt glatt överraskad över resultatet. En sån där film som undviker de fällor jag alltid stört mig på med vampyrfilmer. Här fanns inga bilder på gothande ungdommar som fräser med långa tänder mot kameran. Inga långrandiga förklaringar på hierarkier eller regler. Inga scener då människorna måste förklara för varandra vad en "vampyr" är. etc etc etc.

 

Nemo nämner Håkan och möjliga missförstånd där. Jag har som sagt aldrig läst boken. Det tog mig lite pusslande men att det fanns något mer där är onekligt. Har mina teorier. Men ack. Om jag hade fått höra en berättarröst säga detta rakt ut (eller liknande) så skulle jag känt mig förolämpad. Det är inte alls så omöjligt för en oinvigd att läsa lite mellan raderna.

 

Vilket för mig till tempot. Och jag måste ju säga att jag gillade det. Lugn och sansad. Lågmäld och medveten. Lite som Sympathy for mr Vengence på det viset. Jag satt mig ner och förväntade mig OldBoy, fick något annat, men inte besviken för det.

 

Vem är filmen gjord för? ja, det vetetusan. Är du ute efter Underworld/Blade-liknande filmer så är du inne i fel salong. Det är inte heller en episk saga som Vampyrs Bekännelse. Det är ingen slasher, ingen rysare. Mer som en thriller. En liten barnsaga för vuxna om vampyrer.

 

 

 

Könsstympningen. Under hela visningen var salongen jag satt i tyst. Tog mig ett tag innan jag insåg vad det faktiskt var jag såg när klippet i fråga kom. Vad det tillförde? Nja, på rak arm kan jag nog inte säga. Men i sammanhanget, att hon hela tiden påpekar att "hon inte är en tjej" exempelvis ger ju vissa antydningar. Hon kanske är 300 år och känner sig ganska vuxen, men det är ju en ganska ordentlig törn på identiteten, en könsstympning.

 

Vem var Håkan? Tja... första tanken var ju helt enkelt att det var hennes far. Och hon är unge som utnyttjar sin kraft på sin fars bekostnad. Då är ju frågan hur hon blev vampyr. Är hon andra generations-vampyr? Nä, hon tål inte vanlig föda och han äter äpplen. Visst kan det vara så att hennes mamma kunde blivit vampyr under havandeskapet. Men det rimmar illa med att hon "varit 12 år väldigt länge" om pappan är människa. Sista teorin som jag nu tror på är att han var där runt 12 år när han träffade Eli. Att han levt ihop med henne sedan dess. Att hon har gått igenom X antal män på detta vis. Att det är därför hon "inte kan bli kompis" med Oskar. Att Oskar bara är den senaste i raden. Det är min teori

 

 

 

Enda nackdelen är väl att det var lite Return of the King-syndrom i slutet. Att det liksom slutade ett par gånger extra. Men det är inte mycket minus.

 

Det finns hopp om svensk genrefilm än, trots Arn och Frostbiten!

 

Jag undrar vad 15åringarna som satt bakom mig tyckte...

[EvilElvis]

Såg filmen i förra veckan nån gång. Håller med _nemo_ i det mesta av vad han säger.

 

Stör mig också mycket på att Håkans karaktär inte utvecklades mer likt den han är i boken. Fick dock veta att Fido (som är medproducenter och gjort effekterna) ville ha med den biten mer (hade krävt mer effekter med tanke på källarscenen). Men Alfredsson sa nej för han tyckte den skulle bli för "gory" då, och appellera till fel publik. Väldigt dumt drag enligt mig.

 

Sträcker mig dock till att ge den 3,5 / 5. (Hade den på 4:a först, men nu har den sjunkit in lite och hamnar på 3,5).

[Reazor]

Personligen tyckte jag faktiskt väldigt mycket om filmen. Jag har inte läst boken så det de flesta säger om att man blir besviken om man läst boken kan ju stämma men jag tyckte inte filmen hade speciellt mycket negativa saker. Fotot tyckte jag var ytterst bra och gillade speciellt Lina Leanderssons skådespelarinsats som några här redan har sagt.

Brukar för det mesta inte gilla svensk film särskilt mycket men denna var en höjdare. den kändes väldigt "svensk" och hade en riktigt bra stämning som passade handlingen.

Musiken var också riktigt bra komponerad och måste även påpeka att jag blev förälskad i de alldeles tysta förtexterna.

 

Låt den rätte komma in är en av de bästa svenska filmerna.

jag skulle ge den en stark 4/5

[Salleman]

Såg filmen i morse och har den i väldigt färskt minne. Har inte läst boken men har läst lite om den så jag visste bla att Håkan var en pedofil och andra dylika saker men i övrigt visste jag ingenting om storyn och det var nog väldigt bra för då kunde jag bedömma filmen och storyn mer objektivt. Jag kände att filmen kunde gå precis vartsomhelst. Jag sögs verkligen in i historien, i fotot i allt genialt som Thomas Alfredsson har gjort med den här filmen. Han måste i och med det här och emd tanke på hans tidigare filmer rankas som sveriges mest framståpende nu levande regissör som bara gör det ena mästerverket efter det andra. Frågan är bara hur han ska kunna toppa det här. Han gör verkligen allt som inga andra svenska regissörer fattar att dom ska göra.

 

Han har inte med Mikael Persbrandt, Tuva Novothny, Lena Endre etc som verkar vara tvugna att var med i alla andra svenska långfilmer som görs. dom enda skådisarna som jag sett förut var Per Ragnar och Malin Cederbladh. Ika Nord har jag sett förut men inte på film. Mer sånt. Det finns en massa talangfulla skådespelare i det här landet.

 

Summa summarum

Bert - den siste oskulden - Mästerverk!

Torsk på tallin - Mästerverk!

Fyra nyanser av brunt - Mästerverk!

Låt den rätte komma in - Mästerverk!

 

Alla andra svenska regissörer är fluglort i jämförelse. Det är min åsikt.

 

//Johan

[kvällensdebatt]

Jag hade väntat mig mer. men kul att verige gör sånt här och att den blev omtyckte. kommer bara fler vampyrfilmer nu.

[frycek]

Låt den rätta komma in är helt klart den bästa film som gjorts i Sverige. Av dom jag sett. Dock är den, som tidigare också skrivit, inte perfekt. Slutet hade kunnat göras bättre. Mer stämningsfullt.

Och för guds skull. Få inte en skådis som blir anfallen av en vampyr att skrika "ajajaj". Det låter så fånigt. Störde mig som fan på det. Men annars är den grym. Bra att dom vågar nåt nytt. Något som inte är en romkom eller homecomingdrama. Eller polisfilm...usch! hehe.