Daniel Hållquist

Så här ska trailern se ut :) Mörker. Det regnar och åskar. INT. KENNETHS VARDAGSRUM - KVÄLL Regnet piskar på fönstret. En strävt hårig hand håller en ispåse mot skrevet. Den är blek och benig, stel, som i kramp. Man ser inte mannens ansikte utan endast hans underkropp som är klädd i T-shirt, boxershorts, och strumpor. Benen är långa och smala och alldeles mörka av svart hår. LARS ÅKESSON, 25, skakar nervöst på sitt ena ben. Hans blick är intensiv och nästan stirrande, ögonen blå. Han är klädd i jeans, keps, och munktröja, och har dragit upp munktröjans huva över huvudet, i ett försök att dölja sin flintskalle. Mittemot honom sitter fem stycken män i en cirkel med stolar. Det är KENNETH, 40, JOAKIM, 20, SVEN, 45, ROGER, 30, och BOSSE, 60. Det är Bosse som sitter i kalsonger, med en ispåse mot skrevet. Vilket verkar vara fullt normalt med de andra, för de tittar inte ens på honom utan ägnar istället all sin uppmärksamhet åt Lars Åkesson som i sin tur granskar dem forskande medan han skakar på sitt ben. LARS Måste jag prata första gången? Lars ser på Kenneth och han ser tillbaka på honom. KENNETH Nej, så klart inte, men det vore bra om du ville berätta lite mer om dig själv och kanske gå in mer på detalj om vad du varit med om i skogen. För det är viktigt att vi känner tillit inför gruppen, att vi pratar, jämför historier, för att få en ökad förståelse inför vad vi upplevt och vad det egentligen innebär. LARS Jag lyssnar hellre. KENNETH Okej. Nej, du ska inte känna dig tvingad. Tystnad. JOAKIM Idag har det varit tufft. Min pung gör så ont. Den brinner liksom. SVEN Min också. ROGER Ja, min också. KENNETH Allas gör ont. Det är därför vi har samlats, för att få ett slut på det. LARS Min gör inte ont. De ser på honom. ROGER Hur många gånger har du? Han gör ett runt hål med tummen och pekfingret på vänsterhanden, sedan sticker han in högra pekfingret och drar det fram och tillbaka några gånger. LARS Vad spelar det för roll? KENNETH Det dröjer nämligen, innan man får abstinens. LARS Abstinens? SVEN Det är fruktansvärt, hemskt. Bosse brister i gråt. BOSSE Min katt. SVEN Vad är det med din katt? BOSSE Hon svalt ihjäl. Förstår du inte? Jag har bott i ett tält ute i skogen och hon, hon, hon är död, jag glömde helt bort na, att ge na mat och så. Bosse gråter högt och förtvivlat. Sven klappar honom om axeln. SVEN Så, så. Såja. LARS Det här med abstinensen. Är ni säkra på att det beror på kvinnan i skogen? KENNETH Kvinnorna i skogen. LARS Finns det fler än en? Lars ser på dem länge. KENNETH Hur är det? LARS Nej, inget. Bara ... Jag känner mig inte som ni. KENNETH Du kommer göra det, snart. Lars reser sig medan de förblir sittande. LARS Nej, jag är annorlunda. Lars lämnar rummet. De andra tittar efter honom och hör hur ytterdörren öppnas och stängs igen. Tona till svart: Titeltext: "Skogstokig" 12/1 - 2012 /Daniel Hållquist

Bästa jag läst på länge men gå inte ut och filma det än, för det kan bli ännu bättre! Har ni sett något av Werner Herzog? Om ni inte har gjort det rekomenderar jag att ni gör det, handlar ofta om besatthet som slår över till något som liknar vansinne, och därifrån kan ni stjäla, eh, inspireras av mycket :) Är han förresten sinnessjuk? Det är åtminstone så jag tolkar honom, en person som är så besatt av att flyga, ja vara så änglalik som möjligt, att han till och med har bytt namn till Angel. Det kan ni göra mer av, för som det är nu är allting ganska vinklat från hans synvinkel, och det vore roligare om ni använde er av ett kallare öga när ni berättar er historia, visade några av hans jobbigare sidor, tex, hans totala blindhet för hur hans besatthet faktiskt är farligt för honom. Visst, det han säger är både sant och insiktsfullt, men det ligger en konflikt i det han säger och det han gör, eftersom hans så kallade dröm aldrig kan leda till något bra. Där har ni helt plötsligt en betydligt mer utmanande film, mycket mer mångbottnad och flerdimensionell, där protagonisten är spritt språngande men framför ett budskap som de allra flesta skulle behöva ta till sig. Hur reagerar man på det, som publik?

Nu börjar det likna något! Dock två frågor: 1. Vem ringer Magnus? Om jag blev nerslagen och rånad på droger skulle jag genast misstänka personen som bestämt träff med mig, så det är nog bäst om den personen har någon slags koppling till Främlingen, kanske en vän eller släkting, ja vad vet jag. 2. Antar att polisen har span på Magnus, att det är denne mystiske man han ser i en bil plus männen som jagar honom? Du kan också bygga vidare på hans paranoia, efter rånet, snuten som följer efter. Kommer bli skitbra det här :) Bra jobbat!

Tack, men det är ett långt, långt år :) Jag förstår. Jo det kändes så också när jag läste det. Ok, här nedan följer ett förslag. Ett av problemen är som sagt att du har för många, öh, eh, ja låt oss kalla det kapitel. Du kan lösa det genom att dela upp det i tre delar. Låt oss säga så här: Del 1: Magnus ska sälja knark, blir rånad av mannen som går under namnet Främlingen. Del 2: Ja, jag vet inte riktigt. Magnus tar reda på Främlingens identitet? Eller om han vet vem han är, förbereder sig för hämnd? Del 3: Kampen. Magnus beger sig hem till Främlingen. De slåss. Någon kanske dör? Någon slags twist? Det kanske finns ett barn i lägenheten? Hur som helst det skulle bli en rätt cool kortfilm. Ja, du kan förstås stycka upp det på många andra vis. Det jag ville visa är bara att historien redan är på plats, nu handlar det om att redigera. Lycka till! /D

Jo det funkar förstås bara om de känner varandra sen tidigare. Du, nu har jag läst det och jag måste säga att jag tycker att din första version var bättre, de nya scenerna tillför inget, varken till historien eller till karaktärerna. Du har talang för att berätta filmiskt men är mindre bra på dialog, så skriv filmiskt. Försök att berätta hela historien i bilder, med så lite dialog som möjligt, samtidigt som du försöker ge läsaren/publiken förståelse inför vad som händer och vad som driver karaktärerna, främst Magnus. Kan du det? Det är svårt, jag vet, men samtidigt en jävla utmaning. Du ska nog också tänka på att förenkla saker och ting, för det händer för mycket ibland och det är oklart vad som sker. Det är framförallt två saker som jag vill veta: 1. Varför gör Magnus en knarkaffär? Är han knarkare, krimminell, har han skulder? Det verkar som om Magnus gör det på grund av sin flickvän? Det känns inte alls trovärdigt, och i så fall måste du även berätta varför han gör det och då blir det en helt annan film. 2. Vem är Främlingen? Det känns inte heller trovärdigt att två killar som inte känner varandra gör en knarkaffär ihop. Det måste finnas någon slags tillit mellan dem, för om något går fel riskerar de ju flera års fängelse.

Ok! Läser det idag och återkommer ikväll eller imorgon. Vag sägs om det här, Främlingen bor på första våningen, Magnus klättrar över balkongen, slår sönder fönstret och bryter sig in?

Måste något trilla ut? Jag håller fast vid att det blir intressantare om de känner varandra, har en gammal barndomskamrat som ramlat in i en liknande värld som du beskriver och som jag har förstått det är det en extremt liten värld, alla känner liksom alla och pratar bakom ryggen på varandra. Jag har förresten inte hunnit läsa din nya version, har jobbat hela dagen och nu ska jag umgås med familjen, men jag läser det imorgon eller i övermorgon.

Nej det stämmer inte, har du gett kritik på ett av mina manus? Det kommer jag inte ens ihåg, är inte alls särskilt aktiv och jag har ingen koll på vad de olika medlemmarna skriver eller vilka de är. Att jag slutade svara på dina kommentarer beror säkert att jag fick tillräckligt med bra kritik på annan håll, har personer runtomkring som ger också ger väldigt bra kritik. Men du får gärna kommentera mina manus "Ett andetag kort " och "Den norrländska präriens gudinna", så får du se precis hur bra jag är på att ta kritk :) Det som retade mig är att du, precis som så många andra på voodoo, endast brydde dig om att kommentera formatet och inte dugg av innehållet. Det kändes så förbannat onödigt att ta sig tid att skriva något som ändå inte kommer hjälpa trådstartaren att skriva ett bättre manus, kanske ett snyggare men absolut inte bättre. Du gav utmärkt kritik alldeles nyss, varför kunde du inte gjort det från allra första början? Men jaja, strunt i det nu, det är TS:stråd.

Vilken vändning, eller hur TS! :) Låter spännande, kör på det och lägg upp det när du är klar!

Precis, och du tycker inte att det var respektlöst mot trådskaparen att det första han ser när han öppnar ditt dokument är "Ett manus av" överstryket? Var ligger det konstruktiva i det? Det skulle ju göra detta forum tusen gånger roligare att besöka om folk tog sig tid att kommentera varandras historier istället för att klanka ner på minsta lilla skitgrej till formatfel. Det är inget fel att vara homosexuell enligt mig och jag har heller aldrig anklagat dig för att vara en snorunge. Det som jag skrev var en drift med Ulf Lundellls uttalande under Fittstims-bråket 99. Jag kan bli lite sarkastisk ibland, för att det roar mig, om du blev ledsen ber jag om ursäkt :)

Mina första tankar rent spontant, välskrivet och filmiskt berättande, vilket jag verkligen gillar, men samtidigt undrar jag: är det en kortfilm eller en musikvideo? Som musikvideo funkar det och som du själv säger gör du den främst för ditt intresse av foto men ändå, nja, jag är tveksam. Det skulle nämligen kunna bli en jävligt bra actionfilm fast då måste du stryka några actionsekvenser och förklara mer vad som står på spel. Vilka är de olika karaktärerna? Vad är det för knarkaffär som försigår? Blåser de varandra av någon särskild anledning? Det är sånt som jag blev nyfiken på och skulle vilja få svar på. Du kanske skulle utveckla det till en novellfilm? Förslag på en strykning: Att Magnus hittar Främlingens plånbok och på det viset får veta vem han är. Det är alldeles för enkelt, och blir det förresten inte intressatare om de redan känner varandra? Mer av ett svek. Magnus tjej kanske är med och blåser honom? Nu när jag tänker efter på det skulle jag nog vilja se några scener med henne. Behövs en kvinna i filmen för att det inte ska bli för macho.

Nej jag tyckte mest det var roligt och lite drygt och jag kunde inte stå emot impulsen att vara dryg tillbaks. Någon skriver ett manus och någon annan svarar med att ge kritik på allt mellan himmel och jord, utom att ens bemöda sig att säga någonting om innehållet, vilket är det enda som borde betyda något. Det är så härligt typiskt voodoofilm, både rörande och komiskt på något vis, för sanningen är ju att större delen av alla medlemmar, inklusive jag själv, är glada amatörer eller aspirerande filmare men ibland verkar det faktiskt som om väldigt många här, glömmer bort sig och tror sig vara några slags experter som är inne i branschen, eftersom de kanske skrivit ett par manus eller gjort ett par filmer som inte varit helt värdelösa, varit med i en och annan tävling. Det är lustigt, mycket lustigt.

Har du alldeles kissat på dig den här gången? Saknas pojkvän? Du har alldeles för mycket fritid iaf :)

Nästa vecka börjar jag förbereda mig för en ny version, all konstruktiv kritik ta emot med glädje!

Godmorgon! "Byggnadsverken är viktiga för de representerar hans dröm. Han är trött på den vanliga verkligheten och vill skapa något som inte finns där ute" Du kanske bör på tänka på att belysa varför han är trött på verkligheten, behövs nog om vi ska kunna sympatisera med honom. "Bra poäng i att antagonisterna inte är särskilt tydliga, konflikten bör nog trappas upp mera, det antagonisterna vill är ju att göra honom till vem som helst, en kille som sitter och spelar TV-spel och dricker öl" Om jag var du skulle jag stryka alla karaktärer utom Lukas, byggandet har ju uppenbarligen pågått ett tag och Demario har nog vid det här laget börjat bli ganska avskärmad. Om du gör det kan du också fokusera på en enda antagonists attacker, som att Lukas ringer och vill umgås, blir orolig och kommer hem till honom. "Du har rätt i att mamman är ganska meningslös. Men det hon illustrerar är ju hur djupt in i besattheten Demario gått, att han inte ens bryr sig om att konversera, eftersom allt han tänker på är sina skapelser" Det kan du nog visa på andra vis, till exempel att en söt granntjej bjuder ut honom på fika men Demario tackar nej. "Ja, precis, man bör använda tiden klokt, till något som har chans att lyckas. Bara det att jag tycker grundidéerna till min berättelse är så intressanta att jag inte vill släppa projektet" De är intressanta! Fösta versionen är alltid dålig. Men det kanske vore bra om du tog en paus från det och tog upp det igen om en månad eller två, då kan du se på det med helt nya ögon.

Tja! Jag läste senaste, är manusskadad och klarade därför inte av att läsa förra. Intellektuellt pussel, säger du. Visst, det kan jag köpa, men det kan väl ändå beröra en känslomässigt? "Jag vill visa hur besatthet kan yttra sig, vad man försakar och konsekvenserna av det" Vad blir konsekvenserna? Vad försakar Demario, spela tv-spel med kompisarna och umgås med mamma? Nej, det räcker inte. Du kan dra till med något annat, som till exempel att han är arbetslös och struntar i en jobbintervju för att stanna hemma och bygga med sina robotar, kanske inte just det men förstår du vad jag är ute efter? Något som säger mer om honom som person, ja faktiskt visar konsekvenserna av hans besatt, att besattheten leder till ett utanförskap. "Händer det inte protagonisten något? Jo, hans byggnadsverk förstörs ju och bikaraktärna hindrar honom för att uppnå sitt mål" Som jag skrev tidigare: Vad står på spel? Varför är hans byggnadsverk viktigt? Och om bikaraktärerna är hans antagonister, vilket jag nu tolkar det som, är det bara ännu ett exempel på hur dåligt uppbyggda karaktärerna är, för oftast är antagonisterna någon/några som protagonisten slåss mot genom hela filmen, de har flera små slag innan det sista stora, verkar ofta som varandras motpoler. Kan du stryka någon karaktär och ändå berätta det du vill? Mamman kanske? Jag har i alla fall väldigt svårt att se hennes roll i dramat. Ja jag tror säkert att det kan bli en bra film, det handlar bara om att jobba vidare. Fast efter att ha kikat runt här på forumet har jag lagt märke till att du, liksom jag, är ganska produktiv av dig och då måste jag fråga dig varför just denna historia är mer värd att jobba vidare på än de andra? Ja du behöver inte svara på det men det skadar inte att tänka på det. Anledningen till att jag frågar dig är för att jag tycker att det är bäst att arbeta med ett projekt åt gången, att skriva ett bra manus är ingen lek, det är hårt jäkla jobb. En novellfilm är förresten på 28 minuter, vilket motsvarar cirka 28 sidor, förmodligen mindre.

Positivt: Det märks att du kan skriva, bra formuleringar och bra beskrivet, även väldigt fantastifullt, vilket är något jag kan sakna i många svenska filmer. Negativt: Jag ställer mig frågande till vad som är meningen att du skriver det och vad det är för slags film det ska bli av det, i början trodde jag det var en barnfilm men mot slutet spårar det ur och det verkar nästan som om Demario är psykotisk. Men de största bristerna ligger, enligt mig, i uppbyggnaden av karaktärerna. De känns aldrig levande utan hela tiden skrivna, svaga, vaga, ingen av dem känns heller särskilt trovärdiga gentemot varandra, och med det menar jag att jag inte tror på vad som sägs mellan dem. Det är en film om besatthet, eller hur? Det är ett intressant ämne, men endast om man får se hur det påverkar protagonisten, hans omgivning. Tricket är att lura läsaren/publiken att bry sig, bli rädd, hålla tummarna för att det ska gå bra. I ditt manus händer det aldrig Demario någonting, han upplever saker & ting, men det händer honom aldrig något, inte egentligen. Vad står på spel? Varför bygger han robotar? Varför just, Elion, Laroy, Serva, vad är syftet? Varför sker det i hemlighet? Och varför har han och Diana så dålig relation? Varför tror Demario att Lukas förstört robotarna? Eller om Lukas verkligen har gjort det, varför då? Vem är Kent och Anton? Vad sker förresten på slutet, med skalbaggen? Alla dessa frågor måste besvaras. För just nu är det ett enda kaos av olösta trådar.

Ja, tänk lite extra på vad du vill förmedla, när du vet är det bara att sätta dig ner & skriva. Du har ett bra öga för det visuella, det är ett plus. Lycka till!

Tja! Det jag gillar är att du använder dig av ett väldigt poetiskt berättarsätt, det jag ogillar är att du egentligen inte säger någonting. Vad vill du säga? Någonting om hur det är att vara missbrukare, narkotikapåverkad? Du misslyckas tyvärr. Det är väldigt ytligt. Vem är Per? Hur ser hans vardag ut? Mitt råd till dig är att skriva om manuset, utan kameraanvisningar, och helt enkelt koncentrera dig på att berätta om Per, som den människa han är.

Hej, ny version, mycket bättre enligt mig :)

Tja! Jag heter Daniel och som rubriken säger letar jag efter en låtskrivarpartner. Föreslår att du lyssnar på mina demos på min myspace: http://www.myspace.com/skuggpojkarna Låtarna "Inferno" och ”I väntan på morgondagens frälsning” är mest representativ för musiken jag skulle vilja spela, en slags punk/blues hybrid, med inslag av spokenword à la Johnny Dowd. Jag har haft en hel del samarbeten de senaste åren men det har alltid skitit sig på ett eller annat vis, oftast beroende på problem med att få tillräckligt många medlemmar eller replokal. Så nu vill jag hålla det till en duo, jag som sjunger & reciterar mina texter medan någon annan ackompanjerar på bas eller gitarr samt körar. Planen är att komma ut och spela så fort som möjligt, vart som helst, caféer, klubbar, poesifestivaler, kort sagt, skapa sig ett rykte som explosiv liveakt och först därefter sätta ihop ett riktigt band. Nåväl, om du är intresserad, skriv en rad eller två till clarkhallquist@hotmail.com /Daniel

Intressant! Har du något synopsis?

Tja Ladiesman! Vill bara säga Grattis, Lycka till, Hoppas det går vägen, och sist men inte minst, Fuck All Nay-Sayers :) /D

Har tänkt på en sak ett tag, funderar på att spela in en trailer inför filmen, tänker som så att det är lättare att fånga en producents intresse på det viset, istället för att ringa dem och pitcha och försöka övertyga dem att läsa det. Tänk själv, med en trailer kan man väcka intresse hos någon på bara några få minuter, hos en person som kanske tycker att han/hon är för viktig eller helt enkelt känner att han/hon har för mycket att göra för att verkligen sätta sig ner och läsa ett manus. Hoppas jag får tid till det snart. Nästa år kanske.