Daniel Hållquist

Hej, jag är med i en humorgrupp och i juni ska vi spela in en sketch (som du kan läsa här nedan), men innan dess behöver vi någon som kan designa två hjälmar åt oss. Mot betalning, förstås. Hur mycket pengar? Det kan vi diskutera när vi ses ansikte mot ansikte. Om du är intresserad, hör av dig här eller på min mail: clarkhallquist@hotmail.com Hälsningar, /Daniel ARSLEN (version 1) Två arslen sitter på ett fik och pratar. Inte så mycket folk på fiket, men tillräckligt mycket för att man inte kan brusa upp utan att ställa till med en scen. Författarnas anteckning: De två männen har hjälmar som ser ut som håriga, äckliga mansrövar. ARSLE 1 Hon vägrar prata med mig. ARSLE 2 Du fingerpullade hennes syster. ARSLE 1 Som om du vore guds bästa barn! Du har ju för fan anordnat orgier med minderåriga! ARSLE 2 Nu ska du inte sitta här och insinuera. Dom var sjutton år, knappast barn, mycket mogna för sin ålder. Arsle 1 fnyser. ARSLE 2 Faktum kvarstår: Du fingerpullade din flickväns syster, sant? ARSLE 1 Sant. ARSLE 2 Orsak och verkan. Det är du som har skapat denna situation, inte jag! ARSLE 1 Ja, ja, ja. ARSLE 2 Du saknar henne? ARSLE 1 Något fruktansvärt. ARSLE 2 Jag förstår det. Hon var fin, din tjej. Och en riktig vilding i sängen, om jag har förstått det rätt. ARSLE 1 Ja, hon är fantastisk på alla sätt och vis. ARSLE 2 Hur dan är hon? Systern? ARSLE 1 Vaddå? ARSLE 2 Ja som person. ARSLE 1 Tråkig. Pryd. ARSLE 2 Men tyckte hon om det? Arsle 1 blir lite ställd av frågan, men försöker svara sakligt. ARSLE 1 Ja... det tror jag i alla fall. ARSLE 2 Då kanske du inte var så helt fel ute ändå. ARSLE 1 Va? Vad snackar du om? ARSLE 2 Du kanske hjälpt henne att bekämpa sin sexuella frustration. ARSLE 1 Hur menar du? ARSLE 2 Ja hon har säkert inte fått sig ett ligg på år och dagar. Nu har du säkert sänkt oddsen för att hon ska få till det avsevärt. ARSLE 1 Men min flickvän då? ARSLE 2 Det finns väl nåt som heter syskonkärlek? ARSLE 1 Ja det gör det ju. ARSLE 2 Du värnade helt enkelt om hennes familj. ARSLE 1 Genom att fingerpulla hennes syster? ARSLE 2 Genom att fingerpulla hennes syster. Lång tystnad. ARSLE 1 Idiot! Det köper hon aldrig! ARSLE 2 Nehej. Okej. Vad sägs om det här, då? Arsle 2 tänker. ARSLE 2 Rosor? ARSLE 1 Med ett kort där det står: ”Förlåt för att jag pullade din syster?” ARSLE 2 Käften. Jag tänker. De är tvillingar, va? ARSLE 1 Ja vad har det med saken att göra? Arsle 2 skiner plötsligt upp. ARSLE 2 Men där har vi det ju! Satsa på henne istället! ARSLE 1 Va är du inte riktigt klok? ARSLE 2 Lugna dig och tänk efter istället. Du sa ju att hon gillade det, inte sant? ARSLE 1 Jo visst, men... ARSLE 2 Nu när du har ”förlöst” henne kanske hon kan bli minst lika trevlig att ha och göra med som din flickvän. Dessutom har du redan det viktigaste på plats, med tanke på att de är tvillingar. Arsle 1 sitter tyst en stund och funderar. ARSLE 1 Det har du fan rätt i! Och då behöver jag ju inte kosta på mig några dyra ”förlåtpresenter” heller. ARSLE 2 Precis! Så där har vi det, problem solved! ARSLE 1 Det skålar vi på! Arslena skålar.

Version 3 klar ...

Hej, jag tog bort det, lägger upp en ny version om några dagar, vore schysst om du vill läsa det och peka ut eventuella brister i historien, planerar att börja kontakta producenter i maj. /D

Bra skrivet! :D Tolin, jag har aldrig påstått att jag är 100 % nöjd eller att jag inte är öppen för förslag, vad jag menade är att jag är mer intresserad av att tillfredsställa mig själv istället för andra och att slutet låt förbli oförändrat, och det är absolut inte för att jag tycker att jag har rätt och du har fel, nej, nej, det är mycket enklare är så förstår du, JAG tycker det är roligt, skrattade både högt och länge när Henrik förslog det. Jag fick en idé, ShAArken, till hur jag ska kunna förbättra slutet. Helt tack vare dig, faktiskt, så tack! Istället för ditt exempel här ovan … Det hela rullar på, precis som tidigare. Men till slut kan Tommy inte hålla sig längre och får ett raseriutbrott och börjar slåss med Fredrik och stripporna. Lisbeth och Bo blir arga och skriker åt honom att sluta, kom ihåg va de pratat om. Kaos råder. Fredrik och Tommy brottas på golvet. Saker och ting ramlar omkull. Du tycker kanske fortfarande att det är kasst men jag tror det blir roligt :) Simma lugnt allihopa! /D

Allright. Då förstår jag hur Du tänker. Men varför tycker du det är krystat? Det gör nämligen inte jag, jag tycker det är sant. Jag tror många heterosexuella bär på dessa fördomar, jag gjorde det ända tills för några år sen då jag bodde i London och träffade många bögar som var som vilken heterosexuell man som helst, fram till dess hade jag endast träffat homosexuella som ansågs, ja, ganska fjolliga, eller så byggde jag min uppfattning utifrån vad jag sett på teve, haha. Så på sätt och vis, kan man säga att jag bejakar mina gamla fördomar i denna sketch. Men fan, nu måste jag till jobbet! Men skriv gärna mer, gott folk, blir jäkligt glad om ni inte toksågar det allt för mycket utan försöker ge mig tips om jag hur jag ska dryga ut mitten, fördjupa konflikten mellan karaktärerna, innan slutet. /D

Visst är jag det, annars skulle jag inte ens bry mig om att lägga upp det. För citera mig själv :) Tro mig, jag respekterar att du verkar tycka att det mesta är dåligt, det är helt ok, faktiskt, men om jag tycker annorlunda så har jag förstås också rätten att ge svar på kritiken. Tack! Det är okej att du inte gillar det, som sagt, vi gör det och låter inte andras åsikter att stoppa oss från att filma det. Vi försöker heller inte vara nyskapande på något sätt, utan satsar på att vara personliga, oss själva. Men ha i åtanke att detta är ett första utkast, nästa steg blir att visa upp det för de andra i gruppen och höra vad de tycker. Det kan bli småjobbigt :) Men jag blir nyfiken när även du säger att slutet inte är överraskande? För jag har faktiskt svårt att se hur det ska vara så himla förutsägbart, med tanke på att det finns ingenting som pekar på att sketchen ska landa där, förrän i kanske sista scenen, då, och det är ju bara bra, enligt mig. /D

Dålig liknelse, tycker jag. För varför tror du att de reagerar som de gör, när han berättar att han är bög? Därför att de har fördomar, så klart. Det driver vi med från början till slut. Har du sett många sketcher? De följer inte riktigt vanliga dramaturgiska regler. Mycket vanligt med tvära kast. Jag håller inte med dig, Tolin. Jag respekterar din åsikt, men jag kan säga redan här och nu att slutet lär förbli oförändrat. Och det beror inte på att jag är obotligt tjurskallig. Det är henrik som skrivit slutet (medan jag ligger bakom det mesta andra), men jag tycker faktiskt att han har fått till något riktigt jäkla hysteriskt kul och kommer slåss med tänder och klor för att det blir kvar. Det är som jag skrev i mitt förra inlägg, humor är individuellt, finns inget tydligt rätt eller fel. Men eftersom jag skrattade, blir det kvar. Tror heller inte att det finns speciella regler för vanliga filmmanus och manus till sketcher. Har du läst manuset till Fucking Åmål? Nästan bara dialog. Liksom Pulp Fiction. Finns hundratals andra exempel. Det som du beskriver är just sånt som jag tror, nej stryk det, som jag vet är roligt för regissören och skådespelarna att få leka fram under rep och inspelning. Det borde hur som helst inte störa läsningen av manuset. Så! Är det inte härligt när man har olika åsikter? Haha. /D

Hej, Tolin. Jag vill först börja med att säga tack för att du tog dig tid och läsa och kommentera. Det gillas, även fast jag kanske inte håller med dig om när det gäller just allt, men humor är ju förstås också väldigt individuellt. Hur menar du att den saknar poäng? Är det inte tillräckligt tydligt att vi driver med familjens fördomar mot homosexuella? Det är det vi vill visa i slutet, när de ger Fredrik alla dessa presenter, varav det inte är någonting som han är intresserad av, utan helt och hållet utgått ifrån deras fördomar om vad homosexuella tycker om. Men jo, jag borde nog varit tydlig i trådstarten med att vi önskar pyssla med smal och svart humor. Vi vill givetvis att folk ska skratta år våra sketcher, men vi är först och främst ute efter att få oss själva att skratta. Jag är medveten om att det låter egoistiskt, men vi tänker som så att om vi tycker det är roligt, så kommer också andra göra det. Det är också väldigt viktigt för oss att det känns sant, verkligt. En tillskruvad verklighet, kanske, men ändå sann. Förstår du? Det är inte meningen att publiken ska gapskratta, mer nicka igenkännande. På vilket sätt faller den platt, anser du? Jag personligen kan faktiskt hålla med dig om att går för snabbt, för det är väl det som du tycker är problemet, om jag förstår dig rätt? Har du något förslag på hur vi kan utveckla storyn? Du förutsåg fem halvnakna dansande män? ;) Fram till för ett år sen höll jag med dig rörande detta, men det senaste året har jag varit i kontakt med 2 dramaturger och de säger att det är att förstöra för regissören och skådespelarna att beskriva för mycket. Det förstör det roliga för dem, helt enkelt. Än en gång: Tack för att du skrev i tråden! Ha det fint! /D

Hej, en sketch som jag skrivit tillsammans med en manuskollega. Synpunkter? Förslag på förbättringar? INT. VARDAGSRUM - KVÄLL Bo och Lisbeth, båda, 50 år, äter middag med sin vuxne son, Fredrik, 25. Bosse och Lisbeth är tjusigt uppklädda. Bo i byxa, skjorta, slips, kavaj. Lisbeth i klänning och pråliga smycken. Fredrik däremot är enkelt klädd i jeans och T-shirt. De äter en stund under tystnad. LISBETH Hur går det på jobbet? Trivs du? FREDRIK Det går bra. Jag trivs bra. LISBETH Du verkar bekymrad, Fredrik. FREDRIK Du ser det, mamma? LISBETH Det är klart, min son. Jag är din mor, jag ser allt. BO Jo. Jag också. FREDRIK Jag är kär. LISBETH Men gud så härligt! Du har inte en aning om hur länge jag väntat på att få höra dig säga dessa ord! FREDRIK Jaså? LISBETH Ja, du är ju 25 år, Fredrik. Man börjar ju undra, om allt står rätt till, så att säga. Förlåt, men det är ju sant. FREDRIK Om allt står rätt till? LISBETH Ja, du vet. Hon gör en fjollig handrörelse och ler sedan urskuldande. LISBETH Vad heter flickan? FREDRIK Robin. Lång tystnad LISBETH Ja... Hon kommer från en sån där modern familj. FREDRIK Det är ingen hon, mamma. Lisbeth börjar gråta okontrollerat. Reser sig från bordet. LISBETH Förlåt mig. Lisbeth går ut från rummet. Bo sitter kvar och stirrar på Fredrik. FREDRIK Snälla säg nåt pappa LISBETH (Skrik, off screen) Herregud! Jag har närt en bög vid mitt bröst! Bo reser sig upp och slår näven i bordet. BO Hör nu hur du har gjort mamma ledsen. Bo går ut till Lisbeth. Fredrik sitter kvar ensam. Tittar upp på väggen, där vi nu ser att det hänger ett kors. Vi hör hur ytterdörren öppnas. In kommer Tommy, 27, Fredriks storebror. Han har en träningsväska hängandes över axeln, som han tar av och slänger på matbordet. TOMMY Tjena brorsan, ska bli gott med käk. Tommy hör plötsligt Lisbeths gråt. TOMMY Varför gråter morsan? FREDRIK För att jag är gay. Tommy blir helt stum. TOMMY Hur fan kan du suga kuk?! Fy fan! Fy fan! Fy fan, säger jag bara! Ska du ha stryk?! FREDRIK Försök. TOMMY Fy fan! Usch! LISBETH (Skrik, off screen) Förstår du inte vad du har gjort?! Du kommer brinna i helvetet! Helvetet! TOMMY Tyst om Gud, morsan! Kan det inte bara få vara vidrigt utan att vi blandar in Gud! Lisbeth rusar in i rummet, tätt följd av Bo. LISBETH Det är Gud som dömer oss! Som avgör om vi är god nog att släppas in i himlen! TOMMY Skit i Gud! Det handlar inte om det! Det handlar om att Fredrik tycker om att knulla röv! LISBETH Jaa! Och vad tror du Gud tycker om det?! FREDRIK Men nu är det så. Lev med det. Fredrik reser sig upp och går därifrån. INT. KÖK - KVÄLL Lisbeth, Bo och Tommy sitter tillsammans vid köksbordet. TOMMY Fy fan asså, fy fan. LISBETH Vad ska vi ta oss till? BO Det är väl inte så mycket som vi kan göra. LISBETH Det är klart vi kan! Vi kan prata med honom. Få honom att förstå att det inte är Guds vilja att hålla på så där. TOMMY Men det är något fel på hans huvud, förstår du inte det? Han är sjuk. Det finns inget botemedel. De sitter tysta en stund. LISBETH Bortom all räddning. BO Nej. Han är vår son, Lisbeth. Din bror, Tommy. De ser på honom. BO Nej, jag kan inte påstå att jag heller gillar det men ... Som han själv sa, nu är det så. Det är så. Vi har en bög i familjen. LISBETH Det har vi inte alls det, han är bara lite förvirrad. Stackaren. TOMMY Det är äckligt. LISBETH Han är ju mitt barn, min lilla Fredrik. BO Han har ju fått för sig konstiga saker förut. Vi kanske kan spela med så länge, tills det går över? LISBETH Hur menar du då? INT. HEMMA HOS FREDRIK - DAG Lisbeth, Bo och Tommy står upp i Fredriks vardagsrum rum, med varsina paket i hand. Fredrik sitter ner i sin soffa och lyssnar och ser på medan de sjunger “Ja må han leva”. På väggarna hänger en elgitarr och en affisch med ett rockband. Fredrik försöker se glad ut. LISBETH Grattis vår älskade. FREDRIK Tack De räcker över paketen till honom. Fredrik öppnar det första paketet - en skiva med schlagermusik. Andra paketet - En officer och en gentleman på DVD. Tredje paketet - en bakform, plus två grytlappar. FREDRIK (Besvärat) Tack. BO Vi har en gemensam present också Bo tar fram en vissla och blåser i den. Då rullar en vagn in i rummet. Vagnen är täckt av ett skynke, som det uppenbart gömmer sig något stort under. Fredrik går fram till vagnen och tar tag i skynket. FREDRIK Ska jag? BO Absolut! Fredrik drar undan skynket. På vagnen står nu fem lättklädda och dansande män. I samma ögonblick som skynket rycks undan sätter dansmusik igång. Fredrik står helt mållös och tittar på de dansande männen. Tommy är äcklad, men försöker hålla god min. /Daniel, Henrik

Platt, säger du? Ja, det tar jag till mig. Borde nog tuffa till henne, utforma henne som karaktär. Det skulle han kunna göra, be henne att tänka efter hur hon skulle själv bete sig, böna och be om sympati. Tack för att du tar dig tid och trevlig helg! /D

Hej, och tack för att du kommenterar! Döpte om honom till Jimmy :) Nja, jag har kommit att inse att jag inte tycker om kortfilmer, har aldrig blivit riktigt berörd av någon som jag har sett. Jag vet inte, de känns lite … ja, meningslösa, haha. Det är så klart bara min åsikt, men jag personligen skriver och filmar hellre sketcher eller längre filmer, som novellfilmer. Hur som helst, jag har precis startat upp en humorgrupp och vi planerar att komma igång med filmandet om ungefär två månader, så jag har gott om tid att bli helt nöjd. Min mening med att lägga upp denna sketch, är att jag känner att det behövs ett större motstånd innan hon ger honom pengarna eller att någonting annat inträffar. Hoppas på förslag! /D

Jo, jag gillar också det, att det ändå är på allvar. För få humorister som sysslar med sånt, tycker jag. Vad jag menade med att borde bli roligare, är att det kanske borde hända något mer i mötet med kassörskan, leker med tanken att hennes chef kommer in eller att en polis går förbi. Vad tror du om det? Ja, för uppenbar plats, kanske. Gillar dock att han säger "Heroin tack" eftersom det är en sån himla absurd replik. /D

Hej! Den senaste månaden har jag börjat skriva en hel del sketcher och det här är den senaste, hur kan det bli roligare? INT. FÖRORTSCENTRUM - DAG JIMMY, 25, går storgråtande förbi butikerna i ett förortscentrum. Han är klädd i jeans, skjorta, slips, kavaj, och har kortklippt, bakåtkammat hår. Folk vänder sig om och tittar efter honom, några pekar, andra rynkar på pannorna, men ingen frågar honom hur han mår. INT. KLÄDBUTIK - DAG Jimmys gråt eskalerar medan han går in i en klädbutik, raka vägen fram till KASSÖRSKAN, en 20-årig tjej, som står och hänger bakom kassan. JIMMY Hej! KASSÖRSKAN Men varför gråter du?! JIMMY Det är min dotter! KASSÖRSKAN Åh nej! Vad är som har hänt? JIMMY Gud, jag behöver hjälp! Kan du hjälpa mig?! KASSÖRSKAN Ja, ja, vad kan jag hjälpa dig med?! JIMMY Ah hon sitter ... Det är förjävligt! Helt sjukt! KASSÖRSKAN Vadå, vadå?! Sätt dig! Sätt dig ner! Andas. Jimmy sätter sig ner på en stol, som kassörskan tar fram bakom kassan, torkar sig om kinderna och fokuserar på andningen. KASSÖRSKAN Andas in, andas ut. Andas in, andas ut ... Du sa något om en dotter. Jimmy börjar gråta igen, nu ännu värre än tidigare. KASSÖRSKAN Men snälla, vad är det som har hänt?! JIMMY Det är den där jävla låssmeden asså ... KASSÖRSKAN Låssmeden? Vilken låssmed? Vad har han med din dotter att göra? JIMMY Jo, dörren gick i baklås och Hanna, min dotter, blev inlåst i lägenheten. Jag försöker och jag försöker, med nyckeln, va, men det går liksom inte, det är omöjligt. Så till slut ringer jag en låssmed, och, och, och, han kommer efter cirka en halvtimme, tjock och skäggig, grinig som fan, säger att jag sabbat hela hans lunch. Jag bara står där som ett frågetecken och förklarar läget, med Hanna och allting, dörren och låset, va. Att han måste öppna, genast. Vet du vad den skäggiga jävla apan säger?! Vet du?! KASSÖRSKAN Nej. JIMMY Jo, han säger att han vägrar öppna dörren, om han inte får betalt i förskott. Förstår du! Den girigheten alltså! KASSÖRSKAN Ja, det låter ju fruktansvärt, men hur exakt vill du att jag ska hjälpa dig? JIMMY Kan du inte låna mig pengar? Du, snälla! KASSÖRSKAN Nja, jag vet inte. JIMMY Snälla, snälla! Tänk på min dotter, som sitter där, ensam, hungrig, undrandes var pappa är. KASSÖRSKAN Men jag känner ju inte dig, har aldrig ens sett dig förr. JIMMY Ropandes: Pappa! Pappa, var är du! Vart tog du vägen?! KASSÖRSKAN Hur mycket pengar handlar det om? JIMMY 1500 kr. KASSÖRSKAN Det är ganska mycket pengar. JIMMY Ja, jag är medveten om det, men jag skulle inte fråga om jag inte var desperat. KASSÖRSKAN Jag har tyvärr inte så mycket, inte på mig, i plånboken. JIMMY Men i kassan, då? De ser på varandra en stund. JIMMY Du är min sista chans, jag har ringt min mamma, jag har ringt mina vänner, jag får inte tag på någon av dom, och själv får jag inte pengar förrän den tjugofemte. Jag ber dig. Jimmy tar fram ett fotografi på sin dotter, som han visar för henne. JIMMY Om inte för mig, så för Hanna, min oskyldiga, vackra, lilla dotter. KASSÖRSKAN Okej då. Men min chef lär inte bli så glad. JIMMY Tack! Tack! Du är en god människa! Underbar! Kassörskan går bort och öppnar kassan, tvekar i några sekunder, tar sedan ut pengarna och ger dem till Jimmy. KASSÖRSKAN När får jag tillbaks dom? JIMMY Senast i övermorgon. Det lovar jag, hedersord. Här: ta mitt nummer. Du kan ringa mig när som helst, om chefen skulle undra eller om … Ja, vad som helst. Han skriver ner sitt nummer på en papperslapp, stoppar ner pengarna i fickan och går mot utgången. JIMMY Än en gång: tack, tack! Jimmy går ut från butiken. EXT. GRÄND - DAG Jimmy köper heroin av två små chilenare. JIMMY Heroin tack. KNARKLANGARE Brunt eller vitt. JIMMY Vitt tack. Pengar utbytes mot heroin. Jimmy går därifrån. INT. TOALETT - DAG Jimmy injicerar heroin på en toalett i city. Blundar av njutning och får något frånvarande över sig, något drömskt och oskyldigt. Då knackar det på dörren och några sekunder senare hörs en flicka ropa: DOTTER Pappa? Vad gör du, pappa? Du har varit därinne jättelänge. JIMMY Jag kommer snart, hjärtat. Snart, några minuter, okej? DOTTER Gråter du? JIMMY Nej, inte nu. Imorgon, hjärtat, imorgon gråter jag igen. /Daniel Hållquist, 15/2, 2012

Okej :) Men tack då för visat intresse och för att du bidrog till att det blev liv i tråden. Lycka till i framtiden!

Ja, dags att börja om du vill vara med :) Mycket av förarbetet lär ske där. Det var jag och Henrik, och tre nya. Fem alltså.

Tja! Vi pratade i 3 timmar och fick mycket mer diskuterat denna gång, konkreta förslag på genomförliga sketcher, målet för i år blir att filma minst två och skapa en youtubekanal. Diskussionen har dessutom flyttats till facebook, jag har gjort en grupp där och tanken är att vi ska brainstorma tills vi ses nästa gång, cirka 2 veckor, så adda mig så lägger jag till dig i gruppen. Hörs! /D

Dag: 20/1, Fredag. Plats: Mest Bar, Götgatan. Tid: 21:00 /D

Igårkväll träffades 4 personer och bollade tankar och idéer, ska ses igen om cirka 2 veckor, tänkte vi, och ta vid där vi slutade, prata lite mera och lära känna varandra lite bättre, och se om vi vill samma saker och om vi kan samarbeta tillsammans. Men det finns fortfarande plats för fler, så hör av dig till mig om du är intresserad av att göra oss sällskap.

Hej igen. Ja, då var det dags för ett möte, då. Om alla som visat intresse kan närvara, så blir vi åtta stycken. Dag: Fredag, 6/1. Vi träffas kl 18 på Mest Bar på Götgatan. Tunnelbana: Medborgarplatsen, uppgång Björns trädgård. Har ni några frågor är ni välkomna att höra av er på tfn: 076 109 1319 Hoppas vi ses! Mvh, /Daniel

Tja! Det blir ett möte vecka 1, tror jag, så boka inte upp er för mycket utan ha det öppet i kalendern. Jag hör av mig i dagarna som kommer. God fortsättning, förresten :) /D

Andreas! Jag vill bara säga tack igen, fick en rejäl nytändning efter att du svarade i tråden, ibland behövs det inte mer för att man ska se klarare och jag har suttit som en tok nu i helgen och skrivit en massa nya anteckningar inför den kommande versionen. Igår skrev jag bakgrundsinfo till skådisen (som vi för övrigt letar efter) som ska spela Lars Åkesson, scenen utifrån hans perspektiv. Idag ska jag skriva utifrån de andras perspektiv. /D EDIT: Lars perspektiv. Lars sluter ögonen och för ett ögonblick tänker han tillbaka på kvinnan i skogen. Vem är hon? Och allra viktigare, vad vill hon honom? Det var härligt, ja rent av fantastiskt att ligga med henne och han har tänkt på henne dagligen ända sen dess, men han kan inte låta bli att undra över vad det betyder och om det finns anledning att oroa sig. Lars tittar sig omkring på de andra männen i rummet. Hur hamnade han här? I ett rum med dessa män? Vilka idioter! Vad pratar de om? Älvor? Flygande tefat? Abstinens? Vadå för abstinens? Han har ingen jävla abstinens. Fast kan han vara säker på det? Riktigt, riktigt säker? För den delen, är det inte just därför han är här, för att lyssna på vad de har att säga, försöka förstå? Fokusera nu! Var inte så himla kritisk! Kenneth börjar tala till honom, och Lars börjar lyssna. Kenneth verkar ändå vettig. Lugn och sansad, likt en välmenande skolmagister, vilket är ganska konstigt faktiskt, med tanke på att han säger att han känner sig helt desperat och så. Kenneth förklarar för Lars att det vore bra om han ville berätta lite mer om sig själv och gå in mer exakt på detalj om vad han har varit med om i skogen. Lars skruvar besvärat på sig i stolen. Glöm det, tänker han. Det är ju privat. - Jag lyssnar hellre, säger han. Kenneth nickar, som att han förstår. Tystnad. Männen ser på nykomlingen i gruppen, sedan på varandra. Någon harklar sig och berättar sedan vilken fruktansvärd dag det har varit. Lars tänker på Sofie. Han kunde inte få stånd med Sofie, men hon sa att det inte gjorde något och hon verkade dessutom mena det. Sofie är underlig, snäll men underlig. Lars tänker på två kvinnor. En som heter Sofie och som är underlig, och en annan vars namn han inte ens vet, som bor i skogen och älskar som en nymfoman men aldrig yttrar ett ord. Lars är i kaos och han kan inte hjälpa det men han blir provocerad av männens berättelser. Kanske för att de påminner honom för mycket om honom själv? Eller för lite? Eller är det så att han helt enkelt inte är redo för att höra vad de har att säga? Sofie. Hon är inte vacker men hon har varma ögon. Förstående. Lars skulle väldigt gärna ha sex med henne, men han kan inte. Det går liksom inte. Det är som kroppen säger ifrån, som om en del av honom fortfarande befinner sig i chocktillstånd efter vad han upplevde som barn. Det är synd, i ett annat liv skulle de kunnat vara perfekta för varandra. Men vänta! Den mystiska kvinnan i skogen! Kan det vara så att hon är lösningen på hans problem? Tänk! Tänk om han skulle fortsätta träffa henne, tills han kommer över sin rädsla för sex? Men abstinensen, då? Lars skakar nervöst på sitt ena ben. Mannen som presenterade sig som Bosse brister i gråt och berättar att hans katt har svultit ihjäl, tydligen har han varit så upptagen med att ränna runt i skogen att han har glömt bort att mata stackaren. Fuck 'em, tänker Lars. De kan dra åt helvete, det som är sant för dem betyder nödvändigtvis inte att det är sant för honom. Han är Lars Åkesson. En trasig liten pojke som aldrig tilläts växa upp till en man, och vad ingen vet är att just nu, i just detta ögonblick, har han sitt öde i sina händer och han dör hellre än låter det passera honom förbi. 18/12 - 2011 /Daniel Hållquist

Hej, har lagt upp en ny och förbättrad version 5. Börjar jag närma mig en slutversion? /D

Tja Andreas! Jo, jag håller med dig, det är alldeles för spretigt och känns till och med lite framjäktat ibland. Men till mitt försvar, det är 16 månader sen jag skrev det och jag hade en deadline som jag absolut inte kunde missa, min dotters födsel :) Jag orkade heller inte riktigt jobba igenom det ordentligt eftersom jag tappat sugen lite grann efter att ett produktionsbolag uttryckt ett visst intresse för att sedan avböja, men nu är jag taggad som fan igen och kommer börja på en ny version i sommar, efter att jag och en kompis spelat in en teaser, en kort sekvens med Lars och stödgruppen. Det här är helt enkelt något som jag måste skriva och allting annat som jag skriver (tex novellfilmer) är något som jag gör för att en dag få göra verklighet av denna historia. Till nästa gång kommer det bli mer skräck och mer allvar och mindre humor, har hunnit tänka en hel del på vad jag verkligen vill berätta och man kan se hela historien som en skruvad slags metafor för mäns beroende av kvinnor, överdrivet javisst, men också något som jag sett hos flera som jag känner, män som på många sätt och vis är slavar under sina drifter. Ett annat genomgående tema blir om hur det är att leva med sviterna efter sexuella övergrepp i barndomen, vilket ju är något som Lars tampas med. Jag har också insett att jag måste bli tydligare och kommer göra några ganska stora ändringar. Tex: Lars träffar en tjej på diskoteket som han tar med sig hem men kan inte få stånd och beger sig ut i skogen där han har sex med skogsnymfen istället. Ett annat exempel: En städerska på fabriken, snäll, blyg, lite överviktig, är intresserad av Lars. Hon blir något av skuggfigur, en person som delar hans problematik dvs hans intimitetsproblem. Efter att han fått abstinens får de kontakt men han vågar inte göra något, det är som om han är rädd för alla kvinnor förutom skogsnymfen som ju inte ens är mänsklig. Ett nytt slut också: Efter han skurit av sig testiklarna blir han serieförfattare, precis som i tidigare versioner, men med den skillnaden att han inlett ett sexlöst förhållande med städerskan. På det viset kan man se det som en slags kärlekshistoria :bire Tankar kring det? Trevlig kväll och tack för att du läste det! /D

Jag tänker i liknande banor, har tänkt att de är grannar. Fler synpunkter?